Om (postpost)modern informationsförsörjning

Vi behöver bättre system för att kunna filtrera information bättre. Men vilka är dessa filter? Hur kan vi sålla bland all information, ta fram det mest relevanta, kvalitetsinformationen?

Det har både sagts att webben är död, och att ryktena om dess död är starkt överdrivna. Med dessa repliker har man egentligen avsett att den första generationens webbanvändning tappat i betydelse till förmån för olika mer anpassade interaktiva tjänster på webben. Det moderna sättet att orientera sig på webben påminner nog varken det ursprungliga webbsurfandet eller elementär informationssökning genom googlande, även om bägge sätten förstås finns kvar. Också det allra mest ursprungliga sättet att använda webben, nämligen den traditionella e-posten, har förlorat en del av sin betydelse, då allt större del av kommunikationen sker via andra tjänster.

I dag handlar det främst om att man skapar sig kanaler eller sammanhang på webben där relevant information rör sig. Ofta betyder det i praktiken miljöer där man kommunicerar med relevanta människor och följer för en viktiga traditionella medier. Det urvattnade mantrat om att man ska finnas där kunderna finns (läs: Facebook), är en tillplattad tolkning av samma sak.

Ur användarens perspektiv handlar det om att filtrera information genom att man använder sig av flöden och tjänster som bygger på olika slag av flöden. Det betyder i första hand att man identifierar relevanta informationskällor. I andra hand (hoppas man) att dessa källor ger möjligheter för omvärlden att sortera och sålla bland den information som publiceras och puffas genom flödena. Det innebär olika typer av taggning eller kanaler och tjänster som användaren kan använda för att automatiskt organisera informationen.

Enkla tjänster är förstås bloggar, medier, Facebook och Twitter. Andra är flödestjänster som hämtar data från dessa och i bästa fall sorterar den, såsom Readers eller Flipboard.

För att kunna sålla är metadata viktigt. Den kan bestå av taggar eller kategorier som helst är maskinläsbara, så att datorn kan göra en del av sållandet automatiskt. Metadata kan också beröra tidpunkt eller geografisk information. Det finns också viktiga mänskliga såll, såsom så kallade blänkare som delar med sig av relevant information via sina bloggar genom att sprida länkurval. Traditionella medier har så klart sina uppgifter också på webben.

Slutkaneten i detta inlägg måste ändå bli att vi behöver en dramatisk satsning på informationskompetens och digital delaktighet i Finland. Våra beslutsfattare verkar ofta vara fullständigt blinda för den resurs som biblioteken utgör i sammanhanget. Samarbetet mellan skolor och bibliotek borde mångfaldigas. Alla hinder borde tas bort för samarbete mellan skolbibliotek och andra bibliotek. Lärarna borde erbjudas massiv fortbildning i positiv anda om webb och datoranvändning. Specialbiblioteken och informationstjänsterna borde få ett starkt stöd för att kunna stärka sina ställningar inom sina organisationer, som integrerade delar av de olika verksamheterna.

Informationsförvaltningen måste uppvärderas drastiskt om vi ska ha ett fungerande informationssamhälle i framtiden. Det gäller inte teknik, det gäller innehåll! Men innehållet finns överallt där det finns information, den kan inte centraliseras eller köpas utifrån. Det är viktigt för alla och all verksamhet. Hela tiden.