En egen rytm

Snappade upp en intressant tankegång på Twitter. Jaana Huhta kommenterade nämligen att hon inte ser på tv. Orsaken är att tv har för snabbt tempo. Tanken är först aningen överraskande: är det inte webben och sociala medier som är ett kaotiskt informationsflöde som är omöjligt att ens få en överblick av, medan tv serverar ett välredigerat och genomtänkt paket, anpassat, modererat och kuraterat, som vi är vana att ta in och begripa?

@heikkiojala Joo, ei mulla mitään tv-vastaista ideologiaa ole. Se vain ei ”laitteena” tai mediana sovi mulle. Liian nopeatempoista.
— Jaana Huhta(@JaanaHuhta) June 2, 2013

Hon förklarade ännu vidare, att hon inte behöver ha en massa ljud och bild då hon tar del av information, utan att hon snabbast och enklast kan bilda sig en uppfattning om nyheter i textform.

@jpve @heikkiojala Haluan omaksua asiat omaan tahtiin. Enkä tarvitse esim. uutisiin kuvaa/ääntä vaan muodostan kuvat paremmin lukemalla.
— Jaana Huhta(@JaanaHuhta) June 2, 2013

Jaana Huhta är uppenbarligen en driven användare av sociala medier. Vad handlar detta om och vad kan det säga oss om mediernas framtid? För mig ter det sig nämligen alldeles uppenbart som något helt logiskt och konsekvent. I takt med att människor blir vanare vid webben, kommer allt flera människor att resonera som hon. Därför bör man ta hennes utsaga på allvar.

Om man tar en titt på Yle arenans populäraste program finns där inte väldigt många nyhetssändningar. Det populäraste faktaprogrammet är just nu den stora analysen av regeringens politik med över 11 000 påbörjade nedladdningar. Ett annat populärt nyhetsrelaterat program är A-studios intervju med Riikka Venäläinen med över 6 000 påbörjade nedladdningar. Det är en halvtimme långt. Korta nyheter har några hundra nedladdningar. Det är inte ett det mest efterfrågade formatet för nyhetsjournalistik. Information man vill ha med bred bandvidd, dvs mycket och kompakt information om, är människor som talar länge och som resonerar, analyserar, kritiserar och diskuterar. Då behöver man bedöma deras tonläge, exakta ordval, minspel, tvekan. Men det är en typ av informationskonsumtion som är krävande av två orsaker som hänger lite ihop: den kräver koncentration under en längre stund och den är samtidigt ensidig. I ett samtal där man är delaktig sugs man med, det kräver en annan typs koncentration än ett samtal där man är hänvisad till andra människors rytm och inte kan påverka samtalet.

Då det handlar om fakta erbjuder levande bilder möjlighet att se och höra relevanta och intressanta människors synpunkter eller också kan de fungera som bevismaterial. I tv-nyheter finns ändå ofta en hel del utfyllnadsbilder och tom information eller brus i form av folk som går och springer hit och dit, mer allmänna vyer eller nyhetsläsarens talande huvud, som egentligen inte ger oss så mycket info, men likväl kräver en massa "bandvidd" av våra sinnen och vår koncentration.

För mig är tröskeln rätt hög att klicka igång en video på webben. Det är en förhållandevis stor investering av uppmärksamhet med en relativt hög "riskfaktor", jämfört med att skanna genom en text och avgöra hur noga jag borde läsa den. Det kan ta flera minuter att bedöma om videon är värd att titta på överhuvudtaget. Det ger stress, mer stress än text. Jag håller alldeles med Jaana. Ju mer man blir van att filtrera och kontrollera information, desto kräsnare blir man och desto lugnare kan man ta det. Text vinner överlägset i effektivitet då det gäller att förmedla information, medan levande bilder och ljud har andra fördelar. Ljud kan man lyssna på medan man kör eller gör något annat eller i mörkret innan man somnar.

Webb-tv är fordrande för konsumenten. Det ska vara sjuttons bra före jag tittar på något och det ska vara något jag inte kan ta in bättre som text eller bara ljud. Levande bilder är krävande att konsumera. De ska ha verkligt mervärde och helst kunna konsumeras när jag har den lugna stunden jag behöver ha för att kunna fokusera. Och då vill jag helst från början vara säker på att det är mycket god kvalitet på det jag tänker ägna mig åt.