Länkad data

I går deltog vi från Brages Pressarkiv i ett seminarium om öppen data på Aalto-universitetet. Arrangör var Eero Hyvönens SeCo-grupp som stått för det mesta av utvecklingen av semantiska system och ontologier i vårt land. Seminariets huvudtalare var Jeffrey Jaffe, vd för W3C.

Jaffe förutspådde att utvecklingen av mediavärlden, kulturen, ekonomin och vårt samhälle kommer att fortsätta med lika dramatiska förändringar som under de senaste två decennierna. Webben är inte färdig än. Enligt honom är omvälvningarna ingalunda slut ännu. Han talade om webben som en öppen plattform, html5 som det gemensamma formatet för att integrera medier, om konvergens mellan olika medier (och i slutändan inställer sig frågan om det knappast är självändamål med flera helt separata medier?) och om betydelsen av mobilteknologi och spelindustrin som drivkraft i den tekniska utvecklingen.

Det intressantaste för oss "innehållsproducenter" (eller strängt taget metadataproducenter) var ändå frågan om länkad data, samt frågan om proveniens. Proveniensen blir allt viktigare då information allt enklare kan presenteras skilt från sin ursprungliga kontext. Hur kan man då bedöma eller hjälpa användaren att bedöma trovärdigheten och tolka materialet korrekt? Användare tenderar dessutom att fästa mycket uppmärksamhet vid annat än traditionellt källkritiska saker, då de bedömer trovärdigheten av information på webben. Frågan om metadatas proveniens har därför också ältats inom Dublin Core-samarbetet. Nu lyfts frågan upp även inom W3C.

Jaffe berättade att över tre procent av materialet på webben är försett med RDF-metadata som möjliggör användning av semantiska länkningar. Siffran är häpnadsväckande stor, och jag skulle gärna veta lite mer om hur man kommit till den.

Klart är i alla fall att webb 3.0 är på kommande. Så glöm portalerna. Länka data i stället.