Människan i centrum

Ibland händer det saker omkring mig som gör mig väldigt, väldigt arg och sorgsen på floskler om ledarskap och framgång som sprids som virus i vår kultur, inte minst i företagsvärlden och på webben. En av de värsta är "Det måste vara tillåtet att misslyckas". Inte för det att det inte skulle vara sant, men för att hela den prestationskultur som skapat dylik kvasitolerant smörja gör mig beklämd.

Vi lever i ett samhälle där allt blivit prestationer - också att "leva etiskt" eller att "downshifta". Också toleransen för misslyckanden enligt denna prestationsmåttstock är i verkligheten ofta svag. För egentligen ska man ändå vara stark, börja om och bara tro på sin egen grej.

I slutändan står det ändå nästan alltid en räknenisse som vill ha mätare (fast man ofta gör mest pinsamma försök att maskera dem till "kvalitetsmätare"), målsättningar och resultat. Ingenting har i det systemet ett egenvärde: att någonting är vackert, att mat smakar gott, att något är väl gjort, att man mår bra, att människor känner sig motiverade, fria och uppskattade.

Jag blir ledsen av att man måste argumentera för varför humanistiska värden är viktiga. Jämt och ständigt. Och så blir jag glad när jag ser respekt för medmänniskor och folk som struntar i allt det där. Och jag är glad för att åtminstone en del av dem har möjlighet att arbeta på ett sätt som är meningsfullt. Jag önskar innerligt mindre byråkrati, mindre prestationer och mera medmänsklighet.

Kvinnokraft

Martharörelsen har i över ett sekel arbetat för folkbildning i frågor som gäller ekonomi, hushåll och familjer. Martharörelsen utgör i dag ett nätverk för över 10 000 kvinnor över hela landet och arbetet engagerar så väl yngre som äldre kvinnor. Det är just det som är dess styrka och som gör arbetet så roligt. Det är en kvinnorörelse som driver praktiska och pragmatiska, konkreta saker och som bejakar mjuka värden.

Det allra mest fascinerande är ändå hur väl martharörelsen sitter i tiden. För upplysningsarbete gällande mat och hushåll och inte minst ekonomiskt och ekologiskt hållbart leverne är i dag kanske både mer påkallat och mer efterfrågat än någonsin.

För nästa år har Marthaförbundet valt som tema "Mera med mindre". Man kommer att fortsätta arbetet för bättre skolmat, bättre vardag och hållbara lösningar. Under förbundets höstmöte presenterades degrowth-teorier av professor emeritus Jan Otto Andersson, och utgående från Lina Laurents föredrag om nedtrappning de praktiska val och lösningar man kan göra för en hållbarare livsstil. Anderssons presentation gjorde det smärtsamt tydligt vilket ohållbart samhälle vi lever i.

Samtidigt handlar det om en tolerant och öppen diskussion, med möjligheter för personliga val och priotiteringar. Marthornas bildningsarbete är härligt öppet och positivt och saknar predikande och moraliserande tonfall. Generationer möts och lär av varandra.

Åldras på landet!

Diskussionen i medierna har igen tagit fart, denna gång om åldringsvården. Bra att det kommer fram att det man kanske tänkt var otrevliga, eller fruktansvärda är väl ett bättre ord, undantag i själva verket är vardag på många håll. Att det dessutom är vanligast i stora förhållandevis förmögna städer där man pressat ner skatteöret och det ändå finns mycket mer pengar än på andra håll gör saken ännu värre. Tankarna går också till personalen. De kan inte ha det lätt.

Beror det på att nyinflyttade tätortsbor har lämnat sina föräldrar efter sig i kommuner där man fortfarande värdesätter äldre människor och välfärdssamhället? I städerna kan de glatt göra karriär och rösta för skattesänkningar. Sjukt.