Om finlandssvenskan

Det är en intressant studie utredningsbyrån Magma låtit göra om finlandssvenskan. I synnerhet myndighetssvenskan i Finland är tydligen svårbegriplig för svenskar. Man kan rätt lugnt säga att den är svår också för finländare. Katarina Petrell är chef för Statsrådets translatorbyrå. I Hbl förklarar hon att det beror på bristande resurser och tidspress.

Det krångliga myndighetsspråket beror enligt min åsikt på att också det finska myndighetsspråket är ålderdomligt. Grejen är bara det att finskan är ett språk där det inte märks. På finska kan man vara mycket vag – det är ett språk som till exempel älskar passivformer – utan att man reagerar på det. Inte förrän man försöker översätta det.

Jag vet inget språk som är så tolerant och smidigt som finskan. Man kan vara hur snårig och diffus som helst, men det låter klart och redigt. Klockrent, helt enkelt. Finskan är i sig själv klockren. Ett underbart språk.

Men ack, när man ska översätta … Välskriven finska har en skärpa, och ofta ett djup, som inte lätt går att överföra till ett annat språk. Och innehållet i snårigt myndighetsspråk, liksom konsult- och försäljningssmörja, försvinner, poff, och kvar blir – ingenting.

Eller vad sägs om denna mening i regeringsprogrammet: "Jatketaan aineettomien oikeuksien (IPR) strategian toteuttamista ja uudistetaan strategian toimenpideohjelma toimintaympäristössä tapahtuneiden muutosten ja hallituksen painopisteiden pohjalta." På svenska direkt översatt: "Man fortsätter att förverkliga strategin för immateriella rättigheter (IPR) och förnyar strategins åtgärdsprogram utgående från de förändringar som skett i omvärlden och enligt de områden regeringen valt att prioritera". Meningen är här avsiktligt köckigt översatt. På finska låter det visionärt och vidlyftigt, men på svenska verkar innehållet faktiskt rätt oklart.

Meningen kanske öppnar sig bättre för dem som är direkt involverade i arbetet. I praktiken ter det sig ändå som ett "yes but no"-uttalande. I den ifrågavarande strategin visioneras om år 2015: " Öppen innovation och den stora betydelsen av innehåll som t.ex. konsumenterna producerar, utmanar det ensamrättsbaserade systemet för immateriella rättigheter". Vidare sägs att "Förverkligandet av målbilden förutsätter också att det finns ändamålsenliga och tillräckliga resurser för åtgärderna." Great. Personligen känner jag mig inte väldigt mycket upplyst av dylika texter.

Texterna är förstås ofta tydliga för dem som skrivit dem. Men de kommunicerar inte mycket till dem som inte är insatta. Och det handlar mycket om tilltal, om för vem man skriver och varför. Många av de exempel Linnea Hanell har grävt fram gör en närmast gråtfärdig.

Själv har jag ibland översatt myndighetstext från finska till svenska och faktiskt försökt hitta en kompromiss. Men då tar man sig som översättare lätt för stora friheter. Den rikssvenska tydliga och avslappnade stilen skiljer sig nämligen bjärt från byråkratfinskan. Man borde helt enkelt lära finska myndigheter att skriva på riktigt begriplig finska först.