Hört under de senaste månaderna: "Jag tänker aldrig, aldrig mer söka projektfinansiering!" och "Jag tänker aldrig mer åka på någon konferens!" I båda fallen handlade det om experter inom kunskapsintensiva branscher och bärande funktioner inom kultur och vetenskap. I båda fallen var orsaken en fruktansvärd byråkrati och usla informationssystem för att hantera denna. Det är inte längre värt besväret att försöka sköta sitta arbete väl.
Är det så här vi ska ha det? Att finska experter minskar på sina de facto internationella kontakter och samarbeten på grund av att chefer, tjänstemän och ministrar inte kan säga stopp till oduglig administration utan tvärtom sanktionerar den? Var går gränsen, minister Arhinmäki och minister Gustafsson? Var finns ledarskapet?
Är det inom universitetsvärlden vi pratar om "experter inom kunskapsintensiva branscher" som inte vill åka på konferens för att de måste manglas i själsdödande och orättvis byråkrati, för att få göra det? Kanske det är för att dominerande grupper, får sina behov av projekt tillgodosedda, och då bara vill bjussa in kompisar? En konferens i Bryssel ska handla om datasäkerhet och det är visst hett=nödvändigt. Då blir man bara "bjuden" om man råkar jobba/forska med sådant på akademisk nivå. :) All byråkrati är ju till för att hindra de "utanför" att få det som "de innanför" bestämt ska vara a la mode. Har du inte meriter/ "cred" nog för att bestämma att kultur ska vara a la mode och "ta" från datasäkerhetsprojektpengar, så vill ingen ge dig en vettig ansökningsprocess. Alltså=byråkrati blir resultatet. För att få "kultur" högt rankad behöver vi visa att vi vill ha ett samhälle med kultur och inte bara ett med "skyddade" data som kan generera pengar. Ja God knows varför datasäkerhet står så högt. Vad döljer sig i "basen" som inte andra ska få veta? Vilka/ eller vad är så viktigt att skydda? Jo förstås säkerheten i finansiella system? Nåt som några kan utöva makt med o pengar. Eller är det säkerheten i varje system, så som åtkomst till riskdata som "var knappen till avstängning på kärnkraftverket sitter" och hur verket kärnkraft fungerar. :) Ja man kan förstå att det forskas. "Kultur" det är ju harmlöst och "onyttigt" och tills den blivit tillgänglig bara för en exklusiv grupp - vem vill "ge" pengar till sånt? Och göra det enkelt att få dessa pengar. Jösses vi kan ju inte ta hand om "utanförskapet" ens i Sverige (vet ej om ni ens talar om detta blairfenomen i Finland. ska vi kanske slopa all forskning eller bara forska om det, så att vi liksom FÖRST, ska få ett vettigt samhälle.ALLA skulle ju med i kunskapslyftet, SAS det ju för inte SÅ längesen, men nu är allt sådant (som det känns) förlorat! MEN FORTSÄTT digitalisera, vår kulturskatt och diskutera om skillnader kunskap/information och de respektive skilda samhällsystem dessa båda synsätt genererar. *JIIZUZ vad sa jag?* Förstår du mig som bara vistats i universitetsvärlden som en robin-hoodsk, stråtrövare, på jakt efter motståndsrörelse - som en mor som vill rädda sitt barn från ett liv där han svälter ihjäl bredvid tonvis av bröd, (som han inte har "tillgång" till),(OK min son klarar sig, men "resten", då) - som i mycket varit så utsatt att jag inte ens kan tänka utanför den maslowska behovstrappan. Och snart, mycket snart, är vi alla gamla. Får vi projektpengar, då tror du eller är allt snålt tilltaget och påtvingat oss och med polismakten, som den som får oss att hålla oss "i schack". FY, vad jag ogillar detta!
SvaraRaderaVisst handlar det om makt, om behov att kontrollera, att mäta och att effektivera - administrationen. För de som jobbar med siffror kan lätt mäta sin verksamhet och effektivera den genom att tvinga andra göra deras arbete. Jag menar förstås inte att personer inom administration är onda eller dumma, men systemet är sådant att det bara blir så. Maktbegäret kommer från osäkra chefer som inte har riktiga visioner och substanskunnande.
SvaraRadera