Bestörtningen härrörde sig från upplysningen om att man inom humaniora ofta uppger författarna för ett verk i alfabetisk ordning. Men vad, hur, varför i alla världen, hur vet man då ....?
Vad innebär det att vara upphovsman och varför är det så viktigt att veta vem som gjort vad? Till en viss del beror det förstås på det helt sjukliga kvanitativa mätandet som forskare idag är offer för, men det handlar också om just integritet, om att vara transparent gällande ursprunget för vetenskapliga påståenden.
Problemen med upphov och tillskrivandet av merit blir ofta akuta i mångdisciplinära arbeten, där man (för sent) inser att man har helt olika förväntningar och sätt att ge vetenskapligt erkännande. Därför har man också nu utarbetat goda råd kring saken (på kommande på svenska och engelska). Den viktigaste vägledningen är att vara explicit kring dessa frågor, redan före man ens sätter igång, när hela forskningsprojektet bara är en glimt i PI's öga. Och att vara explicit hela vägen. Det är det bästa sättet att undvika otrevliga överraskningar. Eftersom livet är fullt av oväntade händelser är det bättre att tänka efter före.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar