De traditionella mediernas nya roller

I och med att informationsekonomin drastiskt förändrats har journalistikens och de traditionella mediernas betydelses diskuterats häftigt. Vilken är journalistens roll i dag och i morgon, vilken är mediehusens?

Eftersom jag inte själv har någon utbildning inom journalistik, kan jag bara kommentera det hela s a s utifrån. Jag har inte heller följt debatterna särskilt ingående. Men för mig ser det ut som om mediehusen skulle ta vissa för samhället viktiga funktioner på webben. Vem som sedan har rätt att kalla sig journalist vill jag inte ta ställning till. Den ekonomiska sidan tror jag att på sikt kommer att lösa sig, bara annonspengar flyttar till webben och balansen mellan olika utgivningsformer hittas i respektive genrer. Journalistik kommer att behövas också i framtiden och producenter behövs också. De traditionella rollerna som bevakare av samhälle och av makthavare och att ge röst åt dem som annars har svårt att göra sig hörda kvarstår givetvis. Men internet ger också nya dimensioner åt det hela.

Verifierare

Under dramatiska händelser som berör många människor fylls sociala medier, i synnerhet Twitter, av massor av fragmentarisk information. Då fyller möjligheten att länka till "riktiga" nyheter en mycket viktig funktion, som gör att man har lättare att värdera olika twittrares pålitlighet. Först kommer i sociala medier en våg av enskilda overifierade iakttagelser, som sedan med ett litet dröjsmål i tid kan styrkas av traditionella medier genom länkning.

Trovärdigheten är alltså extremt viktigt kapital för mediehusen. Det är också viktigt att de också är snabba på webben, eftersom för lång fördröjning gör länkandet irrelevant. Det handlar om i bästa fall minuter, men högst några timmar de har på sig att verifiera och publicera dylika korta nyheter.


Filter

I nyhetsflödet hjälper traditionella medier att filtrera information och plocka upp relevanta trådar. Det är sällan stora nyheter och diskussioner i blogosfären inte spiller över i traditionella medier, och tvärtom. Detta är en bra sak, samspelet mellan de olika typerna av media är viktigt. Då nyheter eller debatter får genomslag i både gamla och nya medier, då, och först då, blir de riktiga och kan bli samhälleligt relevanta.

Min fingertoppskänsla har alltid varit att insändare i tidningar, liksom senare kommentarer på nyheter på webben, hör till det mest lästa och intressantaste materialet. Insändarspalter i papperstidningar är ju en sorts proto-användargenererade material. Personligen anser jag att journalister i regel inte borde sätta tid på att intervjua "mannen på gatan" utan använda sin kompetens på ett bättre sätt, eftersom "mannen på gatan" riktigt själv kan publicera sig för egen maskin på webben och vid behov citeras därifrån. Medierna kan också provocera fram debatter och aktivt föra in dem i webbvärlden. Att Dagens Nyheters Debattflöde är det populäraste pekar på att denna funktion inte är att underskatta.

Mediahusen kunde i ännu högre grad fundera på att fungera som publikationsplattformer för bloggar och forum, lokala användarproducerade nyheter mm. Det kräver förstås en del kuratering, men ger i gengäld både stoff och engagemang.

Olika flödestjänster är helt avgörande för mediehusen. Att erbjuda länkar till nyheter är viktigt om man ska fungera som verifierare. Helt självklart. Men det traditionella medierna kan och ska alltså fungera som filter också för hela webben, inklusive alla användargenererade material.


Fördjupare

Mediernas webbsajter kan erbjuda kontext och fördjupning i nyhetsflödet. Det handlar delvis om att producera längre texter eller mer djupgående inslag, men också om att helt konkret ge nyheter sammanhang. Vid mediehusen borde man därför sänka tröskeln att länka ut från den egna sajten. Min personliga teori är att man vinner i trovärdighet och kundvänlighet genom att länka vidare på liknande sätt som privata bloggare gör. Eftersom källorna också i allt högre grad finns på webben, vore det bra att också peka på dem. Som exemplet Google har visat kan de löna sig att tänka på användarnas intressen mer än sin egen omedelbara vinning. Skriver man t ex om en offentlig rapport som finns på nätet, borde man väl också länka till den?

Också här handlar det om att inte använda journalisters resurser på att ta fram slumpmässiga synpunkter på än det ena och än det andra. I stället måste mediehus kunna ta fram verkliga experter och ge dem tillfälle att framföra analyser. Världen är faktiskt full av forskare och experter, det gäller att leta reda på dem och hjälpa dem att föra fram sitt budskap i en begriplig och relevant form.

Till fördjupandet hör också den historiska dimensionen. Mediahusen börjar ha ansenliga mängder material som borde ge var och en möjlighet att kontrollera saker ur närhistorien. Förr kastades gamla tidningar, radio- och tv-sändningar försvann, men nu borde de traditionella medierna erbjuda tillgång och möjlighet att följa till exempel politikers förehavanden bakåt i tiden på ett enkelt sätt. "Mannaminnet" som ofta visat sig skrämmande kort, kunde förlängas en aning, om det är lättare att kontrollera vad som sagts och gjorts och exakt när. Allt det material som kostat journalister så mycket möda att ta fram, och som tidigare snabbt blivit svårtillgängligt, utgör en enorm och nästan outnyttjad resurs.