Om populärt skrivande

Människan gestaltar komplicerade sammanhang genom berättelser. I dem kan man beskriva olika aspekter på fenomen, relationer och processer. Det är ett för oss logiskt sätt att förenkla och förstå världen, inte minst ett sätt att komma utanför vår egen omedelbara upplevelsevärld. Genom en god historia kan ett för oss tidigare obegripligt perspektiv eller samband plötsligt te sig logiskt och rationellt.

En berättelse som handlar om människor (eller djur) ger oss identifikationsobjekt och fönster in i andra tider eller kulturer. Därför är det ett bra och enkelt sätt att inbjuda till läsning, att berätta om erfarenheter eller händelseförlopp, och presentera dem som meningsfulla, kanske dramatiska och spännande. I den klassiska retoriken kallas sådana för exempla. Det är litteraturens stora kraft, förmågan att locka till läsning och nya insikter.

En medryckande text erbjuder genast i början en erfarenhet, en känsla. Den väcker också nyfikenhet, frågor. Hur är det möjligt? Varför gick det så? Vad hände sedan? Skriver man en bok har man några sidor på sig att fånga läsaren. Skriver man på webben har man bara ett par meningar att använda innan läsaren överger en, om man inte lyckats väcka en reaktion. Högst.

Samtidigt är det mycket farligt att skriva berättelser. Det beror på att är väldigt lätt att skapa falska orsakssamband. Det är något man måste vara mycket, mycket försiktig med om man skriver populärvetenskaplig text. Det är inte utan orsak Kant ansåg kausaliteten höra till förnuftets strukturer, kategorierna. Den är en av de grundläggande egenskaper vi tillskriver vår värld i likhet med tid och rum. Att se orsak och verkan är ett sätt att förstå världen.

Inom vetenskapen hör ändå kausalitetssambanden till det allra svåraste. Några menar till och med att de är omöjliga att påvisa entydigt inom humaniora. Utmaningen är alltså att kunna skriva en logisk berättelse utan att ge sken av man har ett fullständigt svar på varför något hänt eller någon handlat på ett visst sätt.

Ändå är berättelsen som format att rekommendera att använda åtminstone bitvis i en populärvetenskaplig text. Att illustrera med intressanta exempel gör texten mer levande och den känns mer relevant för gemene läsare om den erbjuder identifikationsobjekt och narrativa element.