Kulturfientliga bönder?

IKEA:s gatureklam med kultursevärdhetsmärket får mig osökt att tänka på anrika Esbo Brunn, Helsingforssocitetens favoritspa på 1700-talet. Källan finns på åkern utanför IKEA. Nångång var det tal om att sätta upp nån plakett vid lerpölen. Vet inte om det någonsin blev gjort.

Den fackliga centralorganisationen AKAVA har publicerat en utredning om medborgarnas åsikter om kulturtjänster. På det hela taget är utredningen glädjande läsning: folk uppskattar i synnerhet biblioteken, men också muséer, teatrar, konserter etc mycket högt och anser att det är både krävande att producera dessa tjänster och viktigt med sakkunnighet. I branschen ligger emellertid medellönen på knappt 2 300 euro i månaden, medan man ansåg (i medeltal) att den borde ligga på kring 2 800 euro.

Intressant blir det när man börjar syna skillnaderna enligt partisympati. Centersympatisatörer förhåller sig mest irrelevanta (eller minst krävande) gällande behov och kvalitet, medan de som röstar på samlingspartiet anser att det inte är så viktigt att kulturtjänster för alla. Om man ser till fördelning enligt yrkeskategori framstår en majoritet av jordbrukarna som ännu mindre krävande än centerpartisterna. De Grönas anhängare däremot anser att kulturtjänster är mycket viktiga även som upphov till arbetstillfällen, produktionen av tjänsterna väldigt krävande och att folk i branschen är rejält underbetalda. Man slås ohjälpligt av tanken att folk i branschen säkert röstar grönt, men att De Grönas stödtrupper också är mycket kulturellt engagerade generellt. SFP (och Sannfinländarna) tycks anses för små för att ha nån betydelse ... Utredningen finns också tryckt som Akavas specialorganisationers utredningar nr 4/2009.

Framtidsforskaren Simo Häyrynen skriver apropå scenarier (i den utmärkta tidskriften Tieteessä tapahtuu, min övers.):

Mitt antagande är att syftet med att pejla framtiden inte endast är att förbereda befolkningen eller en viss bransch för det kommande. En målsättning är också att beskriva såsom oundvikliga sådana framtidsvisioner som är gynnsamma för de aktuella politiska förhållandena eller andra samhälleliga konstellationer. Det styrningselement som ingår i skapandet av framtidsvisioner genom manipulering med önskedrömmar och skräckscenarier har lett till en tävlan - inte om vem som gör de påståenden som sedan förverkligas, utan om vem som överhuvudtaget har rätt att uttala påståenden om framtiden som berör alla människor.

Häyrynen menar att sättet att bygga upp de olika scenarierna stöder existerande maktkonstellationer, eftersom man ofta bygger upp ett "business as usual"-scenarium, ett optimistiskt och ett pessimistiskt. Dessutom är det hart när omöjligt att beakta stora oväntade förändringar. Å andra sidan är många förändringar synliga i god tid, frågan är om man tar de svaga signalerna på allvar (om de är i makthavarnas intresse, eller inte).

Ja, jag säger inget mer (nu) om Magma än att det var en glad nyhet att läsa om Gamma i dagens Hbl. F.ö. hoppas jag faktiskt man kommer ifrån svenskfinlanderiet så fort som möjligt. Jag undrar förresten om nån på riktigt vågat tänka ut vad det skulle innebära om man tilläts registrera sig som tvåspråkig? Eller vilka konsekvenser det skulle få om man upphörde att registera språket som en egenskap som har administrativ betydelse? .... helt som tankeexperiment, bara.

Nej nu ...

Det är nog rätt beklämmande att man inom den tankesmedja som etablissemanget satt sitt hopp till inte förmår komma ifrån sekelgamla tankefigurer. Utsikterna för nyskapande, kreativa visioner är inte så lysande, eller vad sägs om dessa "dramatiska" utgångspunkter för brainstorming och strategitänkande:

- Hur ser den finlandssvenska framtiden ut? Vad kännetecknar finlandssvenskarna år 2030? Vilka värderingar är viktiga? Vilka möjligheter och vilka hotbilder bär framtiden med sig? Kommer det finska Finland att ha ett intresse av oss? Det här är några av de frågor som belyses i scenarioprojektet som utförs under innevarande år, säger Kristina Wikberg vid Finlands Kommunförbund åt YLE.

På Magmas sidor kan man läsa mer om projektet. Helt fantastisk logik: det verkar som om man genom att samla information bland finlandssvenskarna och en del myndigheter och media skall skissa framtidsvisioner, bland annat om huruvida "det finska Finland" kommer att ha intresse av "oss" ...?

Jag hoppas sannerligen att jag drar förhastade och alltför negativa slutsatser. Annars kan man nog så snart glömma hela Magma som framtidshopp för det svenska i Finland. Magma borde för det första kunna ta distans från SFP-retoriken och försöka penetrera frågor om hur språk, kultur, nätverk och makt samverkar. Sedan kunde man börja fundera på vilka funktioner det svenska språket har och hur man kunde stärka dessa. Och t ex skapa levande fora som är gemensamma för hela det svenska språkområdet. Lägg av med tramset om "oss" och "dem", och se istället till språkets möjligheter till fortlevnad!