Företagsamhet, innovation och finansiering

Fredrik Nars hade skrivit en bra text om en sak jag länge funderat på, nämligen finlandssvensk närvaro på nätet. Det är ganska svårt att synas och höras och föra något så när allmänna och breda finlandssvenska diskussioner på nätet i dag (utanför Facebook).  Yles kommentarsfält ger oss kanske någon plattform, men det mesta finns bakom olika typer av registrering och till och med betalväggar. Jag hyser ingen illusion om att finlandssvenska bloggar idag skulle nå ut över ganska kraftigt nischade och smala segment till och med inom det finlandssvenska. De bloggar som är riktigt bra smälter lätt samman med den svenska diskussionen. Ibland undrar jag om det inte är ditåt också finlandssvenska mediehus mer borde rikta sig. Där finns trots allt en enorm marknad, som kunde må bra av ett perspektiv som är lite utanför.

Det som gjorde mig särskilt glad var Nars hänvisning till den svenska Wikipedia. Svenska Wikipedia behöver också finlandssvenska medarbetare, som kan tillföra kunskap om Finlands kultur och historia. Den svenska Wikipedia är vår lika mycket som den finska, och ett konkret exempel på hur webbens logik tillvidare snarare är språkens än de geografiska statsgränsernas logik.

Det finns en annan, ännu viktigare sak, som förenar journalistiken och Wikipedia. Det är frågan om finansiering. Även om jag har tilltro till att missförstånden kring finska Wikipedias finansiering kommer att reda ut sig, besväras jag ändå hur man tänker sig förnyandet av penninginsamlingslagen, som regeringen nyligen gjort en motion om.

Regeringen vidhåller att penninginsamling ska ske endast för allmännyttiga ändamål, trots att man tidigare trodde annorlunda. Universiteten, evangelisk-lutherska och ortodoxa kyrkan skall i framtiden få samla pengar utan särskilda tillstånd, medan andra ska anmäla sig. I motsats till nuläget behöver man inte skaffa något särskilt tillstånd på förhand. I motionen skrivs det om att insamlade medel inte får användas för att främja privata intressen och man får inte "förvränga konkurrensen" (se punkt 3). Hur som helst är vår Wikipedia på det torra, eftersom man ju för det första har inte samlat in några pengar och verksamheten dessutom är i högsta grad just av den typens allmännyttiga, till största delen helt frivilliga arbete, som man inte vill störa utan tvärtom stöda enligt motionen. Med andra ord kunde man säkert samla in pengar om man ville, men verksamheten är nu inte upplagd så.

Värre är det med tanke på journalistik, innovationer och företagande i detta land över huvudtaget. Man klagar ofta på att byråkrati skulle vara ett hinder för företagsamhet i detta land. Jag tror inte riktigt på det, för det finns mycket bra stödtjänster i dag. Min bedömning är nog att det absolut största hindret är den enorma personliga ekonomisk risk man tar om man grundar ett enmansföretag och satsar fullt på det. I söndagens Hesari fanns en bra kolumn, som tangerade bara en del av dessa problem. I praktiken faller man nästan utanför socialskyddet och man riskerar ofta både hem och hus om saker går riktigt åt pipan. Alla inkomstgarantier saknas, tvärtom är hela vårt utkomstskydd uppbyggt med tanke endast på löntagare. Jag har personlig erfarenhet av detta, hur man som företagare har ett mycket, mycket svagt utkomstskydd, oberoende av livssituation. Tvärtom är man snarast suspekt. I detta läge: vem vill ta sådana risker,  oavsett hur nydanande och innovativa idéer man har?

Ett sätt, som vinner allt mera terräng, är crowdfunding via tjänster som Kickstarter, där man på senare tid satsat särskilt på journalistik. Själv ser jag detta - ur journalisternas synpunkt - som ett tryggare alternativ än att först skriva och sedan kanske få ersättning. Jag tycker nämligen att det är en bra utveckling, att man kan få till stånd granskande, långsam journalistik, som inte endast är beroende av huruvida en journalist lyckas sälja sin idé till en pressad chefredaktör, som kanske ogärna tar stora risker. Det kan finnas lägen då det är bra för demokratin om journalistisk granskning kan göras utanför både de ofta allt större och mäktigare mediehusen och utanför public service. Kanske det är allmännyttig verksamhet? Är det affärsverksamhet om man sedan, när juttun väl är färdig, lyckas sälja den? Jag vet inte. Svaret finns inte i motionen.

Det finns förstås redan sätt att finansiera s k start up-företag. Dessa bygger vad jag förstår på traditionella modeller med lån eller aktieemissioner eller mellanformer av dessa. Frågan är ändå enligt mig om det faktiskt är ändamålsenligt att tvinga aktiva företagare till detta, när det dessutom ofta finns mellanhänder som förtjänar en slant på vägen. Är det på riktigt så, att vi är så dumma att vi måste skyddas från att ge pengar åt vem vi vill, på vilka villkor vi vill? Vi kommer alla ihåg farsen med Senjas bok. Kunde man inte försöka fixa detta med en gång? Det är klart att de som går ut med behjärtansvärda välgörande ändamål bör kunna redogöra för hur de använt pengarna. Men det kunde kanske vara en idé att låta folk stöda småföretag och goda idéer med småsummor utan att krångla till det för mycket?