lördag 12 juli 2014

Kränkta finska män och kvinnor

Finnarna är inte skandinaver utan något helt annorlunda och eget. Det faktum att vårt samhälle har rötter i svenska tiden är inget argument för att alla finnar idag behöver förstå svenska eller skandinaviska språk. All viktig information kan man numera ta del av på finska och det finns inget behov för majoriteten att ta del av vår historia eller vårt kulturarv på svenska. De hör på inget sätt till den finska identiteten. Att påstå att svenskan är en del av någon gemensam finländsk kultur eller identitet är bara ett tecken på osannolik arrogans, liksom att säga att svenskan i Finland skulle behövas för att räkna landet som ett nordiskt land.

I själva verket är tvånget att läsa svenska i skolan ett resultat av utpressning som idkades av SFP vid införandet av grundskolan i slutet på sextiotalet trots att lärarna motsatte sig detta. Det var en naturlig fortsättning på att man redan på 1800-talet tvingade dem som ville utbilda sig att studera på svenska. Komplotten har sedan dess fortsatt och på grund av att SPF suttit i regeringen sedan införandet av grundskolan har man kunnat förhindra att svenskan blivit frivillig. Undervisningen belastar i dag samhället genom att stjäla en massa resurser från undervisningen av andra språk som skulle vara mycket nyttigare. I stora delar av landet hör man aldrig svenska, men däremot ryska. I Europeiska unionen har vi inget behov av att särskilt samarbeta på skandinaviska utan vi behöver tjänstemän som talar franska och engelska.

Språken är som läroämnen annorlunda än andra skolämnen. Medan till exempel historia, geografi och samhällslära är gemensamma (det finns bara "ett av dem" och man läser dem i hela världen) finns det många språk och alla borde få välja fritt vilka språk de läser. Nu har man till exempel sett att det funnits fiffiga människor som inte blivit studenter för att de hudat svenskaprovet eller elever med läs- och skrivsvårigheter som inte klarat av att läsa tre främmande språk. Det finns en gräns för hur mycket språk olika människor klarar av att lära sig. Till allmänbildningen hör svenskan inte, för det finns ingen orsak att till exempel ta del av finlandssvenska (eller skandinaviska) medier eller samhällsdebatter (förutom att man vid behov kan gräva fram lämpliga argument mot tvåspråkigheten till exempel från åländska tidningsledare). Kultur eller historiska material om vårt land behöver man inte heller kunna ta till sig på originalspråk. Det finns också finska historiker som motsätter sig den obligatoriska undervisningen i svenska, de har studerat tyska och latin och klarar sig bra.

Det finns absolut inga som helst argument för den obligatoriska undervisningen i svenska i Finland. Det är vansinne att slösa resurser på ett pyttespråk som svenskan. Det handlar bara om maktbruk och illvilja från det svekomanskt sinnade SFP som fortfarande idag lyckas förvrida huvudet på Finlands riksdag och lura dem att vidhålla att svenskan skulle vara en del av den finska identiteten eller ha någon betydelse för hur vårt land orienterar sig politiskt eller kulturellt. Man väntar sig tydligen att alla finnar i dag av tacksamhet ska lära sig svenska oberoende om de vill det eller inte. Det är rasism att påstå att finnar inte själv får definiera sin identitet, utan man försöker tvinga en främmande kultur på dem.

Att kämpa mot svenskan är en frigörelsekamp. Då någon säger emot en försöker den begränsa ens yttrandefrihet. Finlandssvenskar som är för svenskundervisningen försöker utan rättigheter lägga sig i hur andras barn bildas och fostras. Att skolungdomar är negativa till svenskan beror ingalunda på att de smittats av vuxnas attityder, utan endast på att de själva inser det faktum som vilket barn som helst kan se: att svenskan inte hör till deras identitet, till någon allmänbildning eller kunde vara något de någonsin kan ha nytta av i sitt liv. I motsats till alla andra skolämnen.


-- Detta inlägg baserar sig på en utdragen twitterdiskussion med en person som inte uppträder med eget namn. Det är min tolkning och mitt försök att uppriktigt förstå hennes resonemang och världsbild gällande denna fråga. Att diskussionen pågick i timtal kanske säger något om min ståndpunkt. Läsare av denna text kan roa sig med att analysera argumenten och argumentationen.

15 kommentarer:

  1. Gissade nästan från början att du presenterade någon annans tankar. Men eftersom texten motsvarar mina egna åsikter har svårt att se felet med argumentation. Också efter läsandet av twitter-flödet.

    Men jag ser dock en koppling till definition av kulturarvet som jag har blivit allegisk till jättesnabbt. Att man bör upprepa 1800-talets nationalism genom att definiera om "vi" tillhör öst eller väst, talar ett eller flera spräk och sjunger suvivirsi eller inte. Om det är fråga om identititet, borde den inte formas av en individ i stället för staten/elit?

    SvaraRadera
  2. Jag har nog verkligen svårt att se att SPF skulle hålla både riksdag och regering i detta land som gisslan med sina futtiga procent.

    Vad som lärs ut i skolan, också inom olika ämnen så som historia, bestäms väl ändå i någon mån av traditioner och värderingar om vad som anses viktigt? De kommer någonstans ifrån och fakta och färdigheter väljs in eller ut. De saker som undervisas i grundskolan håller oss samman på sätt eller annat och ger en gemensam grund att stifta lagar och sköta gemensamma saker, såsom av vem och hur skatter ska betalas och hur pengarna ska användas. Skolan gör oss till medborgare i det finländska samhället. Och avgör till exempel vad som ska bevaras i museer och arkiv. Kalla det sen en del av vår identitet, kulturarv eller vad du vill.

    Du har alldeles rätt i att man inte borde se någon bildning som exkluderande, att vi och de-tänk är illa. Men ändå är det ju just det det handlar om, när man definierar ut en del av befolkningen och deras språk och kultur som icke-relevant eller "främmande". Det känns sårande, oberoende av vad man tycker om skolundervisningen. Mer än så, det känns mycket hotfullt och fientligt.

    Jag är djupt oroad över att språkkunskaperna minskar i vårt land. Det är illa. Till exempel om man tänker på forskning: även om mycket forskningsresultat publiceras på engelska, sker mycket viktig forskning i Europa och finansieras inom EU som stora multinationella projekt. Då behöver man faktiskt kunna många språk om man ska ha forskningsmedel! Dom pengarna kommer inte från USA eller Storbritannien, utan från EU. Svenskan är ett relativt lätt språk att lära sig och det öppnar redan i sig många dörrar - kanske det lättaste efter estniska för en finskspråkig? Att lära sig språk är en kompetens som kan och bör tränas upp. Därför tycker jag det är alldeles fånigt att ställa olika språk mot varandra. Och som jag skrev på twitter, tycker jag att de som har verkligen svårt att lära sig (att lära sig) språk med fördel kunde få lära sig en del språk endast passivt, så att de kan ta till sig information åtminstone.

    Läste nyss en bra definition på "intellektuell" - fast jag tycker den handlar om bildning: "En person som är kultiverad utöver sitt vardagsyrke, vars kultur är levande därför att han gör ansträngningar att förnya sig, växa och hålla sig uppdaterad, och som inte känner likgiltighet eller irritation inför någon gren av vetande, även om han uppenbarligen inte kan odla dem alla." (Primo Levi)

    Det är sådana människor jag tycker vi bör fostra i våra skolor.

    SvaraRadera
  3. Jan-Erik Andelin13 juli 2014 03:16

    Det låter, Jessica, som om vi skulle debattera med samma människor men på olika forum... :-)

    Som den norska konfliktforskaren Arne Næss (1912-2009) är det ändå alltid bra att identifiera motpartens bästa argument för att komma vidare.

    För min egen del har jag blivit övertygad om att den omfattande obligatoriska svenskan kanske inte är en så bra idé på grund av "deras" följande argument:

    1. Volymen. Det är ofantligt många som läser obligatorisk svenska i förhållande till behovet i Finland eller ute i världen. Vi finlandssvenskar tror ibland att det bara handlar om några veckotimmar i grundskolan och att det borde vara piece of cake. Kurserna i gymnasiet är däremot obligatoriska även om själva studentexamen sedan 2006 är frivillig. Svenskan i yrkesskola, yrkeshögskola och universitet är obligatorisk - ingen finländare kan egentligen få examen för ett yrke utan att kunna åtminstone lite svenska.

    2. Ineffektiviteten. Undervisningen i svenska har en låg verkningsgrad. Bristen på kontakt till svensktalande omgivning i stora delar av landet gör att svenskan förblir som de s.k. främmande språken och att den talade svenskan förblir svag.

    3. Igelkotten. Den finlandssvenska diskussionen om språket är lika kaotisk och panikartad som din inledande, roande på pricken skrivna text. Vi anser att allt som har gjort till försvar för svenskan har varit exakt det rätta. Också framåt finns det bara en alternativlös väg: att aldrig ge upp någonting. Också den finlandssvenska argumenteringen är ett oanalytiskt rabbel där man blandar ihop andras läroplaner, språkpolitik, minoritetspolitik, nationalspråk, grundlag, hotande fascism, hån och nedsättande epitet i ett enda anything goes.

    Och ända borde man kunde ha 2-3 olika scenarier för hur vi kanske med andra medel kunde bevara vår finlandssvenska kultur, det svenska språket i Finland eller den svenska språkreserven för de samhällsfunktioner där vi (genuint) behöver en sådan.

    SvaraRadera
  4. Oj, dit for texten utan korrekturläsning...

    SvaraRadera
  5. Du har helt rätt Erkki i att diskussionen oftast är onyanserad och oanalytisk. Och väldigt emotionell. Folk blir kränkta för att de tvingas läsa vissa språk och folk blir illa berörda av att deras första språk ifrågasätts. Språk och identitet hänger tyvärr starkt ihop pga vårt nationalistiska arv, fortfarande. Vems "identitet" drabbas hårdare i denna debatt? Det var egentligen där diskussionen startade på Twitter.

    Det är enligt min åsikt inte helt smart att göra språkfrågor eller nationalism till en ledande politiskt ideologiska frågor. Därför är inte heller SFP mitt parti.

    Jag tycker att man borde diskutera läroplanen i grundskolan ur ett bildningsperspektiv. Grundskola och gymnasium borde bädda för (allmän)bildning, de borde skapa en bra grund för människor och för hela samhället att stå på och bygga vidare på. Språkkunskaper är en typisk sådan sak, som ger verktyg att gå vidare. Jag tror inte finlandssvenskan står och faller med om alla i Finland tvingas läsa svenska, faktiskt. Men jag tror att man tappar i "folkets bildningsgrad" om man läser färre språk i skolorna. De som inte måste lära sig flera språk blir förfördelade helt enkelt. Om man i demokratisk ordning kommer till att det inte är viktigt att alla läser våra "nationalspråk" är det så. Jag tror vi alla kunde leva med det, utan vidare. Betyder det att svenskan i mindre grad är en del av Finland? Vet inte, kanske inte. Kanske svenskhatet skulle minska (fast jag betvivlar det)? Misstänker bara att de flesta som klagar knappast skulle läsa ryska, tyska eller franska (eller kinesiska!?) med massiv iver i stället heller ... Därför oroar jag mig lite för bildningsdimensionen.

    Men jag blir ganska förbannad av att man tycker det är finlandssvenskarnas "fel" - kollektivt - att man läser båda nationalspråken i skolan. Det är verkligen inte rättvist att jag eller du ska ta skit för det ...

    SvaraRadera
  6. Jan-Erik Andelin13 juli 2014 14:43

    Var finns Twitterdiskussionen? Letade, men hittade inte.

    SvaraRadera
  7. Den var ganska kaotisk, men du borde nog hitta den om du klickar dig till min profilsida och skrollar neråt ...

    SvaraRadera
  8. Klicka på tweeten "jag tror inte dom fattar hur illa det känns"

    SvaraRadera
  9. Jan-Erik Andelin14 juli 2014 09:01

    Twitter-diskussionen lät ju bekant, även om "Tytti" uppehöll sig lite mer kring de historiska oförrätterna, som är åtminstone de äldre Suomalaisuuden Liitto-skäggens bravurnummer.

    Du har ju helt rätt i att det man blir mest sur över är den här blandningen av "judekort" och konspirationsteori, som gör gällande att SFP ständigt lyckas lura och hota och få sin lilla riksdagsgrupp om 9 ledamöter att genom en optisk illusion se ut som en knapp majoritet om 101 ledamöter... Och för att man aldrig blir hörd av dessa debattörer för de åsikter man har, utan genom den etniska grupp man tillhör.

    Den vanliga diskussionen går ju ut på att den här frågan avgörs av en korrumperad och förförd elit, som saknar egentliga argument för att bibehålla Finland tvåspråkigt. Nå, i och för sig är det kanske sant att bildningskokomusare, SDP-nordister och gröna toleransliberaler kunde jobba lite på sina argument ibland. Men ändå: det är majoriteten som vill ha det på det sätt som det nu är. Det är inte "vårt fel".

    När man argumenterar som du för bildning så borde man kanske vara medveten om vilken smal spång man har att gå på. Dels är det ju bildning att kunna och respektera sitt lands minoriteter och deras särart. Men å andra sidan är inte vi finlandssvenskar, och har inte på snart 100 år varit, bildningens avantgarde i Finland. Ej heller är Sverige det i Europa.

    Vi finlandssvenskar har fallit i den "naturliga" positionen för en minoritet: våra universitet är inte så odelat cutting edge och våra skolor är trivsamma, men pedagogiskt snäppet sämre än språkmajoritetens osv.

    Därför uppstår ibland illusionen av att vi anser att den som i Finland vill vara bildad bör prioritera svenskan väldigt högt. Men det tycker vi ju inte nödvändigtvis, eller hur...?

    I grunden ger jag dig däremot rätt i att vi borde få upp ett intresse för mera språk i Finland, framom ett teknokratiskt och finansstyrt samhälle. Jag tror vidare också att svenskan i Finland mår bra i ett allmänt, positivt språkvimmel som skapar ett positivt sug där svenskan dras med, även om det blev valbart för de finländare som vill att välja bort svenskan.

    SvaraRadera
  10. Jag håller fullständigt med dig på alla punkter. Det är ju egentligen helt omöjligt att diskutera med någon som har så irrationella argument, men ibland blir man provocerad och jag tänker det kanske är bra att öva sig i att säga emot högt ibland. Det behövs. Det finns mycket obehagliga idéer i omlopp som inte får stå emotsagda. Man kan sällan omvända dem som är så där enögda, men man kan kanske hindra att retoriken och tankarna sprids, om man för fram motargument offentligt. Tänker jag. Det blev för mig en fråga om annat än om svenskaobligatoriet. :)

    SvaraRadera
  11. tapio tukiainen16 juli 2014 06:50

    När vi pratar om tvåspråkighet i det finska samhällett är det fråga mer en dynamisk process, inte ett stabilt tillstånd. Förhållandena mellan deras språk kan variera av sådana omständigheter, när man gör ett test om vad man har skrivit eller sagt, kan få mycket olika resultat om när det är fråga om tidpunkt eller situation.

    Man kan också tefiniera tvåstråkighet från användingen av de två språken, då definionen skulle innebära att den tvåspråkiga skulle vara en person som använder två språk eller kan övergå från det ena språket till det andra.

    Problem kan uppstå när personen har språkförmågor som inte kommer till uttryck. Ett problem kan uppstå också när man inte har haft tillfälle att använda sitt förstaspråk.

    SvaraRadera
  12. Jan-Erik Andelin, Borgåbladet17 juli 2014 00:49

    Inspirerad av bloggen här:

    http://bbl.fi/opinion/ledare/2014-07-16/631916/vild-som-sven-dufva

    SvaraRadera
  13. Bra poänger Tapio :) (ursäkta sen reaktion ...)

    SvaraRadera
  14. Tänkte bara påpeka att finska och samiska är skandinaviska språk vare sig man räknar Finland till Skandinavien eller inte. Finska och samiska har existerat i norra delarna av Sverige och Norge i långa, långa tider.

    SvaraRadera