Det här inlägget skulle egentligen handla om vårt lands historia största biblioteksförstörelse, nämligen Åbo brand, den som bröt ut den 4 september 1827. Den Kungliga Akademin hade nyligen flyttat in i sitt nya hus med bibliotek och allt. I biblioteket fanns förutom boksamlingarna många fina porträtt och byster, som blev rov för lågorna den natten. Handskrifter och böcker som samlats sedan grundandet 1640 förvandlades till aska. Det senaste stora tillskottet, det Hauboldska biblioteket på 8000 band, hade inte ens blivit uppackat. Endast några hundra böcker som var utlånade räddades.
Nattens hjältar var docenten Gabriel Rein och studenten Matthias Akiander, som lyckades rädda stora delar av universitetets arkiv. Maria Forsberg, piga hos akademisekreteraren, räddade för sin del konsistorieprotokoll undan elden. Jag läser med stor behållning Rainer Knapas bok Kunskapens rike. Boken har hittills väckt många tankar om Universitetsbibliotekets funktion som uttryckligen en i universitetet integrerad del för vård av samlingar och kunskap. Jag ska skriva en recension av boken i Nya Argus och hoppas då kunna spinna vidare på dessa tankar, kanske i det biblioteksnummer vi planerar för hösten.
Tanken på branden och den förlust den orsakade är upprivande. Absurt nog blev jag lika upprörd över mina svårigheter att hitta en trevlig bild av ett traditionellt midsommarbål för att illustrera detta inlägg. Naivt nog hade jag tänkt mig att jag någon allmännyttig institution som finansieras med skattemedel eller pengar donerade för dylika ändamål skulle ha erbjudit mig bilder på en levande men gammal tradition inom finskt sommarfirande. Jag skulle mer än gärna ha gett synlighet för fina projekt inom traditionsvetenskap och arkiv- och museisektorn. Eftersom de få bilder som fanns var förstörda med "vattenstämplar", kan jag inte göra det.
Det som gör mig så upprörd är uppsåtligheten i denna vandalism. Det är klart att bilderna finns kvar i arkivet, men frågan är till vilken glädje och vem det nyttar. Liksom bibliotekens uppgift i alla tider har varit att inte bara bevara kunskap, utan också förmedla den och hålla den levande, borde det vara arkivens uppgift att hålla sina samlingar levande i den bemärkelsen att de används. Dagens digitala medier ger fantastiska möjligheter till detta.
I stället får detta inlägg illustreras av paraden på den första tidningen som utkom i Åbo efter branden. Den finns öppet tillgänglig, utan sabotage, producerad och publicerad av efterträdaren till Helsingfors Universitetsbibliotek, Nationalbiblioteket. Tack för det.
Carl Friedrich Indreenin elämästä
17 timmar sedan
Snabbaste sätt att hitta fria bilder är via Wikipedia (Midsummer bonfire in Pielavasi, Finland.JPG). För mera innovativa val, andvänder jag Flickr Commons.
SvaraRaderaJag vet inte egentligen om argumentationen "skattebetalt borde vara fritt" funkar. Det finns ju universitetsforskning som man får bara via biblioteket...
Både på Filckr och Wikimedia fanns det endast moderna foton av brasor, medan jag gärna hade tagit någon gammal bild som klart hör till public domain. Jag tycker att arkivväsendet, som jag vet har bilder, borde bjuda på dem.
SvaraRaderaUniversitetsforskning ska också finnas på webben, vilket lyckligtvis börjar vara normen sedan Open Access-mandatet godkänts också av finska universitet. :)