Stormvarningar

Roelofs, Willem: Landscape with a Thunderstorm Brewing 
Rijksmuseum. Public Domain.

Som jag tidigare skrivit, är klimatförändringen en reell sak för forskarna. Det handlar inte längre bara om att bromsa den, utan också om att hantera effekterna. Till min lättnad upptäckte jag att man redan på hög nivå tagit i saken i Finland. Jag vet inte om jag bara följt slarvigt med i nyheterna, eller om man valt att inte i detta skede orsaka psedodebatt och i stället fokuserar på att få saker gjorda. I alla fall hade rapporten gått mig förbi. Jag vill inte tro, att regeringen inte skulle ta till åtgärder efter denna sammanfattning om riskerna den fått tillhanda. I rapporten konstateras att utvecklingen visar på följande utveckling i Finland:

• havsytan stiger (med 30-90 cm till år 2100)
• mera perioder med hetta
• mera ösregn om somrarna
• mera underkylt regn
• mera nederbörd om vintrarna, mera mulet
• mindre snötäcke
• mindre tjäle
• mindre istäcke
• torra somrar kan förekomma

I naturen innebär detta utmaningar för biodiversiteten. Nya arter erövrar mark, men gamla tappar sin och när balansen rubbas finns stor risk för utarmning av artrikedomen. En ny snabbt invandrande art kan lätt fylla nischer som flera försvagade arter trängs ur. Det betyder mindre genpool, mindre robusta system. Forskarna påpekar att det i verkligheten är människan som idag formar i stort sett all miljö och natur (också nästan all skog är ekonomiskog). Så det är också vårt ansvar att reagera överlagt och proaktivt. Eftersom vi ändå påverkar miljön så kraftigt, måste vi ju välja att göra det på ett smart sätt, så att vi snarare dämpar skadorna än stärker dem. Jag tror, att förändringarna är enormt mycket större än de flesta inser. Vissa typer av naturmiljöer kommer sannolikt att försvinna helt oberoende vad vi gör.

För samhället uppstår utmaningar i t ex vattenförsörjningen, då omväxlande perioder av torka och skyfall blir vardag. Vidare kan stor nederbörd, tillsammans med hårda vindar och stormar, också utsätta energiförsörjning och annan viktig infrastruktur ur spel. Effekterna för livsmedelsproduktionen kan knappast vara andra än större risker och högre kostnader. Listan på effekter och hot är skrämmande. Man hoppas att genmanipulation kan utnyttjas effektivt för att målmedvetet ta fram växter som klarar sig. Nu behövs målmedveten användning av vårt bästa kunnande. Och nu snackar vi alltså bara Finland, där vi har globalt sett ett ypperligt utgångsläge.

I rapporten går man också igenom vilka effekterna kan komma att vara för ekonomin, t ex  genom försäkringsväsendet. Priserna kommer sannolikt att påverkas av att sjöfarten och hamnarna får det besvärligare. Ökande hetta och fukt inverkar på både byggnader och folkhälsa.

Mänskligheten har tyvärr redan pissat i byxorna, med vad gör vi nu?

Amor fati

När jag disputerade för snart tio år sedan (!!?) fick jag av mina goda vänner ett smycke med inskriften Amor fati, älska ditt öde. Vännerna menade att det passade mig. Jag förstod inte riktigt då, men det visade sig att de kände mig bättre än jag själv, tror jag. För ju mer jag tänker på det, desto mer tycker jag att fabeln om räven och rönnbären (fast druvor var det väl från början) läses på fel sätt.

Räven var klok, tycker jag. I alla fall är det helt klart en av mina strategier, då livet är "orättvist" (det är det alltid) och hårt: att dels uthärda och försöka att aldrig ge upp, dels att försöka se det positiva i motgångar och det som livet överraskar en med. Det är verkligen inte lätt alla gånger och ibland kan det ta lång tid att se på saker positivt. Och vissa saker är ju bara för jävliga. Men det funkar för mig så, att jag tänker på hur saker kunde vara värre, vad som är bra, snarare än att fundera hur saker kunde vara. Och mycket är faktiskt ganska bra. Fast det är tungt och tröttsamt. Det är mest sådant som beror på konstiga värderingar och okunskap som jag har riktigt svårt att fördra.

Kommunal- och universaltankar

Dagen efter kommunalvalet begrundar jag den enorma förvaltningsreform som regeringen försöker trolla fram på grund av det "hållbarhetsunderskott" man anser finns i statsfinanserna och hela den offentliga sektorn. Jag kan inte annat än förundra mig över hur planlöst och undermåligt man försöker göra det hela. En dylik verkligen enorm förvaltningsreform kräver åratal av grundlig planering av landets bästa expertis. Den borde omfatta hela förvaltningen koordinerat. Det får och kan inte handla om maktpolitik, utan det skulle krävas verkligen långsiktigt målmedvetet arbete. Hur ordnar man effektivast, mest rationellt och kvalitetsmässigt bäst utbildning, demokrati, sjukvård, skatteuppbörd och budgetering, planering, kommunikationer, säkerhet etc etc?

Man borde anlita de bästa sakkunniga, experter från universitet och högskolor, från många branscher och från den berörda sektorerna. Man borde ha en öppen process där medborgarna kan vara delaktiga och där man först tar fram en modell, som man sedan minutiöst utvärderar med avseende på demokrati, ekonomi, miljö, språk, välfärd, välmående osv, osv. Det nuvarande konceptet med "vi ska slå ihop kommuner så mycket som möjligt" är en skymf mot medborgarna och mot dem som byggt upp vårt land under de senaste seklerna. Var finns den intellektuella stringensen hos våra beslutsfattare, var finns det riktiga statsmannaskapet? Om det faktiskt är så stor panik man låter påskina, borde man verkligen kunna uppbåda en ganska mycket bättre förändringsprocess än det nuvarande tjafsandet, som verkar vara utan klara målsättningar, metoder och konsekvensanalyser?

Foto: Gengiskanhg / Wikimedia/ CC-BY-SA

Den andra insikten jag fick i går, som absolut inte har något med det föregående att göra, annat än att det är ett utslag på pessimism och besserwisserism, är att jag började förundra mig varför den finska pappersindustrin inte mer medvetet riktat in sig på förpackningar. Har vi helt fel typs pappersbruk, borde man kanske ta sig en tänkapå. 

Världen håller på att drunkna i plast. Haven är fulla av det, både som stora massor och som mikroskopiska bitar som tränger sig in över allt. Allt fler organismer är fulla av det. Vi förpackar det mesta i plast, som man helst inte borde bränna upp, som man återvinner i begränsad mängd och som plågar miljön på ett ohållbart sätt. Varför har man inte gjort en "ny nokia" av nya pappers- och kartongförpackningar? Mycket av det jag köper som är packat i plast kunde mycket väl vara förpackat i papper. Något dyrare - just nu - kanske, men med bra lobbying kunde man också få tillstånd mer skatt på plastförpackningar.

Överlag känner jag  mig rätt pessimistisk över läget för mänskligheten. Miljöfrågor har inte alls den tyngd de borde ha i det amerikanska presidentvalet; att få stopp på klimatförändringen ser rätt dystert ut. Inte ens Sandy verkar ju få igång diskussionen. Jag läste nånstans att jorden kanske kan bli obeboelig för människor på mindre än ett sekel, vilket var det mest dramatiska hittills och förhoppningsvis en extrempessimistisk idé. Det osar domedagprofetia, men de flesta nyheter vad gäller klimatet har faktiskt varit dåliga eller usla. Mer överraskande saker och katastrofer har hänt i vår historia (och exempelvis på planeten Mars ...). Det här är ju ingen svart svan precis. Det känns ju inte så bra med tanke på barnen. Jag tänker och hoppas att de kanske ändå kan ha ett rätt bra liv och att de kanske kan hjälpa andra människor till ett så bra liv som möjligt. Gott gry finns i alla fall. Hur det än slutar för vår stackars planet.

Haiti

Det är inte bara människor som farit fruktansvärt illa i Haiti. Organisationen Bibliothèques Sans Frontières rapporterar också om hur det bokliga kulturarvet drabbats: både nationabiblioteket och universitetsbiblioteken har till största delen rasat. De innehåller bland annat manuskript från 1500-talet, men också mycket andra unika material från 1700-talet, både lokalt och från Europa. Man har också börjat samla pengar för att försöka rädda vad som räddas kan.

Under dylika förskräckliga katastrofer och mitt i allt obeskrivliga lidande, känns det banalt att börja tala och att rädda böcker och kulturarv. Samtidigt är det också frågan om unika skatter, som i ett historiskt perspektiv är viktiga och oersättliga. Och också de är, just nu, på sätt och vis på allas vårt ansvar.

Tillägg: En skrämmande brist på medmänsklighet visas däremot av vissa religiösa kretsar, av vilka Timo Harakka i sin blogg lyfter fram ett exempel.