Uppföljning 11.4.2026

Svansen och hunden

Det är ovanligt hög politisk nivå på den amerikanska delegationen i Islamabad, då vice presidenten trätt till hjälp åt Witkoff-Kushner. F.ö. kanske bäst att inte säga så mycket om nivån. Vance, som varit så anti-krig han kunnat, får nu visa vad han går för och får också bära hundhuvudet om förhandlingarna misslyckas. Han blir då medskyldig till fortsatt krig. Det är alltså högt spel för Vance personligen.
Den senaste veckan har varit en verklig fars kring de olika kravlistor som cirkulerat i offentligheten. Irans kravlista, en i praktiken total kapitulation för USA:s del, bedömdes av Trump vara en bra utgångspunkt, varefter administrationen skyndade sig att förklara att det självklart handlade om en helt annan, men hemlig, lista. Kort sagt har positionerna inte ändrats, snarare har Iran stärkt sin ställning avsevärt sedan Israel och USA anföll i slutet av februari.

 
Hur förvirrat och svårt allt är, beskrivs väl av att det var oklart i vilken mån Israels anfall mot Libanon berördes av eldupphöret. Oklart om ens Israel var en del av de förhandlingarna eller om Trump läst eller förstått en enda av listorna eller något av krisens komplexitet. Hur som helst finns det stort tryck på att fortsätta kriget förr eller senare, eftersom läget i Hormuzsundet inte är löst.

 
Spänningarna är mycket stora i hela området. Så vad har Trump och hans pack åstadkommit? Den tidigare fria fartygstrafiken är borta och det kommer troligen att behövas långa, komplicerade multinationella förhandlingar för att reparera det. USA:s lokala allierade är flyförbannade, amerikanska baser tömda och bombade, amerikanska soldater stupade och skadade, plan nedskjutna och tiotals miljarder dollar brända, Irans ledning radikaliserad, sanktioner nedkörda ... Plus förstås inflation och covidklassens störningar i marknaderna. Onekligen svårt att se allt detta som en stor seger. Den militära vägen har gett USA exakt noll resultat och nu ges diplomatin en chans. Men Iran har en starkare sits än under senaste runda.

Presidentparet reagerar

Trumps blodtörstiga hotelser på sociala medier, där han hotade hela Iran med totalförstörelse strax innan tidsgränsen han ställt för Iran löpte ut och han gjorde tidernas TACO (Trump Always Chickens Out), väckte mycket upprörda känslor också inom USA. Allt flera republikaner har nu vågat nämna det 25 tillägget till grundlagen och ifrågasätta om Trump är förmögen att sköta sina uppgifter.

Om kriget i Iran var avsett som en distraktion från Epsteinskandalen, gjorde nu presidentfrun ett minst sagt intressant drag på torsdagen, då hon höll ett tal där hon försökte rentvå sig från alla beskyllningar och spekulationer om sitt eget förhållande till Epstein och hans brottskumpan Ghislaine Maxwell. Dessutom kom hon med den oanständiga idén om att offren borde höras av kongressen. Så nu är vi tydligen i ett läge, då Epstein används för att distrahera från Irankriget?

 
Man kan inte på något sätt säga att det skulle gå åt ett bra håll för familjen Trump och deras regim just nu.

Rasande MAGA

Den senaste veckan gjorde demokraterna igen braksuccéer i mindre val på olika håll. I Wisconsin, grannstat till Minnesota och generellt republikansk men också ansedd som en så kallad swing state, sopade en demokrat igen golvet med sin republikanske motkandidat i domarval. Efter att Elon Musk försökte lägga sig i föregående val förra året, har nu mer frisinnade demokrater säkrat en stor majoritet i högsta domstolen där. De facto ökade röstskillnaden ytterligare med hela 10% till fördel för demokraterna sedan förra gången. Det är av betydelse också för att denna domstol motsatt sig republikanska försök att fixa valdistrikten på ett ohemult sätt.

I ett utfyllnadsval i Georgia förlorade demokraternas kandidat, men skillnaden hade krympt med cirka 20%. Republikanernas förluster av röstandelen börjar allt mer placera sig inte bara i -10% klassen, utan mera kring -20%, i val efter val. Genomsnittet av opinionsmätningsresultat ger nu endast 36% godkännande för presidentens arbete. Nixon hade sannolikt klått Trump även under den sista tiden på vägen mot sitt fördärv.

 
Kriget utan klar målsättning och utan några kännbara positiva resultat har varit halmstrået som knäckt kamelens rygg och fått understödet att implodera. Valanalyser tyder på att den latinamerikanska minoriteten övergivit Trump. Likaså har de obundna väljarna vänt honom ryggen, de som i praktiken avgör valen.

25th amendment

I medierna presenteras allt märkligare information om hur det egentligen gick till när beslutet om att anfall Iran togs. Det togs av Trump i princip tvärt emot hela den övriga ledningen och all sakkunskap. Utom då Hegseth, som inte har sakkunskap, men gärna ville leka krigshjälte. Processen visar oemotsägligt att presidentens omdöme svek.

 
Det 25 tillägget till grundlagen säger att vice presidenten tar över om presidenten avskedas, dör eller avgår. Tilläggets fjärde sektion bestämmer hur det går till om presidenten motsätter sig vice presidentens och representanthusets talmans vilja i den här frågan. Processen är i sig snabb för att förhindra oklarheter, men den har aldrig blivit testad i praktiken, så det finns inga prejudikat.

 
Det skulle i praktiken krävas 2/3 majoritet både i representanthuset och senaten för att avsätta presidenten, förutom då aktiva åtgärder mot Trump personligen av både J.D. Vance och talman Mike Johnson. Med andra ord är tröskeln hög. För att någondera av dessa mesiga opportunister ska våga handla, skulle det krävas säkra utsikter att vinna omröstningarna. Och Johnson har tvärtom titt som tätt sett till att hålla representanthuset helt ur spel genom att skicka hem alla. Också som bäst är verksamheten på paus. Det är ett sätt att hålla locket på interna diskussioner. Samtidigt utsätts kongressmedlemmarna mera för sina väljares missnöje och frustration, trots att de verkar undvika traditionella townhall-möten med dem.
Att avsätta presidenten är ändå allt annat än en enkel match, men hans inflytande kommer sannolikt att minska an efter att tiden går och allt fler börjar motsätta sig på sätt eller annat och påföljderna i proportion blir mindre allvarliga.

Nato

Natos generalsekretare Mark Rutte reste prompt till Vita huset för att försöka lappa Trumps ilska och besvikelse över att försvarsalliansen inte ställde upp på hans anfallskrig när det började gå åt skogen. Faktum är ändå att gemene europé verkar gilla varje nej som serveras Trump och hans arroganta lakejer. Till och med ytterhögern på vår sida av Atlanten tonar ner sin MAGA-iver och det är oklart om Vance visit i Ungern kommer att hjälpa Orbàn ett dugg. Om Orbàn faller imorgon, kommer det att ha enorm betydelse, och det är desto viktigare då Kreml annars stärkt sina ställningar betydligt.

Ruttes överslätande uppträdande och kommentarer har väckt indignation också i USA. Trump kan inte på eget bevåg skriva ut USA ur Nato, men kan förstås dra ner på samarbetet avsevärt. Det är delvis Rubios förtjänst att det numera explicit krävs kongressbeslut om saken. Rubio såg tydligen detta komma redan 2023. Argumenten om att de andra natoländerna inte skulle stöda USA när det gäller har varit ganska lätta att motbevisa. Över 70% av amerikanerna anser att det är bra att vara med i Nato. Stödet har ökat den sista tiden också bland republikaner. Svamlet om Grönland får knappast stor förståelse. Frågan är om Putin kunde ha lika stort inflytande över Trump som Netanyahu haft, eller om demensen framskrider så snabbt att sämre argumentation funkar. Inom den övriga ledningen har det också i regel funnits större förståelse för Israel än för Ryssland. Så även om spänningarna inom Nato ökar och USA:s insatser krymper, är en total splittring knappast nära förestående.

Uppföljning 4.4.2026

Solnedgång

Opinionsmätningarna ser allt mer katastrofala ut för regimen, trots att de stora demonstrationerna förra lördagen inte fick mycket synlighet. Bensinen är dyrare än någonsin och 71% av tillfrågade vuxna är missnöjda över hur Trump sköter inflationen. Vad gör narcissisten? Anser förstås att folk bara inte fattar hur fantastisk man är (nästan direkt citat) och utlyser ett tal till nationen den första april. Direktsändningen lades igen in mitt i det populära Survivor-programmet på kvällen. Problemet är att minnessjuka ofta blir allt mer förvirrade ju längre dagen lider. Det är ett fenomen som kallas sundowning, en term som använts frekvent denna vecka. Talet blev nog en PR-katastrof, för det innehöll absolut ingenting av värde utan var exakt samma svamlande om kriget som hittills. Analytiker bedömde att Trump i praktiken läste sina egna skriverier från sociala medier under de senaste veckorna.

 
Större effekt fick troligen en video som spelats in i tidigare på dagen, där Trump bland annat förklarade att staten nog inte har råd med dag- och sjukvård längre. Det enda man ska satsa pengar på är krig. Vita huset lade i misstag ut videon, och trots att man snabbt tog ner den igen, hade förstås påpassliga journalister sparat den. Incidenten är bara en i raden av konstigheter som spridits på nätet under den senaste tiden. Diskussioner om presidentens förmåga att sköta sitt ämbete är numera återkommande.

Också människor som inte följer med nyheter torde ha noterat den energilösa stilen i talet till nationen. Marknaderna reagerade också negativt. Effekterna av Trumps prat avtar. Han lyckas inte längre stoppa kraschen med diffust prat om förhandlingar och nära förestående lösningar.

Hegseth leker Apprentice

Trump beslöt också att låta sin justitieminister/statsåklagare Pam Bondi gå. Han faller alltså tillbaka i gamla mönster, och har frångått sin princip att inte sparka folk genast, en princip som höll i stort i ett år. Eftersom han börjat med kvinnorna, spekuleras nu i att nästa offer skulle vara Tulsi Gabbard, USA:s nationella underrättelsechef. Om han inte får ordning på utrikes- eller inrikespolitiken, kan han i alla fall få saker gjorda i Vita huset. Utom då att en domstol i veckan stoppade balsalsbygget.

Krigsministern Pete Hegseth har också gått med i Apprentice-leken och har gjort sig av med kompetenta och högt meriterade chefer inom armén i ökande takt. Hans tal blir allt mer religiösa, och sedan påven igen sagt ifrån ordentligt, är numera inte heller katolicism okej. Allt fler människor inom armén blir alltså exkluderade: man får inte vara fet, kvinna eller skäggig, inte svart, muslim (eller jude?) och nu då inte heller katolik. Frågan om huruvida Hegseth gjort sig av med kritiska röster gällande markanfall i Iran och utträde ur Nato är obesvarad.

Kamp mot rättigheter

En exekutiv order om att vallängder måste överlämnas till posten, som sedan ska börja övervaka poströstningen är det senaste försöket att smyga in federal makt i valen. Ordern anses chanslös, eftersom det entydigt är delstaternas ansvar att ordna samtliga nationella val. Allra minst är det presidenten som har något att säga till om.

Rättsprocessen om födslorätt till medborgarskap har äntligen nått högsta domstolen. Trots att Trump gjorde historia som den första president någonsin som vandrat in i rättssalen under pågående förhandlingar, kommer han troligen att förlora processen så det smäller. Det verkar tydligt irritera även konservativa domare att Trump så flagrant försöker promenera över grundlagen.

Enligt en färsk gallup ogillar allmänheten också Trumps hantering av rösträtten, då 54 % av amerikanerna säger att han inte hanterar denna fråga väl.

Naturkatastrofer

Administrationen har beslutat köra ned skogsforskningen ordentligt lämpligt inför skogsbrandssäsongen. Man planerar också utökade tillstånd för oljeborrning, vilket kommer att bli dödsstöten för åtminstone en utrotningshotad valart. Aktivister har räknat över 400 beslut som påverkar miljön negativt. Mycket oroande är bland annat avsikterna att inleda gruvdrift i djuphavsområden, något som i längden kan få syrenivåerna i atmosfären att sjunka. Förutom alla direkta ekologiska skador. Tvärtemot hälsoministerns löften har man tillåtit allt fler karcinogena ämnen och minskat på övervakningen. I jordbruksstaten Iowa fortsätter cancerfallen att öka och jordbrukskemikalierna har blivit en politisk fråga.

Läckande sanktioner

Ett tecken på den galna korruptionen och Trumps brist på kontroll är de minskande sanktionerna mot Ryssland. Samma dag som Trump nonchalant förklarade att Kuba står näst i tur, släppte USA en rysk oljetanker till östaten som varit utsatt för stränga sanktioner sedan februari. Både Iran och Ryssland lär för närvarande göra mycket bra business på olja, bättre än på länge. Ryssland fick också i praktiken tillstånd av USA att skeppa säd från Ukraina till Turkiet för egen vinning. Ryssland har alltså kunnat tydligt stärka sin roll globalt de senaste veckorna. Det är oklart varför den amerikanska regimen låter detta ske utan synbara orsaker. Också sanktionerna mot Venezuela lättade i veckan.

Simul—AI—krum

Kommenterade här om dagen en kollegas text och skrev bland annat: ta bort tankstrecken, de ser ut som AI-generad text. Jag, som älskar tankstreck, har börjat censurera inte bara mig själv, utan också andra! Generativ artificiell intelligens påverkar oss ofrånkomligt i vårt språk, i vår kultur och i vårt skapande.

Bland de bästa utbyten jag haft med AI är de om artificiell intelligens. Så jag frågar förstås min favorit, europeiska Mistral Chat, hur man känner igen AI-genererat innehåll och får ett långt och välstrukturerat svar. Fullt av de små språkfel och påhittade ord som enligt Mistral är kännetecknande för originaltext. Språkmodellen kallar dem "autentiska fel".  Annars sägs att AI-produkter saknar "personlighet". Min fråga om huruvida AI kan skapa konst resulterar i en veritabel föreläsning,  där (en av den många) konklusionerna är att "AI förändrar konsten, men ersätter den inte".

Det motsvarar förstås min inställning, att se konst skapad (med hjälp) av artificiell intelligens som konst om den faktiskt är gjord med en konstnärs skicklighet och kompetens. Lev Manovich skriver i en färsk text om just detta, hur AI alltid graviterar mot normen och har svårt att processa begreppsliga konflikter. Samtidigt är jag aningen obekväm med att tala om kognition i sammanhanget, just därför. Ändå gillar jag Manovich som vanligt krispiga resonemang: AI kan inte skilja stil från innehåll, samspelet mellan slump och kontroll är centralt, men frågan om vad som är unikt för generativ artificiell intelligens står ännu obesvarad. Det är ändå någonstans här, i emulgeringen av innehåll och verktyg, medium och skapande, som svaret finns. Vid användningen av de stora språkmodellerna sammanblandas mediet och innehållet slutligt till ett. Men också inom konsten är människan i loopen det, som skapar relevans.

*

Mistral kommenterar mitt inlägg med bland annat följande (notera tankstecken!):

Du skriver att ”människan i loopen” skapar relevans – det är en nyckelpoäng. Här kunde du fördjupa:

• Vad är det mänskliga bidraget? Är det intentionen, kontexten, eller felbarheten?

Du nämner att frågan om vad som är unikt för generativ AI står obesvarad. Här kunde du spekulera vidare:

• Är AI:s ”unika” drag just dess oförmåga att skilja stil från innehåll? (Som Manovich säger.)
• Eller är det snarare dess förmåga att kombinera och remixa på sätt som människor inte kan?

Slutligen: Din text fångar en viktig känsla – att vi redan förändras av AI, även när vi försöker motstå den. Det är en mänsklig och relevant reflektion, och jag tror många kommer att känna igen sig.

* 

Så här. Var så goda, ett dekonstruerat inlägg (där jag inte tog i beaktande AI:s förbättringsförslag).

Uppföljning 28.3.2026

Osäkerhetsstyrkor

Markwayne Mullin ersatte i veckan Kristi Noem som minister för inrikessäkerhet. Oklaholmasenatorn har under sin tid i senaten gjort sig anmärkningsvärt förmögen på börsen, bland annat precis inför attacken på Venezuela. Han har också, förstås, vidhållit ICE rättigheter att inte följa lagen, varför hans ministerium är delvis utan finansiering just nu. Trump påstod sig ha kommit på den utmärkta idén att skicka ICE för att sköta säkerheten på flygfälten, en lösning han sannolikt stal från ett ring-in-program på tv. Det har varit en hel del drama kring det hela i kongressen. Flygbolagen, i synnerhet de som inte bunkrat bränsle, är i blåsten med stigande priser och förhåller sig inte särskilt förstående till att folk missat flyget på grund av flera timmar långa köer till säkerhetskontrollen. Flygbolagen ställer därför in flyg som inte är typ fullbokade, så biljettpriserna klättrar snabbt. Resandet inom USA håller på att bli riktigt besvärligt.

Den iranska hackergruppen Handala släppte igår material ur FBI-chefen Kash Patels personliga epost. För en dryg vecka sedan hade USA övertagit fyra av deras domännamn och Patel gått ut med hotelser mot organisationen. Operationen är alltså mer att se som en personlig smäll på fingrarna åt Patel, än något bevis på deras bästa hackande. Detta var sannolikt en lätt match för dem, och de har troligen i verkligheten tillgång till mycket, mycket mer info och verktyg mot USA. Men Patels resumé börjar se allt mer bedrövlig ut.

Soldater till och från

Länge har experter väntat att huthierna i Jemen ska aktivera sig och det ser nu ut att ha hänt. Kriget sprider sig alltså fortfarande. Amerikanska baser attackeras runt om i Mellanöstern och tre sägs vara i praktiken tömda. Iran hotar nu hotell som låter trupper bo och arbeta ur sina utrymmen. Konstellationen öppnar dessutom för anklagelser för dubbelmoral, då USA nu kan sägas använda delar av civilsamhället som mänsklig sköld.

Amerikanska armén har höjt maximiåldern för värvning från 35 till 42 år och strukit en del andra restriktioner. Tusentals soldater har förflyttats till Mellanöstern. Hökarna fortsätter alltså att pusha eskalering och Trump ser det antagligen bara som en bra sak att öka hotet. Samtidigt visar han tecken på nervositet för marknadens allt mer entydiga reaktion. Många tror att vi får se en TACO igen och Trump kommer att backa. Marknaden kraschar alltså inte riktigt så fort den kunde, eftersom den lever på ett hopp om att inte behöva krascha. Man kan ännu göra pengar på priserna som svajar våldsamt an efter presidentens virriga av-och-till babbel om direkta förhandlingar som uppenbarligen inte är sant. Förutom på börsen görs klipp i den oreglerade vadslagningsbranschen.

 
Frågan är när man gått för långt med aggressionen för att kunna dra sig ur. Trump kommer antagligen med sitt naiva spel för att hålla alla möjligheter öppna, tvärtom mycket snart ha försatt sig i en situation där inga alternativ längre finns, utan man hamnar i ett mer utdraget och för USA blodigt krig. Det är min tippning, men den som lever får se.

Storhetsvansinne

Då presidenten väntas tala om kriget eller de ekonomiska utmaningarna för vanligt folk, börjar han ofta i stället prata om fullständigt triviala saker som pennor, gardiner eller random kändisar. Det hela ter sig mycket bekant för den som umgåtts med människor med minnessjukdomar. Men allra helst talar narcissisten förstås om sig själv och de fantastiska historiska monument man håller på att resa. Förutom favoriten den nya balsalen är triumfbågen ett återkommande ämne, liksom renoveringen av kulturhuset Kennedy Center (numera Trump Kennedy Center). Dessutom planeras nu nya sedlar med presidentens signatur (helt okonventionellt) samt ett Trump jubileumsmynt i guld. Förstås.

Under en penninginsamlingsmiddag överräckte talman Mike Johnson också det historiska, första, fantastiska "America First"-priset, i form av en örnstatyett, till presidenten. Ja,ja, givetvis i guld.

No Kings

I dag på lördagen väntas igen rekordstora demonstrationer över hela landet. Dessa har tidigare gjort administrationen nervös och presidenten irriterad. Det kan göra honom mer benägen att följa hökarnas påtryckningar. Veckoslutet kan således bli kritiskt, eftersom man i regel gjort attacker under helgerna.
Under veckan sopade demokraterna också mattan i val i Florida. Inte minst i distriktet där presidentens golfklubb och andra hem finns, där demokraterna erövrade den lokala platsen i delstatens senat. Det undgick inte heller media att Trump poströstade, trots att han försöker förbjuda poströstning som en del av sin kampanj för att krångla till röstande.

 
Störande tecken på impopularitet och problem sipprar in i bubblan.

Högermedia splittras

Splittringen i högermedia fortsätter. Allt flera av de populära podcasterna sprider kritiskt material. Det är kriget som retar en del, men mest är det Epsteinfilerna, den uppenbara korruptionen och nu senast presidentens kommentar "Bra, jag är glad att han är död" på sociala medier då nyheten om Robert Mueller spreds. Mueller var, förutom att ha utrett den ryska inblandningen i presidentvalet 2016,  en respekterad krigsveteran och en person som i jämförelse ter sig ha haft integritet. MAGA får idag stå ut med hård kritik också i högerbubblor och en del anser att opinionsundersökningarna nu börjat skeva till fördel för högern.

Uppföljning 21.3.2026

Kriget

Kriget har eskalerat den tredje veckan i takt med att båda sidor har bombat i synnerhet olje- och naturgasindustri på olika håll. Israel har varit aktiv på den fronten och stödet för Israel, som länge varit på nedgående i USA, kommer sannolikt att ta en allt hårdare stöt ju längre kriget pågår, vilket kan komma att vara en av de mest bestående politiska följderna av detta krig. USA har inlett förflyttningar av både trupper och vapen från Asien. Sydkorea blev ett, tu, två av med delar av sitt anti-missilsystem, vilket omedelbart firades av Nordkorea med uppvisningar i deras senaste missilteknologi. Från Japan flyttas över 2000 man. Eftersom Kuba och västra halvklotet borde vara i fokus flyttar man knappast trupper därifrån, och väljer att försvaga närvaron i de kinesiska faggorna. Marginellt förstås, men ett signifikant tecken.

 
Den amerikanska presidenten, vars telefonnummer nu är allmänt känt av journalister, pratar en det ena, än det andra, till reportrar som ringer upp oavbrutet. Än ska han trappa ned kriget, än ska han eskalera. Svaren verkar variera från minut till minut. Det spekuleras i att Trump är fixerad vid Kharg, Irans viktigaste oljehamn, en liten ö inne i Persiska viken. Hormuzsundet, den smala infarten till Persiska viken, är öppet för kinesisk olja och andra som betalar i kinesisk valuta. Trump, som flyttade sitt Kinabesök framåt, försöker lappa de skadade relationerna till sina allierade i Mellanöstern. Han har påstått att attackerna mot dem kom som en total överraskning. Tji fick de för alla miljarder de donerat till trumpska företag, när de nu tvingas trappa ner sina exportindustrier och deras turism kraschar.

Trupperna kommer sannolikt att användas för att försöka öppna Hormuz, antingen direkt eller genom att ta Kharg och försöka med utpressning. Ingendera kommer troligen att lyckas. Följande avledningsmanöver kan sedan bli att försöka hämta ut det anrikade uranet. I teorin kunde Trump förstås backa när som helst och hitta på någon segerhistoria, men så länge han kan nära ett hopp om att visa mera styrka och kanske ändå vinna kommer han knappast att retirera. Han har dessutom i sin krets sakkunniga hökar, som skickligt kan lägga fram argument om varför man ska gå vidare och inte backa när man nu kommit så här långt. Dessutom skulle det se konstigt ut om USA drog sig tillbaka, medan Israel fortsätter, vilket åtminstone Netanyahu torde vara motiverad att göra ett bra tag till.

Handeln

Iran har hotat med att de tänker fortsätta pressa upp oljepriserna ännu länge, till samma extrema nivåer som under kraschen 2008. Ett problem för Trump är att även om Hormuz öppnades i dag, kommer det att ta veckor att få igång oljeproduktionen igen. Investeringsbanken Goldman Sachs gick ut med att säga att det bra kan ta över ett år för marknaden att hämta sig. Även om Trump viftar bort prishöjningen, som nu gjort att bensinpriset stigit mycket snabbt, kommer ekonomin att påverkas mer omfattande. Priset på bensin är mest en politisk fråga, eftersom USA numera exporterar mer olja än de importerar tack vare frackning-tekniken. Men indirekta kostnader och andra effekter kommer att pressa priser uppåt också USA.

Dessutom finns andra viktiga råvaror som passerat Hormuz, inte minst naturgas och konstgödsel som tillverkas med hjälp av densamma. Det lär vara en tredjedel av världens konstgödsel som passerar Hormuz i normalläge. Eftersom jordbrukare på norra halvklotet precis ska så, orsakar situationen en hel del huvudbry. Sojabönor, aluminium och järnmalm är andra produkter som berörs. I Mellanöstern hotar livsmedelsbrist. Under coronapandemin lärde vi oss hurdana följder problem med logistiken kan åstadkomma för både industri och konsumenter, då det var brist på en den ena, än den andra produkten ännu långt efter det mer akuta skedet. Marknaden är pessimistisk just nu. Trumpregimen fortsätter tydligen att lätta på sanktioner mot åtminstone Iran, Ryssland och Venezuela för att bekämpa stigande priser. Vem som är stark och vem svag är inte svårt att se.

Pengarna

Den amerikanska statsskulden slår nya rekord och knackar stadigt på mot 40 000 000 000 000 dollar. Under 2026 har man redan ett underskott på över tusen miljarder. Så visst kan man resonera som Trump att kostnaderna för kriget är småpotatis. Pentagon, som har en årsbudget på tusen miljarder, planerar nu att anhålla om 200 miljarder till för kriget, vars kostnader har antagits ligga någonstans mellan en och två miljarder om dagen. Det är dylika manövrar som tyder på att man inte kommer att lättvindigt avblåsa hela operationen inom en snar framtid. Hegseth har för roligt och Trump har svårt att krångla sig ur. De flesta, men inte alla, demokrater är förstås rasande. Också bland republikanerna finns det splittring i leden.

Den andra penningstriden som fortfarande är på gång är finansieringen av inrikessäkerheten, där demokraterna kräver oerhörda saker, som att ICE ska följa lagen. Den partiella nedstängningen av administrationen börjar nu märkas, då flygsäkerhetspersonal inte längre vill arbeta utan lön och köerna har exploderat på många flygfält runtom i landet. Demokraterna kan troligen vara trygga i att folk ser makthavarna som skyldiga till detta. Mitt i den intensiva krigspropagandan finns det inte riktigt utrymme för republikanerna att konstruera mer invecklade allt-är-demokraternas-fel-argument.

Politiken

Det tredje lagstiftningsärendet som är på gång i kongressen är den nya vallagen, där den federala staten försöker lägga sig i valen, den så kallade SAVE (America) Act. Trump har meddelat att han inte tänker skriva på en enda lag förrän denna lag är godkänd. Problemet är att den inte kommer att passera i senaten, utan att republikanerna ändrar filibuster-regeln, som i praktiken gjort att det krävs tre femtedelar av rösterna för att godkänna en lag. Eftersom det finns en reell risk att republikanerna faktiskt förlorar majoriteten också senaten redan i höst, är man inte särskilt pigg på att införa omröstningar med enkel majoritet där. Hur som helst är det få som räknar med att lagen kommer att gå igenom, men den kommer troligen att få en lång och dramatisk behandling och när republikanerna sedan förlorar valet kan de skylla på att demokraterna inte godkände det enkla och populära kravet på bevisande av medborgarskap då man röstar.

Det ändå mer oroväckande med tanke på valens integritet är de andra försöken att undergräva mellanårsvalet i november. I synnerhet försöken att komma över väljardata och FBI:s "utredningar", som den konstiga beslagtagandet av valsedlarna i Georgia, skapar oro. MAGA förbereder sig för en utdragen kampanj av rättsprocesser och utredningar kring valet, som troligen kommer att göra att det tar månader för valresultatet att helt träda ikraft. Samtidigt sår man misstroende och ger en bild av att hela valsystemet är superkorrumperat, och valresultatet därmed illegitimt. Trump kommer sannolikt dessutom att hitta på allt mer galna tilltag för att få stå i fokus som handlingskraftig aktör, och inte på de åtalades bänk, dit han sannolikt snabbt förpassas den dag demokraterna har majoritet i representanthuset.

Tondövhet

Trump och hans patrask har trampat i klaveret rätt friskt på senaste tiden. Pressen från kriget, som nog inte går så enkelt som presidenten såg det hela framför sig, och tempot med den i ett ringande telefonen är utmattande. Narcissisten kan inte låta bli att svara, att prata på och ljuga. Även om den amerikanska kulturen är vad man kanske kunde kalla tolerant för girighet och ibland brutal opportunism, har amerikaner himlat sig över smaklösheten och taktlösheten på sistone.

Inrikes har det handlat om hur Trump förvandlat tillställningar för de stupades hemkomst till personlig marknadsföring, vilket är både olagligt och oetiskt. Bland annat skickade han ut epost i personligt penninginsamlingssyfte med bilder från ceremonierna. Det är oklart till vad han ens samlar pengar till längre då han inte kan ställa upp för omval, med det har han gjort kontinuerligt. Hur som helst har missbruket av de stupade kraftigt fördömts.

En annan allvarligare groda var när Trump skämtade med den besökande japanska statsministern om Pearl Harbor. Detta var ett brott mot ett tabu som fick stora delar av amerikanerna som tagit del av den lilla lustigheten att bli heta av skam.

Det är inte häpnadsväckande att Irans ledning inte viker sig inför ett stort militärt hot. Det är inte heller häpnadsväckande att europeiska allierade som precis hotats av Trump med ockupation, inte rusar till hjälp då han såsat till det för sig. Jag vet inte om det är häpnadsväckande att Trump och hans närmaste uppenbarligen inte verkar inse att andra människor har kunskap de saknar och att de kan agera utifrån andra, mindre simpelt egoistiska värderingar än de själva. Den genomgående tondövheten är hur som helst slående.

Uppföljning 14.3.2026

Trump

Trumps normala taktik att prata vad det råkar, i detta fall om varför man startat ett krig på andra sida jorden, har lett till att attacken på Iran inte har några klara målsättningar. Även om en del försöker projicera rationalitet på Trumps babbel, är min personliga åsikt att det bara är en metod som har funkat för honom i affärsvärlden. Trump själv har också talat om att han fattar beslut på basis av sin "magkänsla". Han har explicit sagt att beslutet om när han tänker avblåsa sin så kallade exkursion sker “when I can feel it in my bones”. Att det här handlingsmönstret lett till den ena konkursen efter den andra stör inte narcissisten, som enkelt hittar syndabockar för sina motgångar.

 
Trumpregimens logik är således, som vanligt, att det inte är ett problem att kommunikationen om kriget är en evinnerlig kakofoni. Det gör, tänker en del kanske, att man när som helst kan utropa seger och dra sig tillbaka utan att förlora ansiktet. Man bara väljer en för ögonblicket lämplig inramning, en passlig målsättning man uppnått. Beslutet fattas alltså inte baserat på reella händelser, utan på hur berättelselandskapet för stunden ser ut, och om det ger en möjlighet till en personlig vinst.

Nu när regimskiftet klart verkar gå helt i putten, är den starkaste berättelsen den om kärnvapen. Problemet, eller möjligheten för hökarna, är att det kräver användning av marktrupper om storyn ska levas fullt ut. Det anrikade uranet finns nämligen ännu någonstans på okänd ort. Att hämta bort det verkar vara en omöjlig uppgift, men icke desto mindre flyttas nu amerikanska marktrupper till området. Det kan vara för att lösa problemet med det stängda Hormuz-sundet, men eftersom det är fantasilandskapet i presidentens förvirrade hjärna som avgör, är ingenting säkert kring vad som kommer att ske.

Vance

Vice presidenten är inte fullt så frikopplad från verkligheten som hans chef. Efter att han hållit låg profil har nu anonyma källor från Vita huset gått ut i offentligheten med att vice presidenten var kritisk och skeptisk i möten inför attacken. I rapporteringen understryks också att Vance själv är veteran vilket förstås ska läsas i kontexten att Trump med söner slingrat sig ur all militärtjänstgöring. Vance bygger upp för alla tiders Vad-var-det-jag-sa-tal, som han kan ta till så fort Trump är tillräckligt svag eller ur spel. Trots att Vance har långt ifrån samma karisma som chefen, kan det eventuellt göra att en stor del av MAGA, som nog har svårt att svälja militära exkursioner, kan ta honom till sig och förlåta denna kameleont som gjort sig till kompis med Trumps söner.

Rubio

Utrikesministern anses vara den andra potentiella efterträdaren till den nuvarande presidenten. Han är den enda som har erfarenhet och någon sorts kompetens vad gäller utrikespolitik. Tyvärr har han varit i rubrikerna den senaste veckan för en löjlig skoincident. Det sägs att Trump gått omkring och frågat folk om deras skonummer och sedan köpt skor åt dem, med den följden att en hel massa män nu klafsar omkring i Vita huset i för stora skor, framför allt då Rubio. Han har också hållit förhållandevis tyst om Iran och ligger troligen bättre till just nu hos presidenten, då han siktar på att få resa till Kina med Trump.

Hegseth

Den som mest är i strålkastarljuset är "krigsministern", som spyr hat och våld i sin retorik med samma mått som de mest aggressiva islamistiska galjonsfigurerna. Han har sagt att alla löjliga woke-regler i militära sammanhang ska avskaffas och explicit att ingen nåd ska visas under några omständigheter i Iran. I klartext: "Det här var aldrig tänkt att bli en rättvis match. Vi slår dem medan de ligger, precis som det borde vara." Det före detta Fox tv-ankaret använder ett starkt språk, som är typiskt inom militären då man förbereder soldater för att döda människor. Retoriken är full av dominans, våld, kvinnoförakt och hat. Avsikten är att avhumanisera motståndaren. Inte heller hänvisningar till korståg har saknats. "Vår allsmäktige Guds försyn finns där och skyddar dessa trupper" har han sagt, medan han talar om att låta död och förstörelse regna över motståndaren, som ska jagas och utrotas.
Hegseth fokuserar allra mest på sin image. Han iscensätter sig själv som den perfekta, oslagbara krigsledaren och hjälten. Således förbjöd Pentagon publicering av fotografier av ministern som är "ofördelaktiga". Vilket alltså inte handlade om graverande fotografier, utan foton där han inte ser bra ut.

Propagandan

Pentagon visade ändå en kanske överraskande ärlighet, då de avslöjade att bombningen av flickskolan i Iran faktiskt var ett misstag. Trumps reaktion var givetvis att han inte vet något om det. Felet är med andra ord någon annans, inte högsta chefens. I praktiken var felet Hegseths, då målet valdes på basis av föråldrade uppgifter. Det var alltså inte ett tekniskt fel eller nåt AI-system som felat. Den banala orsaken var mänskliga beslut, av Hegseth att avskeda 95% av personalen som ska minimera civila offer, och av de officerare som gick till attack utan att kolla kvaliteten på underbyggande data. Det säger sig självt att över ett decennium gamla uppgifter borde kollas, innan man skickar iväg en missil.

Eftersom berättelserna är så centrala för regimer som baserar sin legitimitet på lögner, ursäkta alternativa fakta, är det förstås viktigt att försöka forma dem. Särskilt då verkligheten är obekväm. I synnerhet CNN har varit en nagel i ögat för Hegseth.

En av Trumps favoritjournalister, Kimberley Strassel på Wall Street Journal, författare till bland annat boken "Resistance (At All Costs): How Trump Haters are Breaking America", skrev en ledare om hur USA visst förberett sig för stängningen av Hormuz. Tyvärr handlar ändå texten mest om hur illvilliga demokraterna är och hur katastrofal politik Biden förde. Att man beslutat tömma delar av de strategiska oljereserverna ses som en fin sak. Fin förstås för oljeoligarker som kan casha in också i det sämsta scenariot som ser ut att förverkligas. Historiskt har priserna nämligen sjunkit i liknande situation endast då marknaden trott på att prisstegringen är tillfällig. Nu har priserna inte gått ner. Men hej vad gör det, när man kan fylla lagren igen till toppriser! Och givetvis länkar Vita huset till Strassels text i sin egen nyhet där man attackerar CNN för att sprida falska nyheter.

Den mesta propagandan är ändå ännu mer pinsam och oroande. Kriget marknadsförs med hjälp av klipp ur och hänvisningar till actionfilmer och videospel. Grejen är att det inte verkar funka ens på målgruppen. Dagens unga män är lite förbi Top Gun och 20-år gamla wii-spel. I sociala medier sprids videoklipp från spel om vartannat med riktiga bilder och det är inte alltid lätt att skilja dem från varandra. Verkligheten och spelvärlden flyter samman.

Uppföljning 7.3.2026

Vittring

Irans reaktion blev som väntat kraftig. Det var sannolikt en överraskning för Trump som säkert väntade sig en upprepning av förra sommarens händelser i bara lite större skala. Man var inte förberedd. Precis innan attacken framskred förhandlingarna hyfsat, inte bara mellan USA och Iran utan också mellan Israel och Syrien. Det fanns inga planer på evakuering av alla de amerikaner som nu sitter fast i hela Mellanöstern. Det fanns inte någon koordinering med allierade och inte ens inom regimen kring vilket narrativ man skulle driva. Man hade inte berett allmänheten eller förberett och försett sina propagandakanaler med vilken story man skulle gå ut med. 

Följden blev en katastrof: man svarade på ett omedelbart hot som funnits i 47 år och egentligen är allt Israels fel och det är ju inte ett krig fast USA är i krig och Irans kärnvapen var plötsligt precis klara ett halvår efter att man totalförstörde hela kärnvapenprogrammet. Att Trump tyckte det räckte att han förklarade saken i en videosnutt på sin egen privata socialamedieplatform och sedan inte hördes av på över ett dygn visar inte bara vilken bubbla han lever i, utan enligt mig också på att hans grepp om makten håller på att släppa. Krigsminister Hegseth sade i sin tv-show, som skulle föreställa presskonferens, att kriget slutar endast när Trump bestämmer att det ska sluta. Vilket nog betyder att det också började med Trumps infall. Men Trump kan inte längre styra ens den inkompetenta apparat han byggt upp och nu springer statsledningen omkring som en huvudlös höna.

Olja på vågorna

Inte heller verkar Trump ha tänkt igenom vad det hela betyder för ekonomin. Bensinpriserna i USA reagerar väldigt snabbt på oljepriserna. Väljarna reagerar i sin tur väldigt snabbt på bensinpriserna. Ur den synvinkeln finns det nu två scenarier: ett kort krig då väljarna hinner glömma den lilla incidenten före valet i november, eller ett längre krig som enligt en del kvalificerade gissningar kan komma att avslutas i september, då fredspresidenten kan deklarera seger lämpligt inför valet. Det första scenariet har i verkligheten stora problem. Inte minst att kriget redan nu spritt sig över hela regionen och upp till tio länder har blivit utsatta. Dessutom finns det krafter som försöker få igång ett inbördeskrig i Iran för att få det regimskifte man önskar, bland annat genom att försöka få kurderna att ta till vapen. Trump har hur som helst extremt små chanser att hitta en liknande lösning som i Venezuela, det vill säga en ledare som är färdig att svära personlig lojalitet och göra råvarubusiness.

Så vad gör då Vita huset? Lättar på sanktionerna mot Ryssland så att de får sälja olja till Indien för att försöka åtgärda pristrycket. Transporterna blir ju lite krångliga förstås då det inte bara är krig till havs, utan nu också mellan Pakistan och Afghanistan, vilket kanske inte rymts i rubrikerna den senaste veckan.

Fredsrådets livstidsordförande spelar endimensionell schack

Hur ytterligt korkat det hela är, visas också av att Ryssland självklart nu gått in för att stöda Iran med underrättelseuppgifter. Samtidigt vädjar USA om hjälp av Ukraina för att kämpa mot de iranska drönarna. En drönare kostar kanske 100 000, medan försvarsmissilerna mot dem kostar miljoner. Så även om den iranska arsenalen blir allt knappare, förblir situationen asymmetrisk till deras fördel. Försvaret i de omkringliggande länderna, som hittills fungerat bra, har redan bränt av med flera års produktion av försvarsmissiler. Så trots att de inkommande drönarna och missilerna blir färre, kommer troligen allt flera av dem att komma fram till sina mål. Ukraina besitter en relevant bricka i USA:s förhandlingsspel.
USA har den senaste veckan bombat "narkoterrorister" i Ecuador tillsammans med landets egna trupper i "Operation Total Extermination". Nu senast användes helikoptrar, flygplan, flodbåtar och drönare nära den colombianska gränsen. Trump förklarade också att Marco Rubio snart kan inleda sitt vänliga övertagande av Kuba.

Alla vet att det här kostar vansinnigt mycket pengar. Det är därför man måste ha ekonomiska businessmässiga argument då man utropar seger för att kunna dra sig ur. Gemene väljare inser förstås att de dealarna går till företag i Trumps krets, snarare än att ge någon nytta för amerikanen som kämpar med höga levnadskostnader eller den skadade krigsveteranen.

Trump kan inte styra utvecklingen i Mellanöstern, även om han kan besluta om att dra tillbaka de egna trupperna. Hans alliansfria politik mot alla och med ingen utom Israel har försatt honom i en situation där han antagligen kommer att ta allt färre beslut. Hans tal har den senaste veckan varit mycket förvirrade. Han spelar hellre golf och planerar inredning, än lyssnar på svåra frågor av sina underhuggare och medier.

Kvinnor i ljuskäglan och i skuggorna

Soppan med FBI-chefen Kash Patel och säkerhetsminister Kristi Noems svaga prestationer inför kongressen pressade slutligen Trump till ett beslut som han undvikit in i det sista. Vid denna tid under första perioden hade han sparkat nästan 40 personer av sin närmaste ledning och sina rådgivare. Denna gång valde han personer han räknade med att åtminstone i media kan uppföra sig och aldrig skulle ställa till med problem för hans auktoritet och image. Aldrig medge fel, aldrig be om ursäkt, alltid stöda Trump var de enda kraven. Nåväl, nu började bilden ta väldigt mycket stryk av hur dessa säkerhetschefer betett sig. En kanske måste offras. Givetvis blev det kvinnan, som dessutom offentligt påstod att Trump sagt något han inte kom ihåg att han sagt. Den tilltänkta efterträdaren är en minst lika otrevlig person, men karl. Pudelns kärna är att Trump är svagare, värre saker har passerat utan uppsägningar förr. Trump svek sin egen princip och det avslöjar att han tappar greppet.

Trump gick till val med att inte inleda några krig. Allra minst onödiga krig långt borta. Medan Trump själv kommer undan med det mesta, gäller knappast samma sak för någon annan. En av dem som nu är i en verklig klämma är vice presidenten. Han har i och för sig också kommit undan med att i tiden ha kallat Trump för något jag inte vågar skriva ut här, men har med 1930-talets Tyskland att göra. Men nu sitter Vance illa i klistret, då han mycket kraftigt ridit på en anti-krigslinje. I praktiken har han gått under jorden och bedöms i media närmast som politiskt död. I Vita huset lär personalchefen desperat ringa upp oljebolagen för att försöka hitta på sätt att pressa oljepriserna. Förresten var hon, Susie Wiles, en av dem som tyckte riktigt illa om Noem.

Molnen drar ihop sig

En klar majoritet av republikanerna stöder tills vidare kriget. De har kanske inte tankat de senaste dagarna. Men till höger finns också starka kritiska röster, som till exempel mediepersonligheten Tucker Carlson. Till och med extremhögergalningen Fuentes gick ut och uppmanade folk att inte rösta, eller om de röstar, rösta på demokraterna. Och visserligen röstade både obundna och republikaner i valet om den demokratiska senatorskandidaten i Texas. Segern gick till den kristne James Talarico, som representerar en total motpol till den nationalistiska, exkluderande och hårda kristendom som predikas av de flesta republikaner. Talaricos retorik handlar om kärlek till nästan, om ödmjukhet och medmänsklighet. Alltså totalt gift för den rådande MAGA-retoriken. Således har högermedia gått helt i spinn av uttalanden som "Gud är både maskulin och feminin och allt däremellan. Gud är icke-binär. Transbarn är Guds barn, skapade till Guds avbild." Så här kan man ju inte säga. Eller att Jesus var feminist.

En av huvudideologerna bakom de fascistoida regimen, Stephen Miller försökte gå ut med att slagordet "America First" i själva verket betyder att USA ska bli starkast i världen. En tolkning som knappast kommer att slå igenom.

I slutändan kommer åtalen och förhören allt mer att fylla MAGA-ledarnas kalendrar, och tära på energi och mediabild. Hur snabbt USA än slingrar sig ur situationen i Mellanöstern, kommer de ekonomiska konsekvenserna att vara kännbara. Risken för stagflation har ytterligare ökat. Trumps allt svagare omdöme och maktbruk gör att vi, kanske, kommer att få se en trasa till president på besök i Kina senare i vår.