Skillnaden mellan arkiv och lagring ligger i användbarhet

Samhällsvetenskapliga dataarkivet i Tammerfors ordnade i dag ett seminarium om återanvänding av forskningsdata. Det var ett fantastiskt seminarium om en fantastisk tjänst. Riktigt viktigt. Jag önskar alla forskare i alla branscher hade tillgång till lika fin service som den Dataarkivet ger. Ur publiken frågades om man själv kan ladda upp material för bevaring i arkivet. Svaret var nej. Och det är just exakt det som är cloun: varje dataset granskas och förbereds, så att det är användbart, det beskrivs och kurateras av proffs som kan sin sak.

Först presenterade Hannele Keckman-Koivuniemi från arkivet Aila-webbtjänsten, varefter forskaren Anne Konu berättade om varför hon som forskare samarbetar med dataarkivet och ser till att hennes material kommer dit. Det handlar förstås om att hon får synlighet och kontakter, men inte mindre om att hon själv får en säker tillgång till sina material också långt senare. Genom att hänvisa till material i dataarkivet säkrar man beständigheten inte bara för materialet, utan också för hänvisningarna. Varje dataset får duglig metadata, som dessutom får synlighet då den exporteras till andra kataloger på webben. Genom samarbetet med arkivet kan man också säkra att dokumentationen är tillräcklig och materialet möjligt att tolka och använda både för andra och också för en själv på sikt. Det händer ju ibland att man inte exakt kan komma ihåg alla tankegångar och detaljer senare, även om man skulle råka ha datafilen kvar.


Konu hänvisade också till det som följande talare, Pertti Jokivuori, utvecklade vidare, nämligen det vettiga i att använda färdiga dataset i undervisning och slutarbeten. Ett dataset, ansåg de båda, blir aldrig uttömt. Det är därför inte heller ensamt ett tillräckligt skäl att panta på ett dataset, att man någon gång tänkt återkomma till det själv i sin forskning. Att skapa eller samla in data undervisas under skilda metodkurser och det är därför, ansåg Jokivuori, helt dumt att en studerande avsätter en massa tid under produktionen av sitt slutarbete på att skapa dataset, som sällan dessutom håller väldigt hög kvalitet. Det är bättre att studenten ägnar sig åt metodfrågor och faktiskt gör någon vettig forskning.

Till slut delades ett Aila-pris ut. Det gick till Janne Kivivuori, som producerat mängder av material av hög kvalitet i sin forskning och dessutom delat dem via Aila.