Humanister, humanister

Humanistiska fakulteten vid Helsingfors universitet firar i år 375-årsjubileum. Diskussionen om vad flummiga humanister gör för nytta har ju varit pågående ett bra tag. Vi har ju dessvärre fått se riktigt dumma beslut i världen. Nu är det ju nämligen så, att världen faktiskt är ganska flummig och samhället och allt är helt enkelt omöjligt att förklara och hantera med naturvetenskaplig precision. Därför behöver vi både konst, humaniora och samhällsvetenskaper.

Om man är ute efter "nytta" är ju ett sätt att närma sig frågan var humanister är verksamma i samhället i dag. Det är typiskt att humanistisk utbildning inte alltid är en yrkesutbildning, utan en allmän utbildning i kritiskt tänkande och analysförmåga i komplexa och svårgreppade frågor. Det är en utbildning i att kunna förstå vad som händer och att kunna kommunicera. Därför hittar vi också humanister på alla sektorer, ofta som chefer eller sakkunniga.

Mycket klarsynt skriver Sharon Rider om varför humaniora är en smart investering. Den ger nämligen framför allt redskap som är användbara oberoende av bransch eller konjunkturer. Utbildar man humanister, utbildar man folk som klarar sig i många sammanhang, som kan tänka självständigt och vara kreativa. Det är en mycket mindre riskabel investering än (den japanska vägen) att endast massproducera yrkesfolk till vissa uppgifter, som man tror behövs om x-antal år.

Mångfald och djup är kloka vägar att gå. I dag är dessutom kritiken viktigare än någonsin. Man ropar efter kreativitet, men kreativitet finns inte utan kritik. De är två sidor av samma mynt.