Social Media Fail

Eftersom jag i dag strävar till att hålla mediekultur som en av mina tjärnkompetenser nappade jag som göken på påståendet att Snapchat är ett nytt och viktigt medium i synnerhet för unga, som där kommunicerar med ett nytt och eget språk. Högst intressant! Idén är dessutom att meddelandena är extremt förgängliga och varar endast några sekunder varefter de upplöses för evigt. Hur kan man lära sig att förstå något sådant, att forska i sådan snabb och hemlig kommunikation? Hur fungerar detta?

Jag vände mig förstås till den för mig naturliga auktoriteten på området, mitt nyligenvuxna barn, som är tillräckligt gammal för att vara benägen att dela med sig av dylika tonårshemligheter, men tillräckligt ung för att ha insikter och kompetens på området.

Idén med snapchatten är uppenbarligen att den förutom att vara lättanvänd och mycket privat inte belastar ens externa minne, eftersom videosnuttarna och bilderna försvinner efter att mottagaren kollat dem, vilket man endast har en av avsändaren begränsad tid att göra, vanligen några sekunder. Det enda sättet att spara ett meddelande är uppenbarligen att blixtsnabbt ta en skärmavbildning, vilket ju inte funkar så bra med video.

Hur är det då med "språket"? Enligt min källa är Snapchat ett långsamt medium, dvs korrespondensen är gles, eftersom man strävar efter att fånga lämpliga ögonblicksbilder till en dialog. Om jag uppfattade saken rätt. Till bilderna kan man både foga en väldigt kort text (längre om man håller telefonen vågrät) och teckningar ovanpå bilden.

Efter denna korta teoretiska introduktion vågade jag mig på att ladda ner appen. Efter att ännu ha ringt upp min informant och kollat hurdan användarnamnkulturen är ("typ förnamn och nånting, nog igenkänningsbart för bekanta" - > jessicapve) stod det på skärmen att jag får en verifieringskod per sms, varefter telefonnumren i min telefon matchas mot deras databas och jag får information om vilka av mina kontakter som kan nås via appen. Sk-t heller gick det. Trots två försök. Nytt samtal. Källan kom inte ihåg sitt profilnamn, men jag vågade mig på en gissning, lyckades stava fel och fick en obekant "vän". Just så.

Nästa dag hade min enda "vän" försvunnit, men jag tog kontakt med en annan "socialmediaexpert", som också mycket riktigt visade sig ha ett konto på Snapchat. Hen kom till och med ihåg sitt användarnamn, fast hens erfarenhet av användningen i stort begränsade till att ha sänt ut ett meddelande till en kanal som visade sig vara tom. Inga vänner där heller inte. Hen hade inte heller lyckats matcha sin adressbok mot Snapchatdatabasen. Vi funderade ett tag (över facebookchatten) hur vi skulle kunna nå varandra.

Väl hemkommen i dag har jag med hjälp av min privatkonsult nu lyckats hitta två riktiga vänner, min expertvän och mitt barn. Jag har till och med skickat och emottagit ett meddelande till min tjallare, men vi stod förstås brevid varandra när det hände. Så det var rätt socialt.

Fast helt seriöst så verkar Snapchat rätt intressant som kommunikationsform. Bara jag skulle ha lite fler att kommunicera med.