Födelsen av Förlaget

Författarna är förstummade. För läromedelsproduktionen finns utsikter om förbättring. Facklitteraturen, åtminstone inom humaniora, är ohotad. Vi har SLS förlag som ett alternativ som minsann erbjuder konkurrens med hög kvalitet och professionalitet.

Utgivningen av den finlandssvenska skönlitteraturen, och en hel del av facklitteraturen, är subventionerad av dels fondmedel, dels genom försäljningen av läromedel. Ja, och Mumin.

Ur litteraturens synvinkel är mångfalden viktig. Det behövs dialog, alternativ och spänningar. Det behövs flera tidningar och medier som recenserar. Det behövs många röster. En enda röst kan inte föra samtal annat än med sig själv. I längden leder det till stagnation, tystnad.

Man kunde kanske tänka sig att det nya Förlaget fick en fyrklövermodell: läromedel, fakta och två separata skönlitterära avdelningar, men var sin ansvarig chef, som har total frihet att skapa en egen profil. Man behöver ju inte tänka sig att varumärkena direkt behöver stärkas i vår lilla ankdamm. Man kunde bra unna sig att ha två "produktionslinjer" utan någon färdigt uttalad och spikad skillnad i profil. Två redaktioner helt enkelt, lite som de svenska tv-nyheternas Rapport och Aktuellt. Två enheter som kan fatta separata fristående beslut om utgivningen. Frågan är om ledningen är färdig att ge upp så mycket kontroll över utgivningen. Ett modernt ledarskap i en expertoganisation förutsätter ändå det för att lyckas. Genuin frihet under ansvar.

En annan möjlighet är en utvandring av finlandssvenska manuskript och författare till svenska förlag. Det skulle säkert göra gott på många sätt. Hittills är ju det enda förlaget som effektivt och framgångsrikt agerat i Sverige Svenska Litteratursällskapet, dels genom förlaget Atlantis, dels som producent för den finlandssvenska bokmässosektionen vid bok- och biblioteksmässan i Göteborg.

Det senare scenariet är på sätt och vis en återgång till en tidigare integrerad svensk bokmarknad, men också en naturlig konsekvens av att webben raderar geografiska avstånd och gränser. Det kan också stärka svenskan i Finland på ett bra sätt. Den riktiga Mumindalen finns trots allt också i Sverige.