Varför öppna och länka data?

I går ordnade Brages Pressarkiv tillsammans med Kulturhuset, Magma och Finlandssvenskt samarbetsforum ett seminarium för finlandssvenska beslutsfattare om länkad öppen data. 

Trots ett visst manfall bland både talare och publik blev dagen rätt lyckad, tror jag. Jag hoppas i alla fall att alla som var med fick en uppfattning vad öppenhet betyder i praktiken (maskinläsbarhet), betydelsen av metadata och varför det är smart för en språklig minoritet att samarbeta kring just länkning av data. Vår utmaning var ju att diskutera detta utan att det skulle bli för tekniskt, för som vår keynotetalare Lars Lundqvist sade, handlar öppenhet allra mest om en insikt och vilja hos ledningen att arbeta strategiskt med delaktighet och för engagemang med omvärlden.

Ett ord som användes om och om igen under dagen var hittbarhet. Ur olika perspektiv tangerades frågan om hur viktigt det är i dag att skapa ordning bland alla material och resurser, både internt och externt. Allt detta handlar förstås om metadata, att man måste beskriva sina innehåll - och att det måste göras maskinläsbart. 

Pondus har kommit en god bit på vägen med detta. Under dagen lanserade vi en plan om de nästa stegen för att gå vidare. Som modeller och inspiration har vi bland andra Helsinki Region Infoshare och K-samsök. Tanken är att närmare samarbete och större integration ger mera synergier, synlighet och bättre genomslag också utanför det finlandssvenska. Vi vill bygga data.sve.fi, som är både en datakatalog, en gemensam maskinläsbar metadataresurs och en söktjänst. Idén är att betjäna tre grupper:  gemene webbanvändare direkt, utvecklare och externa tjänster och sist men inte minst de deltagande organisationerna själva.

Gästande stjärnor

Svenska Riksantikvarieämbetets informationsutvecklingsavdelning från Visby hälsade på i Helsingfors denna vecka. Vi besökte Svenska litteratursällskapet, Museiverket och Forum Virium. Det talades mycket öppenhet kan jag säga. Det talades lite teknik också, men samtalen tenderade ofta glida in på andra frågor, som är mycket mer utmanande. Därför diskuterade vi mycket hur man kan få folk att förstå att det kostar förhållandevis litet att öppna data och att nyttan är stor. Men det handlar inte bara om att öppna data.

Man måste också öppna för dialog. För mig blir tanken om engagerande tjänster allt viktigare. Det är inte roligt att bara söka i andras material och bilder och i bästa fall trycka på en gilla knapp och dela eller kanske till och med tagga materialet. Man vill göra mera. Tänk på alla de bilder som i dag digitaliseras och laddas upp på Facebook. Alla de bilderna kunde i stället finnas på en inhemsk öppen sajt, där de faktiskt kunde bidra till både kulturarv och forskning. Det är dit Finna och alla kulturarvsorganisationer borde sträva. Snabbt.

En liten dagbok från besöket hittas på Storify.

Vad man kan göra med öppna data

Nu äntligen fick jag ut lite mera info om bidragen i Pondus Open Data HackFest. Dagen var lyckad på alla sätt, utom att jag ju lite sörjer att medierna hellre nappade på den sämre nyheten om motgångarna för Brages Pressarkiv. På den fronten har vi fått en fin uppbackning, vittnesmålen om varför Pressarkivet är viktigt bara strömmar in.

Många fina samarbeten och idéer föddes i alla fall under HackFesten. En del kommer säkert att få resultat redan under våren andra under de närmaste åren. Nätverkande är fint.

Öppna data - fyra saker att tänka på

Att öppna data betyder i praktiken att man tar bort så många trösklar som förhindrar spridningen av information på internet man kan. Det kräver att man beaktar följande saker:

• tekniska hinder: man bör skapa tekniska lösningar som gör informationsspridning och -sökning effektivare och helst sådana att detta kan ske helt automatiskt. Rent konkret handlar det om att indexera sina material och skapa flöden och effektiva sökfunktioner.
  
  
• komptibilitet: att man följer gemensamma, helst internationella standarder i mån av möjlighet
  
  
• informationens kvalitet: man måste ha tillräckligt välstrukturerad information och beskrivning av själva materialets innehåll helst inne i koden (s.k. metadata), så att både människor och andra datorer hittar vad de söker
  
  
• juridiska hinder: man bör förse sina material med giltiga licenser och markeringar om hur de får spridas och användas. Eftersom allt material på webben i utgångsläget är under upphovsrätt, leder förbiseendet av denna sak lätt till att man oavsiktligt blockerar spridningen av sitt material. Man bör också veta och förstå att metadata nästan alltid kan förses med en CC0-licens, det vill säga befrias från all copyright. På så sätt sprider man effektivt information om sina material.
  

Olidligt spännande

Just nu sitter jag och lyssnar på det avslappnade knapprandet när de tävlande sitter och finslipar sina tävlingsförslag i Pondus Open Data HackFest. Om en timme skall resultaten presenteras!

Dagen har varit lyckad över förväntan. Otroligt duktiga studenter här finns på Arcada och även någon gästspelande kodare. Jag har redan gluttat över en del axlar och fått se superba idéer som jag inte själv skulle ha kunnat hitta på. Öppen data är nog fantastiskt roligt.

Dessutom har här under dagen pågått mycket nätverkande mellan olika open data- och open source-kretsar. Jag tror och hoppas att vi alla fått ut mycket av denna låånga och intensiva dag.  Och att vi kanske också utåt kan visa varför det lönar sig att öppna sina informationsresurser nu, och inte "lite" senare. Jag har sett åtminstone två större projekt segla upp här.

Pondus Open Data HackFest

I går gick vi första gången ut med info om Pondushacket. Det är helt otroligt spännande. Fullt medvetna om att det är rätt tidigt, att data kommer att komma ut i sista stund, med många osäkra kort, men med tillräckligt många säkra, satsar vi på att få en rolig dag. Vi hoppas vi kan få fram några konkreta idéer på vad man kunde göra med Pondusdata. I över ett år har vi arbetat med att försöka prata ihop oss ens finlandssvenska aktörer emellan, om hur vi kunde vara öppnare och mer kompatibla med varandra när det gäller webben. Det har egentligen gått över förväntan väl, många nya dialoger och kontakter har fötts. En del samarbetsparter har varit aktivare än andra, men jag tror att de flesta lärt sig mycket av varandra. Om verksamheter, om standarder, om betydelsen av metadata, om upphovsrätter och öppenhet.

Problemet med de här sakerna är att det väldigt snabbt blir väldigt tekniskt. Trots att nästan alla verksamheter i dag resulterar i digitala resurser, och nästan varenda ett litet projekt har ett webbsajt, finns det många människor som inte alls vill höra talas om "metadata", "flöden" eller "öppna gränssnitt" och kanske till och med slår ifrån sig saken direkt, som om detta inte angick dem. Men så många webbsidor vi har i dag, så mycket arbete vi sätter på att ta fram material till dem, att skanna in och fota, att skriva texter .... visst är det värt att ägna en liten tanke åt hur materialet kan nå dem som verkligen uppskattar det och intresserar sig för det? Och det skojiga är, att man aldrig kan veta var dessa människor finns! Det kan vara en människa på andra sidan jorden som är mycket intresserad och som gärna skulle ha mycket att bidra med också! Så varför inte dela med sig lite mer medvetet och aktivt?

För det är egentligen inte så svårt, och det är alltid lättare att följa gemensamt gjorda riktlinjer än att hitta på allt från början själv och det är det som har varit tanken med projekt Pondus. Och nu tänkte vi använda de sista projektpengarna för att få fram några konkreta exempel, som kanske kunde inspirera någon till att hänga med och dela med sig.

Jag hoppas många kan komma med den 5 mars, både människor som är intresserade av media, samhälle, kultur och finlandssvenska frågor, och förstås kodare som får tävla om pris för bästa idéer.

Nätverk

När jag skrev sammanfattningen av det gångna året för firman, insåg jag än en gång, hur fantastiskt roligt och viktigt nätverkande är för mig. Under året har jag jobbat mycket med två nätverk: Pondus och Inkludera Flera. Jag när en mycket stor tilltro till nätverkande som lösning på många problem och som den verkliga motorn i utveckling och framgång. Den bästa effekten får man genom informell kommunikation, enkel och utan alltför strikta strukturer, mellan professionella personer som arbetar med substansfrågor. Det förutsätter organisationer som är flexibla och där alla medarbetare har mandat att använda sina egna kontakter, sitt omdöme och inflytande för att föra saker framåt. Organisationer där man kräver extremt noggrann planering och rapportering låser sina egna möjligheter till dynamisk utveckling, förutom att man avmotiverar personalen på ett effektivt sätt.

De starkt hierarkiska organisationerna är dömda att bli marginaliserade och efterblivna i längden. Som en vän till mig kommenterade över lunch i veckan: "Vi har en fantastisk skola och grundutbildning, men vad i all världen händer med alla dessa potentiellt framgångsrika duktiga människor sedan? Vad är det för fel på den högre utbildningen, på cheferna och ledarna i vårt land?" Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: Jag är övertygad om att vårt lands framgång avgörs mer än något annat av om vi lyckas utveckla ledarskap och organisationskulturer på ett sådant sätt att våra sakkunniga, välutbildade människor kan och får använda sina kompetenser på ett maximalt sätt. Också den högre utbildningen bör medvetet utvecklas mot större öppenhet. Under mina projekt har jag stött både på "modiga" och dynamiska organisationer och på hierarkiska och försiktiga dito. Det är lätt att se var utvecklingen sker. Ibland finns båda kulturerna inom samma organisation. Det är spännande.

Trots att detta med nätverk och social och emotionell kompetens är så uttjatat att man mår illa, är det viktiga saker. Man hoppas förstås de snabbt skulle bli så självklara att vi slapp tala om dem.

Inkludera flera!

Det var i våras som Jonas Tana på Biblioteken.fi och jag på allvar började diskutera detta med digital delaktighet och informationskompetens. Med avund hade jag en längre tid följt med det svenska Digidel-projektet och irriterat mig på teknikfokuseringen som dominerar den finska diskussionen om informationssamhället. Trots att man både på EU-nivå och i Finland ständigt bygger alla framtidsvisioner på informationssamhällets och den digitala världens betydelse, både ekonomiskt och demokratiskt vilket kräver en massa kompetenser av folk, har man i Finland nöjt sig med att dela ut tipsmedel till diverse projekt. 

En långsiktig helhetsplan och strategi för att motverka digitala klyftor har saknats. Det finländska informationssamhället, som konstruerades i huvudsak under Vanhanens regeringar, har i slutändan förblivit ett informationssamhälle på vinnarnas villkor. Politikernas och nördtjänstemännens fascination för bredband och elektronisk ärendehantering har överskuggat det faktum, att exempelvis nästan hälften av över 60-åringarna i detta land inte använt internet under de senaste tre månaderna ännu 2011, eller att skolungdomar (som ofta tror sig vara digitala trollkarlar och inte sällan är det) i genomsnitt har en mycket svag kompetens att hitta bra information på webben. 

Därmed alltså inte sagt att det inte skulle ha gjorts mycket viktiga saker på området. Men det analytiska och strategiska helhetsgreppet har saknats. Det är just det som är problemet. Fältet är splittrat och fullständigt oöverskådligt gällande olika projekt, dubbelt arbete har gjorts och min misstanke är att det fortfarande finns stora luckor. Många lovvärda projekt har genomförts, men flera har resulterat i material endast på finska. Fina material och kompetenser borde delas och återanvändas!

Det var framför allt för att tackla detta som Jonas och jag kallade till ett möte, eller en "miniunconference" som vi kallade det, för finlandssvenska aktörer som ämnet på något sätt kunde tänkas beröra. Vi skickade ut mejl till alla vi kunde komma på. I ett tidigt skede nappade bland andra Björn Wallén på Svenska Studiecentralen på.

I går var det dags för träffen. Både Jonas och jag var lite småflunssiga och trötta, och tänkte att det är bra om det kommer ett tiotal personer i det ruggiga vädret. Men in på Glaspalatsets träffpunkt vandrade mer än tjugo entusiastiska personer från olika sektorer. Med fanns snabbt räknat  fyra stora projekt, representanter för undervisnings- och kulturministeriet, Kulturhuset, Åbo Akademi, fortbildningsorgan av många slag, ett nordiskt samarbetsnätverk, Svenska Kulturfonden, biblioteksvärlden och ett antal engagerade privatpersoner. Och minst lika många hade anmält att de inte hade möjlighet att delta, men att de absolut vill ha mera information och hänga med senare.

Vad som hände under träffen ska jag återkomma till, bara vi får upp vår Inkludera Flera-blogg. Nu säger jag bara: håll utkik efter #inkluderaFlera-hashtaggen på Twitter, följ med vad som händer på Facebook. Och ja, vi ska träffas igen i vår. Då kan ni hänga med!

Länkad kulturarvsdata

I dag hann jag tyvärr delta bara i en session på Cidoc-konferensen. Den handlade om att öppna och länka data i museivärlden. På grund av dels mångfalden, dels bristen på scheman och ontologier beslöt jag mig för att pejla läget, med tanke på Pondus. Jag kunde konstatera att vi faktiskt lyckats ganska väl med att plocka fram de relevanta resurserna. Pondus är definitivt på rätt spår. DBPedia, SPARQL, rdf, VIAF och Geonamnes, allt rätt. Den som vill veta mer kan bekanta sig med Ponduswikin.

Det suckades en del över det manuella eller halvmanuella arbete som krävs för länkningen. Jag framförde den kätterska tanken att låta användarna bekräfta och länka relationer. Hoppas jag sådde ett frö hos någon.

Stort, öppet, vackert

I dag var det dags för seminarium kring det Nationella digitala biblioteket. Vilken utveckling som skett under de senaste åren inom ABM-sektorns informationsförvaltning! Det kändes som en glädjens dag i dag, då teamet för användargränssnittet kunde presentera demon för Finna, som den nya tjänsten ska heta. Med några månaders arbete har man med den öppna programvaran VuFind kommit avsevärt längre med arbetet med centralindex och sökningar än med den kommersiella produkt man arbetade med i långt över ett år. Till och med bland biblioteksbranschens nördgäng där man tidigare varit kritisk är man nu nöjd eller åtminstone förhoppningsfull med att projektet ska lyckas. Att man på detta sätt kunnat tänka om är inte helt vanligt i vårt land, och ett hedervärt beslut, som snabbt visat sig vara klokt.

Inom museisektorn, biblioteken och arkivsektorn pågår dessutom som bäst stora projekt för utvecklande av enhetliga system, bättre tjänster och koordinering av metadataproduktion inom respektive sektor. En stor utveckling har skett, inte minst inom arkivverket. Jag hade inte vågat hoppats för ett år sedan att man från arkivverkets sida i dag redan bollar med ontologialternativ.

Hela tänket är nu äntligen på rätt spår inom ABM: öppenhet, samarbete, koordination, långsiktig planering och till och med länkning av data. Hur de två senare kombineras i informationssystemen återstår att se, jag anar eventuellt en liten utmaning där. Men det som ännu verkligen saknas är en explicit ansvarsfördelning gällande nationella ontologitjänster och finansiering för dessa. Jag hoppas våra vänner regeringen och statens it-avdelning ser längre än näsan är lång på denna punkt och fixar fram beslut och pengar snarast. Just precis nu behövs stöd för denna positiva utveckling som på sikt kommer att gynna vårt land på många sätt. (Mitt personliga karthagotjat, ursäkta ...)

Lite inspirerad av detta öppenhetstema ställde jag direktör Jukka Liedes från Kultur- och undervisningsministeriet frågan om hur man på ministeriet förhåller sig till Creative Commons-licenser. Eftersom dessa licenser används flitigt inom Europeana och exempelvis i Sverige tycker jag det kunde vara värt att upplysa folk om möjligheten att använda sig av dem också här. Vi har nämligen inom projekt Pondus märkt, att det är väldigt viktigt för att underlätta spridning av material att man explicit säger om det är okej att låna eller återanvända material på något sätt. Detta eftersom utgångsläget alltid är att upphovsrätten gäller också på webben och det faktiskt finns väldigt många människor som vill respektera den.

Direktör Liedes inställning var lite sval, beroende på att licenserna kommer från USA och baserar sig på privata initiativ i ett främmande juridiskt paradigm. Han påpekade att man lika väl kan uppnå samma sak i Finland genom att låta bli att kräva sin upphovsrätt och bara förhålla sig passivt. Mot detta vill jag ändå vidhålla det jag ovan sade: hur ska användaren på webben kunna veta om upphovsmannen tänker kräva sin rätt eller inte, om inget sägs i samband med objektet? Mer än juridiskt bindande är det just fråga om att informera om sin linje. Om man sedan ändrar sig i efterskott och saken prövas i domstol vet jag förstås inte hur det slutar, men ett visst skydd torde det ändå ge den som använt materialet i god tro enligt licenserna.

Att CC-systemet kommer från den anglosaxiska världen, med en alldeles annan logik som bygger på copyright är delvis också en fördel, åtminstone som jag uppfattar det. Det innebär nämligen att systemet torde hålla och fungera också i de länder som man mest förknippar med skyhöga ersättningskrav och dyra juridiska processer oberoende av om saker gjorts i god tro och med allmännyttiga avsikter eller om man avsiktligt varit ute för att stjäla eller skada någon. Inget hindrar förstås att man lanserar egna motsvarigheter till att frånsäga sig ekonomiska rättigheter till sina verk inom KDK och i Finland eller EU om man anser det vara bättre. Man verkade ändå ense om att det vore bra om det gick att i Finna tydligt informera om rättigheter för varje objekt. Inom Pondus har vi ändå funderat en hel del kring detta och så här tänker vi nu - och tar gärna emot kommentarer och synpunkter!

Uppdatering: Kaisa Kyläkoski har satt ihop en Storify av seminarietwittret.

Projekt Pondus publicerat

Äntligen fick vi webbsidans första version färdig! I ett antal veckor nu har otaliga människor satt massor av tid på att diskutera och planera hela projektet. Vi har kartlagt webbsidor och databaser och funderat över skillnader och likheter i hur man beskriver saker och i hur informationen är strukturerad. Vi har jämfört med internationella projekt och standarder och gjort otaliga dokument. En liten del av det finns publicerat på vår Pondus wiki.

Idén föddes egentligen redan för ett år sedan: en idé om att göra Svenskfinland till ett litet laboratorium för öppen länkad data. Grundkonceptet är att gå fram iterativt, vi testar oss fram. Med så väldigt många aktörer och informationssystem lever fältet dessutom hela tiden. Tekniken är ny för de flesta och kräver ett helt nytt tänk. Men vi som producerar mycket digitala material på svenska i Finland är ändå en förhållandevis liten grupp, och vi har möjlighet att ganska enkelt samla oss kring ett bord: offentliga instanser, kommersiella aktörer och tredje sektorn. Därför är detta så oerhört roligt och givande.

Projekt Pondus handlar om att förenhetliga våra system och att skapa öppna gränssnitt. För vi tror på att öppenhet ger synlighet för det innehåll vi producerar eller förmedlar. Det ger också ger bättre tjänster och användarupplevelser. Samordning ger styrka. Då man producerar material med allmännyttiga eller kommersiella syften, vill man förstås hitta intresserade människor som kan ha glädje och nytta av det man gjort.

Det har känts otroligt fint att det har gått att hitta samarbetsparter och finansiärer och vi har fått stöd och goda råd från många håll. Bland organisationerna finns många olika behov och situationer och utmaningarna är många. Digitaliserade arkivmaterial skulle absolut vara värdefulla att få med och säkert väcka stort intresse som länkad data. Just kulturarv är ju vårt gemensamma kulturarv, som vi alla borde ha tillgång till. Samtidigt är varje litet steg mot samordning ett steg i rätt rikting. Jag hoppas ändå att det svenska i Finland i och med detta kan komma att bli både synligt och intressant i Finland och Norden. Vi måste vara modiga och öppna.

Så bekanta er gärna med pondus.info, gilla oss på Facebook och följ oss på Twitter!

Spänningen stiger

I dag höll jag min riktigt första formella presentation av projekt Pondus för ett gäng skärpta informatiker på Terkko. På plats fanns många som arbetat med ontologier och länkad data, så det var lite extra spännande att få höra deras kommentarer. Vi hoppas ju riktigt inom kort att kunna lansera våra inte alls färdiga, men en god bit på väg hunna, planer på finlandssvensk öppen länkad data.

Efter och under presentationen uppstod mycket intressant diskussion om hur man bäst driver förändring, hanterar systemutvecklingsprojekt och kring den enorma betydelsen av nationella långsiktiga lösningar för informationsinfrastruktur (ontologier, länkservrar etc som fortfarande saknas!). Det roligaste var att alla verkade förstå vår iterativa ansats och såg poängen med att gå framåt just på det sätt vi gör. Så trots att en hel del utmaningar väntar är jag mycket hoppfull. Vi går åt rätt håll här och varje lilla steg vi lyckas ta är ett steg i rätt riktning.

Jag infogar projektpresentationen jag visade här nedan, men den är riktad till branschfolk, så jag vet inte hur mycket av värde den kan ge andra. Mycket, mycket mer både allmän och detaljerad info är som sagt på kommande inom kort.

Pondus - finlandssvensk öppen länkad data on Prezi