Det man kanske inte vill tänka på ...

Vi är alla beroende av informationsteknologi vare sig vi vill det eller inte. Nyligen bytte man till exempel söksystem vid Lunds Universitet, med katastrofala följder. I det fallet gjorde ett systembyte att forskare blev medvetna om kvalitetsskillnaderna mellan olika tekniska lösningar. Under andra omständigheter kunde de dåliga sökresultaten ha förblivit obemärkta, eller föremål för endast diffusa och spridda klagomål, då enstaka kunder inte hittat material de vetat om att borde finnas. I själva verket presterar väldigt många söksystem svaga resultat. I och med att informationsmängderna ökar dramatiskt blir relevans och precision dessutom allt viktigare.

I Lund handlade det endast om referensinformation, om att man kanske helt missar annan forskning eller källor på grund av tekniska lösningar som någon annan gjort och som man som användare inte har någon insyn i, vilka val och prioriteringar som gjorts. Men för forskare inom humaniora, som också arbetar med hela textkorpusar och stora fulltextmaterial, såsom Det historiska tidningsbiblioteket, blir det allt viktigare att informationen är strukturerad på något sätt. Hurdant det sättet är och hur bra det motsvarar vår egen uppfattning om världen blir allt svårare att se.

Utan att bli tillfrågade är vi ju dessutom som personer representerade i en massa olika informationssystem, inte minst hos myndigheter men också sannolikt ett stort antal företag. Hur vi där blivit kategoriserade och tolkade och hur vi behandlas är i praktiken utom vår kontroll. Man har försökt skydda människor främst på två sätt: för det första har man rätt att få veta allt som står om en i ett register. Det är helt ok och adekvat.

Den andra metoden är däremot mer tvivelaktig: man har strävat till distribuerade separata system då det gäller personregister, som endast i undantagsfall får samköras. Det leder till att ingen kan ha en överblick på all information som finns om en enskild person till exempel inom hälsovårdens system. Frågan är verkligen vem detta gynnar. Om någon, annan än systemleverantörerna. Man kanske kan se fram emot en sammandrabbning här mellan dataombudsmannen och Finansministeriets nystärkta enhet för informationsförvaltning. Själv har jag svårt att se att rationalitet i systemen skulle försämra säkerheten för någon. Tvärtom skulle det göra det enklare för den enskilda individen att förstå hur saker hänger ihop och till exempel på vad olika myndigheters beslut baserar sig på. Men rädslan för ett Storebror-system sitter djupt. Samtidigt som företag som Google eller Facebook samlar vansinniga mängder av information om enskilda personer.