Konsten att vara kritisk

Kevin har i dag en bra text igen. Inte för att jag kan uttala mig särskilt mycket om hur väl hans beskrivning överensstämmer med hur jag skulle beskriva valprogrammen i år. För jag har sedan några år helt slutat se på valdebatter och andra program inför valet. Jag blev så fruktansvärt knäckt och irriterad på den nivå debatterna hade. Och det allra mest just på grund av det fenomen Kevin skriver om, debattledarnas arroganta inställning till både politiker och väljare, som dessutom fick debattdeltagarna att bete sig som en skock idioter och skrika i munnen på varandra. Det var inför EU-valet jag tänkte: "Herregud, är det faktiskt människor vars debattförmåga är på denna nivå vi ska skicka till EU-parlamentet och sköta viktiga frågor?" Jag fick just ingen riktig ny information om någonting. Slut på teve-debatterna för min del.

Jag tror det var reklamteve som började med denna "tuffa" linje, där huvudmålsättningen verkade vara att sätta politikerna på plats och tvinga fram förenklade och onyanserade jo/nej-svar för att få fram "skillnader". Ett koncept som verkligen bäddar för populism och dumheter, och helt befriar journalisterna från att till exempel ha full koll på fakta eller att ställa mer krävande följdfrågor för att klarlägga eventuella brister i argumentationen. Eller helt enkelt låta väljarna dra sina egna slutsatser om politikernas kompetens, värderingar och tankeförmåga.

Det är just det som Kevin så väl lyfter fram: att vi behöver få höra berättelserna, vi behöver höra logiken, argumentationen, vad som är viktigt, vad som utelämnas i resonemangen. Det vi behöver hjälp med är faktakoll och med kritisk granskning, saker som kan skötas med sakliga följdfrågor. Korrigerade debattledarna sakfel i år eller ställde de följdfrågor för att klarlägga brister i argumentationen?

Som sagt kan jag inte uttala mig alls om hur det har varit de senaste åren. I år tog jag i stället första gången på riktig hjälp av ett kandidattest på nätet, men då var det förstås de öppna svaren som hjälpte mig att välja mellan några alternativ. Hbl hade också inför valet sammanställt ganska intressanta tabeller om partiernas ståndpunkter i olika frågor.

Men generellt är detta med kritik tydligen svårt. Många ungar verkar tro att kritik betyder det samma som att säga emot allting av princip. Det är lite tragiskt om för samhället avgörande debatter i teve är på samma intellektuella nivå. Det enda det signalerar till väljarna är att alla är dumma i huvudet (både politiker och journalister) eftersom de inte kan uttala sig nyanserat om en enda komplex fråga, alternativt att de vägrar ge klara svar och bara verkar svamliga. Man serverar en mycket svartvit tolkning av alla frågor för dem som är mottagliga för sådant. Jag har svårt att se vem det tjänar. Annat än populister.

Riktigt bra kritisk journalistik sysslar man med på Faktabaari. Det är sådana kommentarer debattledare och intervjuare gärna kunde komma med direkt under debatten. Sådant kunde faktiskt föra diskussionen framåt. Nu kommer politikerna alltför ofta undan med halvsanningar och osanningar i sina korta svar, misstänker jag. Följande viktiga steg skulle ju vara att man tar diskussionen vidare med den som farit fram med osanna påståenden och ber folk analysera hur det korrekta faktaunderlaget påverkar deras resonemang. Men förhoppningsvis får redan hotet om att någon faktiskt bryr sig om att kolla fakta beslutsfattarna att lite tänka efter.