Kapitalfrågor

Diskuterade här om dagen med en kollega mitt i en organisationsförändring. Hon undrade hur mycket man egentligen borde beakta vad de inblandade och drabbade personerna helst vill jobba med. Utan att ens reflektera svarade jag att det ska vara utgångspunkten för hur organisationen och arbetsprocesserna läggs upp. Den mänskliga kapitalet är det viktigaste och endast på så sätt kan man utnyttja och utveckla folks kompetenser till max. Arbetsmotivationen är organisationens viktigaste enskilda resurs, den ger sedan återverkningar i kompetens och resultat. Det är min fasta övertygelse.

Det är klart att det har sina risker att bygga upp organisation utgående från enskilda personers kompetenser och intressen. I synnerhet som driftiga personer oftare tenderar byta arbetsgivare. (En utgångspunkt för mitt resonemang är förstås att man vill ha en organisation med drive.) Men i en bra organisation eftersträvar man också medvetet att skapa strukturellt kapital och att systematiskt dela kunskap. I en välfungerande organisation kan man också tänka om, omfördela arbetsuppgifter och omarbeta processer vid behov. Det blir alltså viktigt att vara noggrann med kunskapsförvaltningen, men att samtidigt vara flexibel.

Flexibilitet funkar endast när folk är motiverade och ser meningen och helheten med sitt arbete. Vi är alltså igen tillbaka vid arbetsmotivationen, som bäst understöds genom att människor har arbetsuppgifter de tycker om och har inflytande över.