Kursen slutslut

Efter diverse egna deadlines och studentdimission hann jag äntligen sammanställa resultaten för årets kurs Digitalkultur i humaniora. Många bloggar var riktigt fina. Det som var för mig överraskande var skillnaden mellan prestation bland dem som skrev essä vs dem som skrev tent. Medan essäerna ofta höll hög nivå, var tentsvaren som baserade sig på litteratur av Luke Tredinnick, Peter Shillingsburg, Clay Shirkey och Charles Leadbeater (man skulle välja en bok av de två föregående och en av de två senare) rent ut sagt bedrövliga. Vårens studietrötthet syntes alltså i tentläsningen men inte i essäskrivandet. Är faktiskt förmågan att analytiskt ta till sig monografier så svag bland dagens studenter?

Jag som trodde att textkritik stod högt på agendan i studentskrivningar och inträdesprov nu för tiden! Eller är det så att man bara ska läsa och analysera korta snuttar och artiklar, att större teoretiska resonemang är för svåra att begripa och hantera? I så fall är det nog högst oroande med tanke på vilken funktion dagens historiker och humanister borde ha, vilka färdigheter de borde bidra med i samhällsdebatten. Nu var ju en stor del av studenterna förstås rätt i början av sina studier, och man kan väl hoppas de lär sig greppa mer komplicerade teoretiska och analytiska resonemang. För svåra eller tunglästa kan man ju inte ens påstå att någon av dessa böcker är, i synnerhet Clay Shirky och Charles Leadbeater är ju så underhållande och lättlästa att jag nästa drog mig för att välja dem som tentlitteratur!

Vad jag hade velat läsa hade varit dels en text som klart visade att det fanns förståelse för tentbokens författares ansats och epistem eller världsåskådning, dels klart strukturerade analyser av olika avsnitt i innehållet. I synnerhet det senare verkade övermäktigt i många fall: att förstå struktur och resonemang i en bok och urskilja vad som är argument i ett resonemang och hur man byggt upp de olika argumenten. Nu fanns det många gånger ingen förmåga att skilja på olika nivåer i texten. Vetenskaplig kritik, kort sagt, behöver tränas upp också för större textmassor.

Pedagogiskt är ju detta sannerligen en utmaning och jag velar lite över hur jag ska göra nästa år. Jag skulle väldigt gärna vilja att studenterna skulle läsa och ta till sig litteraturen, men jag undrar om det inte lär sig mer genom att skriva essä.