tag:blogger.com,1999:blog-31872141989538452552024-03-17T00:18:14.650-07:00EssetterJessica Parland-von Essenhttp://www.blogger.com/profile/17689726616158822515noreply@blogger.comBlogger904125tag:blogger.com,1999:blog-3187214198953845255.post-31191297988502692702024-03-16T03:11:00.000-07:002024-03-17T00:17:43.054-07:00Omdömet i processen<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><span style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><a href="https://www.flickr.com/photos/23909906@N05/8723643465" target="_blank"><img border="0" data-original-height="532" data-original-width="799" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhYY-JGjMSlacerUiVUdVF5GveGcaj6ibwIoXOwKrlv2igHkTLAwXG-5lBozQ6CD5U8vSjtDdar2DZQuRikYCRmrnDeqW9vij0-VnO3yCO_vHJwFCIWuKMsrmZRZeZr9l1ZEt7x_mw5ta82eMpziy1mKZ-6_AYTdMa1pteY6-9Lxw7P545IUPqB3rBCqeiX/s320/8723643465_acf32990dd_c.jpg" width="320" /></a></span></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><a href="https://www.flickr.com/photos/23909906@N05/8723643465" target="_blank"><span face="Inter, ui-sans-serif, system-ui, -apple-system, "Segoe UI", Roboto, Ubuntu, Cantarell, "Noto Sans", sans-serif, "system-ui", "Segoe UI", "Helvetica Neue", Arial, "Noto Sans", "Apple Color Emoji", "Segoe UI Emoji", "Segoe UI Symbol", "Noto Color Emoji"" style="color: #30272e; font-size: 14px; text-align: start;"><i>Runt Universitetsbibliotekets kupol sitter fyra symboliska fåglar från 1881: den skarpsynte örnen, den vaksamme tuppen, vishetens uggla och skönhetens svan. Dessa symboler för akademiska dygder är planerade av arkitekt Frans Sjöström och utförda av C.H. Carlsson och restaurerades senast 2013-15.</i><br />"</span><span face="Inter, ui-sans-serif, system-ui, -apple-system, Segoe UI, Roboto, Ubuntu, Cantarell, Noto Sans, sans-serif, system-ui, Segoe UI, Helvetica Neue, Arial, Noto Sans, Apple Color Emoji, Segoe UI Emoji, Segoe UI Symbol, Noto Color Emoji"><span style="--tw-border-spacing-x: 0; --tw-border-spacing-y: 0; --tw-ring-color: rgba(59,130,246,.5); --tw-ring-offset-color: #fff; --tw-ring-offset-shadow: 0 0 transparent; --tw-ring-offset-width: 0px; --tw-ring-shadow: 0 0 transparent; --tw-rotate: 0; --tw-scale-x: 1; --tw-scale-y: 1; --tw-scroll-snap-strictness: proximity; --tw-shadow-colored: 0 0 transparent; --tw-shadow: 0 0 transparent; --tw-skew-x: 0; --tw-skew-y: 0; --tw-text-opacity: 1; --tw-translate-x: 0; --tw-translate-y: 0; border-color: initial; border-image: initial; border-style: solid; box-sizing: border-box; font-size: 14px; text-align: start; text-decoration-color: inherit; text-decoration-style: inherit; text-decoration-thickness: inherit;">Helsinki National Library Dome</span></span><span face="Inter, ui-sans-serif, system-ui, -apple-system, "Segoe UI", Roboto, Ubuntu, Cantarell, "Noto Sans", sans-serif, "system-ui", "Segoe UI", "Helvetica Neue", Arial, "Noto Sans", "Apple Color Emoji", "Segoe UI Emoji", "Segoe UI Symbol", "Noto Color Emoji"" style=" color: #30272e; font-size: 14px; text-align: start;">" by </span><span face="Inter, ui-sans-serif, system-ui, -apple-system, Segoe UI, Roboto, Ubuntu, Cantarell, Noto Sans, sans-serif, system-ui, Segoe UI, Helvetica Neue, Arial, Noto Sans, Apple Color Emoji, Segoe UI Emoji, Segoe UI Symbol, Noto Color Emoji"><span style="--tw-border-spacing-x: 0; --tw-border-spacing-y: 0; --tw-ring-color: rgba(59,130,246,.5); --tw-ring-offset-color: #fff; --tw-ring-offset-shadow: 0 0 transparent; --tw-ring-offset-width: 0px; --tw-ring-shadow: 0 0 transparent; --tw-rotate: 0; --tw-scale-x: 1; --tw-scale-y: 1; --tw-scroll-snap-strictness: proximity; --tw-shadow-colored: 0 0 transparent; --tw-shadow: 0 0 transparent; --tw-skew-x: 0; --tw-skew-y: 0; --tw-text-opacity: 1; --tw-translate-x: 0; --tw-translate-y: 0; border-color: initial; border-image: initial; border-style: solid; box-sizing: border-box; font-size: 14px; text-align: start; text-decoration-color: inherit; text-decoration-style: inherit; text-decoration-thickness: inherit;">flamouroux</span></span><span face="Inter, ui-sans-serif, system-ui, -apple-system, "Segoe UI", Roboto, Ubuntu, Cantarell, "Noto Sans", sans-serif, "system-ui", "Segoe UI", "Helvetica Neue", Arial, "Noto Sans", "Apple Color Emoji", "Segoe UI Emoji", "Segoe UI Symbol", "Noto Color Emoji"" style="color: #30272e; font-size: 14px; text-align: start;"> is licensed under </span><span face="Inter, ui-sans-serif, system-ui, -apple-system, Segoe UI, Roboto, Ubuntu, Cantarell, Noto Sans, sans-serif, system-ui, Segoe UI, Helvetica Neue, Arial, Noto Sans, Apple Color Emoji, Segoe UI Emoji, Segoe UI Symbol, Noto Color Emoji"><span style="--tw-border-spacing-x: 0; --tw-border-spacing-y: 0; --tw-ring-color: rgba(59,130,246,.5); --tw-ring-offset-color: #fff; --tw-ring-offset-shadow: 0 0 transparent; --tw-ring-offset-width: 0px; --tw-ring-shadow: 0 0 transparent; --tw-rotate: 0; --tw-scale-x: 1; --tw-scale-y: 1; --tw-scroll-snap-strictness: proximity; --tw-shadow-colored: 0 0 transparent; --tw-shadow: 0 0 transparent; --tw-skew-x: 0; --tw-skew-y: 0; --tw-text-opacity: 1; --tw-translate-x: 0; --tw-translate-y: 0; border-color: initial; border-image: initial; border-style: solid; box-sizing: border-box; font-size: 14px; text-align: start; text-decoration-color: inherit; text-decoration-style: inherit; text-decoration-thickness: inherit;">CC BY-SA 2.0</span></span><span face="Inter, ui-sans-serif, system-ui, -apple-system, "Segoe UI", Roboto, Ubuntu, Cantarell, "Noto Sans", sans-serif, "system-ui", "Segoe UI", "Helvetica Neue", Arial, "Noto Sans", "Apple Color Emoji", "Segoe UI Emoji", "Segoe UI Symbol", "Noto Color Emoji"" style="color: #30272e; font-size: 14px; text-align: start;">.</span></a></td></tr></tbody></table><p><br /></p><p>I veckan var det <a href="https://www.kansalliskirjasto.fi/fi/tapahtumat/tiedon-tahden-knowledge-first-seminaari" target="_blank">festseminarium</a> på Helsingfors Universitetet och Nationalbiblioteket för att hedra Kristiina Hormia-Poutanen, som nu går i pension efter en lång karriär. Seminariet rymde många perspektiv på kunskap och vetenskaplig kommunikation. Det var framför allt jätteroligt att återse många kära vänner och bekanta jag mött och arbetat med under årens lopp, fast jag hann prata bara med en bråkdel av dem. Kristiina har för mig alltid framstått som en ledare som kunnat stöda expertis och sakkunskap. Hon har kunnat genomföra stora förändringar och bygga samarbeten på ett sätt som gjort att vårt Nationalbibliotek idag är starkt och modernt. Hon har också envetet arbetat för öppenhet och bildning.</p><p>Under dagen hörde vi många intressanta diskussioner och presentationer. Särskilt uppskattade jag <a href="https://researchportal.helsinki.fi/en/persons/krister-linden" target="_blank">Krister Lindéns</a> tankar om "artificiell intelligens". Han pekade väldigt tydligt på varför AI aldrig kan ersätta människan. Kort sagt: Vi behöver alltid dem som kan ställa de relevanta frågorna. En AI kan spotta ur sig hur mycket material och idéer som helst, men vad är relevant och vad är vettigt? Det handlar om den typen av praktisk och konkret (ut)värdering, som blir allt viktigare. Omdöme. Allt fler av våra "nyckeltal", impact factors och vad de allt heter blir allt mer irrelevanta och absurda. Den dag maskinerna både skriver, läser och sammanfattar forskning är alla H-index helt värdelösa. Egentligen är den dagen redan här. Mängden artiklar som publiceras är för stor, liksom hela forskningens informationssystem är, både redan och fortfarande, i kris. Vi opererar med gamla begrepp i ett system som är oändamålsenligt och stelt. Vi måste tänka om alltsammans från grunden. Det handlar om processer som behöver omarbetas. Men som <a href="https://libereurope.eu/" target="_blank">LIBER</a>s ordförande Julien Roche sade, förändringen tar tid. Det finns många som har ekonomiska intressen i att upprätthålla den nuvarande modellen.</p><p>Begreppet bildning nämndes ett antal gånger under dagen. Det var också något jag kom att tänka på då jag lyssnade på en <a href="https://philosophybites.libsyn.com/yascha-mounk-on-the-identity-trap" target="_blank">intervju med Yascha Mounch</a>. Han försvarade på ett mycket uppfriskande sätt vikten av yttrandefrihet. Det är också något jag själv tänkt på, på sista tiden. Varför verkar det som om så många har svårt att uthärda människor med åsikter, som skiljer sig från ens egna? Och varifrån kommer behovet att ständigt tillrättavisa andra? Kränkthetsretoriken är ett obildat otyg enligt mig, liksom <a href="https://bigthink.com/thinking/trigger-warnings-pointless-anxiety/" target="_blank">trigger-varningarna</a>. Till bildning hör självskrivet att man respekterar andra och reflekterar över vad och hur man resonerar och framför sina tankar. Men att försöka skapa en värld där ingen någonsin blir kränkt eller upprörd är helt orealistiskt och en rätt farlig väg att gå.</p><p>Eftersom kulturen, samhället och språket ständigt förändras är alla gränser flytande och kontextberoende. Att försöka begränsa eller förbjuda diskussioner och argument, i synnerhet inom konst eller forskning, är direkt farligt. Vi måste kunna diskutera öppet för att förstå varandra. Och vi måste använda oss av vårt eget omdöme i varje läge, eftersom varje situation är unik. Man måste vara medveten, kalla det <i>woke</i> den som vill, men det är något var och en bör rikta inåt, mot sig själv, i första hand. Bildning är just det. Saker som skapas, sägs och görs med respekt och med goda avsikter bör också få kommenteras och diskuteras öppet och konstruktivt, utan affekt. Omdöme är ett begrepp jag önskar renässans.</p><p><br /></p>Jessica Parland-von Essenhttp://www.blogger.com/profile/17689726616158822515noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3187214198953845255.post-62919725945142224352024-03-09T05:21:00.000-08:002024-03-09T05:21:50.972-08:00Att bräcka motstånd är att bräcka människor<p>Allt ledarskap inom hälsovården är inte uselt, men det verkar finnas en del av den varan, vilket är särskilt beklagligt om det krävs förändring och utveckling av verksamheten. Det lär ju vara fallet eftersom vi är mitt inne i en stor omstrukturering av hälsovården. Människor som arbetar inom vården gör ett enastående viktigt och ansvarsfullt arbete, varför det är alldeles speciellt oroande att <a href="hammasfreda@hammasfreda.com " target="_blank">läsa om undermåliga metoder som använts</a> i verksamhetsutvecklingen. Högt utbildade, dedikerade människor behandlas arrogant, som om de inte visste bättre eller kunde förstå om man talade med dem med riktiga argument.</p><p><i>Förändringsmotstånd</i> är ett av mina hatord. Det är egentligen ofta bara en ursäkt för otillräckligt ledarskap. Att inte kunna lyssna och ta emot frågor, möta och bejaka folks oro och stödja dem genom förändringen. Att inte gå i dialog, att inte göra folk delaktiga utan bräcka dem. Redan att säga att "vi tar frågorna senare" är att inte mötas i diskussion. Informationshunger är en naturlig reaktion och frågor är inte alltid kritik. Man behöver svar. Ett ärligt "vi vet inte ännu" är också ett alldeles dugligt svar. Det handlar om kommunikation och information. </p><p>En ovilja att svara på frågor föder misstro liksom andra situationer av skendialog. Folk känner snabbt på sig om man tar dem på allvar eller om man försöker skaffa mandat genom att "lyssna". Sådant kan vara mycket skadligt för en förändringsprocess. </p><p>Det är klart att det kräver tid och energi att göra förändringar. Att en del människor har svårt med osäkerhet. Att en del kanske helt enkelt inte kan eller vill vara med längre i en ny situation. Men öppenhet och ömsesidigt förtroende gör det hela mindre slitsamt. Kanske något naivt vill jag själv tro att alla gör så gott de kan, men ledningen har nog mer ansvar än andra. Också för vad utomstående konsulter gör. Det krävs både svar och ansvar. Respekt, kort sagt.</p><p>Man kommer till bästa resultat om all information, all kunskap och all erfarenhet som finns tas i bruk i en organisation. I en förändringssituation är det därför centralt att kommunicera varför en förändring är nödvändig och sedan sälja målsättningen: vart vill vi komma, vad blir bättre, hur påverkar förändringen just dig? Framför allt måste förändringen göras tillsammans.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi0YVLAcUeMO6PU0EvjkmbWfGcN5tdnpMMd9Sv7_lPGFiia6wryq-LnZlTzI18yWDPfgEemUWeWp2b8Va0jDm5kPgBKxs1a-BofZfDIvP0h1wmljRMxScEfXYGI12OVtXY_IjtR1eEiSD8AcG6GSG4X7tEicod96xxbEB6bcT4b3Z24yFWrGx9ISqYn1oqD/s800/4484509431_a402546927_c.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="600" data-original-width="800" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi0YVLAcUeMO6PU0EvjkmbWfGcN5tdnpMMd9Sv7_lPGFiia6wryq-LnZlTzI18yWDPfgEemUWeWp2b8Va0jDm5kPgBKxs1a-BofZfDIvP0h1wmljRMxScEfXYGI12OVtXY_IjtR1eEiSD8AcG6GSG4X7tEicod96xxbEB6bcT4b3Z24yFWrGx9ISqYn1oqD/s320/4484509431_a402546927_c.jpg" width="320" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="background-color: white; color: #30272e; font-family: Inter, ui-sans-serif, system-ui, -apple-system, "Segoe UI", Roboto, Ubuntu, Cantarell, "Noto Sans", sans-serif, "system-ui", "Segoe UI", "Helvetica Neue", Arial, "Noto Sans", "Apple Color Emoji", "Segoe UI Emoji", "Segoe UI Symbol", "Noto Color Emoji"; font-size: 14px; text-align: start;">"</span><a href="https://www.flickr.com/photos/8489692@N03/4484509431" rel="noopener noreferrer" style="--tw-border-spacing-x: 0; --tw-border-spacing-y: 0; --tw-ring-color: rgba(59,130,246,.5); --tw-ring-offset-color: #fff; --tw-ring-offset-shadow: 0 0 transparent; --tw-ring-offset-width: 0px; --tw-ring-shadow: 0 0 transparent; --tw-rotate: 0; --tw-scale-x: 1; --tw-scale-y: 1; --tw-scroll-snap-strictness: proximity; --tw-shadow-colored: 0 0 transparent; --tw-shadow: 0 0 transparent; --tw-skew-x: 0; --tw-skew-y: 0; --tw-text-opacity: 1; --tw-translate-x: 0; --tw-translate-y: 0; background-color: white; border: 0px solid; box-sizing: border-box; font-family: Inter, ui-sans-serif, system-ui, -apple-system, "Segoe UI", Roboto, Ubuntu, Cantarell, "Noto Sans", sans-serif, "system-ui", "Segoe UI", "Helvetica Neue", Arial, "Noto Sans", "Apple Color Emoji", "Segoe UI Emoji", "Segoe UI Symbol", "Noto Color Emoji"; font-size: 14px; text-align: start; text-decoration: inherit;" target="_blank">Egg Emoticons</a><span style="background-color: white; color: #30272e; font-family: Inter, ui-sans-serif, system-ui, -apple-system, "Segoe UI", Roboto, Ubuntu, Cantarell, "Noto Sans", sans-serif, "system-ui", "Segoe UI", "Helvetica Neue", Arial, "Noto Sans", "Apple Color Emoji", "Segoe UI Emoji", "Segoe UI Symbol", "Noto Color Emoji"; font-size: 14px; text-align: start;">" by </span><a href="https://www.flickr.com/photos/8489692@N03" rel="noopener noreferrer" style="--tw-border-spacing-x: 0; --tw-border-spacing-y: 0; --tw-ring-color: rgba(59,130,246,.5); --tw-ring-offset-color: #fff; --tw-ring-offset-shadow: 0 0 transparent; --tw-ring-offset-width: 0px; --tw-ring-shadow: 0 0 transparent; --tw-rotate: 0; --tw-scale-x: 1; --tw-scale-y: 1; --tw-scroll-snap-strictness: proximity; --tw-shadow-colored: 0 0 transparent; --tw-shadow: 0 0 transparent; --tw-skew-x: 0; --tw-skew-y: 0; --tw-text-opacity: 1; --tw-translate-x: 0; --tw-translate-y: 0; background-color: white; border: 0px solid; box-sizing: border-box; font-family: Inter, ui-sans-serif, system-ui, -apple-system, "Segoe UI", Roboto, Ubuntu, Cantarell, "Noto Sans", sans-serif, "system-ui", "Segoe UI", "Helvetica Neue", Arial, "Noto Sans", "Apple Color Emoji", "Segoe UI Emoji", "Segoe UI Symbol", "Noto Color Emoji"; font-size: 14px; text-align: start; text-decoration: inherit;" target="_blank">katerha</a><span style="background-color: white; color: #30272e; font-family: Inter, ui-sans-serif, system-ui, -apple-system, "Segoe UI", Roboto, Ubuntu, Cantarell, "Noto Sans", sans-serif, "system-ui", "Segoe UI", "Helvetica Neue", Arial, "Noto Sans", "Apple Color Emoji", "Segoe UI Emoji", "Segoe UI Symbol", "Noto Color Emoji"; font-size: 14px; text-align: start;"> is licensed under </span><a href="https://creativecommons.org/licenses/by/2.0/?ref=openverse" rel="noopener noreferrer" style="--tw-border-spacing-x: 0; --tw-border-spacing-y: 0; --tw-ring-color: rgba(59,130,246,.5); --tw-ring-offset-color: #fff; --tw-ring-offset-shadow: 0 0 transparent; --tw-ring-offset-width: 0px; --tw-ring-shadow: 0 0 transparent; --tw-rotate: 0; --tw-scale-x: 1; --tw-scale-y: 1; --tw-scroll-snap-strictness: proximity; --tw-shadow-colored: 0 0 transparent; --tw-shadow: 0 0 transparent; --tw-skew-x: 0; --tw-skew-y: 0; --tw-text-opacity: 1; --tw-translate-x: 0; --tw-translate-y: 0; background-color: white; border: 0px solid; box-sizing: border-box; font-family: Inter, ui-sans-serif, system-ui, -apple-system, "Segoe UI", Roboto, Ubuntu, Cantarell, "Noto Sans", sans-serif, "system-ui", "Segoe UI", "Helvetica Neue", Arial, "Noto Sans", "Apple Color Emoji", "Segoe UI Emoji", "Segoe UI Symbol", "Noto Color Emoji"; font-size: 14px; text-align: start; text-decoration: inherit;" target="_blank">CC BY 2.0</a><span style="background-color: white; color: #30272e; font-family: Inter, ui-sans-serif, system-ui, -apple-system, "Segoe UI", Roboto, Ubuntu, Cantarell, "Noto Sans", sans-serif, "system-ui", "Segoe UI", "Helvetica Neue", Arial, "Noto Sans", "Apple Color Emoji", "Segoe UI Emoji", "Segoe UI Symbol", "Noto Color Emoji"; font-size: 14px; text-align: start;">.</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="background-color: white; color: #30272e; font-family: Inter, ui-sans-serif, system-ui, -apple-system, "Segoe UI", Roboto, Ubuntu, Cantarell, "Noto Sans", sans-serif, "system-ui", "Segoe UI", "Helvetica Neue", Arial, "Noto Sans", "Apple Color Emoji", "Segoe UI Emoji", "Segoe UI Symbol", "Noto Color Emoji"; font-size: 14px; text-align: start;"><br /></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><span style="text-align: left;">Man kanske behöver ha sönder organisationen och till och med ändra på organisationskulturen om man ska göra om saker. Men man behöver inte knäcka människor i en förändring. Tvärtom ska man vara rädd om dem. De är ju de som ska göra förändringen och det kan vara tungt. </span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><span style="text-align: left;"><br /></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><span style="text-align: left;">Jag tror rädda ledare projicerar sin egen människosyn på människor omkring sig. Visst kan förändring vara jobbig, ofta är den det. Men man måste ju göra den tillsammans. Det kräver tid och omsorg.</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><span style="text-align: left;"><br /></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><span style="text-align: left;">Omelett kan vi säga till kameran.</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><span style="background-color: white; color: #30272e; font-family: Inter, ui-sans-serif, system-ui, -apple-system, "Segoe UI", Roboto, Ubuntu, Cantarell, "Noto Sans", sans-serif, "system-ui", "Segoe UI", "Helvetica Neue", Arial, "Noto Sans", "Apple Color Emoji", "Segoe UI Emoji", "Segoe UI Symbol", "Noto Color Emoji"; font-size: 14px; text-align: start;"><br /></span></div><br /><p><br /></p>Jessica Parland-von Essenhttp://www.blogger.com/profile/17689726616158822515noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3187214198953845255.post-53991458931706239202024-03-03T01:09:00.000-08:002024-03-03T01:09:05.581-08:00Digital transformation<p>Idag kunde man i <a href="https://www.hs.fi/mielipide/art-2000010261076.html" target="_blank">Hesari </a>läsa en insändare där Skatteverkets direktör påpekade, att man de senaste två decennierna effektiverat sin verksamhet ansenligt. De anställda är idag 20% färre, samtidigt som tjänsterna blivit mycket effektivare och bättre ur kundperspektiv. De nedskärningar som regeringen nu kräver kommer därför att synas som sämre kundservice, eftersom det är det enda stället man kan skära. </p><p>Det handlar om ett beklagligt mönster, där de som skött sig väl lätt bestraffas med ytterligare nedskärningar. Förutom eventuella högerpopulistiska orsaker, som när republikanerna i USA gör <a href="https://edition.cnn.com/2024/01/09/politics/irs-funding-republicans-abolish/index.html" target="_blank">kampanj</a> på att skära ner skattemyndigheternas budget och få sämre övervakning på det sättet, är den enda andra orsaken jag kan komma på för en dylik nedskärning i Finland, att man helt enkelt inte förstår vad digital transformation är och hur man med hjälp av denna effektiverar verksamhet. Som ledarskap kan man knappast tänka sig något sämre än att belöna dem som till prioriterat sina egna rutiner och existerande strukturer i nuvarande läge.</p><p>Digital transformation är en term man slängt med de senaste tio åren för att understryka att den informationsteknologiska brytningen handlar om något mer än att byta ut papper och telefon mot dator och webb. Det handlar om att alla processer förändras, om att teknologin och det nya mediet mognar i kulturell och ekonomisk betydelse. Det innebär att man genuint fokuserar på användare och deras behov: hur man på det effektivaste och enklaste möjliga sättet kan hjälpa dem till största möjliga mervärde. Det här leder i de flesta fall till att organisationer måste förändra sina processer radikalt. Den digitala kontexten gör att all verksamhet blir mera dynamisk. </p><p>I praktiken betyder det bland annat att man hjälper användare att göra smarta val, sådana val som de skulle göra om de hade tid och kunskap att sätta sig in i alla val de behöver göra, då de klickar sig igenom olika tjänster. Det kallas <i>nudging </i>eller puffning, och betyder inte att man fråntar människor valfrihet, utan att man erkänner det faktum att det <i>inte finns ett sätt att presentera olika alternativ som neutralt likvärdiga</i>. Forskning visar att det inte går. Vi påverkas alltid av hur olika alternativ presenteras för oss. Då man formger en tjänst har det alltså alltid en <i>etisk </i>dimension. Om man inte väljer användarens bästa som utgångspunkt, kan man tala om <i>sludge.</i> Det innebär att man antingen bara planerar dåligt eller planerar till sin egen fördel. Man ser det senare tyvärr väldigt ofta hos kommersiella aktörer. Försök till exempel ta personlig kontakt med en bank ...</p><p>Det som gör Skatteverkets exempel särskilt intressant är att man som myndighet lyckats förändra hur hela samhället fungerar. Förändringarna har gjort att alla företag och arbetsgivare i dag har varit tvungna att anpassa sin verksamhet mot effektivare processer som tjänar individen, arbetstagaren. Som myndighet har man dessutom kunnat se till att det finns lagliga grunder för att dela information på detta sätt. Inom hälsovården har man inte riktigt lyckats med liknande <i>nudging.</i> Där har människor fortfarande rätt att blockera processer med hänvisning till integritet på ett sätt som i värsta fall kan kosta dem livet. </p><p>Generellt sett är ändå de största utmaningarna sociala och systemiska. Organisationskulturen är avgörande liksom ledningens kompetens. Att genomdriva dylika förändringar kräver förståelse av övergripande arkitektur samt gott ledarskap. Just nu försöker man inom <a href="https://doi.org/10.37450/ht.107285" target="_blank">FPA</a> göra liknande förändringar. Det handlar om långa processer och prioritering av målmedveten förändringsutveckling i en värld som samtidigt är mycket skör och ibland oförutsägbar. Det kräver både öppenhet och delaktighet, men också målmedvetenhet och att ledningen förbinder sig till långsiktig utveckling och ger den en klar riktning i form av maximalt mervärde och nytta för kunderna.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhaLGzgfQLtW0E9Gt3Gj-MBV_MVYTCSh6gxrGngUo9O9Y1EXdokL2qyM8js8DyRMENSYSRqISBZmCM5Jcojch2AcJe32UbaTXcDnWFIwXolAAxBDL4Q2Ni9enSE-SwEajIkCZZ20rffxLD7JR_uNo3J_6Ut4tE4YVjuT3RpEYU-DmThM1Wtp-DHccieJPJb/s256/Fly_-_Delapouite_-_game-icons.svg.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="256" data-original-width="256" height="256" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhaLGzgfQLtW0E9Gt3Gj-MBV_MVYTCSh6gxrGngUo9O9Y1EXdokL2qyM8js8DyRMENSYSRqISBZmCM5Jcojch2AcJe32UbaTXcDnWFIwXolAAxBDL4Q2Ni9enSE-SwEajIkCZZ20rffxLD7JR_uNo3J_6Ut4tE4YVjuT3RpEYU-DmThM1Wtp-DHccieJPJb/s1600/Fly_-_Delapouite_-_game-icons.svg.png" width="256" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">Det klassiska exemplet av "puffande" är <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Urinal_target" target="_blank">den målade flugan i pissoaren</a>.</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="background-color: white; color: #30272e; font-family: Inter, ui-sans-serif, system-ui, -apple-system, "Segoe UI", Roboto, Ubuntu, Cantarell, "Noto Sans", sans-serif, "system-ui", "Segoe UI", "Helvetica Neue", Arial, "Noto Sans", "Apple Color Emoji", "Segoe UI Emoji", "Segoe UI Symbol", "Noto Color Emoji"; font-size: 14px; text-align: start;">"</span><a href="https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=144150312" rel="noopener noreferrer" style="--tw-border-spacing-x: 0; --tw-border-spacing-y: 0; --tw-ring-color: rgba(59,130,246,.5); --tw-ring-offset-color: #fff; --tw-ring-offset-shadow: 0 0 transparent; --tw-ring-offset-width: 0px; --tw-ring-shadow: 0 0 transparent; --tw-rotate: 0; --tw-scale-x: 1; --tw-scale-y: 1; --tw-scroll-snap-strictness: proximity; --tw-shadow-colored: 0 0 transparent; --tw-shadow: 0 0 transparent; --tw-skew-x: 0; --tw-skew-y: 0; --tw-text-opacity: 1; --tw-translate-x: 0; --tw-translate-y: 0; background-color: white; border: 0px solid; box-sizing: border-box; font-family: Inter, ui-sans-serif, system-ui, -apple-system, "Segoe UI", Roboto, Ubuntu, Cantarell, "Noto Sans", sans-serif, "system-ui", "Segoe UI", "Helvetica Neue", Arial, "Noto Sans", "Apple Color Emoji", "Segoe UI Emoji", "Segoe UI Symbol", "Noto Color Emoji"; font-size: 14px; text-align: start; text-decoration: inherit;" target="_blank">Fly - Delapouite - game-icons</a><span style="background-color: white; color: #30272e; font-family: Inter, ui-sans-serif, system-ui, -apple-system, "Segoe UI", Roboto, Ubuntu, Cantarell, "Noto Sans", sans-serif, "system-ui", "Segoe UI", "Helvetica Neue", Arial, "Noto Sans", "Apple Color Emoji", "Segoe UI Emoji", "Segoe UI Symbol", "Noto Color Emoji"; font-size: 14px; text-align: start;">" by </span><a href="https://delapouite.com/" rel="noopener noreferrer" style="--tw-border-spacing-x: 0; --tw-border-spacing-y: 0; --tw-ring-color: rgba(59,130,246,.5); --tw-ring-offset-color: #fff; --tw-ring-offset-shadow: 0 0 transparent; --tw-ring-offset-width: 0px; --tw-ring-shadow: 0 0 transparent; --tw-rotate: 0; --tw-scale-x: 1; --tw-scale-y: 1; --tw-scroll-snap-strictness: proximity; --tw-shadow-colored: 0 0 transparent; --tw-shadow: 0 0 transparent; --tw-skew-x: 0; --tw-skew-y: 0; --tw-text-opacity: 1; --tw-translate-x: 0; --tw-translate-y: 0; background-color: white; border: 0px solid; box-sizing: border-box; font-family: Inter, ui-sans-serif, system-ui, -apple-system, "Segoe UI", Roboto, Ubuntu, Cantarell, "Noto Sans", sans-serif, "system-ui", "Segoe UI", "Helvetica Neue", Arial, "Noto Sans", "Apple Color Emoji", "Segoe UI Emoji", "Segoe UI Symbol", "Noto Color Emoji"; font-size: 14px; text-align: start; text-decoration: inherit;" target="_blank">Delapouite</a><span style="background-color: white; color: #30272e; font-family: Inter, ui-sans-serif, system-ui, -apple-system, "Segoe UI", Roboto, Ubuntu, Cantarell, "Noto Sans", sans-serif, "system-ui", "Segoe UI", "Helvetica Neue", Arial, "Noto Sans", "Apple Color Emoji", "Segoe UI Emoji", "Segoe UI Symbol", "Noto Color Emoji"; font-size: 14px; text-align: start;"> is licensed under </span><a href="https://creativecommons.org/licenses/by/3.0/?ref=openverse" rel="noopener noreferrer" style="--tw-border-spacing-x: 0; --tw-border-spacing-y: 0; --tw-ring-color: rgba(59,130,246,.5); --tw-ring-offset-color: #fff; --tw-ring-offset-shadow: 0 0 transparent; --tw-ring-offset-width: 0px; --tw-ring-shadow: 0 0 transparent; --tw-rotate: 0; --tw-scale-x: 1; --tw-scale-y: 1; --tw-scroll-snap-strictness: proximity; --tw-shadow-colored: 0 0 transparent; --tw-shadow: 0 0 transparent; --tw-skew-x: 0; --tw-skew-y: 0; --tw-text-opacity: 1; --tw-translate-x: 0; --tw-translate-y: 0; background-color: white; border: 0px solid; box-sizing: border-box; font-family: Inter, ui-sans-serif, system-ui, -apple-system, "Segoe UI", Roboto, Ubuntu, Cantarell, "Noto Sans", sans-serif, "system-ui", "Segoe UI", "Helvetica Neue", Arial, "Noto Sans", "Apple Color Emoji", "Segoe UI Emoji", "Segoe UI Symbol", "Noto Color Emoji"; font-size: 14px; text-align: start; text-decoration: inherit;" target="_blank">CC BY 3.0</a><span style="background-color: white; color: #30272e; font-family: Inter, ui-sans-serif, system-ui, -apple-system, "Segoe UI", Roboto, Ubuntu, Cantarell, "Noto Sans", sans-serif, "system-ui", "Segoe UI", "Helvetica Neue", Arial, "Noto Sans", "Apple Color Emoji", "Segoe UI Emoji", "Segoe UI Symbol", "Noto Color Emoji"; font-size: 14px; text-align: start;">.</span></div><br /><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p>Jessica Parland-von Essenhttp://www.blogger.com/profile/17689726616158822515noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3187214198953845255.post-88857627622977198892024-02-25T08:49:00.000-08:002024-02-25T08:50:39.085-08:00Throwback<p>Av förekommen anledning, som jag inte nu går inpå dess mera (<a href="https://www.bragespressarkiv.fi/">Pressarkivet kommer att ta ytterligare ett steg mot undergången om en dryg månad</a>) har jag denna helg ägnat mig i huvudsak åt åren 2011-15 i mitt liv. Det var en innehållsrik tid. I dryga tre års tid jobbade jag som en galning för att rädda Pressarkivet. <a href="https://essetter.blogspot.com/2014/08/om-jag-inte-vore-sa-trott.html" target="_blank">Det var en kamp mot väderkvarnar</a>, för det var redan bestämt att arkivet skulle bort och det var omöjligt att rubba tagna beslut. Men i tre års tid såg jag potentialen, lösningarna och vad som kunde ha varit möjligt och jag använde all min kreativitet och energi för att föra fram visionen. En vision som jag fortfarande, snart ett decennium senare står fast vid. Jag fick mycket stöd av många människor, men ingen beslutsfattare vågade ta de steg som behövts eller så förstod de inte vad jag sade. Eller så var de bara oense med mig. Men jag är ändå ännu i dag av den åsikten att de som förstod digitalisering förstod vad jag menade. Det handlar inte bara om att tidningarna finns tillgängliga, det handlar om kuratering och förädlande av information. Min vision handlade nämligen också om mycket annat, om det finlandssvenska medielandskapet, <a href="https://www.bonniernews.se/post/bonnier-news-koper-hss-media" target="_blank">som också det nu går in i en ny era</a>. Vet inte hur det skulle se ut idag om man vågat satsa mer på samarbete gällande digitala plattformar då. Kanske det skulle ha gått såhär i alla fall.</p><p><br /></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi33UKKUJWhmQXq77jx__zliUOAxRNALwhH4VnFMURynnCToN7-Jx9kzCJEVMsDjQoE9FgUmGWQ2-yQuRXFq1DTJJahyyS0Yi2DwnrlUvPCtIUOgiIqRT93iPh4y-GMZzMIhXYXnRZS32UiotN7MzrPBAuRB3I5t062msFrh_JBBxg6Kz82WhmH23pTUWHk/s2048/Bragesp16.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi33UKKUJWhmQXq77jx__zliUOAxRNALwhH4VnFMURynnCToN7-Jx9kzCJEVMsDjQoE9FgUmGWQ2-yQuRXFq1DTJJahyyS0Yi2DwnrlUvPCtIUOgiIqRT93iPh4y-GMZzMIhXYXnRZS32UiotN7MzrPBAuRB3I5t062msFrh_JBBxg6Kz82WhmH23pTUWHk/s320/Bragesp16.jpg" width="240" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>På Brages Pressakiv 2012.</i></td></tr></tbody></table><br /><br /><div>Jag upplever lite samma känsla i mitt arbete just nu. Jag upplever att jag har lösningar på problem som är mycket omfattade och komplicerade, som nu handlar om digital transformation inom forskningen. Men eftersom problemen är komplexa, är också lösningarna det. Det handlar om långa processer som måste drivas igenom. Och det handlar inte om att man måste ändra it-system. Det handlar om att man måste ändra på kultur, språk och tankemönster. Lyckligtvis har jag enormt duktiga och inspirerande kolleger, som kan massor av saker jag själv inte just förstår. Men ibland känner jag mig frustrerad. Det är ibland svårt att kommunicera till beslutfattare och intressenter.</div><div><br /></div><div>Jag vet inte om det beror på att jag nu är i en annan bransch eller på att världen förändras, men idag kan man inte vänta sig att någon läser en text längre än en A4. Allt måste komprimeras till franska streck på en power point eller en pitch på 10 minuter. Historikern känner sig berövad på sitt främsta verktyg, narrativet, de långa kedjorna av argument, förklaringarna. Som arbetande inom ett mycket specialiserat område är jag dessutom ofta osäker på vad publiken kan väntas kunna och känna till. Akronymerna bara trillar ur mig, ofrivilligt. En förbannelse det också, en kamp om språket.</div><div><br /></div><div>I det här läget känner jag ofta, att komplexa saker är lättare att rita än att förklara. Jag vet inte hur effektivt det är egentligen, om någon hinner titta längre på än bild än 10 sekunder. Men det är ändå mer info man kan förmedla med en bild på ett ögonblick, än genom text. Jag inser att jag nog försökte med samma saker då, för 10 år sedan. Jag ordnade seminarier, höll föredrag, skrev massor av kortare och längre inlägg, gjorde presentationer med visualiseringar.</div><div><br /></div><div>Hur kan det vara så svårt? Eller är det bara jag som har fel? Försöker ta det en sak åt gången. Väntar fortfarande på kursen i infografik jag ska gå, den blir hela tiden uppskjuten på grund av lågt intresse. Kanske är jag efter min tid. Men jag försöker nu i alla fall öva på att analysera och komprimera, en sak åt gången. Mitt medium har blivit <a href="https://www.linkedin.com/in/jessicaparlandvessen/" target="_blank">LinkedIn</a>, men jag tänkte att skriva lite på svenska här kunde göra gott också. Så jag kanske återupptar bloggandet lite. Får se.</div><div><br /></div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgmHd5_PzES9LE0M9HOCqhoFa3z6ylcnWZ12N4ZnCPtL2SwN2mfjfcnBxYbl3I2uHd2VcRNpb2lCvDnuJY7bUE3o5EKIBcf-9rd_n5dqC7ipfMY7RPUxqw-nMxSqlDPnGTzqg1Ib15rLQOB8edBHPbdHIsgUnuck6KxtwrPwPdtJjJ4j1E_db7ulEmkQvVc/s1654/OKR.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1332" data-original-width="1654" height="259" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgmHd5_PzES9LE0M9HOCqhoFa3z6ylcnWZ12N4ZnCPtL2SwN2mfjfcnBxYbl3I2uHd2VcRNpb2lCvDnuJY7bUE3o5EKIBcf-9rd_n5dqC7ipfMY7RPUxqw-nMxSqlDPnGTzqg1Ib15rLQOB8edBHPbdHIsgUnuck6KxtwrPwPdtJjJ4j1E_db7ulEmkQvVc/w320-h259/OKR.png" width="320" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><i>I den här bilden komprimerade </i><i>jag John Doerrs bok Measure What Matters. </i></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><i>Det var inte så svårt, så ibland funkar nog vår tids kommunikation tvärtom och är väldigt pratig. </i></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><i>Kanske det behövs som motvikt. (fan, kanske det är böcker jag borde babbla fram ...?)</i></div><br /><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><p><br /></p></div>Jessica Parland-von Essenhttp://www.blogger.com/profile/17689726616158822515noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3187214198953845255.post-61079394627410476192024-02-11T00:48:00.000-08:002024-02-11T00:48:26.693-08:00Har de sociala medierna varit en katastrof? <p>Det är snart femton år sedan jag startade den här bloggen. Sedan dess har effekterna av mediernas digitalisering börjat synas. Man brukar säga att man tenderar överskatta effekterna av teknologisk utveckling på kort sikt och undervärdera dem på lång sikt. Nu kanske man redan vågar säga något om förändringarna på längre sikt?</p><p>Året då Essetter startade, 2009, var till exempel de mest populära tv-serierna producerade av stora amerikanska tv-bolag som ABC eller NBC, medan det i dagens läge är finansierade av företag som Netflix och HBO. I stället för långa räckor av ett-avsnitt-i-veckan-säsonger, ser vi idag en mycket större diversitet av produktionsbolag som gör korta säsonger. De bästa serierna håller mycket hög kvalitet och en positiv sida av den nya modellen är att serierna som får bred distribution kommer från många olika länder. Men visst sitter många yrkesgrupper i USA mycket hårdare till idag, vilket märktes också som strejker förra året. Effekterna är också ekonomiska och sociala, det visste man tidigt. </p><p>Inom musikbranschen har strömningstjänsterna förändrat affärsmodellerna kraftigt. Vad gäller audio i övrigt var en del radiostationer rätt tidiga med att införa on-demand-tjänster. Kanske det kunde kallas personliga prenumerationer på svenska? Ett stort steg var när Apple inkluderade pod-flöden i sin iTunes-app och -affär, vilket skedde redan 2005. I dag tror jag de flesta seriösa radiokanaler och -program publicerar poddar, medan flödet på ångradion har sin funktion för en del publik. Men tanken att man för att ta del av ett visst innehåll skulle vara tvungen att röja tid i kalendern måste ändå te sig allt mer underlig för de flesta. Idag har vi tittarens, lyssnarens och läsarens marknad. Och konkurrensen är hård, eftersom inte bara professionella aktörer tävlar på samma marknad. Portvakter finns på vissa arenor, som tv, men även inom video finns en annan arena, dvs. Youtube, där kontrollen är minimal och innehållet gratis för åskådaren. För producenterna är villkoren ändå krassare än många kanske inser, då plattformen kan sätta in reklam och ta reklaminkomsterna med stora rättigheter.</p><p>Jag har funderat en del på hur det nya samhället egentligen ser ut och hur rätt eller fel mina egna tankar för drygt tio år sedan var. Jag hade en rätt optimistisk syn på hur webben och de sociala medierna kunde möjliggöra kreativt samarbete. Jag avfärdade också delvis kritik mot sociala medier med att människor i alla tider haft missuppfattningar och underliga åsikter, och att oron handlade om att de på webben blir synliga. Detta var också situationen under en tid, då människor faktiskt webben på utsattes för åsikter de inte annars stötte på. I viss mån står jag nog fast vid mina åsikter, även om forskning visat att algoritmerna har kraftiga styrande effekter som <i>de facto </i>driver fragmentering och polarisering mycket starkare än vad jag någonsin insåg vara möjligt. Utvecklingen har lett till att jag själv i praktiken övergett de flesta plattformarna. Jag känner en informations- och skärmtrötthet som gör att jag värjer mig från dessa strömmar på fritiden och även professionellt utnyttjar dem med eftertänksamhet. Jag njuter av att träffa människor och att kunna reglera flödet av information som flimrar förbi. Det är en av orsakerna till att jag helt låtit bli TikTok. Jag känner från djupet av min själ att det är just det jag inte behöver. Och lyckligtvis har jag idag råd att låta bli att haka på nyheter. Jag inser att det finns stora, både kulturellt och ekonomiskt viktiga, domäner jag inte känner till, inte minst spelvärlden.</p><p>Audio är däremot en stor tillgång. Det är en annan modalitet än de flimrade skärmarna. Informationen är mer förankrad i personer, röster. Dess hastighet och mängden information som sköljer över en är begränsad. Om man, som jag, inte reglerar hastigheten någonsin, har man tid att tänka, processa och ta emot. Man kan följa långa resonemang och är inte heller frestad och hoppa över några rader eller sidor, då själva apparaten är inte synlig, reglagen är inte till hands. Det ger ett lugn att tänka.</p><p>Så på sätt och vis har det gått just som jag tänkte för femton år sedan. Mycket information är idag öppen och tillgänglig, även forskning. Det finns fantastiskt fina innehåll på webben. Samtidigt är resultatet ändå inte som jag tänkte mig. Precis som alltid, blir verkligheten ändå annorlunda än man trodde. Jag vet inte om jag känner sorg eller besvikelse inför de negativa sidorna av digitaliseringen. Egentligen är jag nog som helhet mer positiv än negativ: webben och internet är helt klart oumbärliga om mänskligheten skall klara av att stoppa klimatförändringen och kunna hantera dess konsekvenser. </p><p>Vi behöver den snabba vetenskapliga utvecklingen vi sett prov på detta sekel. Den har möjliggjorts av webben och digitaliseringen. Vi behöver stora förändringar i samhällsstrukturer och opinioner, de är så enorma att de behöver webben. Vi behöver data, information och kunskap, men vi behöver också fästa uppmärksamhet på kuratering, äkta kritik och kvalitet. Vi behöver som globalt samhälle förmågan att hantera allt detta. Vi behöver data- och informationsspecialister av många slag, vi behöver pedogoer, journalister och forskare, vi behöver företagsägare och -ledare som är klarsynta och vågar investera och vi behöver beslutsfattare som förstår betydelsen av allt detta. </p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p>Jessica Parland-von Essenhttp://www.blogger.com/profile/17689726616158822515noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3187214198953845255.post-57774686254891046782023-04-15T01:34:00.004-07:002023-04-15T01:34:50.678-07:00Liv bland miljarder planeter?<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgaSjpGhoO98wep5f5qmy44rZzqQ2NQunZHEOhxxOf7GS8FA6BoG5YiePqi0xpUvcyLm5PP6S2vh0YKuXkL-p1iWSI49kX_Q2gQFUGKk9VY8h4k9k_zqqP-ThOyKeXjmsRpWYbkrZYjNneAx0V8s3Xn92fmb2eytc_ECAEaaDAr8Rqf-iOoJdAlQ84cRg/s2000/52690101222_6dc2106ae8_k.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="NASA’s Webb Uncovers New Details in Pandora’s Cluster" border="0" data-original-height="1521" data-original-width="2000" height="304" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgaSjpGhoO98wep5f5qmy44rZzqQ2NQunZHEOhxxOf7GS8FA6BoG5YiePqi0xpUvcyLm5PP6S2vh0YKuXkL-p1iWSI49kX_Q2gQFUGKk9VY8h4k9k_zqqP-ThOyKeXjmsRpWYbkrZYjNneAx0V8s3Xn92fmb2eytc_ECAEaaDAr8Rqf-iOoJdAlQ84cRg/w400-h304/52690101222_6dc2106ae8_k.jpg" title="Stjärngruppen Pandora fotad av James Webb-teleskopet" width="400" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><a href="https://www.flickr.com/photos/nasawebbtelescope/52690101222/in/album-72177720305127361/" target="_blank">Stjärngruppen Pandora fotad av James Webb-teleskopet 2023.</a></td></tr></tbody></table><br /><div>För ett drygt år sedan <a href="https://exoplanets.nasa.gov/news/1702/cosmic-milestone-nasa-confirms-5000-exoplanets/" target="_blank">bekräftades</a> upptäckten av den femtusende exoplaneten. När Nils Mustelin gav ut sin bok <i>Liv bland miljarder stjärnor </i>1978 var det fortfarande bara en stark hypotes att det ens skulle finnas andra solsystem i universum, men Mustelin hann uppleva de första upptäckterna av dem. De första svaga bevisen kom 1984, då man upptäckte <a href="https://exoplanets.nasa.gov/alien-worlds/historic-timeline/#first-planetary-disk-observed" target="_blank">en planetskiva kring stjärnan Beta Pictoris </a> I början var ändå metoderna att hitta planeter i huvudsak indirekta, eftersom bilderna inte var tillräckligt skarpa för att kunna urskilja enskilda planeter. Under 1990-talet kunde man ändå räkna ut att de måste finnas planeter runt vissa stjärnor, men det var först kring sekelskiftet som man kunde observera en planet passera framför en stjärna. Hubbleteleskopet spelade en viktig roll i forskningen och i början av seklet kunde man göra de första analyserna av en exoplanets atmosfär. Idag är fotografier den vanligaste metoden att hitta nya planeter, vilket också ger just möjligheter till närmare analys av deras sammansättning.</div><div><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgc9w18-m67bPfNavUzZz-Ie-IJYhdHW_yrcYiPS7S2CR2yy27Me4N77YnmMtCoZd6iFTG9Ac2szl5iyfTpfzlTgQ3raETmhi_p4-0dobK8ysZ3lh_eaW48o4tE9CKwOorSqeFIL6MFihE5tI8kazVR9rIGTJusPxmI99eU1oWOjb1YirBZWDT6mKk3LQ/s800/52764593578_db8da6edc7_c.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="491" data-original-width="800" height="245" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgc9w18-m67bPfNavUzZz-Ie-IJYhdHW_yrcYiPS7S2CR2yy27Me4N77YnmMtCoZd6iFTG9Ac2szl5iyfTpfzlTgQ3raETmhi_p4-0dobK8ysZ3lh_eaW48o4tE9CKwOorSqeFIL6MFihE5tI8kazVR9rIGTJusPxmI99eU1oWOjb1YirBZWDT6mKk3LQ/w400-h245/52764593578_db8da6edc7_c.jpg" width="400" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><a href="https://www.flickr.com/photos/nasawebbtelescope/52764593578/in/album-72177720305127361/" target="_blank">James Webb -teleskopets fantastiskt skarpa bilder har öppnat<br /> för noggranna analyser av planeter.</a></td></tr></tbody></table><div><br /></div></div><div>Nils Mustelin var samtida med<a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Cosmos:_A_Personal_Voyage" target="_blank"> Carl Sagan</a> och<a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Drake_equation" target="_blank"> Frank Drake</a>, men han var också en självständig tänkare då det gällde att begrunda möjligheter till liv på andra håll i universum. När jag läser om nya rön kring andra solsystem och deras<a href="https://exoplanets.nasa.gov/discovery/exoplanet-catalog/" target="_blank"> planeter</a> går mina tankar ofta till Mustelin och den iver och glädje han antagligen skulle känna inför all denna nya information.</div><div><br /></div><div>En sak som kanske skulle ha överraskat honom är däremot att vi igen på allvar utreder möjligheter till liv i vårt eget solsystem. Igår startade en ny europeisk mission<a href="https://www.esa.int/Science_Exploration/Space_Science/Juice/ESA_s_Juice_lifts_off_on_quest_to_discover_secrets_of_Jupiter_s_icy_moons" target="_blank"> Jupiter Icy Moons Explorer (Juice)</a> mot jätteplaneten i detta syfte, och den är <a href="https://www.jpl.nasa.gov/missions/europa-clipper" target="_blank">inte den enda</a>. På 1980-talet baserade man sina analyser om vårt eget solsystem långt på Voyager-missionerna under senare hälften av 1970-talet. Chansen för liv på Mars var också avskriven sedan länge. Man bedömde då att Jupiters månar sannolikt var för kalla för att härbärgera något liv. Men rymdsonden Galileo bekräftade på 1990-talet att månen Europa faktiskt har en subglaciär ocean, som i kombination med en kärna av andra ämnen kan skapa <a href="https://solarsystem.nasa.gov/moons/jupiter-moons/europa/overview/" target="_blank">förutsättningar för liv.</a> Vi har också under de senaste decennierna lärt oss mera om s.k. <a href="https://www.nature.com/articles/35059215" target="_blank">extremofiler,</a> alltså liv under mycket annorlunda omständigheter än man tidigare väntat sig här på jorden. Nu är tanken på liv i vårt solsystem inte omöjlig. </div><div><br /></div><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgju3W-a-X-FPZe8KYwB8DaklheM7CuPkhfUp936LvIHQOQ5uvufs1B1AYFq6lDf3tB89YLMaGrSmCPt3fuPExr-ObnFp148DsU7hNRaqU87jxEj1G9Bb0v2fWA293RIPdFeM3HBOiqoyG-jhhM35aXkAooLeU6jBDevTmpgVr5-1fUsLVlej3pHbEEYg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="" data-original-height="720" data-original-width="1280" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgju3W-a-X-FPZe8KYwB8DaklheM7CuPkhfUp936LvIHQOQ5uvufs1B1AYFq6lDf3tB89YLMaGrSmCPt3fuPExr-ObnFp148DsU7hNRaqU87jxEj1G9Bb0v2fWA293RIPdFeM3HBOiqoyG-jhhM35aXkAooLeU6jBDevTmpgVr5-1fUsLVlej3pHbEEYg" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Galileo avslöjade att Jupiters månar inte var så kalla man trott. <br /><a href="https://solarsystem.nasa.gov/resources/1039/galileo-sees-io-erupt/" target="_blank">Vulkanutbrott på Io</a> (1997). </td></tr></tbody></table><br />Varför skriver jag om detta? Därför att rymdforskningen för mig utgör det kanske klaraste exemplet på att det finns beredskap och intresse för grundforskning. Man satsar enorma resurser på att skapa nu kunskap och att försöka förstå vår värld utan omedelbara nyttokrav. Rymdforskningen är liksom fysiken ett område där man, kanske just därför att det till stora delar är altruistisk grundforskning (trots militära och politiska kopplingar till vissa delar) är ett område där man av tradition jobbar både <a href="https://data.nasa.gov/" target="_blank">öppet och dataintensivt</a>. Det är knappast en slump att det är NASA som utvecklat koncepten för långsiktigt bevarande av data och öppet delar data och information med sig. <div><br /></div><div>Rymdforskningens framsteg är också tydliga och man satsar mycket på att kommunicera dem till en större allmänhet. Vad jag hoppas är att man också i framtiden kunde ha tilltro till betydelsen och vikten av grundforskning inom alla områden. Det har gjorts enorma, viktiga framsteg på så många områden som sedan influerar våra liv, inom medicin, inom humaniora och samhällsforskning, inom miljöforskning. Forskare arbetar alltför ofta under osäkra och besvärliga förhållanden och få saker gör mig så ledsen som misstro och hat mot forskare och deras motiv. Ett vetenskapsfientligt samhällsklimat är otroligt farligt och tanken om att man inte kan lita på det man inte själv förstår är ett otyg. Låt oss istället fascineras av det komplexa och för oss obegripliga och fira forskningen och satsa minst lika mycket på att rädda vår planet.<br /><div><br /></div><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgypqmuaOhDdjT0VuF9hVIk2XInjGRUl60RgfPZS62KIGCNhuQNMvsVGQ7kCEJq3oyM5q7kGNDpOUhe4atuglgRMbb3e5uTZx906ovOnXs3hsB4NfSVthyEeFk2Bh0rUuc3kiCEb1lilkRnaH_JnQLdlQggj66J4iTa4HzFptd8OVOCgMs9zSWouyIvWA/s2300/204_PIA19048.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1700" data-original-width="2300" height="296" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgypqmuaOhDdjT0VuF9hVIk2XInjGRUl60RgfPZS62KIGCNhuQNMvsVGQ7kCEJq3oyM5q7kGNDpOUhe4atuglgRMbb3e5uTZx906ovOnXs3hsB4NfSVthyEeFk2Bh0rUuc3kiCEb1lilkRnaH_JnQLdlQggj66J4iTa4HzFptd8OVOCgMs9zSWouyIvWA/w400-h296/204_PIA19048.jpg" width="400" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><a href="https://solarsystem.nasa.gov/resources/204/europas-stunning-surface/?category=moons/jupiter-moons_europa" target="_blank">Europas färger skvallrar om att oceanen innehåller andra ämnen än rent vatten.</a></td></tr></tbody></table><br /></div>Jessica Parland-von Essenhttp://www.blogger.com/profile/17689726616158822515noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3187214198953845255.post-49305699512227715572023-03-04T02:23:00.005-08:002023-03-04T02:30:30.895-08:00Öppenhet är den enda vägen framåt<p>I veckan publicerade <i>The Economist</i> en <a href="https://shows.acast.com/theeconomistbabbage/episodes/babbage-the-scandal-of-scientific-fraud" target="_blank">vetenskapspodd</a> som behandlade fusk i forskningen. Det var en skrämmande sammanställning av problematiska fenomen, med exempel på hur forskningssystemet misslyckats i att få tag i medvetet bedrägeri, ibland på ett sätt som haft <a href="https://www.thelancet.com/journals/landig/article/PIIS2589-7500(20)30215-6/fulltext" target="_blank">förskräckliga konsekvenser</a>. Vetenskapens självkorrigerande mekanismer är ibland farligt långsamma. Det hör förstås till saken, omfattande processer tar tid då man etablerar förståelse för komplexa helheter. Men det finns saker vi kunde göra bättre.</p><p>Forskningens inbyggda system för granskning och kvalitetskontroll fungerar inte optimalt idag. Effektivitetstänket har korrumperat värderingarna. Vi har idag ett system som i huvudsak bygger på en föråldrad struktur, där fokus ligger på publicerande och användning av forskningsartiklar. Dessa utgör den huvudsakliga mätaren på "kvalitet". Slutresultatet är, givetvis, att vi har flera artiklar än någon kan läsa och begripa, överbelastade granskningsprocesser och forskare som inte har tillräckligt tid att tänka, testa, svamla och ibland misslyckas. Forskningens finansiärer har stora svårigheter att bryta den onda cirkeln som är ett globalt gissel. Vad vi måste åstadkomma är en genuin transformation av forskningen, och ett viktigt verktyg är att helt bryta ner forskningens sekelgamla kommunikationssystem. Endast på det sättet kan vi också komma till en meningsfull kultur, där vi inte plågas av destruktiva mätare. Detta är förändringar som kräver framsynthet, mod och strategiskt ledarskap av beslutsfattare och finansiärer. Forskningen och dess processer måste vara byggda så, att de möjliggör långsiktigt, långsamt arbete. </p><p>Det finns idag mycket kunskap om organisationskultur och ledarskap som egentligen passar mycket bra ihop med humboldtska bildningsideal och gamla tiders akademiska kultur, vars avigsidor vi kanske nu är mogna nog att undvika. Autonomi och trygghet är grundpelare för framgångsrikt arbete. Båda dessa har varit element man de senaste decennierna kämpat blodigt för inom forskningen, med ganska mager framgång känns det ibland. </p><p>Det är mycket som står på spel då forskningens integritet är hotad. Om samhället tappar förtroendet för forskningen är loppet kört. Men vad kan då enskilda forskare göra i denna situation, då spelets regler är så kontraproduktiva som de är? Pressen är dessutom många gånger oskälig redan nu. </p><p>Under hård press är det inte lätt att tänka om eller ta till sig ny information. Därför kan krav på öppenhet eller bättre datahantering kännas som verkligen ovidkommande och ovälkomna saker i forskarens vardag. Men handlar det faktiskt bara om mera irrelevant jobb eller hot mot den egna konkurrenskraften i en hård bransch? Jag anser själv att en större transparens och en genuin digitalisering av forskningsmetoder och -kultur är de viktigaste steg en forskare kan ta för att på lång sikt föra utvecklingen i en sundare riktning.</p><p>Genom att reflektera över hur digitaliseringen påverkar det egna arbetet, kan forskaren också tackla frågor om forskningens kvalitet. Vad är egentligen sådant som man behöver kunna belägga? Eller som man eventuellt själv vill återanvända? Att sedan kunna dela det med en tidskrift, en granskare eller en kollega är något som både förbättrar kvalitet och effektivitet i forskningen. </p><p>Tyvärr kommer det att ta tid innan vi lyckas bryta gamla strukturer, eftersom förändringen är stor. Men min vädjan till alla parter, forskare, finansiärer, forskningsorganisationer, beslutsfattare och tidskrifter är den samma: se <a href="https://www.avointiede.fi/sv" target="_blank">den öppna forskningen</a> som den möjlighet och den utväg den är. </p><p>Och <a href="https://research.csc.fi/data-management" target="_blank">ta hand om era data.</a> De är som kärlek, de växer när man delar dem.</p><p><br /></p><p><br /></p><p> </p>
Jessica Parland-von Essenhttp://www.blogger.com/profile/17689726616158822515noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3187214198953845255.post-22608871281685290232023-01-22T09:45:00.008-08:002023-01-22T10:14:49.744-08:00Nyanser på scen<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgWZ3GJBMyNY4_YyxpEZN8ZpU6yBXQkp45KZPE0Tj-vBJztSHBl0PZkkPx4ELTs0Imog47slYoMvhvtG85gtRh6aKXJctpnvxmbO1QSGkJE08nhHXyJx27xcWXZV5ERfxhA7mPeMCvy73dPGqUZKBnCAvSV0h-AIf_OQOa5ZW_BQ1HUmyLLbtGeIeMacw/s1599/WhatsApp%20Image%202022-12-29%20at%2019.42.29.jpeg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1599" data-original-width="1599" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgWZ3GJBMyNY4_YyxpEZN8ZpU6yBXQkp45KZPE0Tj-vBJztSHBl0PZkkPx4ELTs0Imog47slYoMvhvtG85gtRh6aKXJctpnvxmbO1QSGkJE08nhHXyJx27xcWXZV5ERfxhA7mPeMCvy73dPGqUZKBnCAvSV0h-AIf_OQOa5ZW_BQ1HUmyLLbtGeIeMacw/s320/WhatsApp%20Image%202022-12-29%20at%2019.42.29.jpeg" width="320" /></a></div><br /><p></p><p>Det här veckoslutet har jag sett flera teateruppsättningar än på länge. Det har varit intensiva dagar då scenkonstpedagogikens fyror vid Novia ordnade <a href="https://campusallegro.fi/evenemang/scenkonstfestivalen-nyans-20-22-1-2023/" target="_blank">festival</a> och visade sina personliga slutarbeten. Ärligt, men med amatörbakgrund, sagt måste jag säga, att nivån var hög. Framför allt är det alldeles otroligt hur dessa ungdomar utvecklats sedan jag såg dem på scenen för första gången för drygt tre år sedan. Jag har sett nästan alla deras uppsättningar. Idag är de proffs. Utbildningen är bred och på kampus i Jakobstad finns möjligheter till samarbete med andra konststuderande, vilket gör hela miljön till en vibrerande och kreativ omgivning.</p><p>Ungdomarna är inte bara kunniga i scenkonstproduktionens hantverk, de är också konstnärer. De har vänt ut och in på sitt inre, grubblat över stora existentiella frågor och modigt tagit sig an dem. Samtliga föreställningar kretsade kring stora frågor om identitet eller livets mening. Och föreställningarna höll, de var varken patetiska eller banala. Alla föreställningar hade också genomtänkta detaljer och element, lösningar som väckte reaktioner hos publiken. Och alla höll ihop, även juryn, vars seghet var beundransvärd. Efter varje föreställning förde de diskussioner med studerandena. Det blev långa dagar för många på Campus Allegro denna helg.</p><p>Det är i stunder som dessa då jag verkligen saknar syster Stella. Hon hade kunnat diskutera så mycket bättre med min son Peik än vad jag kan. Om alla hans idéer, tankar och lösningar i de olika verken. Peik var involverad i flera av uppsättningarna, vid sidan av sitt eget slutarbete. I det egna verket stod han för förutom manus och regi också för den videokonst som ingick, liksom för musiken. <i>Fukushimas spöke</i> handlade inte om identitet eller sociala roller och förväntningar som de andra, utan gick rakt på en ännu större fråga: frågan om livets mening, rent existentiellt. Under hösten, då jag diskuterade manuset med Peik under hans arbete med det, gick mina tankar ofta till Stella och till hennes arbete med <i><a href="https://core.musicfinland.fi/works/de-kaspiska-tigrarnas-gud" target="_blank">De kaspiska tigrarnas gud</a>.</i> Den omfattande researchen och kretsandet kring svåra frågor, djärvheten inför smärtan, allt fanns där. I en annan tappning förstås, mycket Peiksk, inte Stella. Peik har en egen stämma, tycker jag. Liksom nästan alla andra pjäser var <i>Fukushimans spöke</i> en monolog, med en duktig studerande, Miia Aho, på scen. Jag har själv svårt att kategorisera eller förklara föreställningen, säkert på grund av min egen inkompetens, men samspelet mellan video och teaterscen var tyckte jag intressant. </p><p>Det var ett gäng utmattade ungdomar jag lämnade idag på Campus Allegro. Vi kommer ännu att få höra av flera av dem, tror jag.</p><p><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEglhyTrFuQYyvKgxCI09i8-qEkNbJENWwupOwNBCI9iE6sOCEL9VU_V4oKbYq7j3j7lpZRfC64zQHkRfb1hGtLen5FMB3Wv_1Vq9O_gGsnDXM5cQgME2FXxIqaNhLP09avH1rHTdM-byhJrnThbUDeKbTHwVrivj21hoksL2syg50n48p2UfQwHIhw7yA/s564/Screenshot%202023-01-22%20at%2019.33.41.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="456" data-original-width="564" height="259" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEglhyTrFuQYyvKgxCI09i8-qEkNbJENWwupOwNBCI9iE6sOCEL9VU_V4oKbYq7j3j7lpZRfC64zQHkRfb1hGtLen5FMB3Wv_1Vq9O_gGsnDXM5cQgME2FXxIqaNhLP09avH1rHTdM-byhJrnThbUDeKbTHwVrivj21hoksL2syg50n48p2UfQwHIhw7yA/s320/Screenshot%202023-01-22%20at%2019.33.41.png" width="320" /></a></div><br /><p><br /></p><p><br /></p>Jessica Parland-von Essenhttp://www.blogger.com/profile/17689726616158822515noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3187214198953845255.post-87820353837337580982023-01-01T05:19:00.000-08:002023-01-01T05:19:19.095-08:00 Tillbakablick på 2022<p>Det gånga året: ett försiktigt krypande ur pandemirestriktioner, tillbaka ut bland folk. Återupptagna arbetsresor, från skärmstirrande till inspirerande, värmande möten. Gripande, sorgliga, upprivande möten. Varje längre diskussion slutar förr eller senare i de obegripliga händelser som överskuggar vardagen. Människor som flyr, vars liv slagits i spillror. Intolerans och hat. Vi har sett döden. Tröstlöshet inför ett krig där ett snart slut inte syns, inför kraschande ekosystem, samhällssystem på sand, auktoritativ, gränslös idioti, egoism och kortsynthet, som blir allt tydligare. Vi borde veta bättre. Vi vet ju bättre.</p><p>De egna problemen känns futtiga, men också extra tunga, då det blivit allt svårare att hitta tröst och ljus i omvärlden. </p><p>Ångesten kryper tätt inpå. Det nya normala är ett tunt och navelskådande begrepp. Raseriet inför korkade besserwisserargument som rinner över alla sociala medier. Vad är det för fel på folk? Det finns inget normalt längre. Just som vi håller på att lösa de stora frågorna, finner svar på livets och underversums gåtor, nycklar till livet och naturen, ser vi hjälplöst på hur möjligheterna att korrigera våra misstag söndersmulas. Vi behöver en frivillig, dramatisk, total omvälvning. Den finns inte. Vägen framåt är inte, men den måste.</p><p>Vidare.</p><p><br /></p><p>Visst har det sett tröstlöst ut förut. Guds vrede, världskärnvapenkrig. Det går vidare ändå. Man gör så gott man kan. Man måste göra så gott man kan. Annars är man inte en människa, bara en liten lort. Man kan vara ett sandkorn i maskineriet, en liten strävan till förändring. Se sig själv i spegeln. Överbrygga, återknyta, värma, älska. Vilka berättelser skapar vi?</p><p>Jävla nihilister.</p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p>Jessica Parland-von Essenhttp://www.blogger.com/profile/17689726616158822515noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3187214198953845255.post-84577054114626672552022-12-20T02:10:00.003-08:002022-12-20T02:26:57.871-08:00Stödintelligens<p>På finskt håll har man som vanligt kunnat anpassa språket snabbt och kreativt då ordet <i>tekoäly</i> kompletterats och framöver förhoppningsvis ersätts med order <i>tukiäly,</i> som egentligen definierar användningssättet av artificiell intelligens (AI) till ett stöd. Jag spårar ordet tillbaka till <a href="https://www.tekniikkatalous.fi/uutiset/tekoaly-hype-kay-kuumana-mutta-sana-tekoaly-on-periaatteessa-vaara/0419a714-6cda-3f57-adf1-bc998b8eebce" target="_blank">ett seminarium om AI sommaren 2017</a> och<a href="https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/bitstream/handle/10024/80849/TEMrap_41_2017_Suomen_teko%C3%A4lyaika.pdf" target="_blank"> en rapport från handels- och industriministeriet</a> samma höst. Möjligen kommer ordet från Nokia före det? Digitala beslutsstöd som utnyttjar maskininlärning används idag i synnerhet, inom medicin, vad jag kan förstå. Men applikationerna finns överallt och underlättar vår vardag.</p><p>Den så kallade artificiella intelligensen har varit på tapeten den senaste tiden <a href="https://openai.com/blog/chatgpt/" target="_blank">då en mycket effektiv textgenerator offentliggjordes</a> för några veckor sedan. Programvaran kan generera text och också revidera den, svara på frågor och föra dialog. I praktiken är textgeneratorn en hypereffektiv variant av samma textförslag eller autocorrect vi stöter på vid textbehandling på dator eller i telefonens appar. Denna "intelligens" har på basis av surrealistiska datamängder lärt sig räkna ut de mest sannolika teckensträngarna i ett visst sammanhang och spottar dem ur sig något slumpmässigt.</p><p>Människan har en fantastisk förmåga att syssla med antropomorfism. Redan i somras gick <a href="https://www.theguardian.com/technology/2022/jun/12/google-engineer-ai-bot-sentient-blake-lemoine" target="_blank">en sakkunnig i den uppenbara fällan</a> och förklarade att hans dator börjat tänka och känna, vilket var bra på så sätt att vi inför höstens nyhet hade hunnit ta en diskussion om ämnet chatbottar och medvetande i offentligheten. Att texten,<i> logos</i>, väger särskilt tungt då vi projicerar på det här sättet har ytterligare stärkts av <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Turingtestet" target="_blank">Turingtestets</a> närmast mytiska status som mått på "intelligens". Tanken och ordet är för oss väldigt starkt sammanlänkade. Att ett ord alltid innehåller en tanke är dock ett felslut.</p><p><br /></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSnFl-BSbSj2XwAL3-qYK3FcmyUuMRWouAf1iNwx7HyzT7cOf4IU3exJKiMZTu5P9lpDx7NuhuwbukoZGUxB5Kc3iYeOofBpc4J64_VrI2WwDt2M3MGveG_N5lalB-sAIAiE-1oPsfgA01goHeJNt_AbVhEYuWYcaEa4Em1LgM2QzP0h1IxKuQDD8ZIw/s800/4603464896_f7a976d18f_o.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="800" data-original-width="532" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSnFl-BSbSj2XwAL3-qYK3FcmyUuMRWouAf1iNwx7HyzT7cOf4IU3exJKiMZTu5P9lpDx7NuhuwbukoZGUxB5Kc3iYeOofBpc4J64_VrI2WwDt2M3MGveG_N5lalB-sAIAiE-1oPsfgA01goHeJNt_AbVhEYuWYcaEa4Em1LgM2QzP0h1IxKuQDD8ZIw/s320/4603464896_f7a976d18f_o.jpg" width="213" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><a href="https://www.flickr.com/photos/25201018@N04/4603464896" target="_blank">Foto: randychiu CC-BY</a></td></tr></tbody></table><br /><p>I princip kan man i dag, tack vare enorma datamängder och mycket snabba och parallellt arbetande processorer ta fram mönster och på basis av dem med olika metoder generera nya data. I den nya chatbottens fall fanns en c <a href="https://www.sciencefocus.com/future-technology/gpt-3/" target="_blank">300 miljarder ord</a> stor korpus man tränat på. Det finns idag många tjänster där man kan generera olika slag av bilder, både konstgjorda foton eller konstverk i olika stilar på webben. Också musik kan man skapa enligt stilen på t ex en namngiven kompositör. Situationen väcker förstås ett antal frågor. Hur kan man veta vad som är "äkta" konst eller gjort manuellt av en människa? Vilket är "värdefullare" eller mer "unikt"?</p><p>Läget är lite analogt till kamerans framfart. Vad ska man måla för, om man kan fotografera? kunde man kanske tänka för 150 år sedan. Men fotografiets frammarsch ledde ju både till att målarkonsten befriades och att en helt ny konstform uppstod. Redan nu finns det många konstnärer inom olika branscher som experimenterar med AI som ett verktyg i sin konst. Konsten försvinner nog ingenstans. Så länge det finns kreativitet finns det konst.</p><p>Den som lite lekt med dessa AI-verktyg vet också att dessa "intelligenser" plötsligt kan göra otroliga fel och missar. De blir förstås ständigt bättre, vilket är det fina i kråksången, men det kommer alltid emellanåt underliga fel, algoritmerna blir ibland intressantare ju mer kreativa och oförutsägbara de ter sig. Eftersom det inte finns någon riktig förståelse eller riktigt tänkande bakom det en algoritm spottar ur sig, är det inte någon skillnad mellan för oss små eller stora logiska fel. Slutledningsförmågan, ett av baselementen för intelligens, är bristfällig hos dessa algoritmer då semantiken brister.</p><p>I takt med att modellerna blir bättre kommer förstås felen att bli mindre, men i praktiken handlar det alltid om ett samspel mellan människan och algoritmerna. AI kan testa olika möjligheter nästan oändligt snabbt och välja ut goda förslag åt oss. Förslagen är ett material att arbeta vidare från och datorerna kan frigöra massor av tid och resurser åt oss. Men riktigt på riktigt är inte algoritmerna inte tankar, de innehåller ingen förståelse av något alls. Därför är de just tankestöd för oss. Vad intelligens sedan är, är en annan fråga.</p>Jessica Parland-von Essenhttp://www.blogger.com/profile/17689726616158822515noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3187214198953845255.post-90839234810983809112022-11-27T00:41:00.005-08:002022-11-27T01:12:53.562-08:00Några ord om Edbomska trädgården<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqRnLNIvHAiFUQckVxl-KYqV5060ObRaxsFH5bTtFL8A55oYDNy5WPGURxANvwHNH6ZhqKFjAbJnuR4IjA6qMhBCEXlYyoxLWBLacZ5pnp6C0x-Yeql0H9dNnfh8Eh3tzK-OHrCLV0ns0g_O3MJEOtupb3pDaVaJrHxv3sEzyIxgq5RLyEqsWaj7jnPg/s2941/Boije.png" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2708" data-original-width="2941" height="295" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqRnLNIvHAiFUQckVxl-KYqV5060ObRaxsFH5bTtFL8A55oYDNy5WPGURxANvwHNH6ZhqKFjAbJnuR4IjA6qMhBCEXlYyoxLWBLacZ5pnp6C0x-Yeql0H9dNnfh8Eh3tzK-OHrCLV0ns0g_O3MJEOtupb3pDaVaJrHxv3sEzyIxgq5RLyEqsWaj7jnPg/s320/Boije.png" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">A.E. Geetes karta från 1763. Boijes odlingar uppe till höger.</td></tr></tbody></table><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><p>Erik Edbom fick 1763 i uppdrag av landshövding Hans Henrik Boije att anlägga en plantage väster om Kronohagen i Stadshagen, alltså borgarnas hage. Landshövdingen arrenderade där ett område utan att behöva erlägga något arrende i praktiken. När Boije lämnade Helsingfors övertog Edbom arrendet 1773, ansökte om burskap och kom sedan, med sin son, att utvidga odlingarna. Skörden kunde säljas till stadsborna. Man kan läsa mer om perioden i den utmärkta boken <a href="https://kauppa.minervakustannus.fi/sivu/tuote/fastningsstaden/2764534" target="_blank"><i>Fästningsstaden</i> </a>från 2021.</p><p>Då den gamle, fromme karolinen major Granatenhjelm dog klockan sex på morgonen den 13 december 1783 eftersände man genast Nils Schillmark från Lovisa för att avporträttera honom. Följande dag ingavs en underdånig supplik att som en utmärkelse för den avlidna få begrava honom i den så kallade Edbomska trädgården, där avsikten också var att resa ett monument. Kapten Jan Anders Jägerhorns ansökan beviljades av magistraten för att bevara äreminnet av Grantenhjelms "exemplariska dygdevandel". Liket flyttades enligt Ehrenström till den Edbomska plantagen, fastän resandet av monumentet förblev ogjort denna gång. Den natursköna platsen ett stenkast från Granatenhjelms hem lämpade sig bättre som en slags minneslund för den uppskattade majoren, snarare än stadens överfulla gravgård. Platsen påstås senare också ha varit viktig för honom. Trähuset han bott i var ett av stadens äldsta, då det revs i slutet av 1800-talet. När Helsingfors blev huvudstad 1812 planlade Ehrenström området som stadspark. När universitetet kom, anlades den botaniska trädgården i parken och senare det botaniska museet.</p><p>Porträttet har jag tyvärr aldrig lyckats lokalisera, men Granatenhjelms grav i Kajsaniemi har en viktig funktion i Helsingfors historia. Det namnlösa minnesmärket är känt som Frimurarens grav och om den närmast mytiske välgöraren berättades anekdoter bland helsingforsarna under hela 1800-talet. Karolinen och den namnlösa graven var viktiga reminicenser av den gamla, svenska tiden i den kraftig växande moderna staden. </p><p>Till saken hör att Grantenhjelm inte alls var frimurare. Området, som låg nära Uni var populärt bland studenter, liksom dess servering som kom att ge parken dess nuvarande namn. Första maj, som inte bara var Granatenhjelms födelsedag var också Kajsa Wahlunds dito, och traditionen för studenterna att samlas i parken och sjunga intill graven och serveringen fick också vissa subversiva drag under slutet av ryska tiden, då frimureriet var förbjudet av kejsaren.</p><p><br /></p>Jessica Parland-von Essenhttp://www.blogger.com/profile/17689726616158822515noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3187214198953845255.post-38837617909661764282022-10-08T04:39:00.002-07:002022-10-08T04:39:39.666-07:00Det moderna Helsingfors<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhqwYb21yumTrkbkJMTyxQtyCjnaxm_zPcDhC3phup3-cxYy5ATJhsp2CAHR3oaRDmVKopRwyOXPt2BO-yRJoWdIdh_4eZ5vtsNEdCQDZWiqlRWxH0sfuvb7JCSZT-qwxfeC_LO8JGYGULcc_8yahTW3CPqAJ0JAXgNfjJvyr1DIq81nhAZ8PbZl0l_nA/s1189/FG9bdyJX0AQC21d.png" style="display: block; margin-left: auto; margin-right: auto; padding: 1em 0px; text-align: center;"><img alt="" border="0" data-original-height="851" data-original-width="1189" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhqwYb21yumTrkbkJMTyxQtyCjnaxm_zPcDhC3phup3-cxYy5ATJhsp2CAHR3oaRDmVKopRwyOXPt2BO-yRJoWdIdh_4eZ5vtsNEdCQDZWiqlRWxH0sfuvb7JCSZT-qwxfeC_LO8JGYGULcc_8yahTW3CPqAJ0JAXgNfjJvyr1DIq81nhAZ8PbZl0l_nA/s400/FG9bdyJX0AQC21d.png" width="400" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Järnvägsstationen väntar på sin klocka c. 1919.<br />(<a href="https://finna.fi/Record/hkm.HKMS000005:km0000msha?imgid=1" target="_blank">Sundström, Stadsmuseet</a>)</td></tr></tbody></table><br /><div>Den moderna staden fylldes av nya ljud. Ångmaskiner, bilmotorer, spårvagnars pinglande, musik i kaféer, biografer och restauranger. Klockorna över staden tystnade och förvandlades till stumma urtavlor och utbyttes mot fickur eller försynt dongande väggur i hemmen. Bara skolbarn och industriarbetare behövde kallas med starka ringklockor till arbetet. Rytmen i vardagen var ändå lokal fram till 1926 då Rundradions tidssignal tillät hela landet att ställa sina klockor i samma tid. (<a href="https://twitter.com/JPvE/status/1472496954940825604?s=20 " target="_blank">Om urmakare och tid</a>)</div><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUBw1DyxCltVF61CtufDL0Uj9dUZU44mWQXv0FHZP7acjpFLH0RLlAdGnYWi-11iX2ncYManMyKswTOOHFQZUd9XABsJJiBZmnDzQiKQa9GQoKjf6dKLH7iywTSfHMN9Q94rZ2bhuLLgZnlE1nJGe0eb_1IZHtGwcHs07milJVO-sO8FaSmAOtUsOp-w/s1171/FMg8_SrWQAERCxK.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="860" data-original-width="1171" height="294" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUBw1DyxCltVF61CtufDL0Uj9dUZU44mWQXv0FHZP7acjpFLH0RLlAdGnYWi-11iX2ncYManMyKswTOOHFQZUd9XABsJJiBZmnDzQiKQa9GQoKjf6dKLH7iywTSfHMN9Q94rZ2bhuLLgZnlE1nJGe0eb_1IZHtGwcHs07milJVO-sO8FaSmAOtUsOp-w/w400-h294/FMg8_SrWQAERCxK.png" width="400" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Vinkelgatan 1907. Detalj.<br />(<a href="https://finna.fi/Record/hkm.58696E3F-F027-47C6-AD75-F46FAB21216F" target="_blank">Brander, Stadsmuseet</a>)</td></tr></tbody></table><div><br /></div><div><br /><div>Augusta Krook berättar hur hon kring 1860 sprang ut och lekte på Esplanaden på egen hand. I alla tider har barnen lekt på gårdar och gator, som varit öppna, gemensamma rum. (<a href="https://twitter.com/JPvE/status/1494200747944300544" target="_blank">Om Augusta Krook</a>) Detta har ändrats först under de senaste decennierna, då man frenetiskt börjat låsa trapphus och grindar och i värsta fall begränsa barnens rörlighet och fria lek. Visst var man ibland orolig för barnen också tidigare, och från 1921 gällde också läroplikt. (<a href="https://twitter.com/JPvE/status/1497518860899176450" target="_blank">Om barn på gator och tidiga dagis</a>) En nu aktuell person som engagerade sig i social frågor var presidenthustrun. (Om <a href="https://twitter.com/JPvE/status/1511384348842508292" target="_blank">Ester Ståhlberg</a>)</div><div> </div><div>Staden blev också farligare med mer biltrafik. Mellan 1900 och 1920 växte Helsingfors invånarantal från c. 90 000 till över 150 000. Nya urbana stadsdelar uppstod, där man inte längre slaviskt följde rutmönstret som dominerat föregående sekel. I stället följer stadsplanen i Tölö, Vallgård, Haga och så vidare landskapets former, inspirerat av europeiska äldre städer. <a href="http://urn.fi/URN:ISBN:978-951-51-3998-6" target="_blank">*</a> Medelklassen växte och kontors- och försäljningsarbete öppnade nya möjligheter, inte minst för kvinnor. (<a href="https://twitter.com/JPvE/status/1451792535597330432" target="_blank">Om kontorsarbete</a>; <a href="https://twitter.com/JPvE/status/1543184243215433731 " target="_blank">Om telefoncentraler</a>) 1919 var tjänstemän, biträden och näringsidkare en lika stor grupp som arbetarna. Vägen uppåt gick via utbildningen. Förutom skolorna var biblioteken viktiga. (<a href="https://twitter.com/JPvE/status/1427256073422053379" target="_blank">Om stadens bibliotek</a>)</div></div><div><br /></div><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCuc4mRxlM3wEwaPAgtWO_nZGoPv1qTue0qhXYgTNVbSqJTQz8zsC2qX5ej1NZnAzDX4brAK5B7qkdO4ymTnKfbT7OHvJbeeGpMBhz60IAS2B_tN_CpNBDrc5GZZvvg9iQpA9wesCMk8HQ4qQzW2K6gOXS06-nRZRg0k2VRXJW_lRvnIPg9aDoxnldyg/s930/FY0T3SkWIAIAi4W.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="499" data-original-width="930" height="215" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCuc4mRxlM3wEwaPAgtWO_nZGoPv1qTue0qhXYgTNVbSqJTQz8zsC2qX5ej1NZnAzDX4brAK5B7qkdO4ymTnKfbT7OHvJbeeGpMBhz60IAS2B_tN_CpNBDrc5GZZvvg9iQpA9wesCMk8HQ4qQzW2K6gOXS06-nRZRg0k2VRXJW_lRvnIPg9aDoxnldyg/w400-h215/FY0T3SkWIAIAi4W.png" width="400" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">När Simmis firade 20 år 1907 ordnade man stort evenemang på Ursins.<br />(<a href="https://digi.kansalliskirjasto.fi/aikakausi/binding/860426?page=1" target="_blank">Finskt Idrottsblad, Nationalbiblioteket</a>)</td></tr></tbody></table><br /><div><br /></div><div>Organiserade fritidssysslor, inte minst idrott, var också en del av fostran. Flickor fick ta del av bland annat simundervisning och sportighet blev en del av den moderna, självständiga kvinnans habitus. (<a href="https://twitter.com/JPvE/status/1552920461176193024 " target="_blank">Om simmis</a>). Man fick många intryck från filmens värld (<a href="https://twitter.com/JPvE/status/1550061659938603008" target="_blank">Om Anders Wikman</a>) och stadens modescen var tätt knuten till kontinenten och filmvärlden i början av 1920-talet. (<a href="https://twitter.com/JPvE/status/1578403396192768000" target="_blank">Om Rita Wikman</a>) Den växande konfektionsindustrin omfattade både import och småskalig industri i staden. (<a href="https://twitter.com/JPvE/status/1568880260644741125" target="_blank">Om sömmerskor</a>) Det fanns täta kopplingar mellan scenkonst och mode. (<a href="https://twitter.com/JPvE/status/1565404990327463937" target="_blank">Om Edith Rahkonen</a>) Ideologierna, idéerna och strömningarna var många i den växande staden, och ibland kunde dessa förenas på överraskande sätt. (<a href="https://twitter.com/JPvE/status/1573598698734583808" target="_blank">Om Josefiina Huttunen</a>)</div><div><br /></div><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6K1pwWcH8FJjTds8YHgQSgns0eFjE_1TvODjGVVJjPexMF01uosKACAj-c9zvgN-GLHNkCQE5-z14Gj2evc_nS7aYv-i3fJnLsYGr0q_kVTI6nubm9jQIoab_4gb56tpazS3l9i-eRxyuqx0ih-u1tHG3bUHzvZb_t6TiAAxxDl5BAaQsiJxsTr5aFg/s768/FcJwtuUWIAYQX7j.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="569" data-original-width="768" height="296" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6K1pwWcH8FJjTds8YHgQSgns0eFjE_1TvODjGVVJjPexMF01uosKACAj-c9zvgN-GLHNkCQE5-z14Gj2evc_nS7aYv-i3fJnLsYGr0q_kVTI6nubm9jQIoab_4gb56tpazS3l9i-eRxyuqx0ih-u1tHG3bUHzvZb_t6TiAAxxDl5BAaQsiJxsTr5aFg/w400-h296/FcJwtuUWIAYQX7j.jpeg" width="400" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Restaurant City fanns där Stockis står idag.<br />(<a href="https://finna.fi/Record/hkm.HKMS000005:km0000pq8g" target="_blank">E. Sundström, Stadsmuseet</a>)<br /><br /></td></tr></tbody></table>Trots förbudslagen 1919 fanns det livlig restaurang-, kafé- och hotellverksamhet i staden. (<a href="https://twitter.com/JPvE/status/1567941463585046530" target="_blank">Om Restaurant City</a>; <a href="https://twitter.com/JPvE/status/1462349464438550533" target="_blank">Om Cosmopolite</a>) Vissa industrier höll också till i kärncentrum ännu i början av seklet. (<a href="https://twitter.com/JPvE/status/1497862849657511939" target="_blank">Om orientaliska cigarrettfabriken</a>) De flesta fabrikerna fanns ändå i utkanterna av staden vid Sandviken, i Tölö eller i Sörnäs. (<a href="https://twitter.com/JPvE/status/1469707246330388485" target="_blank">Om Kiseleffs</a>) Tölö kom ändå att bli allt mer medelklassområde eftersom tillgången till havet var begränsad där och området erbjöd möjlighet till storskaliga bostadsbyggen.<div><br /></div><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh7_d7t-IaEgOMfTn2jaeo-dd5IjrB5tDddOQHGfXgp01KE7eTWW8JKWd_xMLB3OfzM_2lnSySPxwqVuk1k56sUaLc2cUBLnUcUMsrLljwfy8fmy71dopPf7hfBMw877g5vOjSy_-ASf06LqvnCH1aJ2_Niw7Pk8SPoMqD0AX4I11gVjq7QKUuKo5nwQA/s1200/FMNj0WxXoAE6OdT.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="878" data-original-width="1200" height="293" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh7_d7t-IaEgOMfTn2jaeo-dd5IjrB5tDddOQHGfXgp01KE7eTWW8JKWd_xMLB3OfzM_2lnSySPxwqVuk1k56sUaLc2cUBLnUcUMsrLljwfy8fmy71dopPf7hfBMw877g5vOjSy_-ASf06LqvnCH1aJ2_Niw7Pk8SPoMqD0AX4I11gVjq7QKUuKo5nwQA/w400-h293/FMNj0WxXoAE6OdT.jpeg" width="400" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">J.A. Kortman dekorerade Helsingfors finaste biosalonger och restauranglokaler.<br />(<a href="https://finna.fi/Record/musketti_hrm.M019:HRMKUVAV1435:" target="_blank">repro Ferin, Museiverket</a>)</td></tr></tbody></table><br /><div><div><br /></div><div>Helsingfors erbjöd också ett livligt kulturliv som lämpade sig för den bildade medelklassen. Det var många konstskapare som sökte sig till staden och formade föremål. (<a href="https://twitter.com/JPvE/status/1431561803260207109" target="_blank">Om Ilmari Wirkkala</a>; <a href="https://twitter.com/JPvE/status/1472135349665243142" target="_blank">Om Eva Gyldén</a>; <a href="ttps://twitter.com/JPvE/status/1496156127037472777" target="_blank">Om J.A. Kortman</a>) Kring konsten fanns också annan verksamhet (<a href="https://twitter.com/JPvE/status/1482659569591635969" target="_blank">Om Konttinens ramaffär</a>). Det fanns också en växande krets ivriga amatörfotografer som behövde utrustning. (<a href="https://twitter.com/JPvE/status/1462010547348684801" target="_blank">Om Anton Podworsky</a>) Den nationella baletten etablerades i början av 1920-talet (<a href="https://twitter.com/JPvE/status/1571400670070161409" target="_blank">Om Svansjön</a>) Det instabila läget i Ryssland märktes också i staden (<a href="https://twitter.com/JPvE/status/1449639413911277568?s=20&t=XHEKgM5tIe1GqRJgPS7g9w" target="_blank">Om Maksim Gorkij</a>). Det var också många internationella föreläsare som erbjöd stadsborna intressanta perspektiv på tillvaron. (<a href="https://twitter.com/JPvE/status/1568517735587397632" target="_blank">Om Agnes Jacobsson</a>; <a href="https://twitter.com/JPvE/status/1508042379768602631?s=20&t=xTUiWeCXSWKpda0auX4SAg" target="_blank">Om Katherine Tingley</a>)</div><div><br /></div><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3BJSqsmwxl8jHzX4GEFh8p6aU7npyL5CFzQJ6RgrdMXMcWXd0RKlqR4hXLXHzX7qXFJK_ECRBz5X76U3CzIRxrHl321Vco3GDiYEhzQXL950ELF-j2AdOLDjDj9qxrLcNWAXtSi3DY5IT8tyTSQHpW-dqMOF9MMC7mcZ491r6jOO5ingXXQLaBvhB7w/s1200/FdfSLspWIAMNS4l.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="861" data-original-width="1200" height="288" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3BJSqsmwxl8jHzX4GEFh8p6aU7npyL5CFzQJ6RgrdMXMcWXd0RKlqR4hXLXHzX7qXFJK_ECRBz5X76U3CzIRxrHl321Vco3GDiYEhzQXL950ELF-j2AdOLDjDj9qxrLcNWAXtSi3DY5IT8tyTSQHpW-dqMOF9MMC7mcZ491r6jOO5ingXXQLaBvhB7w/w400-h288/FdfSLspWIAMNS4l.png" width="400" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Gårdförsäljning på Villa Anneberg.<br />(<a href="https://www.helsinkikuvia.fi/search/details/?image_id=hkm.8E1AE114-6672-474B-9D08-DF65DBFE27A3" target="_blank">Stadsmuseet</a>)</td></tr></tbody></table><br /><div><br /></div><div>I synnerhet förmögnare Helsingforsbor har också påverkat livet utanför staden. Herrgårdar, jordbruk och vissa industrier har försett staden med allt från livsmedel och tegel till sommarvisten. Då järnvägen mot Åbo blev klar kom också Esbo att bli allt viktigare. (<a href="ttps://twitter.com/JPvE/status/1555096941654048769" target="_blank">Om Köklax</a>; <a href="https://twitter.com/JPvE/status/1566339690290200577" target="_blank">Om Träskända</a>; <a href="https://twitter.com/JPvE/status/1573960244375572481" target="_blank">Om frukt</a>)</div></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div>Jessica Parland-von Essenhttp://www.blogger.com/profile/17689726616158822515noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3187214198953845255.post-79997038644010324682022-07-20T03:57:00.001-07:002022-07-20T03:57:08.891-07:00Ett levande centrum<p>Ett levande centrum associeras ofta med affärsverksamhet, butikshandel, kafé- och restaurangverksamhet men också en mångfald i stadsbilden av människor i olika åldrar och gärna med olika språk. I en levande stad ingår också skolor, kulturevenemang och -institutioner, parker och torg. En levande stad är öppen och innehåller en stor variation av olika typer av rum och utrymmen där människor kan röra sig fritt. De mindre affärerna är eller borde vara ett tecken på ett välmående samhälle. Att tänka sig att stadens centrum skulle vara ett friluftsshoppingcenter dit människor kommer <i>endast</i> för att handla och spendera fritid är knappast realistiskt. Det behövs både arbetsplatser, universitet och skolor, museer, bibliotek och bostäder.</p><p><br /></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijroScv8GQKvS5hZhmLTdJaU-XPOz5dE7ERa6mLBSGDNVaoUXQ393627d4Lyj_n5drZ2r4J6PV0Fzyy1quNSHjBr9KmOkLyK4bCtbwglrnEArlviU2TdOjUjKSMXGP02S5A2jWJGfJUrysMtzBGEJ9vpthALwx1Ae35MgOrL7AbfO7HGLPgLJKqRHdMg/s768/HKMS000005_km003iro.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="768" data-original-width="503" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijroScv8GQKvS5hZhmLTdJaU-XPOz5dE7ERa6mLBSGDNVaoUXQ393627d4Lyj_n5drZ2r4J6PV0Fzyy1quNSHjBr9KmOkLyK4bCtbwglrnEArlviU2TdOjUjKSMXGP02S5A2jWJGfJUrysMtzBGEJ9vpthALwx1Ae35MgOrL7AbfO7HGLPgLJKqRHdMg/s320/HKMS000005_km003iro.jpg" width="210" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Den östra ändan av Alexandersgatan har alltid varit lite mer institutionell. <br />Foto: <a href="https://finna.fi/Record/hkm.HKMS000005:km003iro" target="_blank">Carl Adolf Hård, 1866. Stadsmuseet.</a></i></td></tr></tbody></table><br /><p>Helsingfors huvudgata var odisputabelt sedan 1600-talet Stora gatan, nuvarande Alexandersgatan. Längs den gatan har både institutionellt viktiga byggnader som guvernörshuset och prästgården och många handelsbodar och affärsverksamheter funnits, börjande förstås från Sederholm och en hel rad andra bodar, krogar och apotek som under decenniernas och seklernas lopp funnits längs gatan. Utmed Alexandersgatan har mången student och tjänsteman vandrat sedan staden blev huvudstad, men längs gatan har det också funnits till exempel konfektionsindustri, boktryckeri och en pianofabrik ännu kring sekelskiftet 1900.</p><table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFsw7DWa1tdl1agVWl89yBL1g1mDWFXoGR8Uy8qo9murAntwIWJ8MKTPbPa0WiWXk_0FnXLFdkkXOT2Q3D9QVAJqVLC8_ZNR0O49FGY1SRV3BCSeY2PmGAHQ00m4DaRBVrUfv1-fap6xkFFZqW3qTgRznI8_pfVkdBEi6DMHuz-e20NqTHeH_Ckhxilg/s3471/sidorow.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2273" data-original-width="3471" height="210" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFsw7DWa1tdl1agVWl89yBL1g1mDWFXoGR8Uy8qo9murAntwIWJ8MKTPbPa0WiWXk_0FnXLFdkkXOT2Q3D9QVAJqVLC8_ZNR0O49FGY1SRV3BCSeY2PmGAHQ00m4DaRBVrUfv1-fap6xkFFZqW3qTgRznI8_pfVkdBEi6DMHuz-e20NqTHeH_Ckhxilg/s320/sidorow.png" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption"><i>I hörnet av Alexen och Mikaelsgatan fanns The Magasinet på 1890-talet.<br />Till vänster, längs Alexen, syns A.Kyrklunds sybehörsaffär och på Mikaelsgatans sida P Sidorows Finska redskapshandeln som sålde allt från ångmaskiner o isskåp till kvarnstenar och brandsprutor.<br />Foto: <a href="https://finna.fi/Record/hkm.HKMS000005:km0000mbkf" target="_blank">A.E. Rosenbröijer, 1895. Stadsmuseet.</a></i><br /><br /><br /></td></tr></tbody></table><p>När staden växte och industrialisering och urbanisering fortskred, började banker och försäkringsbolag bygga kontor längs Alexandersgatan. Västra ändan blev också småningom allt mera urban bland annat tack vare Julius Tallbergs investeringar i stora stenfastigheter och byggandet av Centralgatan. Slutligen fick den västra ändan en lika stor tyngd som området kring Senatstorget då Stockmanns stora varuhus flyttade från torgkanten till hörnet av Östra Henriksgatan (nuv. Mannerheimvägen) på 1920-talet.</p><p><br /></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8cjnA_IwOPzGEcOq5Isr1M_HHDiZ-F_Af6cIj1lPSQz6go-Gy4PoOxUdjorsRgxbK7QEW7oZq77VAW89umewpaFEo8QgnKBfQU5OMFQ_SpgRCgWPMfXIEgvb0PPKRMhyniCJ-9giV0Y6DtRrcdPVJBXSIXudthO-uJFe_4pRgmvuuAmBDTBCCzNCBxw/s3500/museovirasto.DDF1FE300A4977BC0735AD24B8782F52-0-original%20(1).tif" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2736" data-original-width="3500" height="250" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8cjnA_IwOPzGEcOq5Isr1M_HHDiZ-F_Af6cIj1lPSQz6go-Gy4PoOxUdjorsRgxbK7QEW7oZq77VAW89umewpaFEo8QgnKBfQU5OMFQ_SpgRCgWPMfXIEgvb0PPKRMhyniCJ-9giV0Y6DtRrcdPVJBXSIXudthO-uJFe_4pRgmvuuAmBDTBCCzNCBxw/s320/museovirasto.DDF1FE300A4977BC0735AD24B8782F52-0-original%20(1).tif" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Studenthuset byggdes på 1860-talet i utkanten av staden. När staden växten blev nuvarande Tre Smeders plats en viktig trafikknutpunkt och hette också länge Spårvägstorget.<br />Foto: <a href="https://finna.fi/Record/museovirasto.DDF1FE300A4977BC0735AD24B8782F52" target="_blank">K.E. Ståhlberg, 1890-talet. Museiverket</a>.</i><br /><br /></td></tr></tbody></table><br /><p>Dagligvarorna utgjorde troligen länge en stor del av butikshandeln i Helsingfors. Länge såldes livsmedlen på torg men i och med att hygienen blev viktigare att hantera grundades saluhallar. I allmänhet sålde man livsmedel av samma hygienskäl i olika småbutiker. Det var också i början av 1900-talet som livsmedelsproduktionen på allvar måste trappas upp till storindustri och de första butikskedjorna erövrade stadsbilden. I synnerhet arbetarna, som länge jobbade 10 eller 12 timmar om dagen hade inte möjlighet att ta sig längre bort för att handla mat för dagen. Man kan klicka på kartorna för att få dem större.</p><p><br /></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidEWuzDf4QKLofrj4Q5RYckPOZ3jUH7iFN8trOcLHMiUJhOMVW7LMfOugb2atlWIvobDhthwdYt--2ZqQqbtePc3ILfy9QWWJsiZWOcAWYK9fej0cwafpyYZ8hLeUKydhnSrogu7CHWVh9S4fhgVkFxCdKbFQcWBjqqKH1cdynYY3mxADZC1d0wm9saQ/s5055/Kotthandlare1926Ny.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="4321" data-original-width="5055" height="274" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidEWuzDf4QKLofrj4Q5RYckPOZ3jUH7iFN8trOcLHMiUJhOMVW7LMfOugb2atlWIvobDhthwdYt--2ZqQqbtePc3ILfy9QWWJsiZWOcAWYK9fej0cwafpyYZ8hLeUKydhnSrogu7CHWVh9S4fhgVkFxCdKbFQcWBjqqKH1cdynYY3mxADZC1d0wm9saQ/s320/Kotthandlare1926Ny.png" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Stadens köttaffärer 1926.</i></td></tr></tbody></table><br /><p><br /></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgilZha8Toft_jWVruh2c0SUdmPI4yq3DFdrR8gla77yCBQZ7OdiSqyCLG6DA3rrheaWoJ4ZMMXhv4BhjPh-q-Syx5f0ukm30Dy7laJQy-zwlnA57FieDf5lvXQjAMOn8Rpi8I3liNHW5V1tX8HrDVNqXFRWZZFnycJx1BsLgAp55JQNu0EZY-mOxhRqA/s5350/Bagerier1926.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="5012" data-original-width="5350" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgilZha8Toft_jWVruh2c0SUdmPI4yq3DFdrR8gla77yCBQZ7OdiSqyCLG6DA3rrheaWoJ4ZMMXhv4BhjPh-q-Syx5f0ukm30Dy7laJQy-zwlnA57FieDf5lvXQjAMOn8Rpi8I3liNHW5V1tX8HrDVNqXFRWZZFnycJx1BsLgAp55JQNu0EZY-mOxhRqA/s320/Bagerier1926.png" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Mjölk- och bröd fick man sälja i samma lokaler. <span id="docs-internal-guid-521c0c50-7fff-05f5-3281-c65ef7e233b4"><span style="font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; vertical-align: baseline;"> Småbagerier är här markerade med brunt, Elantos butiker med organge, Helsingfors mejeributiker med blått och Mjökcentralens med </span></span>grönt. 1926.</i></td></tr></tbody></table><br /><p>Konfektionsaffärer fanns mest i centrum, Mikaelsgatan, Glogatan, Alexen och Norra Espen var adresser där man kunde handla färdigsydda kläder. Kläder var ju verkligen inga slit- och slängvaror förrän sent på 1900-talet, utan investeringar de flesta verkligen måste satsa på.</p><p><br /></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgeGiVQ8YlFI9WOqtwoVUAHMT8kA5yyB5TPfFaXEpzsonmclqkQeVQteH0ckXYR3gUFjnQm07u9vYmr89ifi4ooYs9y41lck1rbCn0Bxk5DmMZMYE-YKS1AfsjVduatEFwWOiN23ZvfJthotsf-JVhZYllReY5_AbXUSWZyVT9UJLXCI2NI7inzaWC4cw/s2749/grandmagasin.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1924" data-original-width="2749" height="224" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgeGiVQ8YlFI9WOqtwoVUAHMT8kA5yyB5TPfFaXEpzsonmclqkQeVQteH0ckXYR3gUFjnQm07u9vYmr89ifi4ooYs9y41lck1rbCn0Bxk5DmMZMYE-YKS1AfsjVduatEFwWOiN23ZvfJthotsf-JVhZYllReY5_AbXUSWZyVT9UJLXCI2NI7inzaWC4cw/s320/grandmagasin.png" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><br /><i>Konfektionsaffärerna var länge i huvudsak småföretag, där man också sydde upp kläder. <a href="https://twitter.com/JPvE/status/1308847545100234752?s=20" target="_blank">Grand Magasin drevs av Hildur Cairenius 1905-1918</a> på Norra Espen. Intill finns Lorens Malmströms herrekiperingsaffär som öppnade i mars 1892.<br />Foto: <a href="https://finna.fi/Record/hkm.HKMS000005:km0000mfcg" target="_blank">Okänd, 1920-talet. Stadsmuseet.</a></i></td></tr></tbody></table><br /><p><br /></p><p>Under senare delen av 1900-talet kom nya koncept och vindar in på marknaden. På 1950-talet planerades Forum-kvarteret som ett komplex byggt för bara butiker och i slutet på sextiotalet öppnades de första shoppingcentren i förorterna för att betjäna invånarna i en tid då ännu många familjer skötte barnen hemma och man inte var så mobil till vardags.</p><p><br /></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgp7_FxvAR7Bqi0vPWUl0xlBHW-kJlz8BGZFEDFJraY6prvlBVSRD9njG3Ui7-ErnUy5dli5l6OzbbU028tgiqJ8aK7BUIiIPu-c1tJjpmdEKKR_TU8sFELYnOs0ZjQbsmWW6TaoeJCqB0I6UKsPJB-kGy7IfZ_Fw18g6CLqN2u-M15-D8c_WOINEynqw/s3543/museovirasto.36A09719A67C385227F1119AB241C92D-0-original%20(1).tif" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3543" data-original-width="3514" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgp7_FxvAR7Bqi0vPWUl0xlBHW-kJlz8BGZFEDFJraY6prvlBVSRD9njG3Ui7-ErnUy5dli5l6OzbbU028tgiqJ8aK7BUIiIPu-c1tJjpmdEKKR_TU8sFELYnOs0ZjQbsmWW6TaoeJCqB0I6UKsPJB-kGy7IfZ_Fw18g6CLqN2u-M15-D8c_WOINEynqw/s320/museovirasto.36A09719A67C385227F1119AB241C92D-0-original%20(1).tif" width="317" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Det "ursprungliga" Forum revs i början av 1980-talet. På den här tiden fanns det massor av olika banker man ofta måste besöka personligen för att sköta sina ärenden. Andra företag som betjänade kunder i butikslokaler var t ex resebyråerna, allt viktigare i takt med att charterresorna blev vanligare. <br />Foto: <a href="https://finna.fi/Record/museovirasto.36A09719A67C385227F1119AB241C92D" target="_blank">Teuvo Kanerva, slutet av 1960-talet. Museiverket.</a></i></td></tr></tbody></table><br /><p>Före webben fanns det ju mängder av ärenden man behövde sköta fysiskt på plats med att besöka såsom postkontor, tidningskontor liksom många specialaffärer som filmframkallning, radioaffärer, sportaffärer, lampaffärer och så vidare. År 1920 fanns det 230 kaféer i staden och även om förbudstiden och krigen slog hårt mot restaurangbranschen har det alltid funnits folk i staden som inte varje gång lagar sin egen mat. Men Alexen förvandlades från en mångsidig livlig stadsmiljö till en ödslig gata full av bankkontor och försäkringsbolag. Några envisa småföretagare fanns kvar, såsom tobakshandel och guldsmedsaffärer. Två varuhus drog lite folk, men rätt ödsligt var det på 1980- och 1990-talen vad jag kommer ihåg, trots att man fortsatte att ha "julgata" där. Den växande bilparken och trafiken i staden började väcka reaktioner mot slutet av 1960-talet. Stadens alla gator och torg hade förvandlats till parkeringsplatser och en del började tycka att det störde stadslivet för mycket. Det var ändå först 2003 som biltrafiken begränsades på allvar på Alexen. (<a href="https://core.ac.uk/download/pdf/78561271.pdf" target="_blank">Viitamies, 2016</a>) Under 1990-talet och början av 2000-talet förändrades staden igen mycket i och med att bland annat alkoholserveringen blev friare och staden öppnade för gatuserveringar och kaféer. Förändringen i stadens inställning till denna del av stadskulturen kan knappast överdrivas, kan jag säga av egen erfarenhet som företagare under dessa år. </p><p>Samtidig hade dagligvaruhandeln allt mera börjat koncentrera sig i megasupermarketar och det amerikanska köpcentrumidealet blev en ledstjärna inte bara i Esbo och Vanda, utan också i Helsingfors. Varje ny internationell kedja som kom till staden hälsades med entusiasm av konsumenterna, som ett tecken på välfärd, tillväxt och västlig integration. Det nya Korvhuset (1967), Forum (1985), Gloet (1989), Kämp (1999) och Kampen (2005) öppnade alla i stadens kärna och introducerade konceptet med separata affärer vid sidan av de stora varuhusen i stadskärnan. Nya kedjor för kläder, sportartiklar, elektronik fyllde dessa större, moderna utrymmen med åtminstone rätt så adekvata lager och logistiska förutsättningar. 2018-19 öppnade de mycket stora shoppingcentrumen Tripla och Redi i utkanterna av centrumområdet, säkerligen med tanken att betjäna också dem som pendlar. Men kvadratmetrarna var många och hyrorna höga. Shoppingcentra ägs av stora investeringsbolag som inte har så stora intressen i lokal stadskultur eller mångfald. Hyrorna verkar inte komma ner, man har hellre lokalerna att stå tomma.</p><p>Idag har affärerna tappat försäljning, inte bara inom kafé- och restaurang, utan folk har också lärt sig handla annat på nätet. <a href="Kommer vi i fortsättningen bara att ha stora kedjor i köpcentra?" target="_blank">Kommer vi i fortsättningen bara att ha stora kedjor i centrum?</a> Vad kan idag göra en levande stadsmiljö? Vad får folk att röra sig i staden?</p><p>Jag tror att hyrorna måste komma ner, åtminstone kommer det i framtiden att vara proportionellt sett förmånligt att hyra affärslokaler utanför shoppingcentra. Vad vi i dag främst behöver är betjäning och upplevelser, möten. Hantverkare, frissor, skönhetssalonger, konstnärer, gallerier, konsulter av olika slag där man kan få personlig hjälp och personliga produkter, varför inte återanvända på olika sätt. Jag tror att allt flera börjar tröttna på konsumtionsvarorna, blir obekväma med slit och släng. Det finns ännu mycket människor som rör sig i staden, där finns mycket lärdom och kreativitet. Men kan nya och äldre helsingforsare ännu tänka tanken att öppna eget, att nöja sig med att inte göra en start-up för att förtjäna miljoner, utan bara göra något meningsfullt i egen regi som räcker för att finansiera ett vanligt vardagsliv?</p><p><br /></p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><br /><br /><p></p><p><br /></p><p><br /></p>Jessica Parland-von Essenhttp://www.blogger.com/profile/17689726616158822515noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3187214198953845255.post-32855400795197499992022-05-02T05:51:00.001-07:002022-05-02T05:51:45.436-07:00Historia Helsinki<p>Det är redan kring fem år sedan, när vi på Helsingfors historiekommitté började bolla med idén hur vi kunde digitalt kunde tillgängliggöra den fantastiska forskning som gjorts. Vi ville utnyttja de moderna digitala miljöerna för att erbjuda kunskap och material för lärare, invånare och resande. Som modell och inspiration stod förstås <a href="https://stockholmskallan.stockholm.se/" target="_blank">Stockholmskällan</a> med sitt rikliga och pedagogiska material.</p><p><br /></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgZ0XRIQ_mc5Y-5av0XkARjRrMRa-NyQQP5WGruHRjJCoomHNYNbVHBzFoOT1ODQnHawMyoHA6dVNrTfgHHUP4G5bD2TYtPriHnKZVtuY5WY95r7ARwW86O5iT1bBePry-dPmBM6moEbdFm-zXi-6qhHSBroZLvWRT0ZrOKWb6feMa570RgBcFgPa2rIw/s1932/Ska%CC%88rmavbild%202022-05-02%20kl.%2015.37.49.png" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1150" data-original-width="1932" height="190" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgZ0XRIQ_mc5Y-5av0XkARjRrMRa-NyQQP5WGruHRjJCoomHNYNbVHBzFoOT1ODQnHawMyoHA6dVNrTfgHHUP4G5bD2TYtPriHnKZVtuY5WY95r7ARwW86O5iT1bBePry-dPmBM6moEbdFm-zXi-6qhHSBroZLvWRT0ZrOKWb6feMa570RgBcFgPa2rIw/s320/Ska%CC%88rmavbild%202022-05-02%20kl.%2015.37.49.png" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><a href="http://historia.hel.fi">historia.hel.fi</a></td></tr></tbody></table><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div>I dag kunde vi äntligen lansera <a href="https://historia.hel.fi/fi" target="_blank">sajten</a>! Mycket återstår förstås ännu att göra. Översättningsarbetet pågår ännu för fullt. Vi har haft ett fruktbart samarbete med skolväsendet, museet och arkivet. Vi hoppas att stadsbor liksom turister ska hitta materialet, som synliggör de historiska lagren i vår huvudstads spännande historia.<div><br /></div><div><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj1IGXSoTSx-igbCXw_gYFnQoe1VTWfGdTt6eR6OFbaKOga2sjMNXEOoHmXfklUdc7XbPGbzJ8K_lTA3qlVWbEpYxq_viuOdPAAqHKNIr4JeYDOP-ApNSoidSPuNb1RSQsMbRHESIS6yZuW_FOu8GZrXmHrJ6BRw4Opw3r6fms_L3CRu-t2RcNHMjtNCQ/s1200/knp-57093.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="816" data-original-width="1200" height="218" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj1IGXSoTSx-igbCXw_gYFnQoe1VTWfGdTt6eR6OFbaKOga2sjMNXEOoHmXfklUdc7XbPGbzJ8K_lTA3qlVWbEpYxq_viuOdPAAqHKNIr4JeYDOP-ApNSoidSPuNb1RSQsMbRHESIS6yZuW_FOu8GZrXmHrJ6BRw4Opw3r6fms_L3CRu-t2RcNHMjtNCQ/s320/knp-57093.jpg" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><a href="https://finna.fi/Record/nurmes.knp-57093" target="_blank">Foto: Väinö Hämäläinen, Nurmes museum.</a> CC-BY 4.0.</td></tr></tbody></table><br /><p>Nu hoppas vi förstås på feedback och idéer, eftersom det är meningen att det ska vara en levande, växande resurs som utvecklas med behoven.</p><p><br /></p></div>Jessica Parland-von Essenhttp://www.blogger.com/profile/17689726616158822515noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3187214198953845255.post-5333250536682522012022-04-20T22:26:00.004-07:002022-04-20T22:26:31.283-07:00Mångfald enligt Muholi<p>Besåg igår <a href="https://www.valokuvataiteenmuseo.fi/sv/utstallningar/zazise" target="_blank">Zanele Muholis utställning i Fotografiska museets galleri i Kämps källarvåning</a>. Jag rekommenderar den varmt, bilderna var fina, gripande och inte minst filmen om Muholi var tankeväckande. En extra liten eloge går till den svenska översättningen av utställningstexterna. Fast också de synliggjorde en norm i vårt samhälle: i den finska texten kommenterade man att ett visst engelskt begrepp saknar exakt motsvarighet i finskan, i den svenska saknades motsvarigheten på finska och svenska. Liksom de personer som nu registreras i Finland och kommer med ett tredje alternativ för kön, registreras som kvinnor. Inte män, normen, utan det andra. Eftersom vi tydligen i denna dag inte har ett tredje (eller fjärde) alternativ i vårt samhälle.</p><p>Så normer var något man fick fundera på. Vad som på något sätt särskilt kändes jobbigt var att bli påmind om hur all mångfald vad gäller sexualitet och kön lätt verkar sammanlänkas med västlig, dekadent kultur. På samma sätt som homosexualitet är en favoritfiende för rysk chauvinism och putinism, är det "oafrikanskt". Det blir en naturlig förlängning av trångsynt nationalism och en sorts förvriden obehaglig eugenik som vänder sig mot minoriteter i den egna befolkningen, berättigande hat och våld som känns helt obegripligt. Att mångfald utmålas som västerländsk svaghet känns som ett dyrt pris att betala för en europeisk och anglo-amerikansk global kamp för mänskliga rättigheter. Det känns svårt och smärtsamt, att bjuda på en sådan intern fiende för förtryckande politik och kultur. Just därför är aktivister som Muholi så värdefulla. Mångfalden behöver lokala ansikten, bilder och aktörer. Framför allt ansikten.</p>Jessica Parland-von Essenhttp://www.blogger.com/profile/17689726616158822515noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3187214198953845255.post-21057780074070675642022-04-07T21:46:00.006-07:002022-04-07T21:46:44.402-07:00Kulturarv, forskning och digitalisering<p>Henrik Summanen har i sin bok<i> <a href="https://henriksummanen.com/" target="_blank">Kulturarvets digitalisering </a></i>sammanfattat mycket av exakt det jag själv funderat kring digitalisering. Boken innehåller en mycket bra introduktion för inte minst chefs- och policynivå om hur digital information i praktiken fungerar, vad den essentiellt innebär. Vilket <i>inte</i> är att man skannar en massa papper.</p><p>En förtjänst är att Summanen också tar med forskarperspektivet och gör en grundlig genomgång av de trendiga med, ack så tröttsamma, FAIR-principerna. Det handlar om lite samma sak som vi i Finland nu försöker driva på, nämligen att det är inte så att vi har forskningsdata någonstans som en skild klar enhet och sedan finns alla andra offentliga data någon annanstans under helt andra premisser. Eller det borde inte vara så. Alla data är data och alla data är potentiella forskningsdata. Alla myndighetsdata borde fylla samma kvalitetskriterier som forskningsdata. Man måste kunna bedöma dess kvalitet och hänvisa entydigt till dess proveniens. Och eftersom det faktiskt handlar om digitalisering av samhället betyder proveniens inte bara en enkel "källa", utan en noggrann redogörelse för datas hela livscykel och hur den behandlats och hanterats i olika skeden.</p><p>Läsningen av Summanens bok var faktiskt för mig en välkommen påminnelse om vad allt egentligen handlar om, även på forskningssidan. Det handlar om just digitalisering av hela forskningsprocessen. Vi får inte låta oss luras av politiska och kommersiella intressen som fokuserar enögt på att mäta och utvärdera forskningens resultat eller påverkan, så som den dessutom uppfattas med dagen föråldrade mätare. Det finns en allvarlig risk att utveckligen förs i en ohållbar riktning, att man gör stora felinvesteringar om man endast lyssnar till små, aktiva klickar. Då det gäller att möjliggöra snabb teknologisk utveckling, måste man vara mycket, mycket noggrann att man inte blockar utveckling och mångfald. Vi kan omöjligt ännu veta vad forskarna själva kommer att hitta på och behöva om några år. De vet de knappast själva. </p><p>Det är viktigt att man håller utvecklingen divers och öppen och inte reglerar eller tvingar för mycket. Det gäller att satsa på rätt element som faktiskt underlättar till exempel dataintegration och länkning som skapar genuin semantisk interoperabilitet. Att ha fel mätare kan vara ödesdigert. Till exempel att mäta antal beständiga identifierare och belöna massproduktion kan leda till en situation då vi antingen har fullständigt ohållbara kostnader eller PID-system som förlorat sin idé eftersom ingen har råd att underhålla dem.</p><p>I stället bör vi fokusera på forskarnas hela arbetsprocesser, hur dessa kan dokumenteras så automatiskt som möjligt. Man talar och <i>FAIR by design</i> eller <i>born FAIR data</i>. Här har vi också en skillnad mellan forskningen och kulturarvet. Det senare kan regleras rätt långt utan att kärnverksamheten lider, medan forskningen har stora problem med datahanteringen, inklusive hantering av rättigheter och det är mycket svårt att åtgärda. Det är också inbyggt i forskningen att den går i bräschen, skapar nytt och är oberoende. Om vi reglerar datahanteringen för strikt kan vi omöjliggöra innovation, nya infallsvinklar och metoder. </p><p>Lösningen är ändå, enligt min bedömning, den samma inom båda sektorerna. För det första måste vi jobba med kvalitet (data, metadata samt forskningsprocessens dokumentation som helhet), för det andra måste vi fokusera på de enskilda forskarnas behov. Vi måste fördjupa vår användarförståelse ytterligare och arbeta med dem och stöda dem i hela forskningsprocessen utan att stirra för mycket på standarder mm. Det innebär att allt mera ta bruk service design som metod vid planeringen av datatjänster.</p>Jessica Parland-von Essenhttp://www.blogger.com/profile/17689726616158822515noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3187214198953845255.post-87937768704151067072022-04-03T10:16:00.006-07:002022-04-03T10:16:56.766-07:00Vårhelsingfors<p>På förekommen anledning kom jag att göra en liten historisk promenad i Helsingfors i går. Den började på Senatstorget. Det är 1800-talets och statsbyggandets torg. Senaten och Universitetet i en högtidlig dialog med kyrkan som tornar högt över dem. Via Finlands Bank, Ständerhus och Riksarkiv gick promenaden sedan till det nya Kajsahusets stiliga bibliotek.</p><p>Därifrån gick vi vidare genom Kajsaniemi, förbi Botaniska trädgården till Järnvägstorget, 1900-talets och nationsbyggets torg. Där står Ateneum och Nationalteatern och ser på varann över det stora torget som luktar havsbotten när det regnat. Järnvägsstationen, som markerar den moderna staden dit folket strömmande i den växande staden.</p><p>Vidare till det tredje torget, 2000-talet, det moderna demokratiska samhällets torg, där Riksdagshuset blickar ner från Arkadiabacken över Musikhus, bibliotek, samtidskonst och de fria och starka medierna. I solens sken traskade vi sedan vidare mot Sandudd, där vi bland andra besökte bagarmästare Ekberg och Aurora Karamzin.</p><p>Staden visade sina bästa sidor.</p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><span style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><a href="https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=106867054"><img alt="" data-original-height="1000" data-original-width="900" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhGEi_b_kZDGUy0rL-xa6msGCWSjOsUnMTu4PBATzlG2w1qCT_4hx0Yr1T1hkIyYOjYBvv2kyIDIDaA9XryZMxO7BmbHk-vmkqOL0R06C9TFcpDrvlMAmndT8_ie26483x9_P1N1tR3MgV6zClQAZiJQ2S8CjoAYlWj7azR-XZUAnjh3W_SfuElkxEg0w" width="216" /></a></span></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><a href="https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=106867054">By SuomelaSuomelaSuomelaSuomelaSuomelaSuomela <br />Own work, CC BY-SA 4.0, </a></td></tr></tbody></table><br /></p>Jessica Parland-von Essenhttp://www.blogger.com/profile/17689726616158822515noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3187214198953845255.post-79216516622181255152022-03-06T01:48:00.001-08:002022-03-06T01:48:30.291-08:00Perspektiv<p>Kriget i Ukraina är utan tvivel historiskt. Det har konsekvenser som kommer att påverka världens gång länge. Det är förstås omöjligt att veta hur, man kan bara spekulera. De historiska sammanhangen, förklaringarna och utvecklingarna kan bara skapas som efterhandskonstruktioner. Verkligheten är för kaotisk. </p><p>Förhållandet mellan systemiska, till exempel kulturella eller ekonomiska, långsamma och tröga processer och kausaliteter versus individernas reella valfrihet och val, moral och förmågor är ett mysterium som inte kan beskrivas med någon enkel algoritm. En viktig sak i förhållande till båda dessa abstrakta ytterligheter finns ändå i deras skärningspunkt: historien rättfärdigar ingenting. Bedömningen om rätt och fel, gott och ont, smart och dumt, måste alltid ske i <i>nuet</i> och med sikte på den bästa möjliga framtiden. Att släpa på forna dagars oförrätter, gränser eller glans leder bara fel. En parallell till <a href="https://www.britannica.com/topic/sunk-cost" target="_blank">sunk cost</a>-effekten helt enkelt. Därmed inte sagt att inte insikter i historia skulle vara oumbärliga. De ger möjligheter till perspektiv och visdom.</p><p>Jag har själv följt händelserna främst genom Twitter, Hesari och Yles webbmaterial. Jag har inte följt expertdiskussionerna på Yle, men jag har som vanligt lyssnat mycket på poddar, främst <a href="https://crooked.com/podcast-series/pod-save-the-world/" target="_blank"><i>Pod save the world</i> </a>och <i><a href="https://www.economist.com/podcasts" target="_blank">The Economist</a>. </i>Dessutom har jag förstås i bagaget min utbildning och erfarenhet som historiker. I ett försök att reda ut mina egna tankar diskuterar jag nedan några aspekter jag själv funderat på de senaste dagarna.</p><p><br /></p><p>1. Ekonomin och stormakterna</p><p>Kraschen inom den ryska ekonomin sägs vara närmast total inom kort. I praktiken kan ryska företag närmast handla med Kina. Men länderna är verkligen inte allierade eller jämbördiga. Kina har en mer diversifierad och utvecklad export och handeln med omvärlden är något man knappast riskerar. Tvärtom har Kina konsekvent prioriterat ekonomin och där agerat globalt expansivt. Nu har Rysslandas ledning försatt sitt land i en situation då man är tvungen att sälja billigt. Allt. Köparna är däremot inte många, då handel kan göras endast i rubel och yuan, om jag förstått saken rätt. Resultatet kan bli att Kina om ett antal år är ännu starkare och förmögnare, medan Ryssland förlorat kolossalt av sitt kapital och sina resurser till sin granne. Å andra sidan får Kina troligen ytterligare argument för undvika krig och benhårt hålla fast vid sin tidigare princip om att inblandning i staters interna affärer är absolut förbjudet. Maktbalansen mellan de två stormakterna Kina och Ryssland kommer sannolikt att förskjutas mycket långt till fördel för den föregående. Vilket lite hänger ihop med följande aspekt.</p><p><br /></p><p>2. Geopolitiken och klimatförändringen</p><p>I den finländska NATO-diskussionen saknar jag lite insikten om att Rysslands näst största stad ligger under 200 kilometer från den finska gränsen. I och för sig ligger den estniska gränsen ungefär på samma avstånd, men vad ett finskt NATO-medlemskap skulle innebära för Östersjöområdet ur ryskt perspektiv är ändå en tydlig försämring gällande Finska viken och Östersjön. Både luft- och sjövägen blir åtkomsten besvärligare. Flottans bas ligger förstås i Kaliningrad, men om också Sverige går med, blir läget mer likt Bosporens, och egentligen ännu värre, just på grund av de korta ryska kustremsorna vid Östersjön. Situationen kan knappast te sig idealisk ur Kremls perspektiv, varför reaktionerna kan bli lika irrationella och idiotiska ur vårt perspektiv som de varit på senare tid. Därför kanske andra avtal än medlemsavtal kunde vara ett taktiskt val just nu. Kanske inte.</p><p>Å andra sidan är Ishavet nu mycket mer öppet, vilket också förändrar läget och ger nya möjligheter. Det står klart att nordkusten kommer att bli allt viktigare för Ryssland och tyngdpunkten kommer sannolikt att flytta ditåt. Värt att notera är att också Kina har varit aktiv med att <a href="https://valtioneuvosto.fi/sv/-//10616/selvitys-kiina-pyrkii-kumppaniksi-ja-toimijaksi-arktisella-alueella" target="_blank">främja sina intressen</a> där. Så vi är i ett historiskt läge också på det sättet att de geopolitiska fakta som funnits under historisk tid faktiskt håller på att ändras.</p><p><br /></p><p>3. Värderingarnas och ideologiernas återkomst</p><p>Politiskt kan de pågående förändringarna närmast liknas vid händelserna i Europa åren 1989–1991. De senaste decenniet har vi sett skrämmande framgångar för högerpopulistisk manipulation och desinformation<span> ämnad att försvaga EU och USA. Men ett v</span>erkligt hybridkrig har avslöjat, förutom Putins strategiskt bristande omdöme och moral, framför allt den usla ryska militära och informationsteknologiska förmågan. Västvärlden, inklusive dess mest opportunistiska populister, har slutit upp bakom demokrati och mänskliga rättigheter. </p><p>Vi kan ändå också se hur aktiv propaganda fortsättningsvis trots öppet tillgänglig information håller stora grupper i konstruerade svartvita informationsbubblor, både i USA och Ryssland. Det finns ingen lagbundenhet i att sanning och fakta alltid segrar. Att bekämpa desinformation kräver åratal av målmedvetet arbete. Framför allt kräver det omfattande och bra utbildning av hela folket. Ett samhälle som bygger på förtroende är inte något man åstadkommer i en handvändning, men det är något vi idag har kunskap om hur man kan göra. Det handlar om vilja och prioriteringar.</p><p>Pandemin utgjorde en generalrepetition i att göra ekonomin till ett redskap för politiska målsättningar. Politiker i många länder klarade av att låta samhället ta ekonomiska stötar i form av skulder och kostnader till förmån för en långsiktigt hållbar utveckling. Den ekonomiska nyliberalismen fick se sig ifrågasatt och förbigången och moderna samhällen visade sig tåliga inte minst tack vare digitaliseringen. Och känslan av att vi <i>kan</i> förändra samhället är nu stark. Varför inte samtidigt fixa hela energiförsörjningen hållbar på samma gång?</p><p>Fascismen som ideologi har också blivit tydlig och synlig. Stater och grupper med vad vi hittills kanske beskrivit som auktoritativa eller som att de har diktatoriska tendenser framstår nu, på grund av hur språkbruket eskalerat i en allt större propagandistisk smörja, som tydligt fascistiska. Här om någonstans hjälper oss historiekunskaper. Plötsligt står det klart vad vi har att göra med, hur lögnerna fungerar. Narrativen och mekanismerna är de samma genom decennierna, skrämmande bekanta. </p><p>Att de europeiska demokratierna varit medvetet fredliga och inriktade på mänskliga rättigheter är en styrka, inte en svaghet vilket en del verkar tro. Det har gett oss möjlighet att bygga den resiliens och välfärd vi nu har till förfogande då det gäller.</p>Jessica Parland-von Essenhttp://www.blogger.com/profile/17689726616158822515noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3187214198953845255.post-91952821764061348212022-03-02T23:03:00.000-08:002022-03-02T23:03:05.936-08:00Ukraina<p>I flera år nu har världen kämpat mot globala, osynliga fiender. Klimatförändringen och pandemin har inte en enda tydlig orsak man kan peka på. Det finns inte några få åtgärder man kan vidta mot dem som ensamma har stor effekt. De är ogripbara och kampen mot dem är långsam och vägen framåt långt ifrån given. De är reella, enorma hot mot både individer och hela samhällen.</p><p>Nu har ytterligare ett stort hot realiserats. Den naggande informationspåverkan som varit så tydlig för de flesta, som också varit märkligt framgångsrik då nyttiga idioter frivilligt ställt sig till förfogande i västvärldens rikaste länder, har förbytts i ett krig mitt i hjärtat av Europa. Plötsligt har vi en fiende som gjort allt kristallklart för oss. Vi vet vad som ska göras, vad som måste ske för att ställa saker till rätta. Vi vet också att det inte kommer att vara lätt, tvärtom kan det bli kostsamt i både stort och smått för oss alla. Men nu vet vi. Allt är uppenbart. Våra värderingar, våra fiender, våra allierade, hotet. Det orättfärdiga lidandet som vi har så nära inpå oss, som Timothy Snyder påpekat, det sista europeiska imperiets kris har också synliggjort den Europeiska Unionens styrka. Faktum är att den långa fredstiden och samarbetet har skapat välfärd och lugn, som av diktaturer misstolkats som svaghet eller dekadens. Den ställning de mänskliga rättigheterna fick efter andra världskriget har lett till en positiv utveckling globalt. Men ingen utveckling är självskriven, det finns ingen automatik eller ödesbundenhet i historien. I dag finns yngre generationer som har vuxit upp i en mer global och individualistisk värld. Och de finns överallt. Världen är annorlunda nu än för några decennier sedan.</p><p>Snart en miljon människor har flytt Ukraina. Vad som kommer att ske i Ryssland är höljt i dunkel. Man anar att, trots propagandan, har ledningen och hela systemet hamnat allvarligt i otakt med omvärlden och också verkligheten i det egna landet. Som i alla länder finns det människor som inte orkar eller vill bry sig om annat än sin egen tillvaro, det finns säkert också de som gärna tror på propagandan, men det finns också många som vet bättre, en del mer färdiga till aktiv handling än andra. Ändå ligger nu till exempel hotet om uppbåd över många människor i Ryssland, liksom andra restriktioner och hot. Hur situationen kommer att utveckla sig är omöjligt att förutspå, men det är inte otänkbart att det också snart flyr många människor från Ryssland. </p><p>Lyckligtvis har opinionen ställt sig empatiskt till flyktingströmmarna hittills. Den hjälp som organiserats vid gränserna mot Ukraina är enorm. Enskilda, myndigheter och organisationer hjälper med husrum, förnödenheter, juridiskt stöd, transporter och allt som behövs. Och det är inte lite. För oss gäller det att nu orka <i>upprätthålla</i> denna vilja och förmåga att hjälpa. Även om vi inte själva hamnar i krig är detta en prövning vi måste klara. Också om krisen håller på länge och oberoende vem det är som är tvungen att fly. Det får inte vara skillnad på varifrån man flyr, på modersmål, hudfärg eller något annat. Grundprincipen om de mänskliga rättigheterna gäller varje människa. Vi måste vidhålla det och leva upp till det. Annars ger vi efter och spelar fienden i händerna.</p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p>Jessica Parland-von Essenhttp://www.blogger.com/profile/17689726616158822515noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3187214198953845255.post-23016772641770488912022-01-01T03:24:00.000-08:002022-01-01T03:24:26.975-08:00Tillbakablick på 2021<div style="text-align: left;">Det har varit lite glest på bloggen på sista tiden. Det har delvis varit ett medvetet val, en prioriteringsfråga. Jag har helt enkelt valt att inte sätta så mycket tid och energi på att kommentera ditt och datt. Det kanske inte har varit ett klokt val tänker jag nu, mest för min egen skull. Det är för mig ypperlig mental motion att skriva, jag tänker bäst och i nya banor medan jag skriver. Efter 2020, som var ett extremt arbetsdrygt år på jobbet och tungt också bland annat på grund av pandemin, var ju hela livet och vardagen på sätt och vis omstrukturerad. Eller kanske snarast ostrukturerad. I praktiken fanns inget utom jobb under 2020 och att hitta tillbaka till en integrerad, men diversifierad, tillvaro har inte varit helt lätt. Det är en process som ännu fortgår. Men jag har tagit stora steg i år. Jag tänkte försöka få tag i helheten igen genom att nu skriva ett lite längre inlägg, en sammanfattning av förra året.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><h3 style="text-align: left;">Jobbjobbet</h3><div>Detta var mitt andra år som ansvarig för den lilla men naggande goda expertgruppen som arbetar med planering och utveckling av forskningsdatahantering på CSC, DMO. Vi byggde upp verksamheten 2020, främst på uppmaning av vår största uppdragsgivare Undervisnings- och kulturministeriet, men också för att det blivit allt mer uppenbart för oss att vi behöver fokusera ytterligare på att stärka datahanteringskompetenser, samarbete och interoperabilitet både på CSC och inom hela forskningssektorn. Forskningsdata är en vansinnigt viktig och dyrbar resurs, men den är också ofta väldigt krävande att hantera. Man måste planera noggrant och nästan alltid göra tusen små beslut och prioriteringar om varje detalj. Och detta i ett läge då det sällan finns lätta eller enkla svar, för att inte tala om lättillgängliga verktyg och resurser.</div><div><br /></div><div>Men DMO har nog varit en stor framgång. Gruppen har utökats med fantastiska förstärkningar under året och trenden ser ut att fortsätta. Våra sakkunniga är med i många viktiga projekt både i Finland och internationellt och är ett uppskattat stöd när de väl kommit med. För fortfarande upplevs ofta datahantering som något extra, som man helst skulle utlokalisera, men så funkar det ju inte. I praktiken är det så att vad man än jobbar med idag, jobbar man med data. Och hanterar den. Det vi sakkunniga kan erbjuda är metoder och modeller, men vi kan implementera dem i det praktiska arbetet i mycket begränsad utsträckning. Det vi försöker göra är att stöda planering och utveckling på alla plan så att datahanteringen kan vara så enkel effektiv och säker som möjligt. </div><div><br /></div><div>I praktiken har våra ansvar vuxit och fortsätter att växa. Vi är med om att planera, diskutera och möjliggöra lösningar från strategisk till detaljnivå i allt från offentlig förvaltning till enskilda forskningsprojekt. Jag slås nästan dagligen av hur otroligt både bred och djup kompetens DMOs sakkunniga har. Samtidigt är den ofta typisk för sakkunniga: nya samarbetsparter kan ibland till en början anas bli lite frustrerade av våra svåra frågor och sedan bristen på enkla lösningar från vår sida. Men så är det tyvärr med komplexa saker. Experten svarar ofta "jo, man kan ju se på saken si eller så, beror på vad ni själva vill prioritera" eller så får man en drös följdfrågor som svar på sin, som man själv tycker, enkla fråga. En klassiker i branschen är redan kundernas önskan om en "portal". Varvid vi förstås frågar: För vem? För vilka syften? Med vilka data och vilka funktioner? Och framför allt med vilken långsiktsplan och -finansiering? Ofta blir det hela ett väldigt mycket större projekt att ens planera än vad kunden tänkt sig. Och just här är DMO bra hjälp. Man vill ju göra saker som faktiskt är maximalt användbara, hållbara och effektivt gjorda.</div><div><br /></div><div>Vi arbetade 2021 särskilt med två teman. Det första var <i>reproducerbarhet</i>. Vi har insett att det är ett vettigt och meningsfullt sätt att närma sig datahantering ur forskarperspektiv och också ett sätt att ta steget ut från enbart data till andra typer av digitala objekt, såsom datorkod, som ju också bör hanteras överlagt då man sysslar med forskning eller varför inte offentlig finansierad eller allmännyttig verksamhet överlag. För mig personligen var det allra roligaste att delta i ett "reprohack" som ordnades av <a href="https://www.knowledge-exchange.info/" target="_blank">Knowledge Exchange</a>-nätverket. Att hands-on testa att <a href="https://the-turing-way.netlify.app/reproducible-research/compendia.html" target="_blank">återskapa en artikel från en hög kod och data</a> var verkligen lärorikt och roligt. (<a href="https://youtu.be/4D-G74pCLpo" target="_blank">Här är ett webinarium</a> som vi ordnade om ämnet på finska).</div><div><br /></div><div>Det andra temat vi jobbade med var att främja <a href="https://www.go-fair.org/fair-principles/" target="_blank">FAIR data-principerna</a>. Det har vi gjort bland annat i EU-projekt som t ex <a href="https://fairsfair.eu/" target="_blank">FAIRsFAIR</a> och <a href="https://eosc-nordic.eu/" target="_blank">ESOC Nordic</a> och i mer disciplinspecifika projekt. I praktiken handlar det ofta om att främja planerad datahantering överlag. Där vi satte en hel del krut på att bygga ett nationellt konsortium för att trygga gemensamma lösningar. Vi producerade också en videoserie med praktiska råd för forskare gällande datahantering med introduktioner till ämnen som <a href="https://youtu.be/5ToYoOy0nF8" target="_blank">metadata</a>, <a href="https://youtu.be/X9sUK0yZHTQ" target="_blank">filformat</a> och -<a href="https://youtu.be/Xkqkg1oiUOQ" target="_blank">hantering</a> samt <a href="https://youtu.be/fUkrFm9xnuQ" target="_blank">dataintegritet</a>. Det var jätteroligt och snart är serien helt färdig.</div><div><br /></div><div>Vidare är det för FAIR data viktigt att främja användning av beständiga identifierare vilket vi gjort t ex i <a href="https://wiki.eduuni.fi/display/CscPidVerkosto/PID-verkosto" target="_blank">PID Forum Finland</a>, internationellt sett ett unikt samarbete pga sin bredd, men också bl a samarbete med <a href="https://datacite.org/" target="_blank">DataCite</a>. Ett tredje element som vi jobbat med, och säkert fortsätter med 2022, är semantisk interoperabilitet. Det har vi gjort bland annat genom en arbetsgrupp inom det nationella samarbetet för öppen forskning, där vi utarbetat<a href="https://wiki.eduuni.fi/display/csctuha/FAIR-periaatteiden+soveltaminen" target="_blank"> guider för t ex användning av kontrollerade vokabulärer</a>. Internationellt har vi varit med i <a href="https://fairsfair.eu/fair-semantics-interoperability-and-services-0" target="_blank">arbetet för att utveckla rekommendationer för sådana ska byggas, publiceras och underhållas</a>. Här är arbetet redan väldigt tekniskt och utmanande, och kan/borde kopplas till arbete som görs vid utvecklingen av PID-system (t ex <a href="https://fairdo.org/" target="_blank">FDO</a>). Ironiskt nog upplever jag att vi här i praktiken tampas med semantiska och ontologiska problem. Det är svårt att sammanföra diskussioner, som redan i sig ibland blir förvirrade på grund av att människor har så olika infallsvinklar och begreppsvärldar. Vad som tekniskt ter sig enkelt eller logiskt att göra, kan i själva verket bli kontraproduktivt vad gäller användbarhet eller ändamålsenlighet.</div><div><br /></div><h3 style="text-align: left;">Kommunikation och medielandskap</h3><div>Sommaren erbjöd ju en liten lättnad i pandemiläget, man kunde träffa vänner och till och med resa lite försiktigt. På hösten fanns det stora förhoppningar om återgång till kontoret, åtminstone hos en del. Under distansarbetsperioden har man blivit van men en närmast surrealistisk effektivitet, men det har skett med en kostnad: vi kontaktar, informerar och umgås träffsäkert och effektivt endast med dem vi redan vet är relevanta. Massor av kringinformation blir oförmedlad. Vi missar möjligheter till samarbete, synergier, nya initiativ, samtidigt som vi gräver ner oss allt djupare i vår egen lilla värld. När man besökte kontoret och använde en stund emellanåt till att höra sig för vad andra, mer "perifera" personer sysslar med numera, upplevde man att man "inte fått något gjort" och varit ineffektiv, samtidigt som man fick höra mängder av ny intressant information. Den var kanske inte direkt relevant precis nu, men likväl nyttig att känna till. Hur kan man mäta värdet av detta kaffeautomatprat och kostnaden av den minimala informationsgång vi vant oss vid? Även om vi har inofficiella möten och diskussioner över zoom, kräver de initiativ och energi och begränsar sig i slutändan oftast ändå till "de närmast sörjande". Nåväl, funderingarna inaktualiserades ju snabbt till vintern igen. Jag tror framtiden är hybridarbetets. Det finns många saker som funkar otroligt bra på distans, bättre till och med, såsom nätverksträffar och seminarier. Men andra projekt, i synnerhet sådana som kräver starkt engagemang av nya personer, har varit svåra eller nästan omöjliga att få ingång.</div><div><br /></div><div>Djupläsning är fortfarande hackigt och kräver en bestämdhet som jag inte spontant inte lätt kan uppbringa. Under sommaren läste jag ändå en hög populariserad fakta och det var en lite skrämmande erfarenhet. Förutom <a href="https://essetter.blogspot.com/2021/10/pengar-och-pengar.html#.YdArQBNByYU" target="_blank"><i>Bitcoin standard</i></a> läste jag den nästan lika hårresande <i><a href="https://www.ethankross.com/" target="_blank">Chatter</a>. </i>Den grad av förenkling och förvrängning man kan göra vid popularisering är imponerande, trots att man flitigt hänvisar till forskning.<i> </i>Den bok som gav mig mest behållning var <i><a href="https://www.norulesrules.com/" target="_blank">No rules rules</a>. </i>Men också här hade man lite känslan av att man kokat soppa på en spik. Det skrivs för mycket böcker. Sen tog sommaren slut, och <i><a href="https://readnoise.com/" target="_blank">Noise</a></i> har jag varit för trött för att läsa till slut tills vidare.</div><div><br /></div><div>Nuförtiden konsumerar jag överlägset mest poddar, och mest om forskning och politik. Det finns mängder av bra material. Medan jag minskat användningen av facebook och till och med twitter, har jag njutit av att följa med <a href="https://www.youtube.com/c/NomadsTrails" target="_blank">min dotter </a>och <a href="https://www.youtube.com/channel/UCp1ndIEcNDBchQuiskx9gJg" target="_blank">min son</a> på youtube. Jag blev också uppmuntrad att själv göra video och <a href="https://youtu.be/gyFS5LFIC_o" target="_blank">det började jag med under sommaren</a>. Jag har ju massor av material jag samlat på mig om Helsingfors historia. Det har på ett trevligt sätt kompletterat arbetet i Helsingfors stads historiekommitté, där vi under året bland annat fått ut <a href="https://kauppa.minervakustannus.fi/sivu/tuote/fastningsstaden/2764534" target="_blank">den svenska versionen av 1700-talet</a> och jobbar med Jyrki Paaskoski med ett intressant verk om början av 1900-talet. Dessutom blir äntligen snart den nya webbsajten om Helsingfors historia klar att öppnas. Den kommer att bli väldigt fin. Det är hög tid att Helsingfors historia blir tillgänglig på detta sätt för allmänhet, skolelever, turister osv. Lite mer knaggligt har det varit för <a href="https://projektfredrika.fi/" target="_blank">Projekt Fredrika</a>, men arbetet fortsätter nog där också med mycket fina initiativ (helt nog oberoende av undertecknad, som tyvärr inte bidragit med mycket vettigt). </div><div><br /></div><div>Ännu för att kommentera kultur har jag här förutom ett antal museibesök verkligen varit restriktiv och <a href="https://essetter.blogspot.com/2021/05/innanfor-studiodorrarna.html#.YdAw3xNByYU" target="_blank">besökt<i> en</i> teaterföreställning</a> och gått <a href="https://www.imdb.com/title/tt11837886/" target="_blank">på bio <i>en</i> enda gång</a>, båda för att se Peik (till julen kom ju också <a href="https://arenan.yle.fi/audio/1-60923643" target="_blank">Mordet på Laura Marklund</a>, där han har en större roll). Så min kulturkonsumtion har varit rätt familjecentrerad, kort sagt. Apropå att gräva ner sig i sin egen lilla värld.</div><p class="p1" style="font-family: Helvetica; font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 14px;"><br /></p><h3 style="font-family: Helvetica; font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px; text-align: left;"><br /></h3><h3 style="text-align: left;">IRL landskap</h3><div>Under förra våren mognade beslutet att flytta från Grankulla tillbaka ut till landet. Livet i en tätortsbostad kändes inte vettigt med växande andel distansarbete och med krympande familj. Vips hade vi på hösten ett enormt renoveringsprojekt för händer och lika vips katter och höns och här sitter vi nu, tillbaka i vårt gamla, härliga, men också arbetskrävande hus. Ibland tycker jag det känns som semester jämnt, ibland är jag fortfarande så trött att jag nästan kroknar. Men jag behöver inte sakna orsaker att sluta jobbjobba och jag ser fram emot våren och sommaren med trädgård och utvändig renovering och förhoppningsvis då äntligen möjligheter att bjuda in människor.</div><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEizSgx6aShLofszmunxtRQ3PD__7ORoBd1WIwvCYGRldHUNDtZ8cPTxgKKJ4pD1hD3wI8kCTJQrvMK7Ssv-JAfy1mAG5G6XbQ73ax3lspGhlgkOamevtEbdnrtvGrcxF0tMg6rqAZDsxM3iec3CW0TAJYU860eMhFHyrEywnFm5UeyMVdCeRL-D3C_NRg=s640" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="480" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEizSgx6aShLofszmunxtRQ3PD__7ORoBd1WIwvCYGRldHUNDtZ8cPTxgKKJ4pD1hD3wI8kCTJQrvMK7Ssv-JAfy1mAG5G6XbQ73ax3lspGhlgkOamevtEbdnrtvGrcxF0tMg6rqAZDsxM3iec3CW0TAJYU860eMhFHyrEywnFm5UeyMVdCeRL-D3C_NRg=s320" width="240" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Henrik II, Tilde & Annabel de Balliol </i></td></tr></tbody></table><br /><div><br /></div><div><br /></div>Jessica Parland-von Essenhttp://www.blogger.com/profile/17689726616158822515noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3187214198953845255.post-3120027445875994822021-10-26T09:50:00.002-07:002021-10-26T09:50:30.368-07:00Pengar och pengar<p>Eftersom Saifedean Ammous’ bok <i>The Bitcon Standard </i>(2018) verkar ha väckt uppseende, tänkte jag passa på att allmänbilda mig lite och försöka förstå hur Bitcoin inte är ett pyramidspel. Spontant är jag högst skeptisk till att enomen som ser ut att lova vinster som bygger endast på tillväxt skulle vara hållbara på lång sikt. Det gäller alltså i praktiken det mesta inom ekonomin. Men att det i bakgrunden inte finns något kapital och lite kompetens allt gör ju det ännu mera skumt.</p><p>Men jag är ju då inte någon ekonom, och därför var det ju verkligen intressant att läsa den kaxiga Ammous. Hans tes är kort sagt att guldmyntfoten hittills har varit det mest effektiva monetära systemet någonsin. Han förklarar väl vad pengar är och hurdana pengar som är stabila och bra (förutsägabara betalmedel som håller sitt värde, så att man både kan spendera och spara dem) och varför det nuvarande fiat-systemet är problematiskt (om det fanns någon som inte tyckte det). </p><p>Som historiker har jag ändå stora problem med hans historiska argumentering som sträcker sig över största delen av boken. Jag blir kallsvettig vid tanken på att många ”fakta”-böcker antagligen innehåller lika mycket förvrängningar och förenklingar. Ammous driver sina teser så tendentiöst att det blir genuint pinsamt. 1800-talets ”guldålder” har enligt honom tydligen litet att göra med kolonialismens hänsynslösa plundring av stora delar av flera kontinenter, industrialiseringen var en fantastisk guldålder där också miljoner utarmade industriarbetare hade det jättebra, för att inte tala om när han går helt utöver sin kompetens och förklarar hur konsten var mycket bättre på den tiden och vem som helst ju idag kan göra ”konst”. Direkt löjligt är hans moraliserande över Keynes som person. Relevans, liksom? Värst är att en förläggare som Wiley har släppt dylik irrelevant dynga genom sin process. Ammous svartvita ideologiska svador över den ”onda” staten, och den ”goda” kapitalismen är mera begriplig, om än störande. Den tär i mina ögon på hans trovärdighet och kompenseras inte av en synbart mer nyanserad analys av kryptovalutorna.</p><p>Men till saken: bitcoin. Ammous ser alltså bitcoin som en väg ur fiat-systemet: bitcoin är tillräckligt trög och oberoende som mekanism för att erbjuda ett vettigt alternativ. Systemet baserar sig på att det finns en stigande kostnad för att skapa den på förhand fastslagna mängden bitcoin. Valutan kommer enligt honom knappast att fungera som allmänt betalmedel för små betalningar eftersom kostnaderna blir för stora då varje transaktion ska verifieras i det distribuerade systemet. Enligt Ammous finns det förresten knappast andra vettiga användningsändamål för blockchainteknologin. </p><p>Att skapa bitcoin är knutet till räkneoperationer av stigande komplexitet (”mining”) som blir allt mer omfattande an efter. Detta gör att värdet i längden ska tänkas vara stabilt, som med guldet, där marginalkostnaden ständigt stiger. Antagandet baserar sig alltså på att man ständigt måste använda allt mera elektricitet och att datorerna aldrig på över hundra år kommer att ändra sin funktionslogik tills bitcoinsen är slut skapade. Numera finns det som bekant enorma datorhallar som inte gör något annat än skapar bitcoin. Det vill säga: vi får aldrig upptäcka gratis eller radikalt billigare energi och kvantdatorerna kommer aldrig att fungera ordentligt eller bli förmånliga.</p><p>I längden är det tänkt att systemet ska finansieras med serviceavgifterna för transaktioner och att det alltså för all framtid kommer att finnas tillräckligt med parter som upprätthåller ett distribuerat system som är för stort för att krascha. </p><p>Som helhet var boken nog intressant och nyttig läsning också för en humanist som mig. Men riktigt övertygad är jag ändå inte. På kort sikt kan man säkert göra mycket pengar med att placera i bitcoin, om man har tur och nerver, men på lång sikt är jag fortfarande aningen skeptisk. Men jag förstår nu logiken bättre, även om jag skulle vara glad om all kapacitet användes på att lösa mer akuta problem i vår värld. </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /><br /></div><br /><br /></div><p></p>Jessica Parland-von Essenhttp://www.blogger.com/profile/17689726616158822515noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3187214198953845255.post-16575056250232028132021-08-22T03:42:00.004-07:002021-08-22T03:42:54.024-07:00Artificiell intelligens och produktivitet<p>Den finska teknologisektorn är stadd i förändring, <a href="https://teknologiainfo.net/files/documents/pdf/digitaalinen_suomi-ekirja.pdf" target="_blank">vi har gått från att utveckla hårdvara mot mjukvara</a>, och <a href="https://www.etla.fi/wp-content/uploads/2012/09/dp1267.pdf" target="_blank">investeringarna har följt samma trend</a>. Men det finns en oro för att <a href="https://svenska.yle.fi/a/7-10004922" target="_blank">produktiviteten inte ökar</a> som den borde. I själva verket har produktivitetsökningen inom ICT främst gällt ICT-sektor självt, men vi borde nu (inte minst för att kunna bekämpa klimat- och miljöproblem) mer medvetet styra utvecklingen mot implementeringar som skapar effektivering inom andra sektorer (elnätet, logistisk optimering och annan effektivering av processer, energieffektivt byggande och cirkulär ekonomi). På mikronivå har de senaste decennierna visat att människor är förmögna att ändra sitt beteende i överraskande stor grad och snabbt (tobak, alkohol, distansjobb osv). Tyvärr räcker inte det inför de stora miljöutmaningarna att en majoritet börjar rucka på sina konsumtionsvanor, utan vi behöver stora systemförändringar och modiga beslut också på högre nivå. De investeringar som behövs har ibland gått under rubriken digitalisering. Men termen digitalisering säger rätt lite om vad som egentligen förändras och hur. Vi kan inte bara ändra på verktygen vi använder, vi måste också göra saker på nya sätt och framför allt göra helt <i>nya</i> saker.</p><p>En viktig del av detta är utnyttjande av artificiell intelligens (AI). Med det avser jag maskininlärning av olika slag. Rätt använd kan den öka effektiviteten dramatiskt. Till exempel kan man med hjälp av "<a href="https://www.youtube.com/watch?v=60eCpw0Toy4" target="_blank">digitala tvillingar</a>" undersöka också mycket komplexa system (som till exempel <a href="https://www.weforum.org/agenda/2021/03/scientists-are-developing-a-digital-twin-of-our-earth-to-fight-climate-change" target="_blank">klimatet</a>). Genom att använda maskininlärning, testa och optimera kan man hitta effektivare lösningar och tillvägagångssätt. I slutändan kräver detta ändå <a href="https://www.forbes.com/sites/forbestechcouncil/2020/03/20/ais-effect-on-productivity-now-and-in-the-future/?sh=612ac0b27591" target="_blank">data av god kvalitet</a>. Det vill säga god, planerad och långsiktig datahantering. Data måste vara dokumenterade. Det gäller inte bara forskning, utan alla data, om man vill använda dem för att utveckla en verksamhet.</p><p><br /></p><p><br /></p>
<div style="text-align: center;"><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture" allowfullscreen="" frameborder="0" height="280" src="https://www.youtube.com/embed/5q87K1WaoFI" title="YouTube video player" width="400"></iframe></div><div style="text-align: center;"><br /></div><div style="text-align: center;"><br /></div><div style="text-align: left;">Det händer rätt mycket kring "AI" politiskt just nu. <a href="https://vm.fi/sv/nationella-ai-programmet-auroraai" target="_blank">Det verkar i själva verket ha blivit något av följande trendterm efter "digitalisering"</a>. Det blir också allt tydligare att måste känna och förstå data och dess begränsningar. Man måste bedöma risker och gå igenom värderingar, målsättningar och prioriteter. Det har man också <a href="https://digital-strategy.ec.europa.eu/en/policies/european-approach-artificial-intelligence" target="_blank">identifierat inom EU</a>, där man arbetar med att ta fram ett regelverk som utgår från <a href="https://digital-strategy.ec.europa.eu/en/policies/regulatory-framework-ai" target="_blank">riskbedömning</a> utgående från grundläggande rättigheter (rättssäkerhet och etik). En utmaning är förstås att artificiell intelligens ofta i praktiken bara är ett annat ord för avancerade it-system. Gränsdragningar och definitioner är svåra och visar sig ibland i efterskott vara felaktiga eller oändamålsenliga. De "AI-specifika" riskerna uppstår om det finns bristande mänskligt omdöme eller kontroll, särskilt i s.k. autonoma system.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Det finns ändå sannolikt många områden där man kan använda maskininlärning utan att riskera rättigheter. Dessutom kan välgjorda algoritmer effektivera processer både inom ICT och i samhället i övrigt på ett sätt som ökar produktiviteten. Men får vi syn på var och hur? Och har vi tillräckligt bra data och utbredda kompetenser för datahantering och maskininlärning så att vi kan göra riktig kvalitet?</div><div style="text-align: left;"><br /></div>Jessica Parland-von Essenhttp://www.blogger.com/profile/17689726616158822515noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3187214198953845255.post-49062477403265120822021-08-14T00:54:00.000-07:002021-08-14T00:54:24.314-07:00Från kunskap till förmåga i klimatkris och pandemi<p>Forskningssektorn fick igen i veckan skrämselhicka, när finansministeriet gick ut med info om <a href="https://www.aka.fi/suomen-akatemian-toiminta/ajankohtaista/tiedotteet-ja-uutiset/2021/vmn-budjettiesitys-40-miljoonan-euron-leikkaus-tutkimusrahoitukseen/" target="_blank">ytterligare föreslagna nedskärningar för forskning</a>. Bestörtningen är rätt total på hela fältet, eftersom man troligen hade hoppats på att vi nu äntligen skulle ha en regering som förstår vikten av inte bara evidensbaserat beslutsfattande, utan också både grundforskning och innovation. Om man vill vara hoppfull och optimistisk kanske man kan förvänta sig att man kommer att kunna lappa på med EU:s extra pengar, men det är ett enormt problem om man fortsätter att driva ner bestående system och strukturer för forskningsfinansiering. Det måste finnas ro och förutsägbarhet för forskningen. Vetenskaplig forskning och inte ens innovationer är något som föds ur intet med några års projektfinansiering. </p><p>Men det var egentligen inte det jag ville kommentera här, utan de otroligt stolliga kommentarer av anti-intellektuella man ser på sociala medier. Börjande från att man nu kan sluta med all queer, gender och annan flummig samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning. Alltså seriöst, tror dessa människor att vi inte har kunskap och tekniska lösningar på hur man kunde stoppa både pandemier och klimatförändringar?</p><p>Miljöforskare har i decennier vetat vad som är på gång och vad som borde göras. Ingenjörer har tagit fram mängder av olika förnyelsebara energikällor, sätt att binda koldioxid och effektivera energianvändningen. Inom medicinen har vi de senaste åren, tack vare stora investeringar och inte minst effektiv utveckling, tagit fram vaccin och vårdmetoder som kommer att hjälpa oss att bekämpa mängder av sjukdomar. Men vi vet också, att ett av de effektivaste sätten att undvika nya pandemier är ett mycket mer omfattande globalt naturskydd.</p><p>De största problemen handlar i dag i själva verket om ekonomi och politik. Om kultur och psykologi, makt och samhällsstrukturer. Vi lyckas inte vaccinera människor i tillräcklig omfattning. I stora delar av världen finns det inte tillgång till vaccin, trots att det på andra håll finns mer än vad som behövs. Och där det finns vaccin, finns det okunskap och populism som sätter käppar i hjulen. Det talas om de stora strukturella förändringar som behövs för att skydda biodiversitet och vända klimatutvecklingen, men framstegen lyser med sin frånvaro, trots att man vet vad som borde göras och det också borde finnas kapacitet att göra och genomdriva beslut.</p><p>Det är inte så, att vi behöver <i>mindre</i> humanistisk, beteendevetenskaplig och samhällsvetenskaplig forskning. Tvärtom. Idag kräver våra kriser mer än någonsin förståelse för hur människan och samhället fungerar. Vi behöver mera kunskap och vi behöver kunna implementera den bättre. Det räcker inte med att någon hittar på en fantastisk lösning. Vi måste också kunna ta den i bruk. Tillsammans.</p><p>Ingen vinner på att man hackar på någon del av forskningen, eller pressar helheten. All kunskap är hemåt. Vi måste satsa brett, nu, med detsamma och långsiktigt.</p><p><br /></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0-S3kNliFyKGXLhBNFN1HWTeGSlbYNIbNppg76U3m_9DlXIPw2PhNinxFtZlY2m2sg6VXjLGZA_RbbAwlOb1sEtP1AP4rmb_vms7K_CU_vq_-VjnJRLKwECfLuFg7Kp9Z8dyn40Nv_24s/s719/512px-Hieronymus_Bosch_-_The_Cure_of_Folly_%2528Extraction_of_the_Stone_of_Madness%2529_-_WGA2495.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="719" data-original-width="512" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0-S3kNliFyKGXLhBNFN1HWTeGSlbYNIbNppg76U3m_9DlXIPw2PhNinxFtZlY2m2sg6VXjLGZA_RbbAwlOb1sEtP1AP4rmb_vms7K_CU_vq_-VjnJRLKwECfLuFg7Kp9Z8dyn40Nv_24s/s320/512px-Hieronymus_Bosch_-_The_Cure_of_Folly_%2528Extraction_of_the_Stone_of_Madness%2529_-_WGA2495.jpg" width="228" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><a href="https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=15384481" target="_blank">Hieronymus Bosch - Web Gallery of Art. <br />Wikimedia Commons. </a></td></tr></tbody></table><br /><p><br /></p><p><br /></p>Jessica Parland-von Essenhttp://www.blogger.com/profile/17689726616158822515noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3187214198953845255.post-19409141427438159272021-08-04T01:07:00.003-07:002021-08-04T01:07:38.563-07:00Fritid, trafik och stora planer sommaren 1921<p>Under sommaren har jag tittat lite på <a href="https://twitter.com/JPvE/status/1406260413373632515?s=20" target="_blank">tandläkare</a> och <a href="https://twitter.com/JPvE/status/1419221099288711174?s=20" target="_blank">barberare</a> i Helsingfors för hundra år sedan. Också trädgårdsodling och blomsterhandel fick sig en egen <a href="https://twitter.com/JPvE/status/1415009336863121411?s=20" target="_blank">tråd</a>. Släktforskaren <a href="https://twitter.com/JPvE/status/1410895610652336128?s=20 " target="_blank">Atle Wilskman</a> och änkan <a href="https://twitter.com/JPvE/status/1417531821852667906?s=20" target="_blank">Ida Bång</a> avled, så jag tog tillfället att beskriva två människoöden i stadens vimmel. Det ena livet var långt, det andra kort och både bakgrund och förutsättningar var olika. </p><p><br /></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><span style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><a href="https://t.co/BOzHEEMaD3?amp=1" target="_blank"><img alt="Raksalong på Alexen 50" border="0" data-original-height="486" data-original-width="273" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhXLRWR4OREf5btdpJba2GoIWlkPkgRa1U8Lar-ovuPaIuB4ZWc0DZmnmziJjclY7AAi-iz9PRGTTle_XN4SFh72BMErTYUgBQHiPqvqF4eNng_HjWUKiNy_hlzokjzVtv_JiNq0u4AriC-/w180-h320/raksalongAlexen.png" width="180" /></a></span></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><a href="https://t.co/BOzHEEMaD3?amp=1" target="_blank">De klassiska symbolerna för barberaren <br />skvallrar om yrkets blodiga historia.</a></td></tr></tbody></table><br /><p class="p2" style="-webkit-text-stroke-color: rgb(0, 0, 0); font-size: 15px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><br /></p><p class="p2" style="-webkit-text-stroke-color: rgb(0, 0, 0); font-size: 15px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s1" style="font-kerning: none;">Gällande stadsbilden kom jag in på trafik och hur <a href="https://twitter.com/JPvE/status/1418601255627333641" target="_blank">Runda husets kvarter</a> utvecklats genom decennierna, men också de<a href="https://twitter.com/JPvE/status/1409069682917875719?s=20" target="_blank"> planer som publicerades</a> för hundra år sedan om uppresandet av ett massivt monumentalbygge av Eliel Saarinen. Också grävde jag lite kring <a href="https://twitter.com/JPvE/status/1411992464731295744?s=20" target="_blank">en av dem som står bakom många av de mest älskade husen</a> i staden, en man som man tydligen inte vet så mycket om, eller inte bara publicerat kring. Men jag sammanställde en liten kavalkad av hans fina fasader.</span></p><p class="p2" style="-webkit-text-stroke-color: rgb(0, 0, 0); font-size: 15px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s1" style="font-kerning: none;"><br /></span></p><p class="p2" style="-webkit-text-stroke-color: rgb(0, 0, 0); font-size: 15px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGMWGphUkwMLf2namABk0oVRbXMRgKZi0PC2TrFAJR06ddyr98rJo1Eu80gsqbWZoQEhb-OBDkxMoms1WB8nfNEF1Bwpw2mm8kLFS5VOq10U5YGOsBqhqnJrN4gYXhdnixAFjlYXm4HfoZ/s1785/E44CY62XoAIlFHS.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="935" data-original-width="1785" height="168" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGMWGphUkwMLf2namABk0oVRbXMRgKZi0PC2TrFAJR06ddyr98rJo1Eu80gsqbWZoQEhb-OBDkxMoms1WB8nfNEF1Bwpw2mm8kLFS5VOq10U5YGOsBqhqnJrN4gYXhdnixAFjlYXm4HfoZ/s320/E44CY62XoAIlFHS.jpg" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><p class="p2" style="-webkit-text-stroke-color: rgb(0, 0, 0); font-size: 15px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s1" style="font-kerning: none;"><a href="https://digi.kansalliskirjasto.fi/aikakausi/binding/1110477/articles/80664858" target="_blank">Kalevalagården hade lämnat Nationalmuseet i sin skugga.</a></span></p><div><span class="s1" style="font-kerning: none;"><br /></span></div></td></tr></tbody></table><br /><br /><p class="p2" style="-webkit-text-stroke-color: rgb(0, 0, 0); font-size: 15px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;">Filmerna på stadens många biografer var viktig kultur, fritidssysselsättning och media för helsingforsarna. En av de mest ikoniska figurerna under perioden är den helsingforsfödde <a href="https://twitter.com/JPvE/status/1408724688289812484?s=20 " target="_blank">Mauritz Stiller</a>. Ett annat filmfenomen, tidens Harry Potter och James Bond kombinerat, var <a href="https://twitter.com/JPvE/status/1416364447753547777?s=20" target="_blank">Tarzan</a>, som också gick på bio denna sommar. Förutom film, kunde man förstås idka sport, och för hundra år sedan <a href="https://twitter.com/JPvE/status/1422513545804238855?s=20" target="_blank">sökte ännu vår nationalsport sin slutliga form.</a><br /><span class="s1" style="font-kerning: none;"><br /></span></p><p class="p2" style="-webkit-text-stroke-color: rgb(0, 0, 0); font-size: 15px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s1" style="font-kerning: none;"><br /></span></p><p class="p2" style="-webkit-text-stroke-color: rgb(0, 0, 0); font-size: 15px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s1" style="font-kerning: none;"><br /></span></p><p class="p2" style="-webkit-text-stroke-color: rgb(0, 0, 0); font-size: 15px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><br /></p><p class="p2" style="-webkit-text-stroke-color: rgb(0, 0, 0); font-size: 15px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><br /></p><p class="p2" style="-webkit-text-stroke-color: rgb(0, 0, 0); font-size: 15px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s1" style="font-kerning: none;"><br /></span></p><p class="p2" style="-webkit-text-stroke-color: rgb(0, 0, 0); font-size: 15px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><br /></p><p class="p2" style="-webkit-text-stroke-color: rgb(0, 0, 0); font-size: 15px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><br /></p><p class="p2" style="-webkit-text-stroke-color: rgb(0, 0, 0); font-size: 15px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><br /></p><p class="p2" style="-webkit-text-stroke-color: rgb(0, 0, 0); font-size: 15px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><br /></p>Jessica Parland-von Essenhttp://www.blogger.com/profile/17689726616158822515noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3187214198953845255.post-39159414003120999482021-07-02T01:22:00.003-07:002021-07-02T01:27:12.322-07:00Tillbaka till kontoret?<p>I och med pandemin arbetar ungefär hälften av de finländska arbetstagarna mest eller helt på distans. Före corona var det bara under 15% som arbetade hemifrån ens varje vecka. Av dem som jobbade på distans på grund av pandemin var 44% mycket nöjda och 48% rätt nöjda. Siffrorna framkommer ur <a href="http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-327-804-2" target="_blank">Arbetslivsbarometern 2020</a>.</p><p>Just nu funderar man alltså febrilt på arbetsplatserna hur arbetet ska ordnas i framtiden. Det har väckt <a href="https://yle.fi/uutiset/3-11836266" target="_blank">ont blod hos arbetstagare </a>då man upplevt att man tvingats till kontoret utan ordentliga orsaker. Det har uppfattats som uttryck för bristande förtroende och rimmar också illa med den trend vi haft de av att arbetstagarna allt mer aktivt kan vara med om att utveckla verksamheten. Idag är det bara en liten minoritet av arbetstagarna som uppfattar att de inte blir hörda då de kommer med förslag. När man nu sett att sjukfrånvaron minskar och produktiviteten inte sjunker av distansarbete, måste arbetsgivare ha acceptabla orsaker för att förutsätta fysisk närvaro. <a href="https://www.mckinsey.com/business-functions/organization/our-insights/what-employees-are-saying-about-the-future-of-remote-work#" target="_blank">Enligt McKinsey </a>bedömer en fjärdedel av de europeiska arbetstagarna, att de kommer att säga upp sig om de tvingas ge upp distansarbetet. Hesari <a href="https://www.hs.fi/visio/art-2000007863738.html" target="_blank">publicerade</a> i våras en dödsannons för Kontoret.</p><p>Ute i världen syns också en annan trend, som kraftigt förstärkts i och med pandemin: "<a href="https://www.forbes.com/sites/bryanrobinson/2021/06/11/the-great-resignation-migration-and-what-this-means-for-your-career/?sh=3754debe69aa" target="_blank">the great resignation"</a>, det vill säga att folk faktiskt säger upp sig från sina arbetsplatser. En orsak anses vara en omvärdering av den egna livsstilen, kanske med ett skimmer av romantiskt downshiftande i och med pandemin. Men det finns troligen också <a href="https://www.bbc.com/worklife/article/20210629-the-great-resignation-how-employers-drove-workers-to-quit" target="_blank">mer krassa orsaker</a> i bakgrunden: det är många kvinnor som varit tvungna att ge upp sina jobb, eller kanske äntligen haft möjlighet att minska på sina mångdubbla arbetsbördor tack vare extra stöd. Också arbetsbördan i sig inom hälsovården under pandemin har angetts som en möjlig orsak, men <a href="https://www.iltalehti.fi/kotimaa/a/77032026-9760-4f70-af2d-312fc3e879f1" target="_blank">det verkar inte vara så i Finland</a>. Ännu åtminstone. Symtomatiskt nog tas inte självuppsägning ens upp i Arbetsbarometern, utan avslutande av arbetsförhållande handlar i Finland endast om arbetsgivarens uppsägningar.</p><p>Själv tror jag vi inte ännu sett helhetseffekten av distansjobbandet. Många av de negativa följderna av isoleringen är svåra att mäta och de verkar också långsamt. Det sociala och kulturella kapitalet har tagit stryk, både för individer och organisationer. Svagare informationsgång och frånvaron av samvaro gnager på trygghet och förmågor. Vi har tappat i synergier och samordning, gruppdynamikens kreativa styrka och effektivitet och istället har det krupit in oro och osäkerhet inför möten och närvaro. Jag känner det själv, fast jag är en extrovert person, en viss nervositet för hur det ska vara att plötsligt mötas med tiotals och hundratals kollegor på en och samma dag. Fem dagar i veckan? Hm ... Vi har ju lärt oss fungera riktigt bra i skärmvärlden och den har också på sätt och vis fört alla närmare varandra och i vissa sammanhang gjort oss mer jämställda i arbetslivet. Samtidigt tycker jag att det har varit utmanande att skapa och föra framåt projekt från hemsoffan. Att värna om den viktigaste kommunikationen har tagit mycket tid och energi och jag har en känsla av att jag har hundra döda vinklar i min värld just nu.</p><p>I Finland är vi vana med flexibilitet i arbetslivet. 64% av arbetstagarna har flextid och nu vill också en majoritet ha flexrum, även om man i Europa är mer bekväm med att gå till arbetsplatsen än i andra världsdelar. I praktiken betyder detta förstås i slutändan hybridmodeller, där man kommer till kontoret vissa dagar och för vissa funktioner. Det som nu stressar både arbetsgivare och -tagare är övergången till de nya modellerna. Den kommer att bli svårare än övergången till distansarbete. Då hade vi ett gemensamt och klart mål: Vi behövde bara få allt att fungera på något sätt utan att gå till jobbet. Men nu är det många viljor och intressen att beakta, lärdomar att ta till vara och saker som måste lappas och byggas upp igen.</p><p>I Arbetslivsbarometern fastnade jag för en graf, som avspeglar ett mycket starkt särdrag i den finländska organisationskulturen. Om man tänker efter är siffrorna helt <i>surrealistiska. </i>Vilka de indirekta kostnaderna är vågar jag knappt tänka på. Men kanske det ändå är en sak som just nu kan vara en stor fördel.</p><p><br /></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6dZD9fh8QnLpzi50kEjNCWhC6vdGMZFYyIhi-FjVyP0lnrYnFXxQ4C2MzZFpsa_H3YCdvTWo8L2D17slzrtv17BJnObT6HOb_OOmi1GFQGpsg3_igQK7TB1DljEjipvUfIwSXHY1xGGkd/s1170/omorganisation.png" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1010" data-original-width="1170" height="345" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6dZD9fh8QnLpzi50kEjNCWhC6vdGMZFYyIhi-FjVyP0lnrYnFXxQ4C2MzZFpsa_H3YCdvTWo8L2D17slzrtv17BJnObT6HOb_OOmi1GFQGpsg3_igQK7TB1DljEjipvUfIwSXHY1xGGkd/w400-h345/omorganisation.png" width="400" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Du kan klicka på bilden för att förstora upp den.</td></tr></tbody></table><br /><p><br /></p>Jessica Parland-von Essenhttp://www.blogger.com/profile/17689726616158822515noreply@blogger.com0