Försöker hålla lite ledigt och läser således lite färre tidningar än vanligt. Inte för att tidningsläsning eller någon mediekonsumtion eller snarare något medienyttjande skulle vara särdeles jobbigt, utan av helt praktiska skäl. Innan jag gick på semester gick jag mer eller mindre noggrant igenom mellan fem och sju finlandssvenska dagstidningar dagligen på Brages Pressarkiv nu efter midsommar. Nu är jag igen nere i mina nästan vanliga en-två plus Hesari.
För "mediekonsumtion" handlar ju egentligen om att konsumera massmediala, journalistiska produkter? Man kan inte riktigt "konsumera" Facebook och Twitter, tycker jag. Man använder dem, liksom man använder e-post eller telefon. Språket avspeglar på ett intressant sätt hur kulturen och samhället förändras. Det tänkte jag föregående gång på när jag stötte på ämnesordet "internetberoende" - använder någon ett sådan ord längre? Man fokuserar så lätt på tekniken, mediet, för där ser man förändringen konkret.
Nå väl, i dagens Västis finns ett citat från Borgåbladet, som verkar var en av de varje sommar återkommande svadorna om hur viktigt det är att man kopplar av under semestern. Begreppet, som hör hemma i ett borgerligt eller industriellt samhälle, baserar sig på en dikotomi mellan det hetsiga skoningslösa arbetslivet och friheten, semestern, ledigheten, då man kopplar loss - i dag inte bara bildligt, utan också konkret från webben. Eftersom det är status att ha bråttom och vara stressad, är det också status och fint att vara tvungen att helt "koppla loss". Själv tycker jag det känns lite märkligt, som att vi kanske kunde försöka gå vidare. Mot att ha det lämpligt och bra året runt, eller kanske lite av och till under året. Det tycker jag skulle vara betydligt mycket mer eftersträvansvärt, att kunna uppnå en bra vardag, en bra balans i livet.
Att falla in i motsatsparet arbete-semester är dessutom rätt illa för det skuldbelägger också arbetstagaren för stressen. Det är ditt ansvar att vila upp dig, du måste kunna koppla loss och slappna av. Under semestern alltså. Strunt nu i resten av arbetsåret, då arbetslivet och dina chefer har det största ansvaret, makten och kontrollen över hur du använder tiden. Burn out är i slutändan bara ditt eget fel. Du har inte sagt ifrån, du har inte kopplat loss under veckoslut och semester, du har inte satt gränser, du har inte bytt jobb och sagt ifrån. Var blev chefernas, kollegernas och hela systemets ansvar? Det är ju fel på hela systemet, hela samhället och arbetslivet om man måste hålla på och gräla på folk att de inte får läsa sin e-post när de är lediga!
Men detta med fokus på mediet. Citatet: "Vi kollar vår e-post, svarar på telefonsamtal, uppdaterar Facebook och Twitter kanske flera gånger om dagen och så vidare. Vi vågar eller vill inte lämna den kontroll över omgivningen som vi vanligtvis har. Hur hälsosamt är det?" Fy! alltså på alla er som använder Facebook på semestern. Observera att detta inte är en personlig kritik av just detta inlägg, utan bara en illustration av vad jag försöker visa på: ett tankemönster, där mediet överskuggar själva substansfrågorna: 1. Varför har vi ett samhälle där man måste hålla på med att medvetet "koppla av" och 2. Är det inte en rätt stor skillnad på att slöfacebooka och att ta emot besvärliga jobbsamtal då man av en eller annan orsak har annat för sig?
För enligt den ovannämnda logiken borde man ju egentligen också sluta hälsa på folk i kvartersbutiken som känns "jobbiga" under semestern. Man kanske borde sluta läsa också? Kanske till och med tala? - Jag säger inte att det är fel att göra sådant. Det kan säkert vara både bra och nyttigt för alla människor med olika typer av vila. Kort eller lång, och med mer eller mindre total social isolering. Omväxling är bra. Filter är bra. Olika filter är bra. Men jag ogillar mycket de implicita budskapen som finns i skanderande rubriker om si och så många procent som läser sin e-post under semestern. På riktigt. Det kan vara helt ok att ha kontroll över delar av livet som finns på webben också under semestern. Att de finns på webben är liksom inte problemet.
Det kan hjälpa en att vila upp sig också, att veta att inga oväntade katastrofala överraskningar väntar då man kommer tillbaka till jobbet. Liksom det kan vara lugnande att läsa i tidningen att inga omedelbara katastrofer hotar ens tillvaro. När och fjärran, viktigt och oviktigt är inte alltid så klara distinktioner. Kontroll på omgivningen, kontroll över det egna livet: är det något vi förväntas ge upp både under arbetstid och ledig tid?
Rikkeistä Kurikassa
2 timmar sedan
Att ligga i och måla stugan, klippa gräsmattan, baka blåbärspajer och arrangera kräftskivor är däremot analogt (?) och avkopplande. Har folk inte sen Runeberg fick sin fiskestuga i Jeppis haft får säg att man ska tillbaka till naturen och koppla av?
SvaraRaderaExakt vad jag avsåg: "koppla av" hör till det borgerliga eller industriella samhället :) Fast viss fanns det ju redan tidigare som en idé och motpol till det urbana livet, månne inte redan romarna hade sommarvillor? - "Tillbaka till naturen" kommer ju på allvar i slutet av 1700-talet. Men det ligger väl ngt i det, att vara i naturen sänker blodtrycket etc? Fysisk aktivitet är i dag "avkoppling" från stillasittande kontorsarbete och att få konkreta synliga resultat på vad man gör är också skönt och ger en typ av flow för många? - Men blir det förstört om man fejsbuckar om det ...?
SvaraRaderaUpplyftande läsning Jessica! Mitt samvete blev plötsligt mycket lättare:) Omväxling och balans året runt låter som ett självklart mantra.
SvaraRaderaTack, Rolf :)
SvaraRadera