I veckan ordnade Unifi ett seminarium om öppen forskning och vetenskap. Det var både föreläsningar och diskussioner. Avsikten är att universiteten ska sätta igång med en konkret plan för att implementera öppenhet. Också tanken på ett Finnish Open Science Cloud dök upp. Det var fint att se hur aktivt deltagandet var.
Själv deltog jag i workshopen som behandlade infrastrukturer och det var slående att se hur diskussionen ständigt gled in på frågan om hur man överhuvudtaget ska genomdriva god praxis kring förvaltandet och hanteringen av forskningsdata. Det är nog så fint att det planeras stora infrastrukturer men om majoriteten av forskningsdata i verkligheten består av relativt små och arbetskrävande helheter (som inte sällan seglar för sig själv någonstans i forskarnas exceltabeller på deras bärbara datorer) är det inte någon automatik i att forskningsdata blir FAIR data bara för att man har internationell eller nationell infrastruktur. Det allra mest kritiska skedet finns närmast forskaren, vid datas tillblivelse, planering och hantering alldeles i början av livscykeln. Och ingenting kommer att hamna i några moln om det inte finns folk som planerar, stöder, dokumenterar ... Så det är kanske min allra största önskan, att organisationer och finansiärer verkligen sätter resurser på att erbjuda stödtjänster och se till att det finns tillräckligt med tid och resurser för att utveckla kompetenser och erfarenheter med kolleger när och fjärran.
Det finns mycket kompetens, visioner och god vilja. Det var jätteroligt att se och jag blev riktigt på gott humör av den drive som fanns. Och alltid, när man blir frustrerad, måste man påminna sig om att vi i Finland faktiskt har kommit rätt långt.
Edit: Hittade precis en diskussion om data infrastruktur, värd att fundera på.
Karamellipaperit pelivälineenä
4 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar