E-paranoia

Petteri Järvinen uppmärksammade mig på ett beslut som nyligen fattas av justitieombudsmannen och som stöder ett tidigare beslut från dataombudsmannen, som i sin tur tydligen går tillbaka till JO. Det senaste beslutet visar än en gång hur absurt man förhåller sig till digital information i vårt så kallade informationssamhälle. Man kan ju inte bli annat än fruktansvärt knäckt. Är det faktiskt så här vi ska ha det i Finland 2011? Efter två regeringar med explicita program för utveckling av informationssamhället? Men en digital agenda under utveckling? Efter alla satsningar på it-kompetens och allt prat om e-förvaltning?

Besluten rör användningen av e-post inom hälsovården. Det är nämligen helt förbjudet att hålla kontakt med en patient med e-post i vårt land, trots att patienten har gett sin uttryckliga tillåtelse eller begärt att få till exempel en tidbeställning bekräftad på detta sätt. Det har bedömts att man inte kan garantera integriteten. Kom igen!? På vilket sätt bekräftar man personuppgifterna på den som svarar på riktigt när man ringer från labbet med resultat? Hur kan man försäkra sig om att papperskuvert inte öppnas av någon annan? Om till och med ett vårdförhållande i sig anses så känsligt, varför står det så på kuverten att de kommer från sjukvårdsdistriktet? Mycket större sannolikhet är det att mina grannar eller familjemedlemmar får syn på saken då!

Det handlar om mycket irrationella och ibland rent paranoida föreställningar om den digitala informationen som mindre kontrollerbar och mycket farligare än information som finns på papper. Dylika Wikileakstrauman borde ändå inte få förhindra att hälsovården ger bra service. Jag tror att folk till exempel mycket uppskattar sms från flygbolagen, trots att de kanske också innehåller känslig information.