fredag 3 augusti 2012

Förbryllad

Hm. Om man bloggar saker som anses så kränkande eller annars olagliga att man blir dömd för dem, kan den dömda (åtminstone en tid) ge blanka strutsen i domen, medan däremot det Nationella webbarkivet, nationens minne för forskarna och eftervärlden, blockerar samma material. Forskare borde ju rimligtvis ha tillgång till materialet ändå, men så svårt som det är att komma åt webbarkivet överhuvudtaget, är det hela närmast sorglustigt. Eller förbryllande åtminstone. Eventuellt borde man inom våra arkiv och bibliotek våga tänka lite modigare från gång till gång. Vad jag vet kan vem som helst gå och låna Mein Kampf från Nationalbiblioteket, också.

Det är lustigt så farligt allt blir, så fort det är i digital form. Fast det är lika inlåst som ett traditionellt medium.

8 kommentarer:

  1. Tänkte på precis samma sak. Och enligt juttun i HS kan man sannolikt inte ens med specialtillstånd få komma åt materialet i framtiden.

    SvaraRadera
  2. Pekka Heikkinen6 augusti 2012 01:37

    Hej,

    först: vi förstör inte detta material. Också i framtiden kan nationalbiblioteket ge forskarna tillstånd att studera materialet.

    Det enda undantag är barn och våldpornografi. Till och med innehav av detta slags material är kriminaliserats.

    För det andra, digital is different, really. När det gäller tryckta materialet, nationalbiblioteket kan inte ses som en utgivare, till skillnad från webarkivet. Därför, när det gäller material som enligt domstolens beslut kränker någons heder, integritet, upphovsrätt osv. måste vi reagera liksom alla andra utgivare/publicist. Det spelar ingen roll om kränkning är relaterad till en enskilda människa eller människogrupp som i detta fall.

    Ursäkta mitt svenska..

    Pekka Heikkinen
    jurist, Nationalbiblioteket

    SvaraRadera
  3. Tack för ditt svar! Jätteroligt att du svarar så här. Megaplus i boken för NB och dig :))

    Distinktionen mellan utgivare och arkiv är intressant. Själv tycker jag inte NB på något sätt kan anses vara utgivare för ett material som inte finns på webben. Det måste gå att använda sunt förnuft och göra en normal etisk bedömning i såna här fall. I alla fall borde saken prövas, fast i domstol om nån absolut vill. Det vore viktigt att myndigheter följer en linje av maximal öppenhet och tillgänglighet, detta är väl också EU:s och regeringens linje. Risken finns att man genom att alltid välja det "säkra framom det osäkra" skapar kutymer, som är mycket skadliga för samhället. Så länge man verkar med allmännyttiga intressen och ingen direkt tar skada torde ersättningar och straff inte vara oskäliga. Dessutom måste också offentliga instanser vara färdiga att ta risken att utsättas för rättslig prövning i sådana fall då medborgarnas rätt till information annars är hotad eller hotar begränsas av kommersiella eller andra intressen. Nationalbiblioteket borde representera humanistens och forskningens integritet, och agera med framförhållning, strategiskt för bildning, demokrati och öppenhet.

    Huvudsaken är i alla fall att materialet faktiskt bevaras och finns för forskare.

    SvaraRadera
  4. Pekka Heikkinen6 augusti 2012 04:34

    Hej igen!

    det är självklart att det största möjliga öppenhet och tillgänglighet är vårt första uppgift. Men jag förstår inte hur vi kunde göra något slags av etisk bedömning i ett fall där det Högsta domstolen har givit sitt beslut?

    Hur skulle samhällen se ut, om det vore möjligt ;)

    Det här är inte ett etisk fråga, utan juridisk. Nationalbiblioteket ät inte ovanför lagen, och inte är bibliotekarna eller arkivister heller. Vi måste akta oss för detta slags av hybris, inte sant?

    Själv tycker jag att vi i bibliotekena borde så litet som möjligt ta ansvar för etisk bedömning i allmänhet - hur skulle vi vara speciellt utrustrade att ta ett sådant roll? Det bästä är att ge tillgång till allt som möjligt, innan domstolen möjligtvis säger annorlunda. Liksom i detta fall.

    Om jag försöker att illustrera fallet: om 7 päivää journalen får på något sätt nakenbilder om en människa (låt oss kalla henne Jessica)och publicerar dessa olovligt i journalen. Sedan, efter en prosess skulle domstolen döma tidskriften till böter och stadga att bilderna inte får spridas vidare. Tror du, att hon vore glad, om bilderna efter detta fortvarande vore tillgängliga för vem som hellst i bibliotekena omkring landet? Och inte bara för forskningen.. ;)

    Vi måste förs och främs skydda mänskliga rättigheterna, inte sant. Som sagt, det spelar ingen roll om frågan är on en individ eller många individer (somaler).

    Pekka

    SvaraRadera
  5. Mycket bra argumenterat. Jag har ju inte läst domen, och vet inte annars heller om jag är särskilt kompetent att uttolka den. Om domen är entydig, är det ju alldeles klart att man måste följa den. Som sagt: huvudsaken att materialet bevaras och är tillgängligt för forskare. - Fast jag är nog personligen inte alldeles enig om att det hypotetiska exempelfallet är helt analogt (jag har i o f s inte heller läst de omtalade bloggtexterna, men jag tycker fortfarande att det är en viss skillnad mellan allmänt hatskrivande, eller att exvis lägga ut någon annans privata inkomster eller epikriser på webben om de inte har ett samhälleligt intresse ....)

    Men visst är bibliotekarierna aktivister, inte för inte är väl vår överbibliotekarie ordförande i FAIFE! Då jag talade om bibliotekens etiska överväganden/risktagning var jag nog också inne på ett mer allmänt plan. Jag tänkte särskilt på den närmast absurt försiktiga linje man valt vad gäller upphovsrätter i Finland. Liksom den överförsiktiga hållningen vad gäller personregister, som verkligen skadar det finska informationssamhällets utveckling.

    Jag tycker att bibliotek, universitet och arkiv ska arbeta för fri bildning, fri forskning och fri tillgång till information. Det är ett etos som kräver att man tar personligt och institutionellt ansvar. Man kan aldrig lagstifta sig fri från ett moraliskt ansvar. Jag skulle inte vilja kalla det hybris att föra denna diskussion och ibland pröva gränser där det inte direkt skadar någon. Diskussionen är otroligt viktig och måste pågå. Därför är jag jätteglad och tacksam för att den också kan föras just här!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pekka Heikkinen7 augusti 2012 00:05

      Hej,

      kanske är det verkligen så att du som en lekman har större möjlighetena att i ditt argumentering lita på vad du själv tycker att vara etisk rigtigt eller inte.

      Vi som arbetar som professionella och måste ocså vara ansvariga för våra gärningar har mindre utrymme.

      Jag tror att diskussionen ÄR mycket viktigt men mi måste klart skilja när vi använder etiska och juridiska argumenter.
      Jag är säker på, att till och med Halla-aho är ännu i dag övertygad om att Högsta domstolens beslut var etiskt felaktig.

      Jag tror att vi är alldeles eniga när det gäller etiska bedömningar osv. Men
      som Lars D. Eriksson har sagt: "juristernas kör sjunger alltid i fängelset". När vi argumenterar som professionella är vi bundna till lagen, dombeslut, privata kontrakter osv. pinsamma saker.

      Pekka

      Radera
  6. Tack ännu en gång. Jag önskar er mod och lycka till. :)

    SvaraRadera