Det är det här med appar: "Vi gör en app, för det ska man ha!" Lite som: "Vi gör en webbsida/facebookgrupp, för det ska man ha …" Det är bara det att man kan göra så många typer av appar. Om man gör en "app" och sedan tycker att man fixat detta med tillgängliggörandet av sin data eller sina tjänster, kan det hända att man verkligen kastat pengar i brunn. Appar öppnar inga silon (det kan däremot gränssnitten de bygger på göra, i fall man arbetar smart), utan kan tvärtom förstärka dem.
Ora Lassila talade om serendipitet. Om att få informationen att flöda, att dela och om att fokusera dels på datan, dels på att presentera den på ett sätt som passar människor (vilket paradoxalt betyder att presentera den så att den passar maskiner). Han talade om betydelsen av att länka till externa data. Han talade om tolerans, om informationsresurser, datascheman och ontologier som deskriptiva modeller av världen i sina kontextuella ramar, snarare än en normativa, preskriptiva direktiv. Han har en poäng: eftersom all data härrör sig ur tolkningar är det ändamålsenligt att låta kontexterna och deras mångfald återspeglas i informationssystemen. Annars sitter vi med en så abstrakt och stel modell att den inte mer har något alls att göra med verkligheten. Men det är ibland en hård nöt att knäcka för proffsen, detta med tolerans och mångfald vid beskrivningen av världen. Man är van att försöka avveckla alla anomalier och normalisera information så mycket som möjligt för att få systemen att fungera. Systeminternt är det ok, men talar vi internet är det fåfängt.
Det som är viktigt enligt Lassila är att göra mappningar och arbeta med identitet (identifikatorer, URI). Och att tänka på proveniens. För övrigt såg han en ljusglimt i html5. Det blir kanske ett sätt att frångå de ogenomträngliga apparna, som lätt bara låser in data i hemliga format.
På konferensen talade i dag utöver Ora Lassila också Nick Poole, som alltid är lika inspirerande. Han talar med en sådan övertygelse om vikten av att kulturarvsorganisationerna ändrar sin syn på sig själva, sina uppgifter och öppnar sig mot omvärlden, att han är omöjlig att stå emot. Om inte organisationerna själva visar vilka enorma mängder kunskap de besitter och hur viktig den är kommer de att bli helt marginaliserade. Vilken vore lite synd med tanke på världen, så där i allmänhet.
Tja, den ursprungliga idéen med appar var väl att låsa in folk för att kunna göra pengar på dem? Då är det väl klart appar inte står för öppen data. Däremot, som du säger, kan appar (som inte bara är webbsidor) ge upphov till gränsssnitt. Dock antagligen icke publikt dokuumenterade.
SvaraRaderaVarför såg han en ljuglimt i HTML5? Ok, HTML5 tar bort lite layout som fanns i HTML4, men sist och slutligen är det väl ändå främst en presentation för människor. Eller har jag en för simplistisk syn på data och dess struktur?
När det kommer till information (data som presenteras i mänskligt läsbar form) så tror jag svårigheten ligger i varerande struktur och i att det är rätt omständigt tagga datan rätt.
Lassila utvecklade inte detta med html5, men min uppfattning är att det går att inkludera RDFa direkt, dvs att användning av länkad data är en del av html5 och på det sättet skapar goda förutsättningar för länkad öppen data rakt i html-koden. Var och en kan förstås själv välja hur man vill sprida sitt material (och länkar till det) men gör man en silo, blockar man ju för serendipitet, eller hur? Man kan alltid välja att distribuera också bara metadata/länkar om man vill ta betalt för själva materialet. Är man smart, bygger man väl hellre ett system som möjliggör mångsidig användning också i framtiden, i stället för en engångsgrej, som ändå sannolikt föråldras inom några år. Eller? :)
SvaraRadera