Nu räcker det

Nu börjar forskarsamfundets tålamod med de vetenskapliga tidskrifternas makt och utpressningspolitik vara slut. Det gäller både ekonomiska intressen – hur mycket är vi färdiga att pruta på för att få tillgång till forskning som oftast är offentligt finansierad? – och maktstrukturer. I många långa decennier och sekler har vetenskapliga framsteg styrts och ibland kanske bromsats av olika refree-system och skolbildningar som byggt på de stora kostnaderna av att sprida sina rön och nya idéer.

I Finland sköts hanteringen av e-publikationer via FinELib-konsortiet. Det är ett resultat av den föregående taktiken då biblioteken stod ensamma i kampen mot förlagen. Då man försökte skapa en bättre förhandlingsposition gentemot förlagen genom att koncentrera också upphandlingen av e-tidskrifter. I praktiken är det Nationalbiblioteket som via FinELib erbjuder cirka 80% av världens e-tidskrifter till finska forskare och allmänhet. Utbudet har ökat kraftigt under de senaste åren och användningen av dem ökar stadigt bland forskarna.

I dag går närmare 70% av tidskriftspengarna till e-tidskrifter. E-publikationerna och olika referensdatabaslicenser svalde förra året 17 miljoner euro av bibliotekens pengar. Summan kan jämföras med att hela Nationalbibliotekets anslag år 2007 var snäppet under 19 miljoner. Denna summa inkluderar en mångfald av verksamheter och tjänster av nationell betydelse.

Nu har ändå droppen som fick bägaren att flyga i väggen fallit. Tidskriften Natures senaste prishöjning var av en så fräck kaliber att också forskarsamfundet vaknade. I Kalifornien har man gått in för att inte bara sluta prenumerera på tidskriften, utan också rekommendera forskare att inte publicera i den eller göra granskningsuppdrag. Eftersom det visat sig att Open Access-publicerande är minst lika viktigt för forskningens framsteg har man äntligen vågat ta detta steg. Hoppas andra har mod att följa efter.

Vilken glädjens dag för vetenskapen och kunskapsutvecklingen i vår värld!

Den som vill läsa mer kan bekanta sig med Jyrki Ilvas eller Dorothea Salos texter.