Pendelrörelser

I morse försenades Y-tåget från Sjundeå, som vanligt, höll jag på att säga. Lyckligtvis har ortsborna redan vant sig vid VR:s informationsstil, och låter sig inte längre luras av det från högtalarna skallande meddelandet om att tåget är inhiberat. Vi vet redan att det kommer ett Åbotåg som kan plocka upp oss. Fast i dag susar det förbi, och följs istället av det regionaltåg med lok (detta tycks vara en oerhört stor skillnad för VR, fast det nog för gemene pendlare är fullständigt irrelevant vad tåget heter och vilket modell det eventuellt har, det viktigaste är när och var tåget går).

Efter en del exercis inspirerad av en verkligen underhållande serie högtalarmeddelanden (”Tåget avgår från spår 2”, ”Tåget avgår från spår 1”, ”Tåget avgår från spår 2 ”, och slutligen, vilket vi redan själva klurat ut, ”Tåget avgår från spår 1” – vilken tur att det inte finns flera spår i Sjundeå!) kom vi sedan i väg en halv timme försenade. Bara för att tio minuter senare köra över tre älgar.

I detta skede var en del av passagerarna redan hysteriska av skratt. Vinterns eskapader har skapat ny gemenskap och de oändliga force majeur-situationerna har lärt oss att skratta tillsammans åt maktlösheten. Folk har slutat vara desperata och till och med frustrerade. Det är en rätt intressant utveckling, faktiskt, som ger tro på mänskligheten.

En eloge måste verkligen ges åt tågpersonalen på Karistågen som i motsats till fjärrtågens personal alltid är vänlig. Dagens konduktör, som tydligen var ensam på det långa tåget, lyckades tillsammans med chauffören reparera de söndriga tågbromsarna, informera passagerarna, erbjuda dem vatten och lyfta undan en enorm älg från spåret på en halvtimme. Fråga inte hur, men jag hoppas att han får en ordentlig bonus för mödan.