Människor och system

I vårt samhälle tenderar vi tänka att ju högre grad av organisation, system och kontrollerade processer vi har, desto modernare, effektivare och bättre är verksamheten. Att processer, personer och information som inte är väl inordnade i dessa system per definition är ineffektiva eller problematiska, är ett antagande, som sitter djupt i många organisationer där man planerar förändringar och utveckling. Vilket ju är det bestående tillståndet på allt flera håll. Ve den organisation som inte har minst fem utvecklings- eller omorganiseringsprojekt eller kanske till och med strategiprojekt på gång.

I detta tankesätt finns dessutom inbakad en idé om att man bör vara kund/brukarorienterad, vilket i värsta fall tolkas så att man listar tjänster som man tänker sig att folk behöver och sedan planerar informationssystem och organisation enligt det. Detta tillvägagångssätt fokuserar i själva verket helt på den egna organisationen, processen och systemen. Dessutom är det extremt lätt hänt att man i hasten glömmer bort att i stället fundera över vilka kompetenser som egentligen finns och vad folk vill arbeta med (dvs är duktiga på och motiverade att syssla med).

Det var därför mycket befriande och roligt att i går få höra Charles Leadbeater tala i Helsingfors vid Forum Viriums femårsseminarium. Man förstår väl hans framgångar som en av de mest inflytelserika personerna i Storbritannien och en återkommande rådgivare för stora företag och organisationer. Hans förmåga att klart lyfta fram det väsentliga och se förbi och över invanda tankemönster och allmänt accepterade s k sanningar är uppfriskande och inspirerande.

Leadbeater berörde också sitt pågående arbete, sin nästa bok. Det var då han kom in på detta med systemintensiva och svagt systematiserade miljöer. Han kompletterade denna vertikala axel med en horisontell axel med grad av empati, alltså hur mycket man faktiskt beaktar det faktum att människor i gemen är extremt ointresserade av system. Systemen ska vara osynliga, det är relationerna och människorna som är det viktiga.

Det är ganska givet att de mest kreativa sakerna händer på området med låg nivå av systemintensitet och en hög grad av empati. Medan de miljöer där man har mycket fokus på system och inget intresse för människor och relationer blir stendöda, förr eller senare.

Helt konkret betyder detta ett man måste tolerera en hög grad av öppenhet och osäkerhet om man ska skapa miljöer som fungerar bra och som engagerar. Metoderna måste vara iterativa och arbetet ske i närvaro av dialog med användarna. Leadbeater återkom alltså till sitt gamla credo: arbeta inte för folk, arbeta med dem.