Generösa ankor i rörelse

Jag måste börja med ett varmt tack till Reidar Wasenius, som fick ändan ur vagnen och sammankallade till AnkSoMe-knytkonferens på Briim Center i dag. Ett behov fanns tydligen, för presentationer regnade in och det blev en packad lördag full av intressanta, generösa bidrag där folk som arbetar med sociala medier med olika infallsvinklar och syften delade med sig av sitt kunnande. Med fanns som alltid folk med intressanta projekt och olika bakgrund och kompetenser. Den gemensamma faktorn är förstås sociala medier, vilket gör det socialt, kommunikativt, engagerande och handlingskraftigt. Det handlar om folk som är intresserade och passionerade i det de gör, och det märks. De gör och lär sig medan de gör. Lärorikt så det förslår och mycket givande och spännande med en stor diversitet.

Först ut var John Grönvall, som berättade om sitt projekt, som berör vad som kallats sharing economy. Det handlar om att Helsingfors (stad), som är på hugget med allt från öppna data till restaurangdag, försöker gestalta de nya verksamhetsformer som växer fram, då gamla ekonomiska modeller och teorier hamnat i gungning.  Vi fick höra om intressanta exempel som Berghällsgruppen där man delar mat, Peerby eller Nearhood. Det råder en rätt stor hype kring dessa verksamheter och tjänster och vi har å ena sidan en del människor som arbetar med altruistiska motiv och å andra sidan stora bolag som lever på "delande". Det verkar de facto vara ganska svårt för små företag att komma in här och etablerade mellanstora eller större bolag ger sig tydligen inte lätt in på liknande nya, osäkra affärsmodeller. Vilket ju är rätt synd.

Följande talare var Mikael Johnson, som berättade om tankar kring hur man kunde få tidningarnas affärsmodeller i skick. Det var till stora delar för mig rätt bekanta idéer, liknande som jag försökt förfäkta. Jag tror verkligen på att det i grund och botten handlar om användbarhet och anpassade innehåll. Eftersom jag inte är riktigt säker hur mycket som var offentligt vill jag inte berätta mera här.
Men ganska bra lät det. Ny för mig var bekantskapen med Swish, som nämndes i förbifarten som kraftigt växande i Sverige.

Reidar själv höll ett närmast svavelosande inlägg om falska profiler på facebook och hur skadlig naivitet kan vara då man godkänner obekanta "vänner". Det lönar sig att vara noggrann och jag tror att alla närvarande gick igenom sina facebookkontakter efter Reidars uppläxning. Det finns skurkar, falska profiler med luddiga eller direkt illvilliga syften (också i "ankdammen") och att godkänna någon som vän för att man har många "gemensamma vänner" är inte klokt gjort. Samma gäller förstås i andra sociala medier, t ex på LinkedIn figurerar otäcka typer som utger sig för att vara höjdare än här, än där. Kolla alltså lite noggrannare, innan du smickrad godkänner kontaktförfrågningar, om du faktiskt inte känner personen ifråga.

Sebastian Östman berättade om Friends & Brgrs lansering i Helsingfors. Imponerande arbete och ett exempel på hur ärlig och välriktad marknadsföring burit frukt. Vi har haft lite liknande erfarenheter med vårt bageri, som visserligen är ett sekel äldre, men ändå jobbar målmedvetet med ett liknande ärligt och omsorgsfullt kvalitetsbrand. Om man verkligen vill göra god kvalitet, genuint och uppriktigt från råvaror till prissättning, finns det ofta en nisch. Och när man ser till hur liten prisskillnaden i verkligheten blir i relation till storföretagens bulkvaror, kan man ju inte bli annat än betänksam ... Vad i all världen betalar man egentligen för, om man köper deras produkter?

På Svenska litteratursällskapets arkiv har man för sin del jobbat med Flickr, berättade Tove  Ørsted. Upphovsrätterna är dock en svårt nöt att knäcka, då det gäller att sprida arkivmaterial och det uppstod en ganska intressant diskussion om businessmodeller här, som också tangerade Mikael Johnsons ämne. Tove tog också upp två andra viktiga poänger ur andra sammanhang: webbforum behövs i dag närmast i diskussioner som tarvar anonymitet och så berättade hon om tidskriften Laboratorium som ska bli digital och vilken chans hon tycker det är. Jag tror hon tänker helt rätt.

Johanni Larjanko berättade om det fantastiska arbete som gjorts inom Inkludera Flera. Vi talade mycket om hur det digitala är så mycket mer än business, "innovation" och ekonomi. Hur viktigt det är att verka för positiva saker som människovärde, delaktighet och livskvalitet. Saker som kändes lika självklara för oss alla, tror jag, som det att det också kan och borde gå att göra affärer och leva på det man gör, med den kompetens man besitter. Allt kan inte bygga på välgörenhet, men alla borde få vara med. "Digitaliseringen" som var ett politiskt mantra för tio år sedan har från ambitiösa planer som tangerade medborgarna allt mer halkat mot olika systemprojekt och omorganiseringar. Det visade sig mycket svårare än man trodde att göra samhället "digitalt". Det skulle vara viktigt att man inte tappar bort medborgarna, som är de egentliga kunderna och slutanvändarna, och deras kompetenser och delaktighet, under processen.

Kaj Arnö och Fia berättade om en strålande idé om hur man borde öppna för kommunikation och möten mellan nyanlända flyktingar och lokalbor genom #flyffie , dvs att visa bilder, berätta och lära känna varandra. I bakgrunden finns den nyöppnade flyktingförläggningen i Nagu. I praktiken har det där, som på många andra ställen, gått rätt bra. Invånarna konstaterar faktum och försöker göra det bästa av situationen. Med en konstruktiv inställning kommer man ju rätt långt och att se människor som individer och ta i praktiska frågor kan man komma in på en god väg.  Frågan är hur vi ska kunna få denna vettiga inställning att få genomslag på webben, då så många av de frivilliga lever i ständig rädsla för trakasserier och hat, åtminstone i huvudstadsregionen. Varför är det så, att man låter vettiga, konstruktiva tankar och handlingar försvinna in i hemliga grupper? Om ett koncept som #flyffie kunde vinna framgång, skulle vi kanske kunna ändra på detta?

Matbloggaren (mm, mm) Dick Lindertz höll en lysande introduktion till marknadsföring i sociala medier. Åtminstone blev jag övertygad: det är välplacerade pengar. Man kan lätt bli förledd av sina erfarenheter som privatperson att det är lätt att få synlighet i sociala medier, men det är bra att inse att i verkligheten är reglerna för företag helt andra. Det är inte dyrt om man gör det smart. Framför allt krävs det aktivitet och ständig uppföljning i det man gör. Dick berättade särskilt om Instagram, som skiljer sig i hur man kan och ska använda det i marknadsföringssyfte.

Mats Adamczak, som hade bråttom till färjan, höll ett lysande föredrag om hur folk i verkligheten beter sig då de gör "fria val". Det hade funnits mycket att diskutera, men det fick bli till en annan gång, tyvärr. Mycket att tänka på var det i alla fall även för mig, som i min presentation talade om hur vi inom Initiativet för öppen forskning och vetenskap arbetar för en förändring i den akademiska verksamhetskulturen.

Avslutningsvis hade Matilda Åberg lite hälsningar från Nagu och några kolleger som inte kunde vara med. Så hade dagen gått i ett nafs och det fanns ännu många intressanta saker som kunde ha avhandlats.  Jag lärde mig (igen) många nya saker.

Jag sammanställde också en Storify (vi konkurrerade seriöst med bokmässan på Twitter, vilket var vårt mål förstås).