Följdfrågor

Donald Trump har det inte lätt med journalister. Inte heller Timo Soini. Det beror på att journalisterna har uppdraget att fråga och ställa (potentiella) beslutsfattare till svars för sina uttalanden. De har en möjlighet att ställa följdfrågor, som oftast är prekära för populister som i allmänhet inte drar sig för att häva ur sig generaliseringar och förenklingar som inte håller för kritisk granskning eller som grund för en vettig politik.

I sociala medier är det inte så svårt att åstadkomma uppståndelse. Men politiker kan (i motsats till företag, av någon svårbegriplig orsak) ignorera kritik och upprördhet som uttrycks av vanliga medborgare. Då är journalisterna och traditionella medier de enda som med pondus kan försöka pressa fram svar, ställa följdfrågor och kräva förklaringar. Att kalla det klappjakt och försöka ta rollen av oskyldigt offer blir onekligen patetiskt. Det handlar ju bara om att förklara vad man själv gjort eller ta ställning till vad ens allierade sagt.

De populistiska politikernas lösning har varit att förklara krig mot medier och journalister, att försöka hota eller ännu värre kontrollera dem. Ett verkligen utsiktslöst och stolligt tilltag. Vikten av journalistik har inte blivit mindre uppenbar i och med sociala medier och en förändrad offentlighet. Det är inte orimligt att vänta sig att människor vars ställning och makt är beroende av förtroende redogör för sina uttalanden och sina beslut. Den analys och de följdfrågor journalister kan leverera är oumbärliga.

Samtidigt utvecklas mediefältet hela tiden. Inom sociala medier finns nya typer av innehåll som växer sig allt viktigare. Dessa gör inte journalistiskt innehåll mindre viktigt och de borde inte ses som ett hot, utan som en möjlighet. Något som Yle insett. Denna typ av initiativ och nytänk är ändå inte något som bara behöver höra till public service, utan är något som också andra aktörer kunde satsa på. YouTube är ju faktiskt också ett kommersiellt bolag. Men risken är att man är för sent ute om man kopierar koncept istället för att modigt hitta på helt nytt. I det läget är snabba cykler av försök och misstag det enda som kan fungera. Det kan vara krävande för större organisationer. En eloge till Yle, alltså och lycka till!