Bologna

Det musikhistoriska museet är värt ett besök. I staden studerade Mozart, Gluck, J.C. Bach
och mången annan hos Giovanni Battista Martini.

Besökte under veckoslutet Bologna. Det var en fin upplevelse, men också tung, då jag träffade många av min syster Stellas goda vänner. De visade oss runt och berättade om hennes liv där, om vad hon gjort och tyckte om. Jag kan förstå att hon älskade (och ibland hatade) landet. Och att det gav henne mycket inspiration.

Första gången hon bodde där studerade hon vid universitetet i staden. Det är världens äldsta universitet. Grundat 1088 och nästan dubbelt så stort som universitetet i Helsingfors. Redan från början valde studenterna och de lärda sina egna lärare ibland sin egen krets. Det är synd att den demokratiska traditionen försvagats vid våra universitet. Man har jobbat för att öka kontakten med det övriga samhället genom styrelser,  autonomi  och en mer företagsliknande struktur i förvaltning och beslutsfattande för större "effektivitet".  Jag är rädd för att vi samtidigt förlorat något av det akademiska medborgarskapets och essensens kärna. Kunskap för kunskapens egen skull.

I Bologna finns många, otaliga, fina museer. Stadens moderna historiska museum är sevärt. Förstås för att historien i sig är så lång och hisnande, men också för att upplägget är lyckat. Jag sänder en tanke till Helsingfors stadsmuseum och andra finländska fina historiska museer, där man väldigt ofta berättar om vardag och vanligt liv: Det är inte alls en dum idé att bygga upp manuset så att det tar fasta vid viktiga historiska händelser. Berättelsen blir både mer spännande och mer pedagogisk.