Möten

Det är inte lätt att vara lett, fast det kan väl vara ballt. I synnerhet om man är kvinna i dagens Lettland är det ofta tufft. Riktigt tufft. Arbetslösheten i EU är kring 10 % i dag.  I Finland är den sju procent - i Lettland en av de högsta, över 15%. Det är högre än i Portugal. År 2009 rasade Lettlands BNP med nästan 18 %, en siffra utan like i europeiska sammanhang. Vad värre är, 38% av letterna hotas av fattigdom och marginalisering. Av tillgänlig statistik är den bara Rumänien och Bulgarien där läget är liknande gällande utslagning.

Det finns inte pengar i Lettland. På riktigt. Matpriserna har stigit många gånger mer än i Finland under de senaste åren. Vilken europeisk statistik man än tittar på, ser man att läget i Lettland är tufft. Familjer splittras på grund av utlandsarbete, och i Lettland är människohandel ett existerande och reellt problem. Enligt en färsk amerikansk rapport tvingas lettiska kvinnor till prostitution i Italien, Spanien, Irland, Cypern, Grekland, Nederländerna och Tyskland. Inte alla är utan familj, hemma kan finnas till och med mycket små barn, som sällan eller aldrig får träffa sina mammor. Också inom Lettland är i synnerhet unga flickor en allvarligt hotad grupp. Det är dyster läsning.

Det är 360 km mellan Helsingfors och Riga. Från Helsingfors är det nämare till Riga än till Vasa.

Därför är det egentligen inte så konstigt att det finns förbindelser över Östersjön, till det baltiska staterna, kontakter som når det lilla stenskastet vidare från Estland. Fast ofta känns det som att de övriga baltiska länderna i praktiken är rätt vita fläckar i livet och världen som ligger utanför den finska horisonten.  Marthaförbundet har i många år samarbetat med lettiska kvinnor. I Lettland finns i dag ett Marthacentrum, vars eldsjäl är Iluta Lace, som till och med lärt sig svenska i farten. Den finlandssvenska journalisten Ingrid Svanfeldt knöt under ett EU-projekt nära kontakt med Iluta och MartaCentrs, och genom Sjundeå Marthaförening och med stöd av Marthaförbundet, drev hon igenom en konsertturné för att samla medel till verksamheten i Lettland. Det finns en intervju som Ingrid gjort med Iluta på YouTube, den lönar sig att se.  Eftersom jag själv är aktiv i samma Marthaförening som Ingrid, har jag haft glädjen och nöjet att delta i projektet som för vår del kulminerade i går, då vi ordnade program för familjer på dagen och en konsert på kvällen på Sjundby gård. Till saken hör nämligen att Iluta är en mycket duktig musikartist, vilket minsann gjort insamlingen enklare.

Ur Sjundbys historia grävdes fram kontakter till Lettland, och miljön på Sjunby inbjöd till ett historiskt tema, med skattjakt, slottsspöket Hamten, folkmusik och god mat av marthorna. Lokala företag bistod och ett fantastiskt väder krönte dagen. Stämningarna är alltså glada, trots att vi är ganska många som har rätt trötta ben i dag, misstänker jag. Det var otroligt många marthor som ställde upp och jobbade i flera dagar, med gott humör, kreativitet och en organisationsförmåga som heter duga. Både yngre och äldre marthor hjälpte till att skapa en tillställning som jag tror gav de allra flesta gästerna mycket god valuta för pengarna, som tack vare sponsorering och understöd kan gå oavkortade till MartaCentrs. I Lettland ligger fokus i Marthaarbetet på samhälleliga frågor, kamp mot våld och ojämställdhet, och det kändes mycket bra för alla som var med, att kunna hjälpa lite. Dessutom kunde vi erbjuda många människor en positiv upplevelse, inte minst tack vare Margareta Segersvens välvilliga inställning, som gjorde att vi kunde låta oss inspireras av den fina miljön på Sjundby.

Ett annat möte än det mellan letter och finlansssvenskar ägde också rum under dagen, ett vardagligare, men ändå mer ovanligt här i södra Finland. I vimlet hörde jag någon fråga om skattjakten inte går på finska. Svaret var ett spontant "nej" och reaktionen från bägge sidor verkade lite överraskad.  Jag funderade över om helt finskspråkiga kan förstå att det inte är arrogans, elitism eller exklusivitet. Det är en situation de svenskspråkiga lever med varje dag och anpassat sig till, och sällan ens frågar efter att få göra saker på sitt modersmål. Det är en svår sak att förmedla, från en minoritet till en majoritet. Samtidigt som man vet att många är positivt och öppet inställda till svenskan, många av dem som bor i Sjundeå och talar finska hemma uppskattar det svenska inslaget i lokalsamhället, trots att kontakterna över språkgränsen inte alltid är helt enkla av många praktiska orsaker. Det är synd och något vi också kan jobba på. Sjundeås aktiva, fantastiska NyMarthors nästa drive, tomteparaden och invigningen av byns "julgata", kommer att vara ett projekt som tjänar det syftet. Förra årets tomteparad samlade flera hundra sjundeåbor av alla slag till ett gemensamt evenemang som hade stor betydelse efter alla tråkiga och mycket jobbiga politiska konflikter i kommunen, en period som nu lyckligtvis ser ut att gå mot sitt slut. Marthor kan, marthor kan göra skillnad, skapa välmående och stöda positiva fenomen i samhället.  - Och ja, före tomteparaden ska vi förstås ordna "Matpratet" också, och diskutera storköksmat med personal, kommuninvånare och politiker.  På finska och svenska, för vi äter ju samma mat, från samma kök.

Lettiska Marthaarbetet kan man stöda på olika sätt, genom donationer eller genom att delta i konserter och evenemang som ordnas den närmaste veckan på olika håll (se närmare i Marthas evenemangskalender).