Saknar Svenskfinland Garm?

Har finlandssvenskarna tappat sin humor? Säkert inte, vi har ju till exempel Ted & Kaj och fantastiskt fin och rolig barnlitteratur, men någonstans känns det som att kulturfinlandssvenskheten börjat ta sig själv på väldigt stort allvar. Tanken slog mig då jag kom att bläddra lite i Garm, som lagt ut en annons för hundra år sedan, som väckte min nyfikenhet.

Hbl 6.9.1926, Nationalbiblioteket.

Det visade sig handla om en läsartävling, där man skulle identifiera kända kvinnliga Helsingforsprofiler i Oscar Furuhjelms teckning. Furuhjelm var en återkommande medarbetare på Garm, journalisten Henry Reins  satiriska tidskrift, som utkom 1923-1953. Rein fick mycket hatpost under de spända åren inte minst från "nationalkommunister", som han kallade dem.

Garm, 17.6.1926, Nationalbiblioteket.

Garm associeras idag främst med inblandningen av olika jansöner, inte bara Ture Janson, utan framförallt HAM och Tove Janson. Men det var ett brett sortiment av kultureliten som kom med bidrag. Låt oss ändå komma till saken: Vilka var damerna!?

Lydia Keirkner, Magnus Enckell, 1922

Fru Lydia N:son Keirkner, född Lydia Bremer var änka efter den svenskfödde brukspatronen August Keirkner och ägarinna till det av Eliel Saarien ritade Marmorpalatset i Brunnsparken. Där hängde en fantastisk konstsamling, som senare donerades till staten. Fru Keirkner värnade inte minst om sin släkting Fredrika Bremers minne och arbete. Känt är också Edelfelt porträtt av Lydia Keirkner.

Edith von Bonsdorff, Museiverket. 

Fru Edith von Bonsdorff,  född Anderson, danska, professorshustru och professionell dansare, enligt uppgift född 1890, men aktiv långt in på 1930-talet, då hon beskrevs som "en botticelli-madonna, eller som en glasmagnolia i en smal silvervas". von Bonsdorff var också koreograf. 1926 hade hon precis haft stora framgångar i Paris.

Aino Ackté, Museiverket.

Fru Aino Achté-Jalander, sopranen som knappast behöver någon vidare presentation ens idag. Hon var sedan 1919 gift med Bruno Jalander, f.d. försvarsminister.

Nanny Westerlund, Salon Strindberg, Museiverket.

Fru Nanny Westerlund-Serlachius, den genomsympatiska sjökaptensdottern och en av de mest älskade skådespelerskorna på Svenska Teaterns scen, gifte sig med en hamnkapten Serlachius 1923. Westerlunds karriär kom att bli en lång, lång framgång från 1910 ända till slutet av 1980-talet.

Hagar Olsson, SKS.

Frk Hagar Olsson, litteraturkritiker och författare, en av modernisterna. I sin färska essäsamling Ny generation, skrev Olsson om Edith Södergran: "[a]tt kritiken och den allmänna opinionen kommit att begå de grövsta och narraktigaste brott mot denna diktare är i många avseenden förklarligt, ehuru ej förlåtligt." Hon beskyllde samtiden för estetisk närsynhet. Rollen som kritiker och författare blev socialt svår i längden, både författarekolleger och andra kritiker upplevde sig antagligen dissade av Olsson, som åtminstone en del tyckte illa om av olika orsaker.

Lucina Hagman, Museiverket.

Frk Lucina Hagman behöver inte heller så mycket presentation, åtminstone bland oss marthor. Den politiskt aktiva pedagogen och kvinnosakskvinnan hade vid denna tid redan gjort ett stort avtryck i den finska samhället.

Man kan notera en intressant sak, när man tittar på dessa kvinnor. Det var inte längre omöjligt för en anständigt gift kvinna att fortsätta en karriär på scen. Det andra är, att folk i den relativt lilla staden sannolikt såg dessa personer var och varannan dag på gatan. Något av det finaste är ändå ett av läsarnas svar, som kom i versform.

Garm, 1.7.1926, Nationalbiblioteket.

Det är nånstans här jag slås av dagens allvarsamma tongångar. Satir på finlandssvenska når mig numera sällan. Kanske det är eget fel, kanske jag konsumerar för litet och fel medier. Eller kanske vi inte mera lika enkelt kan vara aktuella, intellektuella och roliga på samma gång? Och dessutom får man inte vara elak. Man ska vara kiva.

Uppföljning 5.9.2026

Kulturkrig

Trumps raseri över motgångarna i huvudstadens trumpifiering fortsätter. Bland annat har hans fina triumpbåge råkat inför domstol. En landmärksskulptur vid Kennedy Center, Blue av Joel Shapiro, nedmonterades av oklar orsak. Rykten säger att Trump vill ersätta den moderna konsten med monument i sin smak, vilket centrets nuvarande inkompetenta trumpistledning knappast motsätter sig. Vi ser alltså fram emot flera förgyllda ryttarstatyer. Stiliga träd fälldes också, men det lär bero på att de började bli farliga. Att byggnaden från slutet av 1960-talet inte är i toppskick bekräftas av att en del av taket föll in i veckan. En renovering är alltså välkommen, men man hoppas den inte görs med samma kvalitet som spegelbassängens dito.

Smithsonian har varit en svårare bit för MAGA att bräcka. Där har Vita huset inte kunnat överta ledningen på samma sätt, utan man har tvingats till hotelser och utpressning. Museer beskylls för rasism och förvrängning av historien, då man lyfter fram onödiga detaljer som minoriteter eller slaveri. Smithsonian har ändå hittills haft tillräckliga resurser för att försvara sin integritet. I veckan kom trumpregimen därför med nya hotelser.

Valförberedelser

Striden om poströstningen fortsätter. Senast fick delstaterna en delseger, vilket borde säkra det förestående valet, men endast är ett tillfälligt beslut. Det hela kommer ännu att tas upp i högsta domstolen. Trumpadministrationen försöker också sprida misstankar om röstningsmaskinernas säkerhet. Rykten om att de federala myndigheterna försöker skapa ett olagligt centralt väljarregister fortsätter att florera.

Valbudgetfrågor

Trumps valkassa, MAGA Inc., är upplagd så att donationerna är obegränsade. Han har samlat minst uppemot en halv miljard dollar eller enligt Trump själv 850 miljoner, i kassan, som han i verkligheten inte själv någonsin kommer att behöva för någon kampanj. Man har misstänkt att han kommer att flytta pengarna till sin s.k. biblioteksfond, för att sedan placera dem i personliga monument och personkult, när han väl tvingats flytta tillbaka till Florida om drygt ett par år.

 
Det här har lett till en del sura miner bland republikanska kandidater som är i motvind just nu, bland dem storskurken i Texas Ken Paxton, som har stora svårigheter att samla stöd mot den populäre James Talarico. Den populäre Talaricos budget är flerdubbel jämfört med Paxtons.

Motvilligt har Trump fört kampanj för andra än sig själv, men igår lovade han också ekonomiskt stöd. Annars går kampanjen mest ut på att knyta kandidaterna till Trumps person ("tänk att ni röstar på mig"). Som taktik är det kanske inte så lyckat, då stödet stadigt är rejält under 40%.

Publiken sviker svamlande Trump

Nästa vecka är det stort partimöte i Dallas och överraskande många republikaner har jätteviktiga engagemang på annat håll, inklusive presidenthustrun. Deltagande lär kosta 100 000 dollar, men webben översvämmas av länkar till gratisbiljetter, som leder till sidor om Epsteinskandalen. Men vem skulle inte vilja höra presidentens son och den spritt språngande galna hälsoministern tala? I veckan spreds klipp av presidenten själv som gav försmak av sin aktuella talarkonst, då han verkade referera drömmar som verkliga händelser. Min tanke är att han är inkapabel att fatta några nya beslut eller reagera på förändringar i omvärlden. Han kommer att fjärmas allt mer och vara allt mer förvirrad. Han låter helt enkelt som en trasig lp-skiva, som ibland sänder lite radiofiktion mellan raspet.

Eskalerande kaos i Pentagon

Medan vice president Vance förnekar att kriget i Iran är ett krig, kallar presidenten kriget småpotatis. Attackerna på ömse sidor har eskalerat under veckan. Allt fler röster har slagit larm om den amerikanska militärens ledning, där till och med den återstående fraktionen av generaler är missnöjda med hur saker sköts. "Krigsminister" Hegseths usla ledarskap har diskuterats i veckan, inte minst sedan försvarssekreteraren Dan Driscoll fogade sig till raden av dem som sagt upp sig. Trump kommer knappast ändå att sparka Hegseth, eftersom det skulle ge hans republikanska motståndare rätt. Att han idkar systematisk chauvinism, inklusive rasism, och gör sig av med kompetens, är en bisak för presidenten, som allt tydligare identifierar sig med nulevande och historiska diktatorer i sin fixering vid sitt eftermäle.

Uppföljning 29.8.2026

Rymderövring

Då NASA:s vetenskapliga verksamhet råkat ut för radikala nedskärningar beslöt sig regimen för att plocka fram en rymdorienterad Project 2025-idé om en rymdakademi. En grovt försenad president fick inte precis några ovationer, då han uppträdde för NASA under en pinsam medaljutdelning och bland annat, förutom att tala om sig själv som vanligt, berättade om den nya akademin. Det hela verkar vara en påtagligt militärt präglad verksamhet. Trump grundande de amerikanska rymdstyrkorna, Space Force, under sin första period, som en del av flygvapnet. Både på NASA och i flygvapnet verkar man vara förvirrad över vad det nu handlar om och varför en dylik instans skulle behövas. Kanske är det Elon Musk som behöver mera folk som utbildas på statens bekostnad? I vart fall anses allmänt att rymd och krig är en extremt farlig kombination, som man försökt undvika inom internationella samarbeten i decennier. 

Olja på vågorna

Inför valet försöker Trumpregimen kämpa mot de höga oljepriserna på alla tänkbara sätt (utom det logiska att ordna upp röran vid Hormuz). I Venezuela, där utrikesminister Rubio är skuggpresident, pågår nu intensiva förhandlingar om makten. Eftersom Rubio är den enda som vet vad politiska förhandlingar är, ser det faktiskt ut som förhandlingar, även om det i praktiken är USA som styr och ställer. Följaktligen var övertagandet av kontrollen av lejonparten av oljeresurserna nyckelfrågan, som enligt Trump nu rotts iland. Paradoxalt har också den amerikanska centralbankens små hostningar om ränteskärpning i det här avseendet varit en god nyhet.

CIA gör Moskvabesök

Också Ryssland kämpar med oljefrågor, då Ukrainska anfall slår hårt mot produktionen. Följden av detta är bland annat en rätt stor oro på grund av ryska hot mot EU-länder och Storbritannien som gett avgörande vapenstöd. CIA-chefen John Ratcliffe gjorde en av media välbevakad topphemlig blixtvisit till Moskva, sannolikt för att försöka tala Kreml till rätta. En konfrontation med Nato skulle försätta Trump i en prekär situation. Faktum är att Ryssland och USA redan är i indirekt krig i Iran, och att Trump i eskalerande takt försvagat det amerikanska försvaret och närvaron också i Europa. Hans fina strategi, som bygger på att han personligen är kompis med Putin, Kim Jong-un och Xi, är förstås noll värd, då motparterna inser hur korkad han är.

Sanktionssåsande

Man undrar verkligen hur finansminister Scott Bessent tänkte, då han utlyste hot om en ekonomisk D-Day mot Iran. Hur blåst kan man vara? Iran fnyste åt saken, medan smaklösheten och idiotin inte undgick den inhemska publiken. Om man tar till "massiva" ekonomiska attacker, måste det ju inkludera Irans främsta handelsparter och stöd, däribland vännerna Putin och Xi. Hur exakt tänkte ni här?

Antagligen lika långt som i handelskriget med Kanada, där kanadensarna vunnit både det politiska och mediala spelet närmast 6-0. Återstår att se hur den ekonomiska sidan utfaller, men man kan anta att omvärlden träder till hjälp i mån av möjlighet. Trumps patetiska motdrag att döpa Lake Ontario till Lake America var ett så desperat drag, att folk knappast orkade höja ett ögonbryn. Valen är nu nära förestående, och man kan förnimma att det är betydelselösa tricks.

Domslut den gångna veckan

Högsta domstolen lät Trumps försök att kontrollera röstning genom posten fortgå. Posttjänsten skulle övervaka poströstningen och kunna fastställa vad som kallats enhetliga standarder för valsedlarna. Dessutom skulle posten kunna kräva att delstaterna tillhandahåller listor över verifierade väljare och vägra leverera valsedlar till folk som inte är på listorna. Så här kunde federala myndigheter klart lägga sig i de av delstaterna ordnade valen. Det finns flera processer på gång gällande detta och det är i vilket fall som helst osannolikt att man hinner göra något i praktiken före november. Men osäkerhet och kaos är förstås målet.

Trump har också hotat riva hela Kennedy Center om inte domstolen låter honom få sitt namn på minnesmärket. Dessutom försöker han få en privat process gällande korruption  överförd till federal domstol, där han har möjlighet att bättre påverka utfallet. Vidare försöker han få igång en process mot Hillary Clinton gällande de flera gånger verifierade beskyllningarna om rysk inblandning i valet. Därtill fick Trump tillstånd att tillfälligt fortsätta det "nästan färdiga" balsalsbygget.

Väljarna kan vara imponerade över presidentens brinnande intresse och energi för intressebevakning via rättsväsendet. Vissa saker har han mer tid för än andra under sina allt kortare arbetsdagar.

Uppföljning 22.8.2026

Maken

Presidenthustrun Melania gjorde för första gången på länge ett offentligt uppträdande vid Trumps sida. Vilka hennes motiv var kan man spekulera i, men de har högst sannolikt att göra med Natalie Harp. Att presidentens assistent och mänskliga skrivare har varit som fastklistrad vid hans sida i några år, har varit allmänt känt, men det framkom i veckan att hon under en lång tid inte varit säkerhetsprövad, utan aktivt vägrat granskning. Hennes roll som portvakt och filter är något hon uppnått inofficiella vägar tack vare fullständig besatthet av Trumps person. Historier om hur Harp sprungit efter golfbilen, sovit i omklädningsrum och rest i bagageluckan för att vara nära Trump har toppats av att hennes privata och högst pinsamma beundrarbrev har publicerats i sin helhet.

Politikern

En av orsakerna till att Harps roll blivit en sådan skandal är demokratsenator Jon Ossoffs, uppställd för omval i Georgia, virala släng om att presidenten hellre reser omkring med Natalie än gör sitt jobb. Det hela har fått rent löjliga proportioner. Inte minst republikanernas underliga motattacker som tagit fasta på frågan om Natalie snarare än den mer relevanta delen av påståendet som gäller presidentens arbete, har varit hysteriskt. Bland annat Scott Jennings, som aspirerar på att efterträda pressekreterare Karoline Leavitt, utnyttjade situationen för att slicka Trump. Men Ossoff är en omåttligt mycket bättre talare och min tippning är att han kommer att vara med i presidentvalet 2028 på sätt eller annat.

Politikern Trump har fått sig på nosen i flera primärval på senaste tiden, då kandidater han stött förlorat. Det hindrar inte honom från att rekommendera Darline Graham, krigshöken Lindsey Grahams efterlämnade syster, som ärvde hans plats i senaten för South-Carolina. Trots att hon gjort totalt bort sig, alltså verkligen katastrofalt, i en tv-debatt nyligen. Demokraterna hoppas förstås att hon ska vinna primärvalet, vilket skulle göra det egentliga valet så mycket enklare för dem. En total amatör som Graham borde vara en lätt match för vem som helst.

Strategen

Medan den amerikanska flottan kämpar med logistiken, har presidenten stora planer på att föra den tillbaka till 1900-talet. I ett memorandum uppmanas krigsministern att ersätta avancerade elektromagnetiska flyguppskjutningssystem med traditionella ång- och hydrauliska system. Detta passar fint med de pinfärska Trumpklassens krigsfartyg, rivna rakt ur första världskrigets visuella värld.

 
I samma memorandum nämns också den framgångsrika Finlandsmodellen, där utländska varvsföretag investerar i amerikanska varv och utbildar den lokala arbetsstyrkan. Som en tillfällig lösning får de bygga upp till två fartyg i sina egna varv för att snabbt täcka behov, medan övriga fartyg byggs i uppgraderade amerikanska varv. Undrar hur kontrakten ser ut egentligen. Men vi behöver kanske inte oroa oss för att förlora kompetensfördelar, om motparten prioriterar ångkraft.

Det amerikanska försvaret mot drönare har visat sig vara obefintligt, inte bara på den egna kontinenten utan också vid de amerikanska militärbaserna runtom i världen. Följaktligen beordrades en specialiserad drönarkrigsbataljon överge sitt högteknologiska uppdrag i Europa och återgå till vanliga infanteriuppgifter, sedan de blivit besegrade av Ukraina i en övning. En avslöjande reaktion, som perfekt beskriver varför den nedåtgående spiralen bara accelererar.

Affärsmannen

Statsskulden nådde snabbare än väntat det historiska 40-triljonersstecket denna vecka, vilket ledde till oro på statsobligationsmarknaden. Finansministeriet försökte lugna marknaden med planerade återköp, men faktum är att staten bara detta år lånat nästan 2000 miljoner dollar. Presidentens kommentar var att militär styrka är sista utvägen, vilket inte precis minskade förvirringen.

Affärsveckan kröntes med att tullförhandlingarna med Kanada kollapsade och handelskriget igen eskalerar.

Atleten

"Jag är så hedrad över att jag, till skillnad från resten av fältet, får väldigt lite tid att träna, eftersom jag är fokuserad på många andra saker. Det handlar om begåvning, och jag har den, och de har den inte!" förklarade Trump efter att ha tagit hem några klubbmästerskap. Sanningen är att han spelat golf bara 128 dagar sedan han kom till makten andra gången.

Uppföljning 15.8.2026

Smitare

De största rubrikerna denna vecka har handlat om hur Trump på hemvägen från Natomötet i juli i Turkiet låtsades flyga hem med sitt gamla plan, men i själva verket innan avgång rymde via en servicelucka och matcontainer till ett annat plan och sedan smög in bakvägen igen då planet landat i Storbritannien. Eftersom det berodde på att man ansåg att det fanns en allvarlig risk för att presidentens eget plan skulle skjutas ner, väckte det särskilt uppseende att pressen lämnades kvar, tillsammans med en hel del av presidentens personal, vilka tydligen bedömdes som umbärliga. Med Trump följde bara Hegseth och Trumps personliga assistent för sociala medier, Natalie Harp och ett par andra tjänstemän. Utrikesminister Rubio lämnades kvar på planet som var i fara. Det har sagts att han ändå var en av de få som visste om operationen.

Pressekreterare Karoline Leavitt, som nyss återvänt från sin moderskapsledighet, hörde till dem som ovetande lämnades på presidentens plan. Hon meddelade nu i veckan att hon slutar på Vita Huset.

Demokraterna söker sin linje

Demokraternas kandidatval för guvernör i Wisconsin, där en populär radikal socialist på slutmetrarna förlorade mot en mer moderat demokrat, visar att väljarna tänker taktiskt. I Minnesota förlorade sittande demokratsenatorn primärvalet mot en ny kandidat som särskilt vill bekämpa korruptionen i Washington. Förändring, men inte så radikal att man riskerar förlora mot republikanerna.

Den populära Alexandria Occsio-Cortez, allmänt känt som AOC, vänsterkongressrepresentant från New York, har figurerat massivt i media bland annat för att hon tagit avstånd från den dogmatiska politiska korrekthet, woke, som utvecklats till en verklig belastning för demokraterna.

 
Det ser ut som att demokraterna allra helst vill ha nya människor och nya vindar vid makten, gärna progressiva och sådana som till exempel förespråkar heltäckande hälsovård, men inte är för radikala. Samma tendens syns gällande New Yorks omåttligt populära socialistborgmästare Mamdani, som försiktigt börjat ta avstånd från de allra mest radikala idéerna, samtidigt som han ändå genomför en politik som är mycket progressiv. Och uppskattad. Spekulanterna talar redan om en realistisk chans för demokraterna att ta över också senaten, då bland annat trumpfavoriten Paxton i Texas seglar i rejäl motvind.

I tisdags försökte en högerpoddkastare hetsa upp presidenten att utlysa nationellt nödläge inför valet, det vill säga i praktiken göra en kupp för att införa valrestriktioner. "Konstigare saker har väl hänt", konstaterade Trump.

Rutten guldstandard

I presidentens exekutiva order 14420 uppges att den nya Guldstandardrekommendationen för barnvaccin innebär att alla barnvacciner ska ges som skilda sprutor och vid skilda besök. Programmet gör också flera vacciner mindre rekommenderade än förr. Hälsominister Kennedy verkar igen vara på jakt efter nya experter som inte är sakkunniga i medicin. Trump förklarade under en presskonferens att han tycker att det känns vettigare såhär och sov sedan som vanligt sött medan ministern presenterade ordern. I offentligheten verkar det som att verkningarna av ordern inte kommer att bli så stor, vacciner är populära bland en stor majoritet. Tyvärr räcker det i många fall inte, och detta förblir ett av många små steg som sakta naggar folkhälsan.

Krigföringens eviga lagar

Det ser allt tydligare ut som att hela den amerikanska armén drabbats mycket illa av det usla och inkompetenta ledarskapet. Inte bara ammunitionen börjar vara slut, även den övriga logistiken har säckat ihop. Också en flotta seglar på sin mage och nio månader långa kommenderingar med månader utan färsk mat börjar vara så tufft att det nu läcker beklämmande beskrivningar av förhållanden på de amerikanska hangarfartygen. Moralen lär vara i botten och nu kallas åtminstone ett av fartygen tillbaka från Mellanöstern och ersätts med ett från Sydostasien. Trenden att försvaga den amerikanska närvaron där fortsätter tydligen.

Grönland

Under sommaren har ett amerikanskt oljebolag med påstått nära kontakter till Trump skeppat oljeborrningsutrustning utan lov till Grönland. Danmark och lokala myndigheter har sagt ifrån, medan Trump hejar på på sociala medier. Som vanligt påstås att förhandlingar pågår, trots att evidensen för detta är mager. Den gode Dr. Phil är med på ett hörn för att göra en dokumentär om de kolonialistiska hjältarnas äventyr.

Uppföljning 8.8.2026

Pirros Game Over

Det undras hur ska det gå för Janine Pirro, gammal vän till Donald Trump och en av de många författarna tv-serien Law and Order, som numera agerar åklagare i Washington DC. Efter att först ha gått ut med löfte om att åtala den stackars pensionerade olympiamedaljören som gjorde misstaget att stoppa handen i vattnet i den erbarmliga spegelbassängen, backade hon och gick ut med ett utlåtande om att orsaken till bassängens eländiga skick var byggfel. Vilket alla sade från början. Nu valsar klipp med Pirro och Trump som svär på att det finns video på vandalism (Trump har förstås vidhållit detta) bland rubriker om att det saknas bevis. Pirro valde att rädda sin licens som jurist, men Trump är "mycket, mycket besviken" på Pirro som "vek sig som ett paraply". Förödmjukelsen är enorm.

Trumps Cheat Code

Också ombyggnaden av Vita huset stötte på patrull, då en appellationsdomstol dömde rivningen av östra flygeln och balsalsprojektet olagliga utan kongressbeslut. Det är en principfråga för Trump att inte rådfråga kongressen om byggnaden som ägs av staten och upprätthålls av myndigheten för vård av nationella egendomen, National Park Service. Så han tänker överklaga, förstås.

Grundlagens medborgarskap genom födslorätt styrktes i juni av högsta domstolen, men där ger Trump inte heller upp. I veckan gav han två exekutiva order som inför begränsningar. "Medborgarskap är inte en vara som ska förvärvas genom beräknad exploatering och kringgående av immigrationslagar", skriver Vita huset som säljer permanent Trump Gold Card-uppehållstillstånd för en till fem miljoner dollar styck och ger asyl endast åt vita sydafrikaner.

Trumps eget sociala medium Truth social, som hopplöst gör stor förlust år efter år, har kommit på en ny businessidé: för futtiga hundratusen kan man få läsa innehållet via ett nytt gränssnitt i "realtid" dvs millisekunder före alla andra från och med 27 augusti. Eftersom Trumps meddelanden påverkar börsen, antas det vara en bra business. Lagligheten och etiken kan man verkligen undra över.

Arméns Critical Hit

Uppgifterna om att USA:s missiler håller på att ta slut har fått Trump att gå upp i limningarna. De förrädare som läcker dylika lögner hör hemma i fängelse, rasar Trump med sin ofelbara logik. Efter att ha hotat Iran med ett anfall som inte sett sin like sedan andra världskriget, drogs hotet givetvis tillbaka inför börsens öppnande på måndagen, då Trump igen berättade om förhandlingar med Iran som ingen annan hört talas om. Däremot förhandlar Iran och Oman smidigt om Hormuzsundets sjöfart. Det påstås att satellitbilder visar att amerikanska baser fortsättningsvis bombas och i veckan väckte det uppmärksamhet att att befälhavare för en kärnvapenbestyckad ubåt avgick.

Det kan spekuleras vad det betyder att ordna ett anfall i stil med andra världskriget, de värsta alternativet vill man helst inte tänka på. Det skvallras också om ett ordentligt gräl mellan krigsminister Hegseth och Trump. Huruvida det handlade om uppgifterna om den kraftigt decimerade styrkan eller om själva taktiken är oklart. Sanningen är ändå nu den, att inte bara de (f.d.) USA-allierade i Mellanöstern är i knipa på grund av bristfälligt luftvärn, utan detsamma nu gäller också Europa, inte minst Ukraina, som Trump helt svek sina löften om stöd nyligen. Följden är att ryska missiler regnar in över landet. Natos, inklusive USA:s eget luftförsvar är nu svagt. Putin tackar.

För att göra något radikalt beslöt Trump ändå att sätta tid på att gå till frissan och fixa håret och Pentagon släppte lite UFO-bilder, så att folk ska ha något att prata om.

Vänsterns New Game+

Valen fortsätter på olika håll med stora framgångar för demokrater. I Michigan blev det brakseger för den progressive Abdul El-Sayed i kandidatvalet och i Wisconsin håller en riktigt radikal socialist på att vinna kandidatur för senaten. Läget öppnar förstås för republikanerna att skrämma med kommunismens spöke, men också för vänstern för att förklara nyanser och skillnader i målsättningar och metoder. 

Det verkar finnas ett utspridd oro för att stark vänsterprofil kommer att bli ett hinder för demokraternas valsegrar, att republikaner kommer att slå vänsterkandidater. Att man borde ta fram en Biden eller Harris till presidentvalet igen. Det kan väl hända, men min känsla är nog att det finns ett genuint missnöje också med det demokratiska partiet. Den populära Bernie Sanders har gått ut med mycket hård kritik mot partietablissemanget. Partiets ledning har skött sig dåligt och allmänt tappat förtroendet. Pengarna är slut och trovärdigheten har naggats av smusslande och lögner. Partierna är en del av hela det korrupta misslyckade systemet. I den belysningen kan det ses som både intressant och troligen avgörande att vänsterkandidaterna väljer att kandidera inom partiet, och inte som helt obundna kandidater. Man vill förnya systemet inte kullkasta det.

Republikanernas Glitch

På tal om förtroende pågår ett veritabelt drama bland republikanerna i kongressen. Representant Max Miller har anklagats för våld mot sin familj, vilket han nekar och vägrar ge upp sin karriär, med hänvisning till sin stora förebild Trump som också motstått alla anklagelser. Situationen kompliceras ytterligare av att svärfar är senator och har tagit till orda för att försvara sin dotter och lilla dotterdotter. Miller har framstått i mycket obehaglig dager och republikanerna, som för bara några veckor sedan gick på högvarv för att fördöma den demokratiske kandidaten Platners våldsamma förflutna, är märkligt tysta och anser plötsligt att man inte vill diskutera dylika privata affärer i offentligheten. Parallellt driver en journalist Katie Phang framgångsrikt ett åtal för att få fram Epsteinmaterial, vilket på många sätt får Trump och hans administration att framstå närmast som grotesk.

Trumps åtal mot BBC håller också på att barka ordentligt åt skogen för honom. Trump anklagade BBC för att med en dokumentär som aldrig visades på amerikansk tv ha orsakat ekonomiska skador för hans bolag för 10 miljarder på grund av att hans anseende blev lidande. I motsats till amerikanska mediebolag, som snällt betalat in en summa till Trumps "biblioteksfond" och fått rättsprocesser avskrivna, valde BBC att gå till attack: "utmärkt, visa oss alla bevismaterial". Det var ju inte precis vad Trump tänkt att han ville göra, så nu försöker han slingra sig bäst han kan utan att tappa ansiktet.

Mellanrubrikerna är skapade med AI (Mistral Chat) 

Uppföljning 1.8.2026

Vapenskrammel

Fox News rubricerar: "Brist på vapenlager påverkar militär strategi i Mellanöstern - Utarmade lager av Patriot- och THAAD-luftvärnsrobotar väcker oro kring USA:s militära beredskap och framtida konflikter". Pentagon gjorde därför ett nytt 60-miljardersavtal om nya Patriotmissiler med Lockheed Martin. Koncernen som tillverkar både THAAD- och Patriot-systemen finns också bakom F-35-planen, som råkat ut för en del avbeställningar på sista tiden på förekommen anledning. Bolaget var med om att understöda Trumps balsalsprojekt med en nätt summa, vilket nu vid sidan av annan lobbying bär frukt, då företagets kurs sköt i höjden.

Svajande Ukrainapolitik

En annan viktig tillväxtmarknad för firman är Ukraina. Lämpligtvis har trumpviskaren Laura Loomer, som tidigare varit Putins villiga idiot, gjort en MTG (marjorie taylor green) och plötsligt kommit till insikt. Hon reste till Ukraina för att träffa Zelenskyj och gjorde en lång, positiv intervju. I förbifarten nämnde hon att hon talat med Trump i telefon upprepade gånger, medan Trump verkar ha haft rätt irriterade diskussioner med Netanyahu i Vita huset.

Det har spekulerats vilt i hur den här vändningen till fördel för Ukraina gått till, vem som drivit på och hur bestående den kan tänkas vara. I praktiken har man framför allt diskuterat om USA kan hjälpa Ukraina med Patriot-missiler, under och efter att Trump träffade den ukrainske presidenten. Det verkar pågå en verklig kamp om Trumps dementa hjärna. Men han gillar inte att bli pressad, och en teori är att han börjat tycka att Ukraina kommer att segra, varför han är frestad att stöda dem. Trots att Putin troligen ringer och sätter honom på plats med jämna mellanrum, är min gissning att storkapitalet bakom försvarsindustrin gillar både Nato och Ukraina är färdiga att agera för saken.

Terrorstaten

En annan stor business är förstås de privata insamlingslägren och fängelserna. Rapporter om obeskrivliga förhållanden, anhållna småbarn, oduglig mat och nekad sjukvård från anstalterna fyller rubriker, liksom immigrationspolisens slumpmässiga våld.

I Florida råkade ett militärflygplan svepa väldigt lågt över en badstrand för ett par veckor sedan, vilket väckte en hel del uppmärksamhet. ”Överflygningarna kommer att fortsätta tills moralen förbättras”, skrev Hegseth på sociala medier och har sedermera sagt att folk nog ska få känna av armén ännu mera i framtiden.

Maktkamp i senaten

Utnämningsprocessen av statsåklagaren, där Trump försöker pressa igenom en verklig skurk, Todd Blanche, har inte framskridit. Orsaken är presidentens valförberedelser. Det är av största vikt att försäkra största möjliga immunitet mot brottsutredningar om (när) demokraterna vinner representanthuset och för det andra är det viktigt att signalera att det är helt okej att ifrågasätta valresultat och också ta till våld. Som av en händelse fyller det absurda kontrakt som Blanche för Trumps del skrivit med sig själv inklusive skattemyndigheterna bägge funktioner inför valet. Det hela är ändå så tjockt att många republikaner motsätter sig hela paketet, som förutom skydd från skattemyndigheterna innehåller ekonomiska ersättningar åt upprorsmakarna från 2021.

Det blev en tröskelfråga för bägge sidor. Blanche påstod under förhören inför utnämningen att avtalet är begravt, men då han ombads meddela detta i skrift har han vägrat. Det verkar klart att Trump tänkt aktivera saken ännu i höst och att detta papper för honom är viktigare än att få Blanche formellt utnämnd.

Hela anställningsintervjun i senaten blev som vanligt en kamp om enskilda ord, på samma sätt som demokraterna vill tvinga varje kandidat för varje post att säga orden "Trump förlorade valet 2020" och varje republikan kommer med alla världens undanflykter och omformuleringar för att inte ta orden, som anses betyda slutet på ens karriär inom administrationen, i sin mun.

 
Det kan synas paradoxalt att exakta formuleringar är av avgörande betydelse, trots att man får ljuga hur mycket som helst. I verkligheten är det ett symtom på samma fascistiska, sjuka tendens: det viktigaste är ytan, att man håller sig till rätt språk och en sammanhängande diskurs utan minsta spricka eller tvivel.

Tiga är guld

En som helt vägrade gå med i leken var den förre chefen för smittskyddsmyndigheten, Anthony Fauci, som gjorde ett storverk under pandemin, och som sedermera blivit föremål för sällan tidigare skådad smutskastning och förföljelse av både konspirationsteoretiker och MAGA mer allmänt.
Fauci var inkallad till förhör i senaten och vägrade svara på en enda fråga.

Foxrubriken lyder: "Fauci riskerar livstidsförbud från federal regeringsverksamhet enligt ny lag efter explosiv utfrågning". Nå, med tanke på att mannen är 85, skulle han kanske vara förtjänt av lite ledig tid. Inte minst från dylik idiotisk politisk show, vars enda funktion är att skapa rubriker. Eller som jag också hört det kallas: Clip farming. Det vill säga att man ställer till med dylika förhör bara för att kunna sprida korta klipp på sociala medier, där man kan framställa sig själv som aktiv och aggressiv. Det är viktigt att det ser ut att man gör någonting, när kongressen de facto stiftar färre lagar än på generationer. Opinionen är ändå mer på Faucis sida och nu har det igen bjudits tillfälle att hjälteförklara honom.