Historieundervisningen i den nya läroplanen

Nu är det dags att kommentera de nya grunderna för läroplanen. Då jag läser texten (som ännu finns endast på finska, men vad jag förstått inom kort också kommer på svenska) om historia blir jag både glad och oroad. Glad för att man pekar på möjligheter att undervisa med olika inspirerande metoder och den starka betoningen på att lära ut kritiskt tänkande, källanvändning, tolkning och andra saker som är mycket nyttiga. Också kunskapsmålen är bra.

Men. Liksom det kommenterats på webben: upplägget är fortfarande kronologiskt, vilket gör introduktionen till ämnet minst sagt utmanande. Hur enkelt är det för läraren att knyta skolbarnens erfarenhet till jakt- och samlarkultur eller den gryende demokratin i antikens Grekland!? Jämfört med att kunna peka på ett gammalt hus på orten eller knyta an till farfarsfars upplevelser? Eller att få börja med att gör en egen släktutredning ett par, tre generationer bakåt?

Det står i och för sig inte i grunderna för läroplanen i vilken ordning man ska undervisa dessa saker och jag vet att åtminstone i "vår" skola har man just arbetat med släktforskning redan i fjärde klass. Men i alla fall är nu läget så att det i grunderna för klasserna 4-6 står att man ska behandla tiden fram till slutet på svenska tiden, och de senare tiderna i klasserna 7-9. Om man betänker att skoleleverna ska använda sig av riktiga källor, vilket lyckligtvis börjar vara möjligt tack vare digitalisering, musei- och arkivpedagogik etc, är det nog sannolikt enklare för barn i åldern 10-12 att använda källor från 1800- och 1900-talet, medan de äldre eleverna, som redan hunnit längre i språkstudier mm, lättare kan ta till sig äldre källor. Kunde man tycka.


Så frågan är om det skulle finnas skäl att ännu se över förslaget, så att man åtminstone skulle möjliggöra baklängesundervisning av historia för de lärare som känner för det? Samtidigt är det säkert på sin plats att också behandla senare delen av 1900-talet (på nytt?)  i klass 9. Utmaningen är förstås att direktiven måste vara så pass enhetliga att skolbyten inte orsakar katastrofala luckor. Jag undrar också om det kunde behövas ännu någon skrivning om tolerans eller "mångkultur", det vill säga att man kunde säkra att eleverna lär sig se förbi en kraftigt nationalistisk historieskrivning. Jag hoppas att åtminstone alla historielärare, men också andra historiker, kunde ge sig tid att lämna kommentarer!