Ren film

Vi har en rätt rolig filmklubb med några vänner. Vi samlas ungefär en gång i månaden och alla får turvis välja film. Till konceptet hör att filmvalet alltid är en överraskning för de andra. Det är faktiskt roligt. Vi har ännu aldrig sett en dålig film, trots att folk ibland också kommit med filmer de inte sett, utan bara alltid tänkt att de vill se. Det är givande att se filmerna tillsammans och diskutera dem under **pausen/fylla på tallriken och vinglaset-pausen och efteråt. I och med att vi hållit på ett antal år börjar vi också ha en gemensam referensram.

Senast fick vi en riktig fullträff. Janne hade hämtat en film som ingen av oss andra hade sett, men som var en sällsam upplevelse. Det var Dziga Vertovs Mannen med filmkameran från 1929. En klassiker, tydligen, filmad i Odessa några år efter Eisensteins Potemkin. Eisenstein lär inte ha gillat Vertovs film. Montaget var inte i hans smak. Och montage finns det sannerligen i filmen.

Vertovs målsättning var att göra ren film, att undersöka filmen som en självständig konstart. Sin tids dogma. Alla element av litteratur och teater skulle bort. I början av stumfilmen uppges att det är en film som är:

ETT EXPERIMENT I ÖVERFÖRING AV LEVANDE BILDER
av visuella fenomen
UTAN TEXTPLANSCHER
(en film utan textplanscher)
UTAN HJÄLP AV MANUSKRIPT
(en film utan manuskript)
UTAN HJÄLP AV TEATER
(en film utan skådespelare, kulisser, etc.)

Resultatet är en fantastisk ström av visuella associationer, en dokumentär av livet i en Sovjetstad före trettiotalets dramatiska utveckling, en film som handlar att göra om en film, vilket ger det hela flera intressanta betydelsenivåer. Tankarna går från Chaplins Moderna tider till Riefenstahl och Freud och allt däremellan.

Vertov var på grund av sin progressivitet i motvind. Han har av eftervärlden tolkats som regimtrogen kommunist. Ändå ingår i filmen en enligt mig mycket mångtydig kort sekvens, som delvis bär på ett tydligt politiskt budskap till tyskarna att ansluta sig till kommunisterna, men också en intressant bild av Lenin. Jag tror jag behöver se den på nytt, helt enkelt.