Dag två på The Electronic Re-evolution - News Media in the Digital Age

I dag har jag fått höra om konkreta digitaliseringsprojekt och utveckling av processer för att samla in digitala material. Biblioteken börjar vakna till faktumet att livet skulle vara mycket enklare och effektivare om man kom åt att stöda tidningarna i bevaringen av digtala material, genom att exempelvis ombesörja deras tryckfiler, i stället för att mikrofilma papperstidningar. Bibliotek och mediehus kan uppnå otroliga synergieffekter genom samarbete gällande informationsförvaltning och digital arkivering. Då tidningarna har bättre koll på sina arkiv kan de också bättre utnyttja dem. Exempel från Danmark visade att tidningar kunnat öka sin försäljning betydligt genom att aktivt och kreativt utnyttja sina digitaliserade arkiv.

Det viktigaste inlägget gjordes av Bernard F. Reilly, som presenterade en grundlig analys av de förändrade flödena i medievärlden. Den baserade sig på en större utredning som gjorts vid Center for Research Libraries. Han underströk samma sak som i förbifarten kom fram i de olika fallpresentationerna, nämligen vikten av att försöka ta till vara och samla in all enorma mängd metadata som tillkommer hos mediehusen i deras olika system. I själva verket ville Reilly ta det hela ännu längre och överlåta också bevaring åt en del stora aktörer. Det är just denna typ av nytänk jag tycker vi behöver för att kunna hantera de digitala materialen. Som minnesorganisation bör man på allvar kunna gestalta hur annorlunda det digitala är och komma in i processerna i ett så tidigt skede som möjligt. Kunde det exempelvis betyda att man i stället för att hösta webbsidor för en del sajter kunde formulera en e-pliktleverans som baserar sig på kopiering av hela databaser? Eller som Reilly föreslog, att producenten förbinder sig att bevara och låta forskare använda materialet?

Vad gäller forskningsanvändning är vi tyvärr på väg åt direkt motsatt håll. Trots att man på Undervisnings- och kultuministeriet säger sig stöda forskningens tillgång till information  (tack till @Hakapaa för vinken), är Kopiosto på god väg med att driva fram licensavtal för forskningsbruk av material. Hur man egentligen resonerar är för mig dolt i totalt mörker. Om material får kopieras för eget bruk, vilket är exakt problemet och varför i all världen kan man inte klart och explicit skriva ut ett undantag för forskning i upphovsrättslagen? Är det så här man vill stöda forskning, innovation och informationssamhälle och vad det allt heter i festtalen? Läget är beklämmande, inte minst för att jag i grunden är en varm anhängare av immateriell rätt.

Vidare fick vi höra om intressanta problem och utmaningar man har med digitalisering av den mångspråkiga pressen i Singapore. Trevligt och upplyftande var de många samarbetsprojekt som är på gång mellan tidningar och bibliotek. Det finns tydligen ett ömsesidigt intresse som i slutändan kommer att gynna alla parter, inte minst allmänheten.