Materialisering av högre graden

Forststuderande lär tillbringa sin första sommar
i Hyytiälä som initiationsrit sedan typ ett sekel.

Jag hade ju egentligen inte insett att det faktiskt var precis här man för några år sedan gjorde upptäckten hur träden spelar en intrikat roll i hur regn blir till. Jag hade ju hört att det var ett hett forskningsämne, hur rena gaser i luften ett tu två förvandlas till större molekyler, som sedan blir små nanopartiklar som vattenmolekyler fäster sig vid då de kondenseras. Som materia i tomma luften. Men jag hade inte ens plussat ett plus ett, att det hade något med våra berömda samarbetsparter på uni att göra. Eller att det var precis här, på ort och ställe i Hyytiälä, jag skulle få höra forskarna själva visa sina mojänger och berätta hur allt går till. Jag kom ju bara hit för att prata lite om forskningsdatahantering.

Det har varit helt otroligt intressant, för på plats finns folk från många forskningsstationer på olika håll av landet. Visste ni att det finns en på Själö? Och det är bara universitetens stationer. Också forskningsinstituten har ju egna stationer där man gör mätningar och utför experiment.

Hela skogen här är full av de mest fantasifulla instrument och mätarragemang. Datamängderna är svindlande, men möjliga att kombinera och jobba vidare med i och med att de samlas in på ett och samma område. Tidsserierna börjar delvis vara ansenliga. Högt bland trädkronorna vajar många innovativa, till synes simpla, men mycket kluriga sensorer. Och en del data kan man titta på nästan i realtid på webben. Så otroligt tufft.

Lite skakigt var det på 18 m.