Uppföljning 20.6.2026

Momentanmonument 1

Det tog bara några dagar för Trumps projekt med den stora spegelbassängen i Washingtons monumentalcentrum att falla i bitar. Bassängen, byggd på 1920-talet, är över en halv kilometer lång och man har genom tiderna försökt bekämpa alger bland annat med ozon, för att bassängen faktiskt ska spegla minnesmärken i omgivningen. Som en del av förskönandet av huvudstaden beställde Trump sin egen poolleverantör för att fixa bassängen inför sommarens festligheter. Den tömdes och målades amerikansk-flagg-blå, trots alla expertvarningar. Färgen som användes var mycket giftig. Trump skrev dagligen på webben om hur fantastiskt fin spegelbassängen ska bli.

Så tog det mindre än en vecka efter att den fyllts med vatten, innan den var full med alger igen och totalt illgrön. Förgiftandet fortsatte med att man hällde i tunnvis med väteperoxid för att ta kol på algerna. Med mager framgång. Däremot började färgen lossna i stora flagor. Fiaskot var därmed totalt.

På nätet spreds rykten om antifa-aktivister som dumpat alger i bassängen. Skadeglädjen bland många förmörkas lite av oron för änderna som brukar hålla till bassängen. Lyckligtvis ligger floden inte långt ifrån. I och för sig kommer säkert gifterna att också hamna dit förr eller senare, kan man tänka sig.

Vidare har Trump beställt fullständig konservering och omförgyllning av fyra enorma skulpturer i närheten av bassängen, vilket kommer att inkludera applicering av 23,75 karats bladguld. Priset är åtminstone 5 miljoner dollar.

Momentanmonument 2

Det fanns däremot inte en skymt av värdighet då den stora kampsportsarenan byggdes upp framför Vita huset inför Trumps 80-årsdag. Konstruktionen gjorde att presidentens demolerade hus såg futtigt ut och ljusföroreningarna störde flygtrafiken. Vita huset användes som serviceutrymme och backstage, där halvnakna människor sprang omkring. Presidenten för sin del sov sött i första raden. Republikanerna försökte framställa det hela som en gåva till folket. Synd nog måste man betala till Trumps kompisar inom media för att kunna ta del av matchen ens via tv. Hela evenemanget hade en seg stank av korruption och en rasistisk incident gjorde inte saken bättre. Folk som tagit emot inbjudan har fått förklara sig i offentligheten. Kejsar Nero har nämnts i podvärlden.

Förre presidentens son Hunter Biden har i media ondgjort sig över spektaklet. Barack Obama har också tagit bladet från munnen gällande Iranfrågan, och har varit mycket i offentligheten då hans presidentbibliotek öppnat i Chicago. Kamala Harris har också återvänt i rubrikerna, kritiserat Irankriget och påbörjat tävlan inför presidentvalet 2028, där hon ligger hyfsat till just nu. Det ser ut som att demokraterna stiger fram på bred front.

Kampen mot rättsstaten

Avgående kaliforniske guvernören och Harris största konkurrent Gavin Newsom har också varit i rubrikerna på grund av färsk förföljelse av Trumps åklagarmyndighet. Newsom har aldrig hållit tillbaka med sin trumpkritik och har således igen fått möjlighet att synas i rubriker över hela landet och skälla ut Trump på sitt orädda sätt.

Grälet om högsta underrättelsechefen fortsätter mellan senaten och presidenten, då den senare igen återgått till att kräva valet av en olagligt inkompetent hejduk kallad Pulte, tydligen som en personlig vendetta mot senatens ordförande. Trumps agenda verkar vara att ändra röstningskutymen så att enkel majoritet igen skulle gälla i senaten. En rätt märklig taktik med tanke på förestående val.

Potentiellt håller en för Trump mer betydelsefull utnämningstvist på att segla upp. Todd Blanche har agerat tillförordnad riksåklagare, sedan Pam Bondi fick foten. Det är meningen att han ska höras av senaten i mitten av juli för utnämning till ordinarie. Blanche har under sin karriär försvarat Trumps mest korrumperade allierade och Trump själv, bland annat i processerna kring de hemligstämplade dokumenten som Trump höll oskyddade på sin golfklubb efter att han avgått som president. Det var också Blanche som intervjuade Jeffrey Epsteins partner Ghislaine Maxwell för knappt ett år sedan. En intervju där Maxwell sade att Trump var en gentleman. Strax efteråt blev hon förflyttad till något av ett lyxfängelse. Nu senast har Blanche vägrat följa senatens order gällande fonden som han försökte sätta upp för att betala stackars offer för Biden.

Trump har envist drivit ett narrativ om att han varit ett offer för Bidens politiska förföljelser genom domstolarna. Som alltid avslöjar har sig varenda gång han anklagar någon. Projektionerna är skrattretande.

Möten i Europa

Kamala Harris reste också till Europa inför G7-mötet, där en vilje- och orkeslös Trump skyfflades omkring av andra statsledare. Harris, som påstås ha varit en av krafterna bakom Bidens stora klimatreform, deltog i ett klimatmöte i Wien. Trump, som tidigare sagt att han låter vice president Vance underteckna och ta ansvar för Iranavtalet i fall det misslyckas (ja, han sade det faktiskt, och att han tar äran om det går bra), blev ändå manipulerad att själv skriva på. Trump kunde helt enkelt inte tacka nej till en guidning och middag i Versailles. Och vips skrev han också på avtalet. "Freden i Versailles 2.0" har inte undgått media och kritiker.

Macron höll också ett möte med Zelenskyj och Trump som verkar ha avlöpt bra, även om Trump säkert redan glömt vad som avtalats. Vidare noterade media att relationen till Indiens premiärminister Modi verkar ha svalnat tydligt, men den senare fick ändå hjälpa Trump att stiga ett trappsteg. Vid gruppfotograferingen irrade Trump märkbart omkring. Då han gjorde entré på mötet, presenterade han sig med "I'm the boss". För övrigt lär han mest ha talat om sitt födelsedagsspektakel. Hans underliga beteende överlag skapade en del rubriker.

Iran

Då avtalet som nu skrivits på kom ut i offentligheten har republikanernas värsta farhågor besannats. Avtalet innehåller just inget konkret gällande Iran annat än vapenstillestånd och öppnandet av sjöfarten för ett par månader. Sedan kan Iran och Oman börja uppbära avgifter vid Hormuz. För övrigt lovar USA att lyfta alla sanktioner. En punkt som särskilt väckt debatt, säger att USA "åtar sig att tillsammans med regionala parter utveckla en slutgiltig, ömsesidigt överenskommen plan med minst 300 miljarder dollar för återuppbyggnad och ekonomisk utveckling av Islamiska republiken Iran. Mekanismen för genomförandet av denna plan kommer att slutföras som en del av en slutgiltig överenskommelse inom 60 dagar. Alla nödvändiga licenser, undantag och tillstånd som behövs för relevanta finansiella transaktioner kommer att beviljas av Amerikas förenta stater." Det är rätt många som tolkar detta som att USA skulle betala den enorma summan till Iran, men det förnekas givetvis av den amerikanska regimen.

Amerikanerna är rasande, också många republikaner och stora Trumpdonatorer. Israel, som knappast varit med om att skriva ett dylikt papper har inga incitament att sluta kämpa mot Hizbollah och läget i Libanon kan väl få hela korthuset att falla. Trumps kråkfötter och USA:s ord betyder ingenting idag för resten av världen. I Versailles ville man förutom att stöda freden, försäkra sig om att han faktiskt sjunker med skeppet han nu tydligen beslutat dra med sig i sin egen undergång.

Uppföljning 13.6.2026

 Icke-krig och o-fred

I vecka efter vecka har en fred varit nära förestående, bara några dagar ifrån att bli av. "Slutgiltig, överenskommen text" förvandlas i en handvändning till att Iran kommit med ett "svagt och patetiskt uttalande om att ha en överenskommelse, som inte har något samband med sanningen". Än ska det bombas och invaderas, än är ayatollan en respektabel man. Faktum är att det inte är fred, men på Fox News sidor får man leta med ljus och lykta efter nyheter från Mellanöstern. Utom att Trump påstår att man lyckats bryta sin egen blockad och smuggla ut oljetankers i nattens mörker. Det handlar ändå de facto om små mängder i jämförelse med normaltillståndet, och vad som på riktigt är amerikanernas förtjänst kan diskuteras.

Radarparet Witkoff-Kushner tog sig sent omsider tid att konsultera någon som vet något om kärnvapen och har börjat värva experter. Det har alltså tagit dem tre månader att inse att man behöver fatta något om det man förhandlar om. Det tog flera år för en mer organiserad och kompetent regering att förhandla fram JCPOA-avtalet under Obama. Jag vågar tippa att inget seriöst avtal kan uppnås under Trumps tid.

Fyrk och forskning

Plötsligt är alltså vetenskapsmän inte helt överflödiga tydligen. Men trots det håller man på att montera ner fungerande system för datainsamling om klimat och miljö. Alltså man sätter på riktigt ner pengar på att ta bort och släcka ner utrustning, bland annat den som samlar data om Golfströmmens eventuella förändringar. Och man försöker avveckla National Center for Atmospheric Research (NCAR), en också meteorologisk tjänst som gjort en årlig vinst på 31,5 miljarder dollar. 

En annan av ärkeskurkarna bakom trumpregimens nedmontering av staten, budgetchefen Russel Vought, har kommit med ett nytt initiativ för att "ta till insyn i bidragsprocessen och se till att skattebetalarnas pengar används klokt" gällande forskningsfinansieringen. Det vill säga att politiker skulle ha sista ordet gällande all forskning. Det kallas "transparens" på regimens nyspråk. Bara tolv procent av amerikanerna litar längre på smittoskyddsmyndigheten CDC och hälsomyndigheterna rekommenderar framförallt mättade fetter i de nya kostråden. Så lycka till. Jag säger bara ett ord: Lysenko.

En sur jubilar

Trump ämnar på söndagen ordna tidernas fest vid Vita huset, då födelsedagsparaden förra året torkade in under tysta protester. Ultimate Fighting Championship-evenemanget är formellt en del av firandet kring 250-årsjubileet och lär ska ha kostat över 50 miljoner. Kring 16% av amerikanerna tycker att det hela är en god idé och risken för åskväder är överhängande. Pinsamt många inbjudna kändisar har tackat nej och en hel konsert som skulle äga rum vid ett senare tillfälle har inhiberats efter att nästan samtliga artister har backat ur. De allra flesta inser att dylika tillställningar inte är önskvärda då alla kurvor som borde peka uppåt pekar neråt och tvärtom, och det politiska såsandet och konflikterna bara eskalerar. Trump kommer att bli den äldste regerande presidenten  genom tiderna i USA och det utlovas No Kings-demonstrationer över hela landet dagen till ära. Trump är inte glad.

Motgångar

Utnämningen av spionchefen Tulsi Gabbards efterträdare är fortfarande på hälft. Trumps inkompetente favorit och tillförordnade Pulte blev utmanövrerad som kandidat och presidenten fick igen vika sig. 

Trump påstod i veckan att inflationen som nu stigit till över 4 % är jättebra. Att betänka är att matpriserna fortfarande inte hunnit reagera på de höga gödselpriserna. Opinionsmätningarna lutar allt mer mot en allt större demokratisk seger. Vita väckelsekristna, av vilka tidigare 4 av 5 röstat på Trump är de nu längre bara hälften som stöder honom. Understödet har sjunkit över lag, ju större undersökningar, dess sämre siffror.

I Kalifornien pågår val och man kan få en försmak av vad republikanernas taktik kommer att vara i höst. Medierna påpekar välvilligt att presidenten inte förstår valsystemet, då han spyr ur sig den ena konspirationsteorin efter den andra för att undergräva trovärdigheten av valen. Sanningen är att sanningen inte har någon betydelse. Det handlar inte om att förstå eller inte förstå, utan om att så misstro och förvirring kring demokratiska processer. Detta är värre än alla försnillade pengar, för det handlar inte om girighet, utan om att störta ett helt samhällssystem. 

Gränsbesvär

Medan regimen yrar hit och dit som en huvudlös höna, är en av de få i Trumps regering som verkar ha någon politiskt konsekvent linje överhuvudtaget den ärkerasistiske rådgivaren Stephen Miller. Följaktligen har fotbollsvärldscupen blivit en pinsam fars kring inresetillstånd då fotbollslag, deras stab och andra nyckelpersoner trakasseras vid gränserna. Det iranska laget får inte bo i USA och den somaliske toppdomaren Omar Artan fick inte ens komma in i landet. Biljettpriserna ser nu ut att vara så höga att läktarna knappt kommer att fyllas.

Kampen om data fortsätter. Medan många stater vägrar ge ifrån sig väljarinfo, har bankhemligheten naggats i kanterna till nackdel för immigranter. Myndigheter som arbetar med befolkningsstatistik har drabbats av nya regler som försvårar anonymisering av data och man funderar nu på om man måste sluta publicera vissa typer av statistik helt och hållet. Trump hittar däremot på egen statistik, bland annat om invandringen under Biden.

Uppföljning 6.6.2026

Fajten med John Blund

När man borde sova är man vaken och låter sitt förryckta sinne flöda ut på webben i en obruten ström av förvirrade fantasier, när man borde vara vaken faller inte bara ögonlocken utan hela karlen i en sned halvt medvetslös hög framför kamerorna. Så sned att spekulationerna om stroke sprids som maskrosfrön in vinden. Orden grötar sig, avtalspapper faller i golvet. De offentliga framträdandena har blivit anmärkningsvärt glesa. Upprepningar, upprepningar, upprepningar. Tomt prat och uppenbara lögner i en evig, förvirrad monolog, som inte har någon relation till vad den övriga administrationen eller världen försöker göra. Medan psykiatriker publicerar gemensamt upprop om att Trump utgör en tydlig och omedelbar fara för hela världen och bör fråntas makten, fortsätter presidenten att diktera sina egna, motstridiga läkarutlåtanden. "Kognitiva och fysiska prestationer utmärkta. Han är fullt lämpad att utföra alla överbefälhavarens och statschefens uppgifter."

Senaten svänger

Som tidigare konstaterat har de pågående primärvalen lett till att det finns allt fler republikaner i synnerhet i senaten som inte längre har något att vinna på att stöda Trump. Den ena motgången efter den andra alltså. Nu senast föll SAVE America Act, som skulle ha gjort röstande svårare för synnerhet kvinnor. Dragkampen om pengar till ICE fortsätter. Ingen extra miljard för ombyggnad av Vita huset. Ingen fond för de stackare som blivit dömda för kuppförsök. Det handlar inte bara om enskilda utbetalningar, utan också om hur beslut kan tas i kongressen. Ute på fältet ökar mängden av tidigare MAGA-influencers, som bränner sina röda kepsar och förbannar Trumps lögner och korruption.

Nya profiler

De antågande valen har lyft fram nya personer i offentligheten och satt fart på debatter. I synnerhet demokraternas kandidater synas och debatteras. I Kalifornien himlar man sig över dåliga guvernörskandidater (Newsom har snart suttit så länge han får), vilket verkar hota posten som varit demokraternas sedan Schwarzeneggers dagar. I Maine har en ny populist, Graham Platner, stor framgång och det spekuleras nu vilt i om han har en chans mot den mångåriga republikanska senatorn Susan Collins. Platners minst sagt färggranna förflutna orsakar återkommande skandalrubriker, medan Collins, som alltid varit lätt trumpkritisk, positionerat sig allt tydligare som en traditionell republikan. Valet kommer att bli spännande. I Texas fortsätter den kristne Talarico att oroa republikanerna, som dessutom nu alltså ställt sig bakom den mest korrupta tänkbara trumpfavoriten.

Analytiker spekulerar nu kring Trumps mål och intressen. Då en valförlust ser sannolik ut, omställer narcissisten sina mål. Skit samma om vi förlorar, jag ville det egentligen. I stället gäller nu kampen greppet om partiet, om den egna kretsens och hejdukarnas makt. Då taktiken hela tiden är att utnämna inkompetenta personer till alla poster och försöka knäcka motstånd med hot och mobbning är det osannolikt att det lyckas.

Säkerhet

En mindre skandal har även uppstått kring utnämningen av en av Trumps värsta attackpudlar Bill Pulte till chef för spion- och säkerhetsväsendet efter Tulsi Gabbard, som sent omsider fick foten. Pulte, en clown från finanssidan, har förstås inte en endaste dags erfarenhet av branschen och hans främsta uppdrag är att genomföra radikala nedskärningar.

Nedskärningar inom delar av säkerhetsväsendet i kombination med det allt mer megalomana bunkerbygget skvallrar om växande paranoia. Det väcker frågor om varifrån hotet slutligen kommer? Kommer det från folket?

Vita huset gav också en exekutiv order i tisdags om nära samarbete med AI-industrin för den nationella säkerheten. Detta löper parallellt med att dels Anthropic håller på att lista sig på börsen och släpper nyheter om AI-hot, dels med att man försöker höja finansieringen för Pentagon med fullständigt löjligt stora summor. Det handlar om otaliga miljarder dollar, som man eventuellt försöker styra från amerikanska skattebetalare in i en bransch som presidentfamiljen har stora intressen i. Ekonomiska intressen, alltså. Inget annat är som bekant relevant.

Ett eller ett par ruttnande imperier

I veckan släpptes en nyhet om ett nytt projekt på en drygt hundra kilometer lång tunnel under Berings sund. Det är givetvis ett storryskt projekt som kunde knyta Alaska till det gamla imperiet igen. Det är tillika endast ryska politiker som offentligt diskuterat projektet, som skulle gå löst på många, många miljarder. Som amerikanska förhandlingsparter nämns inte överraskande duon Witkoff-Kushner. Det är högst oklart vem som skulle stå för fiolerna, men känt är att Elon Musk har investerat stort i teknologin och saknar avkastningen. Putin behöver förstås storslagna planer när drönarna regnar in.

Det är oklart hur ivrig den traditionella amerikanska försvarsindustrin är på de hotande nedskärningarna i Nato, i synnerhet som andra länder har börjat byta leverantörer. Det kan bra hända att det i praktiken är slut på reträtten från Europa. Att också Stubb offentligt påpekade hur strategiskt korkat en sådan är, tyder på att Putin håller på att försvagas ordentligt. Framsteg i utvidgningen av EU i västra Balkan talar samma språk, liksom Zelenskyjs öppna brev. Det är sen en annan sak att Putin måste bort innan Ryssland kan komma ur den nuvarande diskursen. Men den dagen närmar sig.

Trump för sin del har nollat sitt eget inflytande genom sitt beteende. Förvirrade och absurda uttalanden, som undergräver också mer seriösa försök till förhandlingar, kombinerat med en ekonomi som rusar mot insolvens, ser verkligen ut som raka vägen mot någon form av undergång. Historikern Timothy Snyder har talat om Superpower Suicide. Ett gemensamt drag i dagens Ryssland och dagens USA är avsaknaden av realistiska planer för succession efter de åldrande, paranoida gubbarna.

Några tankar om förändring och artificiell intelligens

Deep fake

Ett av de stora orosmomenten åtminstone för mig gällande kraftfull generativ artificiell intelligens var uppkomsten och utnyttjandet av så kallade deep fake media i politiskt syfte. Det var antagligen en felbedömning. Falska foton används visserligen idag för att svartmåla, trakassera och hota i synnerhet kvinnor, men eftersom folk vet att förfalskningar är så enkla att göra, har de inte så stark effekt de kunde ha haft. Till och med de mest inbubblade trumpisterna har av sin idol blivit lärda att media på sociala medier bara är illustrationer av idéer, inte evidens. Forsen av AI-smörja från presidenten har upplyst allmänheten på denna punkt.

Det har istället visat sig att falska bilder eller video inte behövs för att skapa lögnaktig propaganda. Det går riktigt bra att hjärntvätta folk med gamla hederliga metoder, bara med att ljuga tillräckligt ofta och mycket och därtill skaffa inflytande över traditionella medier. Putin och Orbàn har för länge sedan bevisat att det går att få tillräcklig dominans över den offentliga debatten för att befästa sin auktoritativa position utan direkt lagstiftning. Bara genom att skuffa undan all seriös journalistik ut i marginalen och tuta ut sitt eget svart-vita narrativ kan man uppnå en enväldig maktposition till och med i en demokrati.

Kunnandet 

Det hette för ett par decennier sedan att alla måste lära sig koda. Då riktades detta krav på barnen, inte de vuxna. Det var i och för sig inte dumt. Det är viktigt att förstå principerna med hur datorer funkar. Nu då det handlar om AI är det i stället vi vuxna som måste lära oss använda den nya teknologin. Omedelbart och bums, för vi ska öka vår egen produktivitet och integrera den i vårt arbete så att arbetsgivaren kan rapportera att AI tagits i bruk, vilket alla ansvariga ägare och chefer förväntar sig.  Skaffa alltså licenser till någon av de stora tjänsterna, köp en föreläsning av en konsult och vips har din firma "tagit i bruk AI". Det handlar inte enligt min åsikt om att utnyttja maskininlärning, anpassa och träna modeller och genuint använda den nya teknologin i viktiga processer. Men vad vi har lärt oss är att man måste pröva sig fram med nya teknologier och att också vuxna behöver lära sig.

Ett problem som jag anar i den allmänna diskursen är att AI är så sammanflätat med stor ekonomisk hajp. Jag har seriöst hört att "BNP kommer att växa 1500% tack vare AI", samtidigt som företag genuint kämpar med att hitta på vettiga sätt att använda den nya teknologin. Det finns mycket utrymme för all världens konsulter och försäljare. Och framför allt: det finns mycket små krav på att folk ska förstå hur generativ AI funkar, till skillnad från idén om att alla barn ska lära sig koda. Vi ska använda AI, oftast då standardchattar rakt av ur förpackningen, men vi behöver inte förstå dess begränsningar, eller vad genAI egentligen gör. Jag blir lite förtvivlad då folk i seriösa sammanhang påstår att man kan använda vanliga chatbottar till  informationssökning. Det kräver väldigt goda kunskaper och kan ändå gå åt pipan. Kort sagt, det är sällan värt besväret. Å andra sidan, så dålig som till exempel Google blivit, är det ju inte mycket bättre. Jag ser därför att europeiska initiativ som Open Web Search är otroligt viktiga.

Den artificiella intelligensens förhållande till evidens och sanning är mycket komplicerat. AI kan dramatiskt förstora rymden av möjligheter och potentiella sanningar, men den kan sällan bevisa något. Den här grundregeln borde vara utgångspunkten. Gemene konsult talar med små bokstäver om detta.

Arbetsmarknaden

Vad som oroar mig är att professionell användning av AI kräver mycket god substanskompetens. Vad generativ AI spottar ur sig måste granskas och analyseras. Man måste kunna bedöma kvaliteten, se fel och dumheter och kunna formulera dem för att kunna korrigera och iterera. För den erfarna och redan kunniga är AI inget hot, utan ett bra verktyg.

Problemet är att det tar år av arbete att nå dit. I stället för att stöda och handleda juniorer, kan seniorerna i dag träna och övervaka genAI. Då juniorerna blir färre, finns en stor risk att vi i framtiden har färre seniorer som kan fatta vad AI spottar ur sig. Eftersom organisationer idag har extrem press på att "ta i bruk AI" kanske man låter bli att anställa nyutexaminerade, hur duktiga de än är, och satsar i stället pengarna på licenserna och konsulten. Dessutom kanske det ser ut som att man sparar en slant. Och framför allt har man tagit det stora steget in i AI-åldern. Trodde man.

Jag hoppas detta blir ett kortvarigt skede. Jag är också rädd för att det finns större orsaker bakom ungdomsarbetslösheten. Pratet om AI döljer större ekonomisk osäkerhet och instabilitet. Skenåtgärder kan göra att viktiga investeringar i kompetens eller annan utveckling blir ogjorda. I verkligheten genomsyras samhället nu av deprimerade stämningar på många sätt. Den politiska diskussionen rör sig i mångt och mycket i en artificiell värld den också. Utbildning och hälsovård ses som kostnader, inte som de investeringar de är. Vi ska verkligen inte skylla på AI, om arbetsgivare och samhället i stort inte fattar att unga behöver en chans att komma in i arbetslivet. 

Vi kommer att behöva ta hand om människor mycket bättre än vad dagens trend är. Kostnaderna för en omänsklig politik döljs av en kortsiktighet och trångsynt fokus på teknologi och effektivitet som är nedslående. Vi behöver mer frihet och tolerans för olika sätt att vara och arbeta.

Miljön

Utvecklingen i USA har lett till en stark aktivism mot datacenter och AI. Den kanske synligaste reaktionen mot regeringens och storföretagens missbruk av både makt och data har varit kampen mot datacentren, som främst av allt bottnar i miljöfrågor. Vattenbristen är verklighet på många håll i USA. Det delvis föråldrade elnätet skulle behöva en uppgradering som inkorporerar nya energikällor och nya teknologier. Detta är ett dilemma för MAGA. Dylika enorma infrastrukturinvesteringar kan inte göras utan kongressen, som är helt blåst och låst. Jättebolagen kan visserligen försöka bygga egna kärnkraftverk och vindparker, men det stöter på ännu mera lokalt motstånd. Datacentren använder redan ansenliga mängder el i många delstater. Elpriserna stiger, dricksvattnet förorenas. Företagen är pressade av marknadens överstora förväntningar och sina intrasslade skuldförbindelser. De har svårt att formulera några positiva löften till allmänheten. Nyttan och vinsten kommer att gå till företagen, samtidigt som ekonomin och tjänsterna för vanligt folk blir sämre.

Det är svårt att se att situationen kommer att kunna lösas utan drastiska förändringar. Frågan är om USA och världen är färdiga för en grundlig omprövning av våra samhällskontrakt. Vi måste ha en samsyn mellan politiker, företag och medborgare som bär litet längre än nästa kvartal eller val. Som ett inte helt irrelevant alternativ diskuteras olika varianter av lottokrati. Men redan en så radikal förändring som proportionella val i Storbritannien och USA kunde vara ett steg i rätt riktning. Hur man kommer dit är inte lätt att se. I varje fall håller miljöhoten på att bli såpass konkreta att de får konsekvenser.

Uppföljning 30.5.2026

Krigisk fred

Skillnaden mellan krig och fred är mer eller mindre utsuddad, åtminstone i Mellanöstern. Förhandlingar är därför också i praktiken rätt meningslösa, eftersom inga löften håller och inga ord betyder något längre. Det måste också vara rätt mardrömslikt att försöka förhandla å regimens vägnar, då presidenten offentligt publicerar än det ena kravet, än det andra och ändrar bedömningen av läget flera gånger om dagen. Inte för att man behöver tycka synd om trumphejdukar. De har alla jobbat hårt för att uppnå sina positioner där de ekonomiskt kan tjäna storkovan. Däremot är nog många av de tidigare allierade oljestaterna nog på väg att byta sida. Att den amerikanska presidenten i förbifarten lovar bomba sönder än det ena landet, än det andra, hjälper just inte situationen. Att hålla Iran och sjöfarten i blockad håller på att bli för dyrt. Men att USA skulle klara av att förhandla och skriva på ett fullödigt avtal är nog en orealistisk förhoppninng. Just nu är man nästan klar med att kanske godkänna ett avtala om att kanske inleda förhandlingar. Dylikt är förstås betydelselöst, utom för den som spelar på börsen. Situationen vid Hormuz lever sitt eget liv.

Skamlösa åtal

Trumpregimens hämndaktioner genom juridiska aktioner nådde nya höjder förra veckan, då utredningar inleddes mot en kvinna som vunnit rättsfall mot Trump gällande sexbrott. Högsta åklagarmyndigheten och justitieministeriet har förlorat dramatiskt i anseende, och bra jurister har lämnat institutionen i rasande fart. Folk hotas med att mista sina rättigheter om de följer de uppenbart olagliga politiska direktiven. I panik föreslog justitieministeriet nyligen en process för att granska klagomål och anklagelser mot sina egna jurister. Enligt förslaget ska departementet ha rätt att i första hand granska anklagelser om att en nuvarande eller tidigare anställd jurist hos dem skulle ha brutit mot etiska regler i samband med sitt federala arbete. Förslaget har inte emottagits entusiastisk av kollegiet. Då myndigheten tidigare var en plats för toppförmågor och ett utmärkt karriärsteg, är det inte någon som längre ser det som en merit att ha arbetat där under Trump.

Trumps egna processer visar också regelbundet en omdömeslöshet utan like.

Presidentens hälsa

Det finns även läkare som inte är rädda om sitt anseende. Trump sover på dagarna i praktiken så fort han sätter sig ner och stänger munnen, men på nätterna producerar han mer eller mindre förryckt material i en jämn ström på sociala medier. Han besökte igen sjukhuset för den tredje årliga hälsokontrollen på 13 månader. Föga överraskande konstaterades han vara i fantastisk form.

Folkets hälsa

Medan ebolaepidemin sprider sig i Afrika, gav den amerikanska regimen ut en order om att vaccinationsprogrammet i USA ska ses över, eftersom det nog säkert ges för många vacciner åt barn. Den förra ebolaepidemin i Afrika stoppades av en storinsats av Obama, som skickade behövlig hjälp för att stoppa spridningen vid roten. Nu verkar amerikanernas största problem vara var man ska vårda smittade amerikaner och att övervaka den egna gränsen.

De juridiska striderna om så kallade abortpiller fortsätter också, och den misogyna kampanjen frånser oftast att det faktiskt handlar om mediciner som är viktiga i olika, för kvinnor ibland till och med livshotande, situationer. Men som känt har amerikansk prolife lite med främjande av folks liv och hälsa att göra. Just nu kan man ännu fortfarande posta dessa piller, men trots att argumentet om att abort är en sak som ska lagstiftas på delstatsnivå varit centralt för MAGA, försöker man alltså nu åstadkomma reglering som påverkar hela USA.

Den amerikanska hälsovården kostar nästan 20% av BNP och många amerikaner har inte råd med vård och mediciner. Skillnaderna i förväntad livslängd kastar också med flera år mellan olika delstater. Bland dödsfall av gravida har nästa 9 av 10 bedömts bero på orsaker som kunnat åtgärdas.

Guld och gröna skogar - i Washington D.C.

Det har visat sig att finansiering för nationalparkerna har omallokerats för att försköna huvudstaden. Presidenten fortsätter att prata om sina förfägnadsprojekt i stället för mer relevanta saker. Förutom att fixa vattenelement används miljoner av dessa pengar på att förgylla statyer. Närmiljön har också förskönats med att dumpa närmare 3 000 kubik giftigt rivningsavfall från Vita huset intill en populär golfbana.

Ett bakslag kom, då en domstol dömde att Trump måste bort från Kennedy Centers namn, men i stället behandlas nu en "Donald J. Trump $250 Bill Act” i kongressen. De småaktiga demokraterna försöker blocka byggandet av den megalomana triumfbågen. Även om den skulle bli av, blir knappast kvaliteten god med den förväntande tidtabellen. Potemkin kryper ohjälpligt fram som inspiratör, då modell hämtas från det historiska ryska riket.

Uppföljning 23.5.2026

Kartellkarusell

Att hela förvaltningen, inklusive åklagarmyndigheten, sammanblandas med personliga affärer är inget nytt. Så var det redan på 1700-talet, och man inser nu att det är inte tillbaka till 1950-talet Trump är på väg. Han och hans hov halkar bestämt mot 250-årsjubileet i denna monarkistiska anda, då minus upplysningen förstås. De 1776 miljoner, som Trump tydligen lyft av skattemedel som ersättning för att hans läckta skatteuppgifter 2016 för den enorma skada som åsamkats honom, var tänkta att sättas i en fond för stackare som blivit utredda under tidigare presidenter fram till slutet av 2028.
Upplägget är helt surrealistiskt: statsåklagaren, Trumps tidigare advokat, förhandlar med skattemyndigheten om en förlikning med skattemedel. I pressmeddelandet sägs bland annat: "Användningen av statlig makt för att rikta in sig på individer eller enheter av otillbörliga och olagliga politiska, personliga eller ideologiska skäl bör inte tolereras av någon administration." I färskt minne har vi otaliga federala åtal som blivit utkastade av jury eller domare som politiskt betingade.
Grundantagandet verkar vara att alla är oskyldiga. Till exempel upprorsmakarna från 2021. Det hela verkar vara lite tjockt också för en del republikaner, och flera åtal har redan väckts mot projektet.
Därtill valsade under den gånga veckan nyhetsrubriker om att Trump gjort mer än 3600 affärer på börsen under årets första kvartal i rubrikerna. Bland annat har han investerat i Nvidia, Boeing, Tesla och vapenindustri. Han marknadsför skamlöst företag han köpt i. Vidare ska vi också minnas hur de stora medieföretagens ägande olagligt koncentrerats till allierade med övervakande myndigheters goda minne och Pentagon nyligen blandade sig i AI-bolagens interna konkurrens.

Cirkus i och kring senaten

Trump har i vissa delstater blandat sig i republikanska primärval för att hämnas på senatorer som varit besvärliga för honom, t ex gällande Epsteinfilerna. Med enorma summor har han faktiskt lyckats, vilket nu lett till att senatorer som blivit utspelade inte längre har någon orsak att hålla inne med sin kritik och sitt motstånd överhuvudtaget. Då Trump trodde han fällde käglor, har han nu istället ordnat det så, att han kommer att ha mycket svårt att få igenom saker före valet. Tvärtom hotar nu till exempel lagen mot kriget i Iran plötsligt gå igenom.
I Texas pågår ett spännande primärval. Nu är det ju så, att om Trumps galna favoriter vinner, betyder det ju inte osannolikt att demokraternas kandidater har bättre chanser i själva valet.
Nåväl, senaten vill inte heller längre ge pengar till immigrationspolisen ICE. De har lärt sig att ta modell av representanthuset och klockade ut för helger så att lagen om finansiering kommer att förfalla.

Lustiga huset

Till pengar som Trump hade räknat med hörde plötsligt en miljard för balsalen som skulle ersätta östra flygel av Vita huset, den som skulle vara gratis och en gåva och allt vad det hette. Det verkar som att bunkern där under och säkerheten har blivit att mer megalomana, som det brukar hos diktatorer. Komplexet är tänkt att bli över 8000 kvadratmeter med drönarbas, och sex våningar i titanium och stål. Att å andra sida säkerheten sedan äventyras av att presidenten babblar på under evighetslånga presskonferenser om projektet verkar inte störa. Senaten röstade ner finansieringen på torsdagen.

Utrikespolitisk berg- och dalbana

Utrikespolitiken fortsätter att vingla hit och dit. Lite diversifiering, för att inte säga distraktion har behövts efter dödläget i Iran och Kinabesöket som inte gav tillräckligt material för hajp. Alltså har man tagit till skåpmat från ifjol.
Kuba: Rubio har visat sin mest psykopatiska sida i förhållande till sina anfäders Kuba. Befriandet av landets folk innebär att man låter dem svälta. Med allvarlig min förklarar han att landet är ett hot. I Florida sitter troligen en hel del kubaner och miljarder som väntar på att få tillgång till landet. Det finns förstås större chans att en aktion liknande den i Venezuela kunde lyckas.
Grönland: Louisianas guvernör, specialutsänd till Grönland var på visit och försökte charma lokalbefolkningen med mager framgång. Till hans stora häpnad hade MAGA-hattarna svag åtgång. Trump postade en bild av sig själv som trollet bakom bergen i Grönland, medan grönlänningarna ropade Go home utanför det nyöppnade amerikanska konsulatet.
Arbetsveckan avslutades med de tillbörliga militära hoten mot Iran, som sedan kan dras tillbaka i början av veckan för att lyfta börskurserna. Det är troligen inte optimalt att anfalla både Kuba och Iran samtidigt, så Trump väntar säkert på vad magkänslan ska säga. En liten mellanseger i Kuba skulle säkert göra gott åt självkänslan. Och Kina vill vi ju då inte tänka på.

Förtvivlan

Medan inflationen stiger, hoppet räntesänkningar dunstar och striden mot artificiell intelligens eskalerar, faller Trumps stöd sakta men säkert. AI-tivolit har förvandlats till blodigt allvar för många amerikaner. Konkret drabbar serverfarmerna miljön och i synnerhet vattentillgången på många håll, den nya teknologin upplevs hota arbetsplatser så till den grad att stackars leveransrobotar blir misshandlade på gatorna och de stora AI-företagen upplevs som genuina hot mot människors integritet. De som följer med lite noggrannare är också chockade över hur regleringen av skadliga ämnen tas bort. Fox News rubricerade väldigt lite (inte alls?) om sin opinionsmätning, där 61% av de intervjuade (registrerade röstare) motsatte sig Trump. Framtidstron är extremt låg.

Uppföljning 16.5.2026

Klavertrump

Presidenten förklarade strax innan han steg på planet till Beijing, att han inte alls tänker på amerikanerna och deras finanser, när han fattar beslut om Iran. Hejdukarna som blev där hemma fick förklara uttalandet bäst de kunde. Vilket de ju inte kunde. Antingen hade de inte hört uttalandet, eller så var det taget ur sin kontext, eller också valde några att fortsätta låta som en trasig LP-skiva och skrika att galna iranier mördat amerikaner i 47 år (det verkar vara en viktig detalj, det precisa årtalet för det tål upprepas 5-10 gånger i samma intervju) och de kan inte få ha kärnvapen.

Väl tillbaka förklarade presidenten att han precis menade vad han sade. Amerikanerna borde vara glada och tacksamma över att börsen mår så bra, och inte bry sig om prishöjningarna som ju dessutom är mindre än vad alla väntade sig. Presidenten glömmer visst att det nog inte var någon som väntade sig ett dylikt idiotiskt tilltag som att attackera Iran utan någon genomförbar plan överhuvudtaget. Samtliga som bortförklarade Trumps uttalande ser alltså nu ohjälpligt dumma ut. Liksom presidenten själv.

Sällskapsresa

Resesällskapet på flyget till Beijing har också fått rubriker. Trump skulle förstås främst göra stora affärer, förutom då att få spegla sig i äkta diktatorssken framför kamerorna. Så med sig tog han främst affärsmän, bland andra sonen Eric, som gjorde sin förmögenhet under faderns första period. Jämförelserna med Joe Bidens son Hunter Biden har varit legio, men blev akut pinsamma nu, eftersom republikanerna i tiden våldsamt kritiserade just (vice) presidentsonen Hunter Bidens affärer i Kina. Nu påstår Eric, vars hustru Lara i Melanias frånvaro nästan framstod som first lady, att han bara var med som familj, och hotar förstås på trumpskt vis pressen med åtal. Och, jo, han har diskuterat möjligheten att ställa upp 2028.

Den enda politikern med på resan var utrikesminister Rubio. Annars fanns ingen som helst sakkunskap med på flyget om man frånser journalisterna. Elon Musk (Tesla), Jim Cook (Apple), Jensen Huang (Nvidia) och en hel hög bankirer och höga finansmän var i stället med.

Under den "fantastiska" resan påstod Trump att man sålt flygplan och sojabönor. Eller egentligen fick man löfte om köp. På ett sätt. Liksom. Medan president Xi talade om världspolitik, talade Trump om kinarestauranger i USA, hur beundransvärd och fantastisk Xi är, hur vackert Kina är och hur fina de små kinesiska barnen som uppträdde var.

Frågan om Taiwan

Som väntat levererade Xi en mycket allvarlig varning, för att inte säga hotelse, om att USA ska hålla sig väldigt, väldigt tyst och stilla gällande Taiwan. Det hela ackompanjerades av tal om dalande versus stigande stormakter. Xi tog det säkra för det osäkra genom att sätta Trump ordentligt på plats, och banka i hans dementa hjärna att han inte ska låta sig inbillas att han kan sätta sig på tvären. Trump var också påtagligt tyst och irriterad på hemresan. Det enda han kunde haspla ur sig var att Kina är vackert. Och att frågor om Iran var snudd på landsförräderi. Politiskt var mötena ett nederlag, även om Rubio efteråt försökt säga att situationen är oförändrad gällande Taiwan. Trump har för sin del i Fox News varnat landet för att utropa självständighet. Han är en lika lydig papegoja för Xi som för Putin.

 
Elon Musk har redan tidigare tagit ställning för Kina och försöker minska sitt beroende av de taiwanesiska, för närvarande överlägsna, chipsen. Apple är för sin del mycket beroende av taiwanesiska chips. Det är fortfarande oklart om det hjälpte USA:s export att Nvidias VD var med, eftersom det finns många som motsätter sig affärer på bägge sidor. För USA handlar det inte om småpotatis, Nvidia stod i tiden för 95% av marknaden i Kina. En dylik sårbarhet är förstås inte acceptabel för Xi som nu istället har en stark position tack vare att USAs akuta behov av sällsynta jordartsmetaller. Att USA nyligen bränt av en ansenlig del av sin högteknologiska ammunition, som behöver ersättas gör läget ännu enklare. I Kina satsar man för egen del kraftigt på utvecklingen av AI-chips, medan de kinesiska elbilarna erövrar världen.

Speglingar

Som bekant gör presidenten hundratals inlägg på webben varje vecka. Ofta görs inläggen, en blandning av bisarra politiska utlåtanden, AI-generade bilder och blandade kopierade meddelanden av andra, på småtimmarna i sjok som kunde få vilken som helst annan människa in på undersökningar. Vilket ju Trump också enligt egen utsago varit. Han verkar få hjälp av en sekretare, som tydligen får göra väldigt långa dagar. Budskapen är alltid lika narcissistiska, om vartannat självförhärligande och fulla av konspirationsteorier, hat, hämnd och avund mot andra. Som mest har det varit mer än 150 inlägg på knappt fyra timmar.

Den gångna veckan har en prydnadsbassäng i centrala Washington D.C., Lincoln Memorial Reflection Pool, varit ett favoritämne. Bassängen, som har varit ett evigt problem, fixas upp av Trumps poolfirma. I praktiken har den tömts och ska nu målas. Arbetet verkar bli nästan tio gånger så dyrt som det var meningen. Därtill har den ökända balsalens kostnader nu börjar krypa in i budgeten. Men Trump lägger upp bilder på prydnadsbassängen som simbassäng och återkommer regelbundet till balsalen.

Inflation

Trumps "låt dem äta kaka"-uttalanden är politiskt katastrofala eftersom inflationen bara ökar. Nu rör sig sakkunniga olyckskorpar i media och talar om nära förestående nivåer på 6%. Den nya centralbanksdirektören Kevin Warsh landar inte i en situation där han lätt kunde sänka räntan, tvärtom stiger trycket på att höja den. Warsh får alltså lov att snabbt fatta sitt beslut om huruvida han är färdig att rädda vad som räddas kan av ekonomin, eller göra som Trump vill inför valet, vilket han antytt. Att centralbanken skulle avstå sitt oberoende skulle nog vara sista spiken i USA:s kista som stormakt, men marknaden verkar lita på centralbanken. Men den var inte glad över Kinaresans resultat, trots att den annars puffar på mot avgrunden.