En impact-ärta i näsan

Jag fortsätter att använda finska uttryck för att beskriva känslor av frustration. (Av någon orsak finns det mycket bra uttryck just om det ämnet på finska ...) På finska brukar folk dra upp en ärta i näsan då något får dem att bli upprörda. I dag hade vi, tyckte jag, en fin utbildning kring hur man kan och borde beakta öppenheten då man planerar forskning. Mycket handlade det förstås om datahantering, men vi berörde också andra frågor, bland annat publicerande. Och än en gång dök den oundvikliga frågan om att välja publikationskanal upp. Ska man välja en gammal och etablerad Tidskrift med hög prestige eller kanske en lite nyare och mer okänd eller mindre ansedd Open Access-tidskrift. Många forskare tittar i detta skede på sk impact factors: man vill välja en tidning med stort genomslag i forskningsvärlden, med tanken att meriten för artikeln står i direkt proportion till tidskriftens ranking, hur många citat tidskriften fått. Ett slags omvänd "guilt by association", tanken är att om man klarar sig i konkurrensen, ger det mera merit och man kan förvänta sig en uppsjö av citat, ett fint H-index osv.

På sätt och vis kan jag förstå det. Men samtidigt är det argument som får mig att dra den berömda ärtan djupt i näsan. För vad det handlar om är ju egentligen värre än konvertibler eller optioner, det handlar om att handla med något som liknar futurer i en extremt osäkert, för att inte säga ofördelaktigt, marknadsläge.

Impact factorer baserar sig ju på en förgången tid, på hur det gått förut. Förr har artiklar i en tidskrift med hög impact factor fått mycket citat. Samtidigt är det allt fler forskare som t ex söker litteratur på Google Scholar. Den vägen finns mycket material tillgängligt också i fulltext, helt gratis, tack vare olika Open Access-modeller. Open Access-tidskrifter får mera citat, mera synlighet, mera nedladdningar. De tidskrifter som håller sig bakom betalväggar har en ansenlig nackdel i konkurrensen. Världen förändras. Till och med den akademiska branschen.

Hur det varit förut säger nödvändigtvis inte något om hur det är om ett år, eller om fem. Det beror också på forskarna själva. Att utgå från att en tidskrift som möjligen jobbar utgående från en föråldrad affärsmodell, ska ha någon sorts gyllne skimmer som sprider sig till de författare som litar på deras löften är kanske att satsa på fel häst? Dessutom hänger det på forskarna själva: hur vill vi ha det i framtiden? Tycker vi det är okej att miljarder av våra forskningsmedel blir vinst i stora affärsbolag?

Det är kanske motiverat att välja den dyra, slutna tidskriften, kanske inte. Men jag önskar och tror på att allt fler forskare vågar välja andra vägar, där de själva kan ha bättre kontroll över sitt arbete. Jag önskar man kunde lita på att god forskning och viktiga resultat bär och i längden ger resultat och belöning. Att vetenskapen är viktigast.