Sjukvårdsfrågor och kommunstruktur

Jag blev riktig ordentligt upprörd, då jag hörde att man planerar att utvidga kommunernas ansvar inom sjukvården. Ett säkert sätt att smyga över kostnader på kommunerna och öka regionala skillnader ytterligare. Och grunden för allt är "axiomet" om att: "Social- och hälsovården bör i fortsättningen ordnas inom tillräckligt stora helheter. Annars kan inte den offentliga social- och hälsovårdens framtid tryggas."

Det är helt otroligt att man är färdig att offra närdemokrati och delaktighet för en så dåligt underbyggd truism. Att vi skrotar den struktur av otaliga vanliga människor som för små ersättningar arbetar i kommunernas förtroendeorgan, där de bidrar med sin expertis och lokalkännedom och samtidigt knyter kommuninvånarna nära beslutsfattandet och gör dem delaktiga i vad som sker? På grund av att vi i tiden av historiska skäl byggt upp vår sjukvård inom den kommunala sektorn?

Detta kommer utan tvekan att användas som utpressningsmetod då man ställer upp kriterierna för "sunda kommuner". Det är brist på personal inom den offentliga sektorn, men jag är inte alls övertygad om att folk hellre har en större organisation som kräver mer administration och byråkrati som arbetsgivare. Dessutom beaktar man inte de långvariga effekterna av psykologiskt och socialt trygga vårdmiljöer för dem som får vård. Större enheter ger inte större effektivitet för en läkare eller sjuksköterska. Det tar fortfarande lika länge att sköta en patient.

I dagens system finns dessutom det uppenbart absurda draget att man anser att en läkare inte under några som helst omständigheter ska behöva vänta på en patient en enda minut (dvs köer och förseningar är legio och avsiktliga), medan det är fullständigt okej att samma läkare kan sätta upp till tiotals procent av sin arbetstid på att söka och spara information i olika informationssystem. Systemet är viktigare än människa helt enkelt. Borde inte läkaren ha en assistent att sköta det i stället? Borde inte denna tid läggas på kontakt med patienterna, eller i värsta fall om inga patienter står i kö, på att umgås med kolleger eller sätta sig in i aktuella medicinska frågor?

Har man glömt varför vi har hälso- och sjukvård eller varför vi har kommuner? Har man inte förstått att folket också sagt, upprepade gånger, att man är villig att betala för dessa? Målsättningen kan inte alltid vara att rationalisera, effektivera och i praktiken köra ner dessa verksamheter som har ett egenvärde. Vi vill ju ha dem!