Från kapitation till dekapitation?

Utdelning av fattighjälp av apotekaren i Vasa kring 1900.
https://finna.fi/Record/musketti.M012:HK10000:2603

I Sverige använder man två olika index då man försöker beräkna utgifter för hälso- och sjukvård: dels använder Adjusted Clinical Groups (sjuklighet, ålder och kön), dels Care Need Index, som verkar vara en svensk grej där man beaktar sex olika variabler:

• Ålder över 65 år och ensamstående
• Utlandsfödd (Östeuropa, Asien, Afrika och Sydamerika)
• Arbetslös eller i åtgärd 16–64 år
• Ensamstående förälder med barn 17 år eller yngre
• Person ett år eller äldre som flyttat in i området
• Lågutbildad 25–64 år
• Ålder yngre än fem år

I Finland har man också nu på allvar börjat diskutera ämnet i och med hälsovårdsreformen.  Själv upplever jag att här finns flera problem. Jag hittar ingen klar bild av vad man egentligen tänkt sig, snarast verkar det som någon variant av ACG. Man har tydligen föreslagit att man kunde använda sig av THL:s behovskalkyler som alltså verkar basera sig på förverkligade kostnader. Befolkningens hälsa är ju en annan sak än hur effektivt sjukvården är organiserad. Dessutom är det faktum att insamlingen av dylika uppgifter är långt ifrån så pålitlig och noggrann som man kunde tro och önska sig. Det finns inte riktigt någon garanti för att redovisningen fungerar exakt lika inom olika enheter och distrikt. Hur kan man egentligen skilja på hur sjuka invånarna är och hur effektiv sjukvården är? Till saken hör att man i längden alltid påverkar utvecklingen genom vilka variabler man mäter. Mäter man pengar så kommer vi i all evighet att bara diskutera pengar. Borde man eventuellt överväga att ta in några parametrar som handlar om välmående? Också en sjuk person kan må bättre eller sämre, så länge hon lever.

Det större problemet är just detta, att man inte riktigt tagit de etiska diskussionen. Enligt den nya persondatalagen ska människor ha tillgång till information som berör dem. Att man samtidigt tillmäter vare människa ett ekonomiskt "värde" som inte är lika för alla människor, och samtidigt säger att man egentligen inte gör det, är inte riktigt hållbart. Även om intentionen är god, öppnar vi en Pandoras ask med att sätta dylika prislappar på folk. Det är inget annat än fattigauktioner i modern tappning.

Det är ett faktum att sjukvård är dyrt och att vi kostar samhället olika beroende på både slump och ibland egna val (idrott, rökning, försäkring ... det finns tusen olika större och mindre och mer eller mindre frivilliga val som påverkar notan för samhället). Men att gå ut och klassificera folk enligt var de är födda eller deras socioekonomiska status är problematiskt. Hur långt ifrån är vi valkampanjer där man börjar odla "vi och de"-retorik utgående från just detta? Det är alltså, enligt min mening, inte riktigt möjligt att vara både rättvis och transparent. Vi måste därför se på sjuk- och hälsovården och dess kostnader som en helhet som inte knyts till individer och deras olika klassificeringar. Statistiskt kan det fungera, men det blir svårt om inte omöjligt att frikoppla statistiken från praktiken. Och praktiken handlar alltid om individuella människor.