Vikten av förståelse

Jag har tidigare skrivit om digitala processer och betydelse. Om man utgår från det Saussureska tudelade tecknet, (grovt sagt tecken och innebörd) kan man resonera att de tecken som opererar utanför mänskligt medvetande inte egentligen är tecken, eftersom de saknar sin innebörd. Så har min tanke följt lingvisternas spår.

Tills jag tog och fräschade upp min Peirce. Pragmaticismens fader, logiker och matematiker, har en vidare definition på tecknet och betydelsen. Som å ena sidan gör hela min tolkning problematisk, men å andra sidan också ger verktyg för en finkornigare och mer exakt analys. En utmaning som jag ännu försöker tackla. Detta är alltså ett pågående arbete, men jag har lärt mig att man får syssla med sånt i bloggar. Man kanske till och med kan få hjälp.

En av de många Peirceska snilleblixtarna är att tecken/betydelser egentligen är processer. Han kallar det semiosis. Ett tecken uppstår då tecknet länkas samman med en betydelse. Denna länkning (interpretanten) är en aspekt av tecknet, som således är tredelat, till skillnad från den enklare lingvistiska tolkningen (som också Dorpatskolan i huvudsak följer). Det som är det intressanta i sammanhanget är att Peirce uttryckligen säger att denna länkning inte har någonting att göra med människans tolkning eller tanke överhuvudtaget. Det är en helt teckenintern angelägenhet. Och fullständigt oberoende av om någon observerar eller tolkar det hela.

Javisst, det talas ju om till exempel biosemiotik och kommunikation mellan celler. Då kan man väl kanske knappast anse att något medvetet tolkande äger rum. Det kan uppstå kommunikationsfel i kroppssystemet, såsom en allergi eller cancer.

Poängen är att Peirce går mycket djupare. Han klassificerar olika tecken beroende på karaktären av de inbördes relationerna mellan tecknets tre aspekter. I praktiken utgör då lingvisternas tecken bara en del av tecknen. Datortecknen kunde i stället kallas för argument. I ett argument representerar tecknet sitt innehåll på basis av en lag eller regel. Peirce gillade mycket logik.

Särskilt tycker jag om Peirces definition av information såsom extensionen gånger intentionen av ett begrepp. Stiligt.

Men vad innebär nu detta för humanisten? Att vi kan lita på datorn i alla väder? Knappast, så länge vi inte begriper oss på de regler argumenten skapas och hanteras med. Så jag tror jag anser att vi inte kan kringgå problemet som kravet på förståelse utgör för den digitala humanisten. I alla fall.

Knak.