Uppföljning 26.9.2026

Statsbesöket som blev pannkaka

Det har planerats i månader och åter månader i minutiös detalj: Den store diktatorn från Kina på besök i Amerikas Förenta Stater. Trump som värd. Xi möttes av den amerikanska presidenten vid flyget. Oerhört. Nu ohört, och dåligt bevakat, eftersom Trump trassalt till det med de stora tv-bolagen. Inga ljudtekniker fanns på plats, medan pressfriheten måste valideras i domstol. Till och med Fox News stödde samarbetet och arbetsfördelningen med mediebolagen Trump försökte röka ut och vägrade rycka in.

 
Programmet gick sedan inte ut på att bekanta sig med amerikansk industri, kultur eller natur. Eller att förhandla om handelsavtal (eventuellt lite i något mellanrum) mitt i tullkriget eller militära konflikter. Till och med Fox kallade besöket "tomt". Trumps regim har inget att säga om till exempel Taiwan. Man har ingen insikt, ingen kunskap, nästan inga ambassadörer någonstans.

I stället förevisade Trump sin värld, vad som är verkligen viktigt för USAs president just nu: Vita huset, den nya helikopterlandningsplatsen, ny stenbeläggning och framför allt den halvfärdiga balsalen. Med tanke på hur mycket han talar om gräsmattor har han stenbelagt rätt mycket yta runt Vita Huset.

FN-möte

Medan stämningarna i Washington D.C. lär vara betryckta, är New York i ett optimistiskt läge: borgmästaren Mamdani sprider positiv anda och lyckas paketera sina program och beslut som fantastiska nyheter varje dag. Staden blev ju inte mindre relevant av att FN:s generalförsamling sammanträdde där förra veckan. Xi skippade mötet helt, Trump kom för att hålla ett av sina förvirrade, verklighetsfrånvända skryttal och resten av världens ledare försökte diskutera allvarliga problem. Sin vana trogen dök avgående kaliforniske guvernören Newsom upp för att på riktigt delta i möten och diskussioner.

Förutom Netanyahus tal och de svåra frågorna kring Gaza och Västbanken som väckte starka reaktioner, var den iranske presidenten Massoud Pezeshkians uppträdande en av de större händelserna. Amerikanerna marscherade ut medan Pezeshkian gav en iransk version av läget, som han också utvecklade i en intervju till Fox News. Trump, den store fredsmäklaren, hade i sitt tal närmast hotat Iran med kärnvapen. Kubanerna och iranierna marscherade ut under ett tal som annars verkar ha ignorerats av resten av publiken. Fast folk satt kvar, satt de dödstysta och avslöjade ingen respons.

Valspekulationer

En annan som utvecklat sina tankar utanför den egna bubblan är f.d. MAGA-fanatikern och Trumpanhängaren Tucker Carlson som på NPR gav en lång intervju där han sade rent ut att Trump borde avsättas direkt, att han är oförmögen att sköta sin uppgift. Carlson, som är mer medieperson än politiker, har lättare än mången republikan att ta avstånd från den impopuläre presidenten.

Opinionsundersökningarna visar allt mer katastrofala siffror för republikanerna. Kandidater städar bort uppgifter om Trump från sina kampanjsidor, men sätter dem tillbaka, då de inser att finansiering kan vara på fallrepet.

Det är ändå viktigt att komma ihåg att det ingalunda räcker att demokraterna har över hälften av rösterna. Trump fick precis lov att fortsätta med samlandet av väljardata och valsystemet gör i sig att de mer eller mindre fixade valdistrikten avgörs diskret. Det är därför mycket mer komplicerat än vem som leder i generella gallupar. För att få majoritet i senaten måste demokraterna vinna fyra nya säten. Det kräver att vinna i flera valdistrikt som senast vanns av Trump, i vissa fall med över 10%. I representanthuset handlar det egentligen om bara 3 av de 435 platserna, men mycket av valdistriktsfixandet är gjort med tanke på detta val.

Det är osannolikt att republikanerna kommer att besitta makten alla tre beslutsfattande institutioner efter valet. Vi kommer att få en splittring av makten, en motvikt till ideologin som gett presidenten obegränsad exekutiv makt. Vi kommer att ha någon som säger nej till Trump. Vad det leder till är svårt att säga.

Superintelligens

Trump har kommit på att AI är ett dåligt varumärke, eftersom det är i motvind. I stället vill han döpa om det till superintelligens. Lika lätt som att döpa om något random vattendrag eller berg ... är det ju inte.
Hur som helst har han ju fått det hela totalt om bakfoten. Det är ju inte den artificiella biten som är problemet. Det är intelligens som är den missvisande delen av termen. När hype-kurvan nu småningom börjar vända neråt, står det klart att det handlar om många olika saker, som ju inte har så mycket med intelligens att göra. Vi måste börja tala om stora (språk)modeller, maskininlärning och inferenstjänster. Det är inte en magisk hockuspockuslösning, utan en uppsättning metoder och teknologier att göra saker. De kan användas på olika sätt och det kräver kunskap och färdighet att göra det på ett sätt som genererar mervärde istället för att bara skapa nya direkta eller indirekta kostnader.

Jag önskar vi kunde begrava hela AI-termen igen för ett tag. Den dyker alltid upp då IT-utvecklingen tar steg som når över nyhetströskeln. Det är en etikett som för oinvigda täcker allt som man inte begriper, men som nog gör en hel del skada om man slipper analytiskt ta i saker. Som reglering eller etik. Superintelligens är ren fantasi.

Imageproblem

Trumpregimens bästa argument i valkampanjen är att hota med kommunism, marxism och socialism. Det är ändå lite svårt för Trump själv att vara helt övertygande på den punkten då han beundrar Mamdani och Xi med tindrande ögon. För att undvika missförstånd hos allmänheten släpptes i veckan en reklam om hur man ska älska Trump för att han så hårt bekämpar det vänsterextrema hotet i USA. Det väckte viss uppmärksamhet att annonsen är finansierad med skattemedel.

Presidentens prestationer under den kinesiska statsbesöket väckte också en ansenlig mängd kommentarer bland kritiska medier. Förutom svamlandet och fokus på renoveringsprojekten på det egna kontoret, hade Trump handskar på sig i värmen, hade mycket vinglande och ostadig gång osv., osv. Han är nog ett allt lättare offer, både för politiska motståndare och för tidigare anhängare som behöver komma på en armslängds avstånd från barlasten.