I dagens värld är hanteringen av digitala material i en nyckelroll också för universiteten. Webben och internet är våra kraftigaste distributions-, kommunikations- och marknadsföringskanaler. Digitala resurser är centrala inte bara som källor för forskning och kunskap genom informationssökning. Kompetens behövs också vid hantering av forskningsdata, uppgörandet av planer för forskningsdata, frågor om digital arkivering, digitalt publicerande och användning av digitala verktyg vid själva forskningen. De kräver nya kompetenser och inte minst närvaro av informationsspecialister som en del av själva processerna i kritiska skeden, redan i magistersundervisningen och början av varje forskningsprojekt. Det bör därför finnas sakkunniga och i forskning insatta informationsspecialister till tjänst för var och en som är verksam vid universitetet. I USA talar man om "inbäddade bibliotekarier". I takt med att studerande och forskare kan - och också ska - bli allt mer självgående då det gäller att söka information, bör bibliotekets resurser i högre grad sättas på integration av informationsförvaltning och kärnverksamheter, så att hantering av data sker enligt internationella standarder och på vetenskapligt hållbar grund, och så att resultaten tryggas och maximal spridning och samhällsnytta kan uppnås.
Jag anser att universitetsbiblioteken och deras verksamhet har en avgörande betydelse för hur universiteten klarar sig i den hårdnande konkurrensen. De olika rankningssystemen använder sig inte sällan av olika bibliometriska metoder, varför det är av mycket stor betydelse hur forskare hanterar sina forskningsresultat vid publicering. För vetenskaplig trovärdighet och internationell profilering är det av yttersta vikt att också hantering och publicering av data och resultat sker professionellt. Även inom humanistiska ämnen blir dessa frågor allt oftare aktuella, samtidigt som man delvis inom dessa discipliner saknar strukturer för och insikt om betydelsen av att hantera digitala material noggrant. Särskilt inom växande områden som digital humaniora är det därför viktigt att mycket aktivt från bibliotekens sida gå in med sin expertis, även där man inte alltid förstår att fråga efter den.
Det moderna universitetsbiblioteket är således "monikanavainen" inte bara genom att erbjuda goda digitala resurser och tjänster. Man måste också målmedvetet arbeta användarcentrerat och utnyttja all den kompetens som finns hos personalen genom den mest effektiva kommunikationsformen som finns: från människa till människa i team eller andra samarbeten, som inte är föreläsningar utan bygger på delaktighet i forskningsprojekt och handledning vid seminarier. Även lärare bör få handledning och hjälp med att publicera sina undervisningsmaterial med olika typer av licenser, så att de kan tillgängliggöras så mycket som möjligt. Universitet kan stärka sin internationella profil genom att effektivt använda sig av Open Access, Open Data och Linked Open Data, alla metoder som stärker synligheten och effektiverar det vetenskapliga arbetet inom det vetenskapliga samfundet och stärker dess verkan i hela samhället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar