Gustaf, Gustaf

Ett av Gustaf III:s största projekt var att skapa en svensk vitterhet och kultur. Hans passion för teater och opera var en viktig del av företaget. Som ambitiös skriftställare blev Johan Henrik Kellgren indragen i författandet av först moderna klassicistiska dramatiska texter, men sedan också svenska historiska texter för scen. Den viktigare av dem blev den lyriska tragedien Gustaf Wasa, som sedan blev ett libretto, "den svenska nationaloperan". Kungen var mycket aktiv i skrivarbetet, sannolikt stod han bakom mycket av berättelsen, som snarare än att redogöra för verkliga historiska händelser kring Stockholms blodbad och bildandet av Sverige, är en fantasiberättelse om den förste Gustaven, kungens idol och förebild. Det är en dröm om den hjälteroll han själv ville leva upp till. Man har också ansett att Armfelt som direktör för teatern och operan vad involverad i arbetet. Det finns ganska mycket forskning om denna mest berömda svenska opera, framförd otaliga gånger under seklernas gång med den ursprungliga musiken av Johann Gottlieb Naumann. Åtminstone vet jag ur min egen forskning att operan var enormt viktig för både Armfelt och Gustaf III; den är ett ständigt återkommande tema i Armfelts brev.


Denna vecka har en världssensation ägt rum i Helsingfors i och med ett uppförande av en annan tonsättning av librettot som varit försvunnet sedan två sekler (kan ses på Yle arenan). Och det är inte vilken tonsättare som helst, även om också han varit bortglömd nästan sedan sin död för tvåhundra år sedan. På sin tid var nämligen Leonard Koželuch minst lika berömd och ansedd både som pianist och kompositör som Mozart. Men till sin stora otur var hans liv inte lika dramatiskt och alla hans större verk har ansetts vara försvunna, men man har under de senaste åren återupptäckt en hel del av hans pianomusik och även några orkesterverk. Och så dök då Gustaf Wasa upp i ett arkiv i Prag, komponerad i början av 1800-talet. Det tog ett par år för Aapo Häkkinen et co. att sätta upp verket, med en alldeles otrolig besättning dessutom. Man får en bra bild av nivån på musiken av trailern, även om musiken längre in i operan blir mindre klassicistisk och mer robust och intressant. Men man hör också den mjuka tilltalande klangen, som förstärktes av dels barockorkesterns instrument och dels av körens och solisternas behagliga röster.





Att se på föreställningen var lite som att titta på gammal science fiction. Det fanns tre starkt närvarande tidsnivåer, men till skillnad från Star Trek anspelade man i själva uppsättningen även på samtiden med referenser till dagens Sverige och svenska varumärken. Jag tror ändå att den starka nationalismen i ursprungstexten från 1700-talet kan vara en överraskning för många. Men texten har  förutom politiska dimensioner också kungligt personliga aspekter, om man vill ägna sig åt att psykologisera lite. Historien är ju som ovan framkom en fantasihistoria om hjältekungen som lever upp till sin mors fruktansvärda krav och som i slutet försonas/förenas med henne. Jag slås också av tanken på det svåra äktenskapet med den danska prinsessan och danskarnas roll som fienden, som modern vägrar vika sig för och i slutet besegrar. Spänningen i kärleken mellan mor och son är kanske det mest centrala temat, de många starka, hjältemodiga kvinnorna ett annat.

Vad jag lite förundras över är hur det kommer sig att en bömisk kompositör, som trots den mellersta Gustavens företaganden, får för sig att tonsätta denna de två övriga Gustavernas berättelse. Men strunt i det. Jag är otroligt glad att jag fick uppleva denna uppsättning. Nu har orden "kungens opera" fått en ny innebörd för mig.