Perspektivvillor och utveckling

Det skrivs mycket om hur automatisering (robotik) kommer att göra folk arbetslösa/förändra arbetslivet helt så att man i framtiden kommer att behöva jobba mycket mindre. Man målar upp en närstående, alltomvälvande framtid. Dels finns det förstås de sk föregångarna, som med blossande kinder talar om framtidens möjligheter - en samlingspartisttypisk optimism där man (ibland mot alla odds och fakta) identifierar sig med de framgångsrika vinnarna och därför applåderar utvecklingen, dels finns det en kritisk vänsterattityd med en enligt mig minst sagt intressant, föråldrad och samtidigt kreativt ideologisk syn på digitaliseringen.  Faktum är att (det moderna, postmoderna, postpostmoderna etc) samhället är statt i ständig förändring.

Idén om att man tack vare teknologi skulle kunna/vara tvungen att drastiskt minska på arbetstiden är sannerligen ett i-landsfenomen. Ett medelklassens i-landsproblem. Därför gör euforin mig lite sorgsen, lika mycket som en bakåtsträvande, dystopiodlande tolkning. Vi kommer alltid att behöva mat, varor och även tjänster som inte kommer att automatiseras.

Det kommer alltid att finnas fysiskt arbete som någon kommer att vara tvungen att göra. Vi kommer att behöva städning, livsmedelsproduktion, verkstäder, omsorg, kosthållning, bygg- och underhållsarbeten och även industriarbete.

Vad som hänt är att det nästan gått med det fysiska arbetet som med döden i vår kultur: de flyttas längre bort från medelklassens vardag, ur synhåll, till andra platser, andra tider, andra sammanhang. De har nästan försvunnit ur våra hem för länge sedan. Automatiseringen har möjliggjort ett effektivt bortträngande av det faktum att vår konsumtion och vår vardag förbrukar riktiga, fysiska resurser. Utvecklingen borde vara den motsatta: vi borde öppna våra ögon för detta oumbärliga, fysiska arbete och uppvärdera det, liksom de andra resurser vi använder. Ordentligt. Arbete kommer alltid att behövas.

En annan sak jag funderar på är vikten av humaniora och samhällsvetenskaper. De klassas lätt som improduktiva, fast de är nödvändiga för att kunna omsätta innovationer i praktik och styra förändring. Vi behöver ett öppet, reflekterande och mångfaldigt samhälle. Vi kan inte leva på luft och låta datorer och maskiner sköta allt.