Järnladyns tredje äktenskap avslöjat!

Fick här om dagen ett mejl av Erik Stigzelius som läst min text om Elisabeth Kyhl, handelsman Burtz tuffa änka från 1700-talets Helsingfors. Hon gifte sig med överstelöjtnanten Jacob Gerdes ett antal år efter borgmästarmakens död, men han blev mer eller mindre utkastad efter en tid. Elisabeth var en mäktig kvinna som drev ett av stadens största handelshus. Hon kunde också vara mycket hård. Hon överlevde finska kriget och dog 1811 och titulerades fortfarande änkefru Gerdes då. Men herr Stigzelius, som bedrivit släktforskning, hade gjort ett intressant fynd!

Sveaborgs församling, Lysningar och vigslar 1760-1798, I Je:1, RA.

Sommaren 1783 gifte sig Elisabeth Kyhl en tredje gång, denna gång med regementspastorn Eric Stigzelius från Sveaborg! Det mystiska (eller väntade?) är dock att regementspastorn Stigzelius sedermera flyttade till Nagu, men tydligen utan sin (f.d.?) hustru. Ungefär vid tiden för äktenskapet verkade  pastorns son Lars Johan som lärare vid skolan på Sveaborg.

Så nu vet vi igen lite mera om den spännande Elisabeth, tack vare det viktiga arbete som görs inom släktforskningen i vårt land. Fastän nu infann sig förstås en del nya frågor, som väntar på svar. Kanske något kommer fram inom Sveaborgsprojektet, kanske på annat sätt. Trots att det finns "lite" material kvar från 1700-talets Helsingfors, finns det ännu mycket att upptäcka på grund av att källorna och informationen är så splittrade i olika arkiv och samlingar, att det är oerhört svårt att få en helhetsbild av något alls. Men mycket kommer nog att klarna tack vare forskningsprojektet vid Helsingfors universitet och säkert också tack vare släktforskningen.

Konsten at lefwa under vatn

Sjuttonhundratalet var en epok av teknologisk utveckling i Sverige. Den 1734 utkomna Konsten at lefva under vatn eller En kort beskrifning om de påfunder, machiner och redskap hwarpå dykeri- och bärgnigs-societetens [!] privilegier äro grundade, hwarmed de anstält profwen under twenne riks-dagar för Sweriges rikes högl. ständers herrar deputerade, framstält af Mårten Triewald var en av seklets bästsäljare inom vetenskapen, men det var också ett verk som man kunde ha praktisk nytta av. Triewald var läst också på Sveaborg, men exakt hur stort inflytande hans tankar hade där, vet jag inte ännu. Men det kanske vi får veta småningom.

I går hade jag det stora nöjet att igen delta i ett seminarium för det stora Sveaborgsprojektet, som jag på något sätt är löst kopplad till som frivillig konsult och handledare. Projektet har sedan starten 2010 uppnått en imponerande bredd. Småningom har det vuxit fram ett nytt gäng 1700-talsforskare vid institutionen. När många av den föregående generationen, under mentorerna Klinge och Knapas, disputerat och Klinge gick i pension, var vi ett tag oroliga över framtiden för denna forskning. Men docent och universitetslektor Panu Pulma har tagit upp tråden och tillsammans med Seppo Aalto (som nyss utkom med den fantastiska Helsingfors stads äldsta historia) och den framgångsrika ekonomihistorikern Markku Kuisma. Saken blir inte sämre av att det finns mycket duktiga postdoc-forskare och doktorander inkopplade. Nästan utmattande duktiga, måste man säga. Jag blev alldeles matt av bara att höra vilka alla artiklar, föredrag och konferenspapper som kommit eller är på kommande.

Det allra roligaste är ju att det är så ny och fin forskning. Temat för hela projektet är hur det stora fästningsbygget påverkade omvärlden, inte minst Helsingfors. Gränssnittet mellan det militära och civilsamhället, med dess juridiska, sociala och ekonomiska konsekvenser står i fokus. Hur försörjde man ett så stort manskap under fredstid (detta verkar ingen ha tittat närmare på, faktiskt), hur påverkades borgarna i staden, var och hur skaffade fästningsbygget allt materiel som behövdes? Vart gick pengarna? Hur påverkades jordägandet och jordbruket?  Vilka tekniska innovationer uppstod, importerades eller spreds via Sveaborg? Vilken betydelse fick fästningen i inrikes och utrikespolitiken i Sverige? Källmaterialet är enormt och utspritt i många länder och de olika forskarnas undersökningar stöder varandra på intressanta sätt.

En av frågorna som naturligt kom upp under diskussionerna igår var förhållandet mellan kvantitativ och kvalitativ forskning. Det finns nämligen massor av siffror och statistik som man kan och också bör försöka sammanställa och analysera. Samtidigt är de källkritiska problemen uppenbara. Man måste akta sig för att, med min nuvarande husguds Sören Halldéns ord, "ersätta väsentlighet med exakthet".  Vilket inte minst beror på att den exakthet siffror ger känslan av ändå är falsk och bilden av verkligheten är skev. Alltid. Den bara ett underlag för den egentliga forskningen och värdelös som sådan, som Pulma sade igår. Det intressanta och värdefulla är den kvalitativa diskussionen, inte minst frågan varför?

Samtidigt är det ett drygt jobb att ta fram och bearbeta dessa källmaterial. Dessutom är det viktigt att det görs kompetent och insiktsfullt. Jag ser fram emot ett mycket intressant år på denna front!

Bilden kommer från Upplandsmuseet och visar ett svenskt sällskapsspel. Den är licenserad med CC-BY-NC-ND 3.0

Ehrensvärd

Det firas förskräckligt på Sveaborg i höst. Det är nämligen 300 år sedan Augustin Ehrensvärd föddes. Han var mannen som skapade idén om de finska kustbefästningsverken, planerade och förverkligade dem. Så det är inte mer än rätt att han firas som en av de viktigare personerna i vårt lands historia. I synnerhet i Helsingfors. Som historiker har jag under de senaste veckorna upprepade gånger fått svara på frågan om vad Sveaborg/Ehrensvärd betytt för Helsingfors.

Det är förstås egentligen att omöjligt att veta, eftersom vi har bara en historia som förverkligats. Den kan visserligen skrivas om och berättas på nya sätt, men det går inte att säga hur historien skulle ha sett ut utan Ehrensvärd. Man brukar säga att Helsingfors inte skulle ha blivit huvudstad år 1812 utan Sveaborg.

Tankegången baserar sig på idén om Helsingfors som en obetydlig håla fram till dess att Sveaborg plötsligt gjorde staden förmögen och betydelsefull. Själv är jag ändå en aning reserverad inför en sådan tolkning. Helsingfors var inte någon ovanligt liten eller eländig stad i det svenska riket, inte alls. Tvärtom. Lägg därtill den i kritiska skeden mäktiga G.M. Armfelts djupa avsky och förakt för Åbo(borna) och den ryska kejsarens intresse att skapa distans till Sverige och manifestera en ny ordning i det nyförvärvade storfurstendömet. Senaten, Storkyrkan och Universitet i Helsingfors var ett nytt maktcentrum som skapades i askan efter branden 1808. Att armén fanns i faggorna var säkert bra, men hur avgörande det var, är jag inte säker på. Det är fullt möjligt att storfurstendömets huvudstad hamnat någon annanstans om Sveaborg inte funnits. Men det är inte säkert.

Men visst hade fästningsbygget och Ehrensvärd en enorm betydelse för hur staden såg ut under sjuttonhundratalet. Hans verksamhet tvingade fram ett ekonomiskt uppsving. När handelsmännen var tröga i starten med att producera råvaror och tjänster ingrep Ehrensvärd. Hans officerare skaffade sig egendomar och industrier i stadens omgivningar, förnyade både jordbruk och kultur. De som var mest på hugget blev hur rika som helst, efterfrågan på allt var så hisnande att alla priser sköt i höjden, både på råvaror och fastigheter. Helsingfors var åtminstone tidvis den dyraste orten i Sverige.

Framför allt tycker jag det är mycket bra att lyfta fram den svenska tidens historia. Det är faktiskt inte så att Finland var en isolerad urskog fram till 1809, något fritt nationalromantiskt finskt-ugriskt paradis eller ett förtryckt, separat hörn av det svenska riket. Det var en riktig, viktig del av det Sverige som uppstod under Gustav Vasa och blev en modern stat under 1600-talet.